HÖGSÄTERS KYRKA KYRKOMILJÖ

Valbodalen, sydvästra Dalslands centralbygd, karakteriseras av ett delvis böljande och kuperat odlingslandskap kring den slingrande Valboån. Dalgången, i nord-sydlig riktning, bildar en sammanhängande jordbruksbygd med koncentration av bebyggelse och kommunikationer. Relativt stora gårdar i krönlägen präglar landskapet och rikligt med fornlämningar från såväl sten-, brons- som järnålder visar på ett långvarigt utnyttjande av dalgången, ett av länets större riksintresseområden för kulturmiljövård. Av särskilt intresse är den tydliga kontakten mellan järnåldersgravfälten och nutida bebyggelse. Valbodalen är också centralområde i Valbo härad med Färgelanda pastorat i söder och Högsäters pastorat i norr. Valbo härads gränser motsvarar idag Färgelanda kommuns. Högsäters medeltida socken är en av Valbodalens huvudbygder och har åtminstone sedan 1400-talet varit moderförsamling för Rännelanda, Järbo, Råggärd och Lerdal.

Förutom öppen jordbruksbygd kring Valboån och ett omväxlande brutet kulturlandskap innefattar Högsäters socken också en del av Kroppefjäll i öster, ett skogbevuxet och i princip obebott höglandsområde. Även i väster, mot gränsen till Bohuslän domineras socknen av skogmark. Enda tätorten är Högsäters samhälle, ett mindre f d stationssamhälle, beläget i anslutning till den medeltida kyrkplatsen. Järnvägen som fanns här 1895-1964 kallades Lelångenbanan. Västra Dalslands viktigaste kommunikationsled är numera länsväg 172, som passerar rakt genom samhället. Före järnvägens tillkomst var annars Tångelanda, ett par kilometer norrut, områdets centrum, i vissa avseenden en central plats för hela Valbo härad med bl a tingshus och flera andra funktioner.

Området kring kyrkan utgör en av det stora riksintresseområdets kärn- eller delområden. Kyrkplatsen är högt belägen på en sandås längs Valbodalens östra sida ovanför samhället. Längs åsen leder också en äldre vägsträckning, en föregångare till väg 172. Karakteristisk är den yngre väggenerationens sträckning lågt i landskapet jämfört med den äldre. Den monumentala kyrkan syns vida omkring i landskapet och har kallats "Katedralen på Dal". Den invigdes 1902 och är ritad av arkitekt Adrian Peterson i nygotisk stil. Den medeltida föregångaren var en av Dalslands äldsta och märkligare kyrkor. Den utmärkte sig bl a genom arkitektonisk utsmyckning av huggen sten och en ursprunglig västportal. Portalens bågöverstycke, i sandsten med bildframställning och repstavsornamentik, finns på historiska museet i Stockholm och är daterad till omkring 1200. När medeltidskyrkan revs 1908 bevarades sakristian (1732), belägen ett hundratal meter söder om nuvarande kyrkan och sedan 1948 inredd till gravkapell/bårhus. Själva långhuset och koret fanns söder om sakristian. Utanför kyrkogårdsmuren finns en rest av ett större järnåldersgravfält. På platsen för den nya kyrkan fanns en stor gravhög med en dominerade placering. Till områdets äldre historia hör också traditioner om pilgrimsvandringar längs den gamla vägen förbi kyrkan.

Miljön kring kyrkan utgör ett traditionellt sockencentrum beläget på höjden ovanför samhället. På andra sidan vägen längs kyrkogårdens sydöstra sida finns två generationer f d skolbyggnader. Den äldsta, "Gamla kyrkskolan" (1850-tal) är numera församlingshem och skolbyggnaden intill (1936) är ombyggd till motionsgård. Intill församlingshemmet, vid planen framför kyrkogårdens huvudentré, finns en ekonomibyggnad, uppförd 1986 på platsen för de tidigare kyrkstallarna. Cirka 500 meter söder om kyrkan finns den välbevarade prästgården vars manbyggnad från 1839 inrymmer kyrkoherdebostad och pastorsexpedition. I sluttningen alldeles söder om prästgården finns prästgårdens tidigare jordbruksdel. Från prästgården leder en spikrak grusväg mot kyrkan och en av entréerna i södra kyrkogårdsmuren, nära platsen för den medeltida kyrkan.

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, bårhuset, församlingshemmet samt en intilliggande ekonomibyggnad och en förrådsbyggnad (1985). Bårhuset (f d sakristian till gamla kyrkan) är vitputsat med sadeltak täckt av svartmålad plåt. Församlingshemmets fasad består av gulmålad locklistpanel och ekonomibyggnaderna är faluröda

ARKIV: Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA, Stockholm / Regionmuseum Västra Götaland, RMVG, topografiska arkivet, Vänersborg

LITTERATUR, RAPPORTER: Dalsland - Landskapets kyrkor, Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelse 2003 / Ahnlund, Henrik, Apropå en kyrkorenovering, i Hembygden 1980-81 / Färgelanda kommun, kulturmiljöprogram, 2005 / Färgelandaboken, En kulturhistorisk översikt, Vänersborg 2004 / Hedlund, Oscar, Valbodalen i ord och bild, Munkedal 1983 / Högberg, Herbert, Högsäter på Dal, rikstävlingen min hemsocken 1956 / Högsäters kyrka, beskrivnimng av kyrkoherde Torbjörn Edebol, Färgelanda 1992 / Runelid Effe, Dalslands kyrkor, 1980