MELLANHEDEN

Mellanheden är beläget i Malmös västra del och delområdet avgränsas i administrativt hänseende av Mellanhedsgatan, Erikslustvägen Bellevuevägen och John Ericssons väg. När Mellanheden planerades ingick även området på ömse sidor om Köpenhamnsvägen, vilket idag tillhör delområdena Rönneholm och Dammfri. Eftersom dessa delar ingår i Mellanhedens arkitektoniska sammanhang har vi valt att innefatta även dessa områden i den här redogörelsen.
Mellanheden gränsar till flera villaområden, såsom Västervång, Solbacken och Nya Bellevue. Området präglas främst av flerbostadshus uppförda i en följd under tidigt 1950-tal.

HISTORIK FÖRE 1945
Mellanheden var länge i princip obebyggt. Den stadsägda marken hade tidigare använts för odling och innefattade både jordbruksmark och, från 1900-talets början, ett koloniområde. Kvarteren Algunnen, Hallingen och Stråken i den sydöstra delen bebyggdes på 1920-talet med villor och egnahem. I ett stadsplaneförslag från början av 1930-talet av Erik Bülow-Hübe avsågs att området i sin helhet skulle bebyggas med egnahem och radhus. Bülow-Hübe gjorde därefter flera olika orealiserade stadsplaner innan man i slutet av 1940-talet beslöt att använda marken för en omfattande byggnation med hög exploateringsgrad.

Namnet Mellanheden uppstod som en följd av att området varit en vång mellan det egentliga Malmö stad, Limhamns villabebyggelse i sydväst, Västervång och Vångkarlevången.

STADSPLANER; UTBYGGNADSHISTORIA
Stadsplanen för villakvarteren, samt intilliggande Nya Bellevue, fastlades först 1941. Man beslutade även att den stora grönyta som idag utgör mittpunkten i Mellanheden skulle anläggas mellan Svaneholmsgatan och Börringegatan. Den sistnämnda gatan motsvarar nu ett bilfritt promenadstråk, Gyllebogången, som går genom parken.

Stadsplanen som till största delen styrt Mellanhedens utbyggnad är från 1949 och signerad av dåvarande stadsplanechef Gunnar Lindman. Området var ett av de sista centralt belägna som blev stadsplanelagt.

Den planerade byggnationen av Mellanheden var med tidens mått storskalig och med de drygt 2.000 bostäder som skulle uppföras var det en väsentligt större samlad byggnation än vad som hade varit vanligt under decennierna före.

Behovet av lägenheter med högre standard nära stadskärnan var stort vilket förde med sig ett relativt högt exploateringstal, det vill säga relationen mellan total våningsyta och markyta. Genom att bygga på höjden kunde kraven på solljus, frisk luft och gröna utemiljöer tillgodoses på ett begränsat utrymme. Stadsplanerarna förordade tio byggnader i 6,5 våningar på ömse sidor om Köpenhamnsvägen. I den östra delen, vid Bellevuevägen, Köpenhamnsvägen och Mellanhedsparken, planerades tre kvarter med lamellhus i tre våningar. Längs Erikslustvägen skulle sammanbyggda stjärnhus med vindskyddade gårdar uppföras.

I områdets mitt, intill parken, reserverades tomtmark för ett läroverk (gymnasium), en folkskola (grundskola), ett daghem och ett ålderdomshem. Butiker och andra verksamheter skulle dels spridas i området, dels samlas i ett centrum. Man strävade också efter att trafikseparera området genom att leda motortrafiken längs de större omgivande gatorna och enbart tillåta promenad- och cykelgångar i de centrala delarna. Ytor för parkering och underjordiska garage lades in i stadsplanen. En spårvagnshållplats skulle ligga i korsningen mellan Erikslustvägen och Köpenhamnsvägen.

Planen vittnar om de stadsplaneideal som var tongivande under efterkrigstiden. Idéerna från den tidiga funktionalismen som förordade hus i park med riklig tillgång på ljus och luft finns kvar. En skillnad är dock den medvetna strävan efter större variation i bebyggelsen och en ökad rumslighet. Viktiga aspekter var också trafikdifferentieringen och grannskapstanken, som kan sägas utgöra ett kännetecken för Gunnar Lindmans arbete som stadsplanechef.

Mellanheden bebyggdes under tidigt 1950-tal enligt föreliggande stadsplan med undantag för centrumanläggningen och barndaghemmet.

BEBYGGELSEKARAKTÄR
Området ramas in av den slingrande raden av stjärnhus, lamellhusen i tre våningar samt de högre husen vid Köpenhamnsvägen. Bebyggelsen är grupperad kring en vidsträckt grönyta som bidrar till områdets öppenhet. Väster om parken är Mellanhedsskolan och Slottstadens skola placerade, åtskilda av en idrottsplats. Skolorna och bostadshusen vid Bellevuevägen får en mjuk inramning av grönskan. Då lamellhusen bildar öppna gårdar vända inåt blir övergången mellan bostadsgård och park glidande.

Karaktäristiskt för området är den omsorgsfullt gestaltade utemiljön och variationen av hustyper. Villakvarteren i sydöst skapar en egen miljö med intilliggande områden präglade av traditionell småhusbebyggelse.

Flervåningshusen är ritade omkring 1950, efter stadsplanekontorets anvisningar, av arkitekter knutna till HSB:s arkitektkontor i Malmö. Flera av bostadshusens fasader är utformade av arkitekten Thorsten Roos och uppvisar en stor materialverkan och effektfulla detaljer. Ursprungligen präglades arkitekturen av färgrika putsade fasader (Klaveret, Flöjten, Fagotten, Violinen) och tegel i ljusgult och rött (Pukan, Trumman).

Gemensamt var även fantasifulla balkongfronter, entrépartier och fönsteromfattningar som ytterligare skapat variation utan att störa helheten.

Idag är lamellhusen inte längre röd- respektive grönputsade med vita partier, utan inklädda med tegel i rött och terrakotta med plåtdetaljer. Detta har inneburit en stor förändring i upplevelsen av bebyggelsens karaktär. Här har även balkonger, fönster och entréer ersatts utan nämnvärd respekt för originalet. Kvarteret Klaveret, stjärnhusen, har däremot under tidigt 1990-tal återfått sina intensiva färger i blått, gult och rött, efter att de ursprungliga kulörerna bleknat till grått. Höghusen i kvarteren Pukan och Trumman präglas fortfarande av sitt hålkälstegel med tydliga fogar och sina individuellt utformade balkonger.