AKALLA

Akalla ligger på norra Järvafältet i nordvästra Stockholm, och här har tunnelbanelinjen sin slutstation. 1962 presenterade den socialdemokratiska regeringen den s k "Järvabomben" som innebar att Järvafältet skulle disponeras för bostäder för 160 000 människor. Området hade sedan 1905 använts som övningsområde för Stockholms garnison, men efter årtionden av förhandlingar drog sig nu militären tillbaka. Södra Järvafältet, dvs. Rinkeby-Tensta, byggdes ut först, mellan 1966-1971. För norra Järva, alltså stadsdelarna Akalla, Husby och Kista, lades en generalplan fram år 1971. Planförfattare var bland andra Göran Sidenbladh, Igor Dergalin, Thomas Atmer vid Stockholms Stadsbyggnadskontor. Avsikten var att norra Järvafältet skulle bli en sammanhängande bandstad med stadsdelar av delvis olika utformning. Akallas områdesplan fastslogs 1971 och utbyggnaden skedde mellan 1973 och 1978.

I generalplanen för Kista- Husby- Akalla eftersträvades samma höga grad av stadsmässighet som i Rinkeby-Tensta. Skillnaderna gentemot södra Järvafältet var dock flera och var beroende av den stundom häftiga kritik som Rinkeby -Tensta mött. Utbyggnaden av södra Järva hade karaktäriserats av en stor brist på samordning i byggprocessen, vilket ledde till att bostadshusen stod färdiga långt innan infrastruktur och service fungerade. I norra Järva ville man undvika detta genom att kraftigt reducera antalet byggföretag och dessutom ge dem långtgående plansamordningsuppgifter. Man planerade dessutom redan från början för storskaliga arbetsplatsområden som även skulle fungera som bullerskydd mot trafiklederna norr om stadsdelarna. Bostadsbebyggelsen förlades söder om arbetsplatsområdena. Den skulle delas i två delar av ett gång- och servicestråk, med tunnelbanestationer, butiker, skolor med mera, som löpte genom alla tre stadsdelarna. Vid detta servicestråke lade man den högsta och mest koncentrerade bebyggelsen. I söder, mot Järvafältet, skulle lägre bostadshus uppföras. Som ett svar på kritiken mot de nya stadsdelarnas torftiga yttermiljöer lämnade planförfattarna dessutom fler grönytor i direkt anslutning till bebyggelsen.

Akallabygden har varit bebodd åtminstone sedan järnåldern. Namnet Akalla betyder "åkarlarnas by" och är en hänsyftning på läget invid Igelbäcken, som under vikingatiden var en segelled av viss betydelse. Akalla ligger mestadels på flack mark som mot söder övergår i en svag sluttning. I sydvästra Akalla finns dock en höjd med branta slänter. Där stadsdelens tätbebyggelse slutar i söder tar det vidsträckta Järvafältet vid. Södra Akalla består av två separata områden som skiljs åt av ett utsparat grönområde som löper upp från Järvafältet. Akallas gräns i väster är Akallalänken, i norr finns Hanstavägen och E4:an. Bortom Norgegatan och Nykarlebygatan i öster vidtar bebyggelsen i grannstadsdelen Husby.

I enlighet med generalplanen av år 1971 finns i norra Akalla vidsträckta arbetsplatsområden, invid E4:an och på ömse sidor om Hanstavägen. Här hittar man bilhallar, elektronikföretag, ett tryckeri med mera. Bostadsbebyggelsen söder om arbetsplatserna består av tre storkvarter med en yttre ram av 4-6 våningshus kring 2- våningshus och utsparade naturpartier, lekparker och daghem. Mot söder har storkvarteren en rad av 11-13 våningars skivhus och punkthus som markerar det centrala servicestråket, Sibeliusgången. Denna helt bilfria gågata löper i väst-östlig riktning genom Akalla och fortsätter sedan i sydöstlig riktning genom grannförorten Husby. Norr om gågatan, i skivhusens bottenvåning och i de sammanbindande låghusen, finns butiker, restauranger, samt stadsdelens servicehem. Söder om Sibeliusgången finns en rad låga byggnader som inrymmer kyrka, livsmedelsbutiker, en högstadieskola samt två låg- och mellanstadieskolor och flera daghem. Här finns även Akalla Träff, en samlingslokal med bibliotek, auditorium, restaurang med mera. Vid gågatan finns stadsdelens två tunnelbaneuppgångar. I grannstadsdelen Husby, intill gränsen mellan de två stadsdelarna finns en simhall; Husbybadet. Akalla har flera idrottsplatser, de ligger vid stadsdelens gränser i väster och öster, samt i grönstråket i söder.

