FÅGELTOFTA KYRKA

Den medeltida kyrkan var helgad åt sankt Petrus och uppförd under 1100-talet eller tidigt 1200-tal vilket brukar betecknas som den romanska kyrkobyggnadsperioden. I ett första skede tros kyrkan ha uppförts med kor, långhus och ett västtorn. Möjligen tillhör absiden också kyrkans första byggnadsperiod. Absiden har en mycket kraftig tribunbåge vilket är ovanligt och kan tyda på att det genomgått en ombyggnad eller kanske att det har tillkommit vid en annan tidpunkt än koret. Någon gång under medeltiden raserades det förmodade tornet ned till långhusets nivå och denna del införlivades i långhuset som västförlängning, sannolikt redan under medeltid - sen medeltid. Uppgifterna om kyrkans byggnadsetapper är osäkra då kyrkan inte genomgått har någon utvändig murverksdokumentation. Oputsade delar av murverk synligt inifrån vinden samt bevarade takstolsdelar ger dock vissa ledtrådar. Takstolarna över långhuset visar att ombyggnaden kan ha skett redan före valvslagningen på 1400-talet. Absiden har redan under medeltiden varit föremål för omfattande renovering. Tribunbågen kan ha vidgats och eller murats om och hjälmvalvet muras om av tegel.

Under 1400-talet tros flera omfattande ombyggnader ha skett. Vid denna tid uppfördes tillbyggnaden vid långhusets norra sida, sannolikt med funktion av vapenhus och/eller kapell. Dateringen baseras sannolikt på stilhistoriska jämförelser av tillbyggnadens norra gavel. Över tillbyggnaden kan det vid någon tidpunkt ha funnits ett litet klocktorn kanske för en mindre klocka. Kring år 1400 valvslogs långhuset med två travéer av stjärnvalv. Den gamla torndelen var möjligen redan då införlivad med långhuset och valvslagen med ett kryssvalv. Korets kryssvalv tillkom sannolikt också på 1400-talet. Under samma århundrade dekorerades val-ven med kalkmålningar. Fragment av kalkmålningar har påträffats både på triumfbågsmuren och på stjärnvalvens ribbor.

På 1700-talet avbildas kyrkan utan torn med en klockstapel vid kyrkans norra sida. Klockstapeln revs när det befintliga tornet uppfördes omkring 1820. Enligt en ombyggnadsritning signerad C. G. Brunius blev den norra tillbyggnaden ombyggd kring 1847. Ombyggnaden bör ha varit begränsad till en viss höjning av murverket och nytt innertak i form av ett trävalv. Norra tillbyggnaden kom därefter att användas som en del av kyrkorummet och gick under namnet Bondrumskyrkan, sannolikt avsedd för byborna i Bondrum. Vid samma tidpunkt bör även kyrkans fönsteröppningar ha fått sin nuvarande form och norra tillbyggnadens funktion som vapenhus ha ersatts genom en ny ingång i tornets västra sida. Västra dörren har ett utseende som är typiskt för Brunius medeltidsromantiska stil. Kring 1890 fick kyrkan en orgel och sannolikt vidgades tornbågen mellan tornet och långhuset i detta sammanhang.

Från 1800-talets mitt och ända in på 1900-talet fungerade Bondrumskyrkan som en del av långhuset och var möblerad med bänkar. Predikstolen stod i långhusets mitt där den kunde synas även för kyrkobesökare som satt i den norra delen. Ab-siden var avdelad från koret med korskrank och inredd till sakristia.

Under åren 1951-1952 genomfördes en stor inre renovering under ledning av arkitekt Eiler Graebe. Ett flertal åtgärder genomfördes med syfte att lyfta fram kyrkans medeltida karaktär. Bondrumskyrkan stängdes av från kyrkorummet med en vägg och inreddes till sakristia. Det befintliga altaret och altaruppsatsen ställdes upp i sakristian och ett nytt altare murades upp i koret. Korskranket mellan kor och absid togs bort. I tornet gjordes en ny vägg mellan vindfånget och kyrkorummet samt en ny trappa och nytt bjälklag till orgelläktaren där en ny orgel placerades. Befintligt golv i gångar och bänkkvarter tillkom. Predikstolen flyttades till långhusets sydöstra hörn och fick ett nytt upplag istället för dess pelarfot i form av kyrkans medeltida dopfunt. Dopfunten placerades istället i långhusets nordvästra hörn.

