Heliga korsets kapell

Den ursprungliga huvudbyggnaden utgörs av kapellet i sydväst som höjer sig över de lägre delarna i norr och öster. Murverken i tegel vilar på en sockel av krysshamrad av röd granit och fasaderna är spritputsade och avfärgade i en ljust ockragul kulör. Högdelens nord- och sydfasader avslutas upptill med en enkelt profilerad takfotsgesims. Högdelens huvudfasad i väster har en centralt placerad portal med övre rundade hörn. I portalen sitter en pardörr av omålad furu, klädd med vertikala lister och sparkplåt samt med draghandtag i trä. Ovanför portalen återfinns en relief i röd kalksten av konstnären Anders Olson från Malmö, föreställande fridens ängel, med textbandet Gloria in excelcis Deo, ett motiv som har sina rötter i Lukasevangeliet 2:14. Ängeln är lätt framåtlutad och placerad på ett litet moln.

I sydfasadens västra del finns en ingång genom en rakt avslutad enkeldörr med utförande lika huvudentréns. Ovanför dörren finns ett ljusinsläpp till kapellets läktarvåning i form av ett fönster med en vertikal spröjs. Precis som för merparten av huvudbyggnadens övriga fönster är det utfört i brunmålat trä och fönsteröppning, båge och karm har rundade övre hörn. I sydöstra hörnet ansluter lågdelen som här har ett fönster med mittpost strax väster om en ingång lika den i västra delen. Ovanpå detta entréparti finns ett högt placerat ljusinsläpp bakom en framskjuten loggia med två kolonner med akantuskapitäl. Högdelens nordfasad har ljusinsläpp till läktarvåningen lika sydfasaden. Östfasaden har inga fönster eller utsmyckningar. Byggnadskroppen avtäcks av ett flackt, närmast plant sadeltak klätt med falsad rödmålad plåt. På nocken över västentrén står en korskrönt spira i lackat stål och hamrat aluminium vars enkla utformning kan ses som en stilistisk replik av det ursprungliga klocktornet, där den lätt uppskjutande klockbocken fått en ny funktion som korsbärare.

Lågdelen utgörs av flera till varandra anslutande byggnadskroppar med delvis avfasade ytterhörn som avtäcks av flacka takfall med takplåt lika huvudbyggnadens. Även fasaderna är putsade och avfärgade lika huvudbyggnadens. Merparten av fönstren är korsspröjsade med övre rundade hörn men även rektangulära liggande fönster förekommer. I öster finns tre högsmala fönster som är snedställda och indragna mellan murposter. Lågdelen har ett flertal dörrar, samtliga med sentida rakt avslutade panelklädda dörrblad i muröppningar med övre rundade hörn.

Från den ursprungliga delens sydöstra hörn leder en glasad gång till den nya krematoriebyggnaden, vars gestaltning tar avstamp i Herbert Kockums idé med en högdel omsluten av lågdelar med flacka takfall. Den något slutna karaktären accentueras av uppdragna gavlar och utskjutande takfall. Fasaderna är klädda med tegel från Petersen tegel i varierande gulgråa nyanser. Fönstren är utförda i bruneloxerad aluminium och dörrarna inklusive den stora huvudportet i väster är klädda med mörkt ärggrön falsad plåt. Taken är avtäckta med svart asfaltspapp.

1935 fick staden av Wendes artilleriregemente den så kallade laboratorietomten i sydvästra delen av den nuvarande begravningsplatsen. Platsen projekterades för ett jordfästningskapell med krematorium av länsarkitekt Nils A. Blanck, men befintlig bostadsbebyggelse direkt väster om laboratorietomten ansågs störas av verksamheten. 1937 hade både platsen för krematoriet och dess ritningar förkastats, och istället föreslogs en ny placering i begravningsplatsens sydöstra hörn. I maj 1938 anordnades en tävling för krematoriets utformning. Tävlingen stod mellan tre inbjudna arkitekters förslag: länsarkitekt Nils A. Blanck, Malmö, arkitekt Bo Bergström, Stockholm och arkitekt Herbert Kockum, Stockholm. Förslagen bedömdes av arkitekt Ragnar Hjort, byggnadsråd och chef för byggnadsstyrelsens kulturhistoriska byrå, som fann Herbert Kockums tävlingsförslag med mottot Ps. 102 som det mest tilltalande alternativet.

I december 1939 godkändes Kockums slutgiltiga ritningar av Byggnadsstyrelsen. Antalet sittplatser i kapellet hade nu minskats samtidigt som bisättningsrum och tekniska lokaler hade omdisponerats enligt synpunkter som inkommit från bland annat Eldbegängelseföreningen. I april 1941 anlitades byggmästaren Einar Nyström i Kristianstad som huvudentreprenör och 12 september 1942 kunde kapellet och krematoriet invigas av biskop Edvard Rodhe.

