ÖSTBERGA

Östberga
Östberga består av tre helt olika områden. Stadsdelen har två områden med flerfamiljshus; Gamla Östberga från 1950-talet, samt Östbergahöjden och Östbergabackarna från 1960-talet. I norr finns Årsta partihallsområde som växte fram under 1960-talet. Det stora öppna Årstafältet korsas av den gamla Göta landsväg, som berättar att denna trakt är en mycket gammal kulturbygd.

När Gamla Östberga byggdes betraktades det som ett mycket modernt bostadsområde. Det var ett av den tidens allra största byggprojekt, och det stod klart 19591960. Här genomfördes en rad byggnadstekniska experiment som förde det industriella byggandet i Sverige framåt. Byggherren HSB samarbetade med byggnadsfirman Olsson & Skarne och arkitekten Lars-Magnus Giertz. De flesta av husen är uppförda i 3-4 våningar, placerade i ringform kring en stor och bilfri äng i områdets mitt, nuvarande Stamparken. Vid det lilla centrumet ligger tre punkthus i nio våningar som landmärken. I norr ligger ett stort skivhus i åtta våningar med en originell hisslösning. Via en stor gatuhiss, som löper utanför huset, tar man sig direkt upp till femte våningen där det finns en förbindelsegång till hela huset. Genom att på så sätt minimera antalet stoppställen till två blev hissen billigare att bygga och ändå behövde ingen gå i fler trappor än de som bodde i de lägre husen. Områdets första hus, Stamgatan 87, skiljer ut sig; i detta provhus testades olika planlösningar och material. Resten av området fick istället fasader i prefabricerade betongelement, vilket var ett nytt sätt att bygga. I Östberga introducerades även byggkranar i byggandet i större omfattning. Man experimenterade även med uppvärmningen, husen fick ett system med värmeväxlar, drivna av gas, vilket aldrig tidigare provats i bostadssammanhang. Området blev betydligt dyrare än HSB planerat och alla experiment slog heller inte så väl ut, en hel del fick rättas till i efterhand.

Det andra stora bostadsområdet, Östbergahöjden och Östbergabackarna, uppfördes 19661969. Svenska Bostäder uppförde 49 lamellhus med totalt 1 200 lägenheter. Mitt i området lades ett litet centrum med affärer, skola, ungdomsgård etc. Bilgatorna går runt området, medan de inre delarna är helt bilfria. Samtliga hus fick en nästintill identisk utformning: loftgångshus i fyra våningar med ädelputsade fasader, indragna balkonger och platta tak. En variation skapas av de dekorativa stora emaljmålningarna som pryder varje entré. Byggherren, Svenska Bostäder, anlitade inte mindre än 21 olika konstnärer för detta gigantiska konstprojekt. Men trots allt känns inte 1960-talets Östberga som särskilt storskaligt. Husen är relativt låga och mycket av naturmarken är sparad vilket skapar spännande rumsbildningar. Från 2001 och framåt har delar av området förtätats med omkring 200 lägenheter i nya hus. Ett antal av loftgångshusen förändrades samtidigt med nya balkongfronter och entrélösningar.

I norra Östberga breder Årsta partihandelscentrum ut sig. 1958 beslöts att Klarahallen i City skulle ersättas med en partihandelscentral på Årstafältet. Den nya centralen kom att bli närmare fem gånger större än Klarahallen. 1961 ritade Elmer Husman den första byggnaden, Trädgårdshallen. Byggnaden placerades parallellt med Åbyvägen och är med sitt karaktäristiska sågtandade tak en spännande representant för denna typ av arkitektur. Under 1960-talet och tidigt 1970-tal uppfördes norr om Trädgårdshallen och snett vinkelställda till denna ytterligare sju hallar. Flertalet av dem är också ritade av Elmer Husman. Området har successivt utvidgats under 1970-, 1980- och 1990-talen, bl.a. med en terminalbyggnad för containergods i anslutning till järnvägen. Terminalen med en iögonfallande fasadutformning träpanel i svart med röda inslag ritades av White arkitekter 1983.

Rakt över Årstafältet finns delar av den medeltida Göta landsväg bevarade. Vägen, som är Stockholms äldsta kända landförbindelse, sträckte sig från dagens Slussen via Skanstull till Södertälje. När den nya landsvägen över Hornstull togs i bruk under senare delen av 1600-talet förlorade Göta landsväg i betydelse och nyttjades mer lokalt, t.ex. när man skulle färdas till Brännkyrka kyrka, varför den kom att kallas Kyrkvägen. Gravfälten från yngre järnåldern intill berättar om en mycket tidig bebyggelse på platsen där gårdar med namn som Valla, Bägersta, Ersta och Östberga senare kom att ligga. De revs alla i samband med områdets exploatering omkring 1960. Det lilla Östbergatorpet, som fått ge namn åt hela stadsdelen, låg ungefär där Östbergavägen idag möter Huddingevägen.

Källa: Stockholm utanför tullarna nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholmia förlag 2003.