Utvändigt lades yttertaken om 1961. Några år senare, 1965, gjordes absidens fönster om till en mindre fönsteröppning och ny fönsterbåge tillkom. I början av 1970-talet hade kyrkans inredning ännu kvar en färgsättning från tidigt 1900-tal i grått och brunt. En ommålning av bänkarna till nuvarande färgsättning gjordes omkring 1973. Senaste större renovering skedde 1996 och omfattade utvändiga arbeten på fasader och tak samt vissa reparationer av kyrkans taklag.

Interiör
Genom huvudentrén kommer man in i kyrkans entréhall, eller vapenhus som utgörs av en inbyggnad under läktarvåningen i tornet västra halva. Tornets andra halva är en del av kyrkorummet. Entréhallen är ett långsmalt utrymme med kapp-rum i södra delen och en trappuppgång i norr till tornets övre våningar och orgelläktaren. Golvet är lagt med rött murtegel och väggar och tak putsade och vitmålade. Torntrappan är av trä med brunmålade steg och räcke. Under trappan finns en inbyggnad för elcentral med väggar av pärlspontspanel. En bred, rakt avslutad dörröppning med dubbla dörrblad av lackat trä leder in till kyrkorummet i öster.

Kyrkorummet har ett enhetligt och harmoniskt uttryck med golv av rött murtegel och putsade och vitmålade väggar. Alla delar av kyrkorummet är valvslagna med medeltida valv undantaget den västra delen som utgörs av nuvarande tornets östra halva och upptas av orgelläktaren. I övrigt är långhuset möblerat med öppna bänkkvarter målade i blått, vinrött och grått. I bänkkvarteren ligger ett lackat trägolv.

Valven i långhuset, västförlängningen (gamla torndelen) och koret har olika utseende och karaktär vilket talar för att de tillkommit vid olika tidpunkt. Valvet i västförlängningen tros vara äldst och består av ett kryssvalv med vederlag från yttermurarna. Valvribborna har kvadratisk genomskärning och sköld- och gördelbågar har spetsbågig form, slagna utan följdskift. Långhusets två östra valvtravéer är utformade med åtta valvribbor som strålar ut från ett mittkryss i valvkrönet och bildar en stjärnform kring fyra valvkappor. Valvribborna har fyrkantig genomskärning. Gördel- och sköldbågarna har spetsbågig form samt är slagna med breda och platta följdskift. Valvribbornas vederlag samlas i smala pilasterknippen som ger ett veckat intryck. Pilastrarnas övergång till ribborna har en ovanlig, snedfasad form och saknar de sedvanliga kragbanden som oftast markerar vederlaget, övergången mellan valvpelare och ribbor. Korvalvet kan ha tillkommit på 1400-talet möjligen samtidigt med stjärnvalven. Valvet bärs upp av tresprångiga pilastrar med tidstypiska kragband i form av en vulst, en snedfas och ett utkragande skift överst. Valvkapporna är murade med en halv tegelstens tjocklek, valvribborna har kvadratisk genomskärning och är slagna med följdskift med samma utseende som i stjärnvalven. Sköld- och gördelbågarna har spetsbågig form.

I västra långhustravén norra mur finns ojämnheter som skulle kunna utgöra rester efter en trappa till medeltidstornets övre del. Ojämnheterna kan också vara överputsade stenar från en tidigare portalomfattning. Vid långhusets norra sida finns ett uppehåll i norra bänkkvarteret med gång fram till en dörr som leder in till sakristian i det gamla vapenhuset. Längst fram i långhusets sydöstra hörn står predikstolen med baldakin och i nordöstra hörnet på andra sidan mittgången står kyrkans medeltida dopfunt. Här står också ljusbärare och på norra väggen hänger en medeltida träskultptur föreställande den apokalyptiska madonnan. Två nummertavlor har sedvanlig placering på var sida om triumfbågen.

Orgelläktaren i kyrkorummets västra del är uppburen av smala gråmålade gjutjärnsstolpar utmed mittgången. Läktarens östra sida når in i långhusets västra travé ungefär i framkant av fönsteröppningarnas västra sida. Läktarbarriären består av ett gråmålat ramverk med rektangulära och kvadratiska, blå fyllningar med utanpåliggande förgylld dekor i form av stiliserade blad och rosetter. Orgeln står indragen i tornet på andra sidan en rundbågig tornbåge medan spelbordet står i långhusdelen. Tornets andra våningsplan är inte valvslaget och innertaket som syns ovanför läktaren består av tredje våningens bjälklag med skivklädd undersida.

