SKÖNDAL

Sköndal

Den kuperade terrängen norr om Drevviken lämpar sig väl för de olika typer av bebyggelse som finns i Sköndal. Planerare och arkitekter har skickligt handskats med de naturliga förutsättningarna. Bebyggelsen uppfördes huvudsakligen mellan slutet av 1940-talet och mitten av 1960-talet. Det framförallt skapar karaktären är de många och tidstypiska enfamiljshusen småstugor, radhus, kedjehus och terrasshus. I Stadsdelen finns även några områden med flerbostadshus, samt Svenska Diakonisällskapets område Stora Sköndal.

Av Sköndals äldre bebyggelse finns idag kvar huvudbyggnaderna till gårdarna Stora Sköndal, Skönstavik och Sköndalsbro, som alla ligger invid Drevviken. Skönstavik och Sköndalsbro är privatbostäder medan Stora Sköndal ingår i Svenska Diakonsällskapets område.

Stora Sköndals gård tillhörde det omfattande markområde som köptes av Svenska Diakonsällskapet 1904. Sällskapet behövde lokaler för utbildning av manliga diakoner och vård av sjuka. Huvudbyggnaden från 1680-talet används idag för administrationen men i övrigt finns nästan ingen äldre bebyggelse kvar. Området har kontinuerligt byggts ut under 1900-talet, med vårdpaviljonger, sjukhem, pensionärs- och personalbostäder. Området är nästan en stadsdel i stadsdelen. Flera arkitekter var inblandade i utbyggnaden. Hakon Ahlberg ritade den stora kyrkan från 1929. Tor Boije vid Ahrboms arkitektkontor hade omfattande uppdrag för stiftelsen under årtiondena kring 1900-talets mitt. Gösta Åberg vann 1961 tävlingen om Skogsbyns gästhem.

Sköndals första stadsplan fastställdes 1947 och omfattar småstugeområdet väster om Perstorpsvägen. I överensstämmelse med tidens stadsplaneideal utformades Perstorpsvägen och Spettekaksvägen som matargator och de mindre infartsvägarna som säckgator utan möjlighet till genomfartstrafik. Ett skogsområde i centralt läge och väl avskilt från biltrafiken togs i anspråk för lekplats och rekreation. Området innehöll också ett litet centrum med bl.a. Konsumaffär samt några hyreshus vid Mandelbrödsvägen på höjden ovanför.

Marken mellan Perstorpsvägen och Sköndalsvägen planlades i slutet av 1940-talet, förslaget upprättades av arkitektfirman AnckerGateLindegren. Området skulle främst bebyggas med radhus och kedjehus i en och två våningar, vilket var mer ekonomiskt än fristående småstugor. Markförhållandena visade sig dock ibland vara så dåliga att ändringar i planen måste ske. Ett antal radhuslängor slopades och i gengäld blev hyreshusbebyggelsen mer omfattande än vad man tänkt sig. Husen, ritade av AnckerGateLindegren började uppföras några år in på 1950-talet.

Nästa utbyggnadsetapp skedde omkring 1960. Då uppfördes radhus vid gränsen mot Stora Sköndal och hyreshusbebyggelse strax norr om Sköndalsvägen. För stadsplanen svarade Axel Kandell i samarbete med stadsplanekontoret. Kandell ritade flera av husen, bl.a. det terrasshus som ligger i hörnet av Sköndalsvägen/ Dalbobranten. Några år därefter byggdes de terrasserade radhusen omkring Sköndalsbrovägen nära Drevviken.

Sköndals centrum nordost om Sköndalsvägen fick sin stadsplan fastställd 1963 och planen för Norra Sköndal på andra sidan Tyresövägen fastställdes 1968. Kring centrum byggdes en större andel flerfamiljshus än i övriga Sköndal, både trevåningshus och höga skivhus. Både centrum och husen runtom ritades av Hjalmar Klemming och Erik Thelaus. Norra Sköndal bebyggdes enbart med tidstypiska radhus i två varianter.

På senare år har den största nybebyggelsen skett inne på Svenska Diakonsällskapets område, men ett visst tillskott av nya bostadshus har även skett nära Sköndals centrum.

Källa: Stockholm utanför tullarna nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholmia förlag 2003.