MÖNE KYRKA KYRKOMILJÖ OCH SOCKEN

Möne socken ligger cirka 1,5 mil norr om Ulricehamn, några kilometer norr om Älmestad vid länsväg 182. Det intrikata småvägsnätet har gamla anor, omvittnat av de många medeltida kyrkplatserna i dessa trakter. Knappt ett par kilometer nordväst om Möne kyrka ligger ruinen efter Södra Vångas medeltida kyrka. Den sista gudstjänsten hölls där år 1860 men redan 1847 hade församlingen fått tillgång till Mönes nya kyrka. Ruinen är restaurerad och intill den står en täckt klockstapel krönt med en flöjel märkt 1681. Här hålls numera sommargudstjänster och kyrkogården är alltjämt i bruk. En rundkyrka, Mossbergha kyrka, i Möne socken nämndes 1433 och fanns kvar som röse 1958, en rund förhöjning med rektangulärt utsprång. Trakten har varit bebodd sedan forntiden och någon bar den rikt ornamenterade halskrage av guld från folkvandringstiden, Mönekragen, som hittades 1864 under ett röse. Smycket är ett av tre funna i Sverige och kan beses i guldrummet på Statens Historiska Museum. I Möne kom senare potatis att odlas i stor omfattning. Förutom försäljning av grödan maldes även potatismjöl på gårdarna till ortens handlare samt till Borås och Ulricehamn. På Trälunda renoverades 1959 den, enligt dåvarande landsantikvarien, sista gårdskvarnen i Sjuhärad. Den var åttakantig med en vandring dragen av oxar med vattenrännor från en bäck, urholkade stockar och cylinderformade rivjärn.

Möne kyrka är högt belägen på en kulle i jordbrukslandskapet i socknens södra del och synlig vida omkring. Större bybildningar saknas men runt kyrkan finns en välbevarad mindre gammal bymiljö. Stenmurar markerar ägorna i den kuperade terrängen där gårdar ligger spridda och blandskogspartier kantar fälten. Vid uppfartsvägen söder om kyrkan ligger ett bostadshus av grånat timmer som utgör ett ålderdomligt inslag i bymiljön, där övriga byggnader är rödfärgade. Söder om kyrkan är en parkering och marken är terrasserad med stödmurar av kallmurad natursten. Björk och andra lövträd växer i slänterna.