Ingång till koret består av kyrkans ursprungliga triumfbåge, en smal och hög rundbågig öppning med ett högt sittande, skråkantat och utkragande vederlag. Golvet i koret ligger ett steg över golvet i långhuset. En ramp täckt av en röllakansmatta döljer höjdskillnaden. Altaret står intill tribunbågen utan altarskåp eller altaruppsats. En stor altarring avgränsar altargolvet och ingången till absiden från resten av koret. Innanför altarringen är golvet upphöjt ytterligare ett steg från korgolvet. I korets nordvästra hörn finns en liten nisch i muren delvis dold av valvpilastrarna. Öppningen har sannolikt utgjort ett förvarings- eller sakramentsskåp.

Absiden täcks också av ett valv, ett så kallat runt slaget hjälmvalv. Till skillnad från många av de romanska hjälmvalven är detta slaget av tegel och inte ursprungligt. Mitt i valvkrönet finns en förstärkning i form av ett ankarjärn förankrat till en bjälke ovan valvet, med upplag från absidens murkrön. Även tribunbågen kan vara ommurad senare under medeltiden och sannolikt vidgad. I absidens sydvästra sida finns prästingången från kyrkogården. Öppningen har stickbågig form och dörren, som är från 1900-talets mitt, är gjord i äldre stil, av brädor med smidda gångjärnsbeslag och kraftigt smideslås. Mot öster i absidväggen finns en rundbågig fönsteröppning med målat glas i den inre fönsterbågen föreställande ett latinskt kors mot en abstrakt bakgrund i starka färger utfört av Martin Sjöholm 1965.

Norra tillbyggnaden inrymmer numera sakristia och är avstängd från långhuset sedan 1950-talet med en putsad och vitmålad vägg. Ingång till sakristian består av en enkel rektangulär dörröppning med en trädörr från samma period. Golvet i sakristian är lagt med tegel liksom i övriga delar och väggarna är putsade och vitmålade. Sakristian täcks av ett tunnvälvt brädvalv av vitmålade brädor. I den norra muren, på var sida om dörröppningen, syns två murnischer. Sakristian är möblerad med garderober, skrivbord och liggande förvaringsskåp för textilier.

Kyrkvinden över långhuset nås via en liten lucka i sakristians innertak. På vinden finns rester av medeltida kalkputs på murarna och bevarade delar från ett medeltida taklag av ek. Mellan första och andra valvtravén syns ett avbrott i murverket efter en nedbruten mur. Skillnader finns också i takstolarnas utförande liksom valvens utseende. De två östra travéerna går högt upp och är murat mot bindbjälkarna som gjort avtryck i valven. Långhusets östra gavelmur är ursprunglig och uppmurad av kalksten i jämna skift liksom långhusets murar. Murverket till kyrkans nuvarande torn är däremot uppbyggt av stora fältstenar. Ingångsöppning till korvinden saknas. Ingång till korvinden är istället från koret genom en lucka i korvalvet. Taklaget över korvinden och absidvinden är sentida men har inslag av äldre, återanvänt takstolsmaterial. Korgaveln mot öster är ommurad och i denna finns en ingång till absidvinden. Från vinden över sakristian, norra tillbyggnaden, syns en igensatt rombisk muröppning i gavelspetsen. Även sakristians taklag har inslag av återanvänt takstolsvirke.

Tornet har tre övre våningsplan varav den andra våningen är läktarvåning. Tredje våningen utgörs av en halv våning mellan läktarvåningen och klockvåningen med trappa upp till fjärde våningen. Klockvåningen rymmer en hög klockstapel av tre rader dubbelt försträvade stolpar av ek som bär upp kyrkans två ringklockor. Klockstolens virke är väderbitet och är sannolikt återanvänt från klockstapeln som stod på kyrkogården innan tornet byggdes 1822.

Inredning och inventarier
Altare
Altaret är ett blockaltare murat av tegel med altarskiva av kalksten. Altaret ritades sannolikt av arkitekt Eiler Graebe och skänktes enligt en inskriftstavla på altarets baksida av Anders Nilsson på Thurelund 1952.

Altaruppsats
Ingen altaruppsats finns numera på altaret i koret. På altaret står endast ett litet krucifix. På tornets tredje våningsplan förvaras en altartavla med förgylld ram av snidat trä kring en oljemålning från 1894 föreställande Jesu besök hos Marta och Maria i Betania. Målningen är signerad C G Ramberg, Copié à Vincie 1894.