I söder trappas Akallas bebyggelse av. Här finns sexvånings loftgångshus, lamellhus i 2-4 våningar och mot Järvafältet flera områden med småhus. I det utsparade grönområdet som delar bebyggelsen finns ett fornlämningsområde med gravhögar. Här ligger även den ursprungliga bebyggelsen på platsen; Akalla by, som nu bland annat fungerar som 4H-gård, här finns kor, getter och hästar mm. Akallaborna kan direkt, utan att passera några bilvägar, nå det vidsträckta Järvafältet, som är helt ostört av sentida bebyggelse. På Järvafältet finns ett område med kolonilotter.

Trafikplaneringen i Akalla är konsekvent genomförd, kraven på bekvämlighet och trafiksäkerhet är höga. Från de trafikleder som kringgärdar stadsdelen löper matargator in och förgrenar sig till kvartersgator som slutar vid vändplatser. I den norra delen av stadsdelen leder Sveaborgsgatan och Nystadsgatan söderut till underjordiska bilgator som löper till garage och lastplatser norr om höghusbebyggelsen. Sveaborgsgatan fungerar dessutom som central bussgata, den leder under Sibeliusgången och fortsätter mot väster som Mariehamnsgatan. Gångvägsnätet i stadsdelen är ett tätmaskigt nät av gångstråk som är avskilda från bilvägsnätet så att avstånden till skolor och centrumstråk blir så säkra och korta som möjligt. Gångbroar löper över stadsdelens nedsänkta matar- och angöringsgator och över de omgivande trafiklederna. Tunnelbanan, som invigdes 1977, går i tunnel under stadsdelen. Förklaringen till detta är att man ville undvika spårområden som delar bebyggelsen. Det finns två tunnelbaneuppgångar vid Sibeliusgången. De flesta som bor i Akalla har aldrig mer än 500 meters gångväg till närmaste tunnelbaneentré. Från de låga husen närmast Järvafältet i söder är det lite längre gångavstånd, men här har man i gengäld som mest 300 meter till en busshållplats.

Stadsdelen är försedd med ett omfattande underjordiskt tunnelsystem för vatten, avlopp, el, tele och fjärrvärme. Avsikten med detta var att man under byggtiden skulle slippa stora ledningsstråk nära markytan, och dessutom i det långa loppet få avsevärt lägre driftskostnader. I östra Akalla finns en central sopsugsanläggning som även betjänar Husby, den ägs och drivs av en lokal samfällighet. Från bägge stadsdelarnas flerbostadshus, skolor, daghem, tunnelbanestationer mm. sugs sopor och avfall med hjälp av högtrycksfläktar via grova rör till anläggningen, där avfallet komprimeras. Anläggningen var vid invigningen en av världens största i sitt slag.

I det stora hela är Akallas bebyggelse relativt oförändrad. I ett av storkvarteren i norr har ett daghem rivits. Flera av skivhusen vid centrumstråket har omfärgade fasader. I princip har ingen ny bebyggelse tillkommit, förutom i arbetsplatsområdet, där en successiv förtätning och expansion har skett.

Akalla består, till skillnad från grannstadsdelen Husby, av mycket varierad bebyggelse i utformning och skala. Inte minst bidrar småhusområdena till detta. Byggnaderna har en kraftig och tidstypisk färgskala, där varma och mustiga jordfärger dominerar, från gult och rött till brunt. De olika områdena kännetecknas inbördes av en långt gången enhetlighet i detaljer och helhet. Akalla är en stadsdel där större och mindre grönområden bidrar till ett omväxlande intryck.