KIRSEBERG

Kirseberg är beläget i de norra delarna av Malmö, cirka 3 km från centrum. Kirsebergsstaden inbegriper, förutom det egentliga Kirseberg, även Beijers Park (i öster), ett långsträckt område mellan Stockholmsvägen och Lundavägen (i nordväst) och ett spårområde som huvudsakligen utnyttjas av SJ (i söder). Området längs Lundavägen omfattar ett par kvarter bostadshus i fem våningar huvudsakligen uppförda under 1930-talet och ett par kvarter med handels- och verkstadsföretag, främst inom bilbranchen. Norr om Kirseberg ligger egnahemsområdet Rostorp som byggdes under 1920-talet.

Kirseberg är beläget på en höjd och är den enda stadsdelen i Malmö som är kuperad och benämns i folkmun "Backarna". Det är mer än någon annan del av Malmö en fristående enhet i sig själv, med en lång egen historia.
Namnet Kirseberg är belagt åtminstone sedan 1500-talet, men betydelsen är oklar. En utbredd tolkning hävdar att namnet uppkommit för att backen var rikligt bevuxen med körsbärsträd (danskans Kirsebær = körsbär). I början av 1800-talet fanns ett tiotal mindre jordbruk på Kirsebergsvången. 1800-talets ägostruktur kan fortfarande delvis avläsas i stadsdelens plan.

Kirseberg fick tidigt dåligt rykte. Flera negativa företeelser har associerats med platsen. Höjden norr om staden hade under 1500-talet använts till häxbål och hade också fått tjäna som galgbacke. Här hade också funnits garnisons- och fängelsekyrkogård och 1914 byggdes Malmös nya fängelse omedelbart norr om bebyggelsen på Kirsberg.

Den äldsta bevarade bostadsbebyggelsen härstammar från 1860- och 70-talen. Kirseberg var en av de arbetarförorter som vid den här tiden växte upp på olika ställen utanför Malmö. I Kirseberg bosatte sig många av de allra fattigaste, då de inte hade råd att bo inom stadens gränser.

1883 fick stadsdelen en folkskola. Skolan som revs 1955 var belägen mellan Lundavägen och Norra Bulltoftavägen. Här kompletterades 1914 med ytterligare byggnader ritade av Salomon Sörensen. I början av 1950-talet skedde ytterligare tillbyggander av skolan efter ritningar av Ludvig Nilsson & Clas Almquist. Nilsson ritade några år senare även Bulltoftaskolan, belägen i stadsdelens östra del.

Under bostadsbristens år efter första världskriget byggdes nödbostäder i Malmö stads regi, och dessa lokaliserades ofta i de östra stadsdelarna. Söder om Södra Bulltoftavägen byggde Malmö Stad Östergård. Husen ritades av Ewe & Melin och var ett för tiden stort bostadskomplex med 192 smålägenheter. Genom byggandet av Östergård befästes Kirsebergs karaktär av arbetarförstad. Längre fram har mer eller mindre medvetna lokaliseringar ytterligare bidragit till att befästa det dåliga rykte som Malmös östra delar haft: mentalsjukhuset Östra Sjukhuset som etablerades i anslutning till Kirseberg på 1930-talet, alkoholistanstalten som i slutet av 1940-talet inrymdes i en byggnad söder om Södra Bulltoftavägen, Kockums bostäder för invandrade varvsarbetare som byggdes på 1950-talet i kvarteret Ryggen.

1927 uppfördes en kyrka ritad av Theodor Wåhlin. Den är inspirerad av skånska gotiska landsbygdskyrkor från medeltiden.

Under 1930-talet och början av 1940-talet byggdes endast ett fåtal hus i Kirseberg. De uppfördes av privata byggherrar och det är anmärkningsvärt hur låg standard vissa av dessa hyreshus fick, många lägenheter var mycket små, saknade balkonger och en del lägenheter hade inte ens egna toaletter.

Direkt efter andra världskriget startade en omfattande byggnadsverksamhet som pågick ett par år in på 1950-talet. Byggandet utgick från en stadsplan som Erik Bülow-Hübe utformat 1936. Området fick ett traditionellt gatunät men samtidigt föreskrev planen att bebyggelsen skulle vara friliggande lamellhus i tre våningar placerade omväxlande i nordsydlig och östvästlig riktning. För vissa kvarter har planen förändrats senare, till exempel kvarteret Musköten där en rad "stjärnhus" byggdes i mitten av 50-talet. För stora delar av stadsdelen gäller dock planen fortfarande år 2000.

Under 1960-talet var byggverksamheten på Kirseberg liten. Visserligen uppfördes nya hus vid Kirsebergs torg men för övrigt närmast ingenting. I samband med etableringen av byggnaderna runt torget med en stor varuhall torde verksamheterna i specialbutikerna ute i stadsdelen efterhand ha upphört. Några närlivsbutiker finns dock kvar ute i området.

Kirseberg ligger avskilt från resten av staden med järnväg och trafikleder som gräns och har karaktären av liten stad snarare än förort. Miljön präglas av mångfald och kontrastrikedom. Området skiljer sig från övriga Malmö genom de relativt stora nivåskillnaderna.

Bebyggelsen har en mycket varierad karaktär och en innehåller en blandning av bostäder, verksamheter och handel som motsvarar en småstad. Här finns gatuhus av lantlig form från 1860-talet, flerbostadshus från såväl sekelskiftet 1900, 1920-tal, 1960-tal och 1980-tal, därtill radhus från 1980-talet. Omkring hälften av lägenheterna i stadsdelen är uppförda under slutet av 1940-talet och början av 1950-talet och särskilt de östra delarna av Kirseberg domineras av bebyggelse från denna tid, d v s lamellhus i tre våningar ofta med fasader i gult tegel och sadeltak belagt med taktegel. Flertalet av husen ritades av Fritz Jaenecke.

Den dominerande byggherren under tiden 1946-52 var HSB som uppförde drygt 750 bostadsrättslägenheter, vilket motsvarar omkring 2/3 av allt som byggdes i Kirseberg de här åren och drygt 1/4 av hela det nuvarande bostadsbeståndet i stadsdelen.

Från 1961 till 1981 minskade invånarantalet i Kirsebergsstaden från 8600 till 3800. Därefter ökade befolkningen åter och 1998 var invånarna drygt 4600 personer. Stadsdelen hade i slutet av 1990-talet en befolkningstruktur som i stort sett överensstämde med hela Malmös.

Under 1970-talet startade ett engagemang bland befolkningen på Kirseberg som bland annat syftade till bevarande av den äldre bebyggelsen. Områdets en gång dåliga rykte har efterhand i det närmaste helt och hållet vänts till sin motsats.