Altarring
Altarringen består av ett rikt snidat träräcke format i en båge i mitten och raka sektioner vid sidorna. Knäfallet är stoppat och uppbyggt från ett tegelmurat fundament. Räcket i altarringen består dels av snidade pelare, och mellan dessa smala spjälor med kraftiga godronnerade klot. Även överliggaren är rikt snidad med ett listverk och bottenstycket dekoreras av små spetsar. Trädelarna är målade i grå toner och knäfallet har en roströd färg. Uppgift om altarringens tillverkningsår saknas.

Predikstol
Predikstolen med en baldakin är från 1600-talets början och skänktes till kyrkan av Anders Sinclair, godsherre till Kronovalls och Gladsaxehus. Predikstolen är av målat trä med rikt utformad dekor i renässansstil. Predikstolskorgen är uppbyggd av en rundbågsarkad i fyra sidor med joniska kolonner emellan. Inom rundbågsfälten finns snidade vapensköldar. Korgen har nedtill en insvängd form och avslutas med en knopp. Upptill avslutas korgen av ett textband och ett utkragande listverk. Korgen är målad i klara färger av grönt, rött och guld samt ljusgrå marmorering och svart textband. Predikstolstrappan gjordes om på 1900-talet. Baldakinen har en sjusidig form uppbyggd av ett listverk med textband och snidad kröndekor. Undersidan är indelad i speglar eller kassetter och från mitten hänger en duva. Baldakinen är målad i samma färger som korgen.

Dopfunt
Kyrkans dopfunt räknas till den så kallade Blentarp-Bollerup-Hallarödsgruppen vars funtar finns framför allt i Skånes sydöstra del. Funtarna tros ha tillverkats kring 1100-talets slut. Dopfunten är av huggen kalksten och har en cylindriskt formad cuppa med rundad undersida. Cuppan har en dekor i form av en rundbågsarkad huggen i låg relief och nedtill en godronnering (en slags vecklik-nande dekor). Cuppan saknar skaft och står direkt på en fot med kvadratisk fotplatta och rund bas och hörnflikar. Funten är utförd med avtappningshål.

Bänkinredning
Kyrkans bänkinredning ritades av arkitekt Almqvist 1902 och består av öppna bänkar målade i grått, blått och vinrött. Ryggstyckena består av ett ramverk med pärlspontspanel och gavelsidorna har profilerade sidor med stickbågigt formade krön. Upptill på gavelsidorna finns en dekor i form av en rundad knopp omgiven av fyra mindre cirklar.

Orgel
Den nuvarande orgeln är pneumatisk och byggdes av A. Mårtenssons orgelfabrik AB 1952. Fasaden tillverkades för en äldre orgel byggd 1890 av Rasmus Nilsson och består av synliga pipor i tre fält med ett ramverk av snickerier emellan. Snickerierna är målade i grått och rött och utförda i nygotisk stil med fyrpassdekor och treklöverornament. De synliga piporna är ordnade i ett spetsigt fält i mitten och lägre sidofält. Spelbordet är fristående och står öster om orgeln på läktaren.

Klockor
Kyrkans stora klocka dateras till 1300-talets slut och har en dekor i form av Sankt Nicolaus och en text kring halsen. Lilla klockan gjöts av M. & O. Ohlsson 1932. Ytterligare en klocka med okänd ålder, står uppe på klockvåningen. Klockan är mycket rostig och bör vara av gjutjärn och tillkommen på 1800-talet.

Övrigt
På triumfbågsmuren hänger två vapensköldar som kan vara från 1700-talet. En gammal fattigstock står i norra tillbyggnaden, sakristian.

I kyrkan finns en skulptur i form av madonnan med Jesusbarnet utförd i ek under tidigt 1500-tal med senare utförd bemålning. Maria är framställd som den apokalyptiska madonnan, en ikonografisk beteckning för en madonna stående på månen och omgiven av en krans av solstrålar.

I sin nuvarande form består kyrkan av långhuset med torn i väster, tillbyggnaden i norr, samt kor med absid i öster. Västtornet har nästintill kvadratisk planform och samma bredd som långhuset. Långhusets västra del utgör den nedre delen av kyrkans ursprungliga torn som numera framstår som en del av långhuset. Koret är lägre och smalare än långhuset. Absiden har en halvrund grundplan och är lägre än koret. Kyrkan ligger något i sluttning mot öster och en ursprunglig sockel av kalksten löper runt kyrkans äldsta delar med undantag av långhusets södra sida. Sockel saknas också på den norra tillbyggnaden och västtornet. Samtliga fasader är spritputsade och kalkvittade. Fönstrens omfattningar liksom västportalens och ljudöppningarnas muromfattningar är slätputsade och vitkalkade. Synligt listverk saknas på kyrkans lågdelar men möjligen döljer tegeltakets utkragning med takfotsbrädning och hängrännor ett utkragande skift överst på långhuset och kanske också på koret. Tornets fasader avslutas upptill av en så kallad takgesims, ett listverk av två utkragande skift och en karnis överst.

