HÅBOL KYRKOR

Håbol är en medeltida socken i norra Dalslands skogsbygder. De uppodlade ytorna i är få i det sjörika och bergiga skogslandskapet. Kring kyrkan, centralt belägen i socknen, finns ett lite större område med odlingsmark samt en mindre bebyggelsesamling. I övrigt är bebyggelsen liksom odlingsmarken gles och utspridd. Håbol har så långt man vet varit annexförsamling till i Eds pastorat tillsammans med Nössemark. Ursprungligen, och åter sedan 1998, hör också Rölanda, Töftedal och Gesäter till pastoratet som motsvarar området för Dals-Eds kommun.

Känt från Håbol är den sägenomspunna s k Håbolssläkten. Dess anmoder var Catharina Bågenholm (1742-1814) gift med Erik Persson (1731-1791). Av parets tolv barn blev sju av sönerna kända som "Håbolsgossarna" enligt traditionerna rika, starka och obändiga personer med häftigt temperament. Catharina, var en inflytelserik kvinna som ägde mycket mark och gårdar. Hon var också den som skänkte mark och bekostade bygget av Håbols kyrka (1793-94) samt skänkte marken till kyrkbygget i grannsocknen Nössemark (1790-94). Enligt uppgift föddes Catharina Bågenholm i den s k Gäserudsstugan i Håbol. Huset är byggnadsminne och en av Dalslands äldsta profana byggnader. Det är en parstuga, enligt traditionen ursprungligen från 1600-talet och tillbyggd på 1700-talet. Huset var till 1920-talet huvudbyggnad på en storbondegård och inköptes 1931 av Håbols hembygdsförening.

Håbols timrade korskyrka, invigd 1794 har sannolikt föregåtts av en medeltida träkyrka, på samma plats eller ett trettiotal meter söderut. Invid kyrkan finns gården Stommen, vars namn visar dess ursprung som kyrkojord. Som många andra "stommar" blev den troligen indragen till staten vid reformationen. Närmast kyrkan finns öppen odlingsmark och en mindre vägkorsning där landsvägarna mot Nössemark, Ed och Bengtsfors möts. Kyrkan är relativt högt belägen men mot nordost stiger terrängen ytterligare och uppför sluttningen leder en äldre generation av landsvägen väster om kyrkogården. Kring kyrkan finns ett mindre sockencentrum med en f d sockenstuga och skola (1887, nu privatbostad), ett modernt församlingshem samt en prästgård på krönet ovanför kyrkan. Intill kyrkan finns också välbevarade kyrkstallar och ett bårhus. Prästgården, som fortfarande är i bruk, är troligen från 1871 då det tillsattes en komministertjänst i Håbol. Den nuvarande huvudbyggnaden ersatte 1953 en äldre byggnad på samma plats. Som en rest efter prästgårdsjordbruket och arrendatorsbostället finns en ladugårdsbyggnad kvar på andra sidan vägen. Några hundra meter nordost om kyrkan, bortom prästgården, finns längs de båda väggenerationerna en mindre bebyggelsesamling med villor/egna hem av varierande ålder, en f d skola, en nedlagd butik samt en idrottsplats.

Själva kyrkoanläggningen omfattar kyrkan med omgivande kyrkogård, kyrkstallarna (1888), bårhuset (1964) samt det närbelägna församlingshemmet (1993). Kyrkstallarna var ursprungligen privata men tillfördes församlingen 1914. Den långa faluröda längan, har pulpettak täckt av enkupigt tegel och inrymde ursprungligen 28 spiltor. Bårhuset är klätt med vit locklistpanel och det valmade sadeltaket skiffertäckt. Församlingshemmets fasad består av ljusblå locklistpanel och taket täcks av enkupigt tegel.

ARKIV: Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA, Stockholm / Regionmuseum Västra Götaland, RMVG, topografiska arkivet, Vänersborg

LITTERATUR, RAPPORTER: Dalsland - Landskapets kyrkor, Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelse 2003 / Emers, Tor, Håbol, en socken på Dal, Håbols hebygdsförening 1959/ Håbol, en Dalslandssocken i ord och bild, Håbols sockenboksförening 1997 / Runelid Effe, Dalslands kyrkor, 1980 / Vegelius, Jan, Håbols kyrka, beskrivning, u å