Herbert Kockum gav Heliga korsets kapell ett klassicistiskt utförande om än väl förankrat i det sena 1930-talets funktionalism. Fasaderna putsades och kapellet försågs med ett flackt sadeltak som kröntes av ett klocktorn i trä med synlig klockbock.

Huvudfasaden med centralt placerad portal förlades åt väster medan södra fasaden gavs ett högt placerat ljusinsläpp bakom en framskjuten loggia. Mot norra sidan placerades en lägre byggnadskropp under flackt sadeltak krönt av en lanternin med spira. Samtliga dörr- och fönsteröppningar, utom till krematoriedelen, gavs rundade övre hörn och fönstren delades av en tunn kolonnett. Kapellets interiör gestaltades
i ljusa kulörer där sex kolonner i ljus konststen bar upp ett omålat platt brädtak. Den östra väggen smyckades med en altartavla i mosaik som anordnades noga för att synas genom en katafalk med pelarburen baldakin i rummets mitt. Över entrén med väntrum och kapprum i väster inrättades en fullbred läktarvåning där orgeln placerades.

1955 genomfördes de första större förändringarna av kapellet. Baldakinen, som både upplevdes skymma altaret och störa kontakten mellan bänkkvarteren, ersattes av en falsk katafalkhiss närmare östväggen efter ritningar av arkitekterna Curt Laudon och Robert Larsson. Kistan sänktes vid begravningsaktens slut ned i schaktet som en symbolik över eldbegängelsen men hissades sedan åter upp för att föras till krematoriet. Dessutom flyttades Anders Olsons ursprungliga altartavla till norra sidoväggen och ersattes av en al fresco-målning av Bertil Landelius.

1961 skedde inre förändringar som främst rörde krematoriedelen och teknisk utrustning. I kapellet revs kisthissen men dess kalkstensbeklädda sarg behölls som katafalk. Samma år flyttades klockan från klocktornet på kapellets tak till en nyuppförd klockstapel i gult tegel placerad ett hundratal meter väster kapellet. Det öppna klocktornets sidor försågs i samband med detta med gallerverk av målat trä. De ursprungligen kalkputsade och kalkavfärgade fasaderna sprutades 1968 med plastcementputs.

1985 genomfördes en större om- och tillbyggnad av lågdelen efter förslag av Owe Rubin Arkitekt och Ingenjörsbyrå AB. Omorganisering av rumsindelningen skedde samtidigt som tillbyggnader eller fasadförändingar gjordes åt samtliga väderstreck. Östra fasaden förändrades helt genom att sakristian revs till förmån för en tillbyggnad för kylrum, kremeringsugn, kistintag och lastkaj. I väster revs den pelarförsedda vänthallen, entrén till bisättningsrummet på norra fasaden sattes igen och lanterninen revs. Lågdelens samtliga fasader fick ny fönstersättning, men med fönsterformen anpassad till de äldre fönster- och dörröppningarna med rundade övre hörn upptill. Fönstren hade ursprungligen varit försedda med kolonnetter som nu togs bort på kvarvarande fönster i både kapellet och lågdelen.

Efter ombyggnaden i mitten av 1980-talet har kapellets ursprungligen omålade trätak målats i en ljusgrå kulör, nya pendelarmaturer har ersatt de ursprungliga och väggarnas ursprungliga dekormålning har vitmålats. Det stora fönstret vid loggian i söder har fått nytt fönster med plåtinklädd karm. På 2010-talet ersattes de ursprungliga kyrkbänkarna till större delen av lösa stolar.

Under 2000-talet konstateras att krematorieanläggningen inte har tillräcklig kapacitet till följd av en växande befolkning i kombination med större andel kremeringar och färre krematorier i området. En stor tillbyggnad med nya arbetsytor, kylanläggning och två nya kremeringsugnar uppfördes därför söder om huvudbyggnaden under åren 20212023. Tillbyggnaden anslöts till huvudbyggnadens sydöstra hörn, där lastbryggan från 1985 revs, genom en glasad förbindelsegång. Utbyggnaden från 1985 i nordöst
fick två nya dörrar med utformning och färgsättning lika övriga dörrar. Den tidigare krematoriedelens stora sammanhängande ytor delades in i mindre rumsvolymer för pausrum, urnförvaring, städförråd m.m. Det ursprungliga klocktornets ersattes på grund av sin tyngd och stora vindlast av en spira av stål med krönkors i hamrad aluminium. Tillbyggnaden medförde även att delar av en trädrad av pelarekar samt
kransgården söder om kapellet togs bort. I kapellet togs katafalken framför altaret bort och ny stolsinredning tillkom.