Norra tillbyggnaden dvs. Bondrumskyrkans, östra och västra sidor saknar muröppningar eller utsmyckningar. I norra gavelsidan finns en fönsteröppning och ett par rundbågsformade blinderingar. Mellan gavelspets och norrsidans nedre murverk finns en gördelgesims med sågtandsdekor. Numera bryts gesimsen på mitten av en senare fönsteröppning. Arrangemanget med sågtandsdekoren och blinderingarna är typiskt för senmedeltida vapenhus och sannolikt ursprungligt. Ingång till vapenhuset var tidigare mitt emellan blinderingarna som ersatts av den senare fönsteröppningen.

Kyrkobyggnaden har två ingångar, huvudingången i tornets västfasad och en in-gång genom absiden. Tornets övre våningar nås via en invändig trappa från bottenvåningen. Huvudentrén i väster består av en rundbågig muröppning med ett murat anslag för en utåtgående port som inte finns kvar längre. Den nuvarande dörren är en inåtgående ramverksdörr av ek, med två dörrblad av fernissad eller oljad ek. Dörrbladens spegelfyllningar är dekorerade i medeltidsstil med olika geometriska former, av traditionell karvsnittstyp. Porten är sannolikt ursprunglig eller från 1800-talets mitt. Över dörren finns ett överljusfönster i form av en halv rundel och över fönstret finns en kvadratisk blindering, sannolikt läget för en inskriftstavla som tagits bort eller putsats över. Ingången till absiden är från sydost och består av en stickbågig muröppning med spritputsade smygar. Dörren sitter djupt indragen i öppningen har en utvändig, omålad, rombiskt lagd träpanel. Till både huvudentré och absidens ingång leder enkla trappor med steg av kalkstensblock. Framför trappan till huvudentrén ligger också en stor kalkstenshäll.

Kyrkan har sammanlagt tio större fönsteröppningar i de olika byggnadsdelarna. Fönsteröppningarna har lite olika storlek men i övrigt har de ett enhetligt utförande i form av stora rundbågiga öppningar med en slätputsad omfattning kring fönstersmygen murad med tre språng. I fönsteröppningarna sitter träbågar med diagonallagda, vita träspröjsar och blyspröjsade fönsterrutor. Långhuset, koret och vapenhusets fönster har en blyinfattad dekor av klart eller färgat glas. Fönsterbänkarna täcks av gråmålad plåt. Utöver dessa fönsteröppningar finns även ett litet fönster i absiden mot öster. Fönstret, som är en rekonstruktion av en ursprunglig öppning, har romansk karaktär med rundbågig form och djupt skrånande smygar. I öppningen sitter en invändig fönsterbåge av trä med färgat, blyinfattat glas och en utvändig, omålad träbåge med vanligt klarglas.

Till tornets övre våningar saknas fönsteröppningar utöver ljudöppningarna till klockvåningen. En stor ljudöppning finns mot väster, norr och söder och en lite mindre mot öster. Öppningarna har stickbågig form med kraftiga och utskjutande slätputsade omfattningar. Ljudluckorna är utvändigt paneltäckta och brunmålade.

Taken på vapenhuset, långhuset och koret är täckta med rött, enkupigt vingtegel. Gavlarnas vindskivor är av svartmålade brädor med täcklister av målad plåt. Takfotens underslag är av vitmålade brädor. Absiden och tornet täcks av svartmålad plåt. Absidtaket har formen av ett halvt kägeltak av stora plåtar med enkelfalsad läggning. Torntaket är mycket flackt och kröns av en öppen lanternin i trä, klädd med mörkbrunt målad locklistpanel. I lanterninens sidor finns rundbågsöppningar försedda med spjälstaket av trä. Liksom tornfasaden kröns lanterninens sidor av en utkragande gesims. Lanterninens yttertak är ett plåttäckt, flackt tälttak med ett kraftigt krönkors. Takavvattningen till kyrkans lägre delar är av svartmålad plåt och består av hängrännor kopplade till stuprör. Hängränna finns även på absidtaket. Yttertaket på tornet ligger i liv med takgesimsen och saknar takavvattning.