HURVA KYRKA

Hurva kyrka uppfördes troligen under 1200-talets första hälft som en romansk stenkyrka med rektangulärt långhus samt smalare och lägre kvadratiskt kor i öster. Ingångar fanns i söder och norr. Långhus och kor valvslogs under 1400-talet och ett granskningsprotokoll från 1672 tyder på att såväl västtorn som vapenhus i söder adderats under senmedeltiden. Tidigare under 1600-talet hade kyrkan fått sin nuvarande altaruppsats. Hur länge kyrkans första torn fanns kvar är oklart. På 1740-talet uppförs en fristående klockstapel vilket bör betyda att tornet senast vid denna tid rivits. 1748 tillkom altaruppsats av den i regionen produktive och från Hurva bördige träsnidaren Johan Ullberg.

Från 1800-talets första hälft är en del mindre förändringar kända, bland annat togs ett fönster upp fram i kyrkan på norra sidan 1833 och fem år senare reparerades och kompletterades långhusets och korets blytak.

Den förändring som i stor utsträckning ännu präglar kyrkans exteriör skedde 185557 under ledning av domkyrkoarkitekt C.G. Brunius. Liksom i de flesta andra skånska socknar hade tidens ökande befolkningsmängd gjort att den medeltida kyrkan inte längre rymde sin församling. Brunius lät uppföra ett fullbrett västtorn med trappstegsgavlar vars nedre våning utgjorde en förlängning av kyrkorummet. Hit förlades även huvudentrén och trots att tornets nedervåning inte utgjorde vapenhus utan en del av kyrkorummet ansågs vapenhuset i söder överflödigt och revs. Eftersom kyrkklockorna överflyttades till tornet gick den fristående klockstapeln samma öde till mötes. I korets östmur upptogs en prästingång och sannolikt var det vid detta tillfälle som koret fick sin trappstegsgavel. Med säkerhet tillkom korets nuvarande fönster men möjligen också kyrkans övriga. Invändigt försågs hela kyrkorummet med nytt tegelgolv och den befintliga bänkinredningen kompletterades med nya rader i tornets nedervåning där även en orgelläktare uppfördes. Korets östra del avskärmades från kyrkorummet med ett enkelt skrank och fick funktion som sakristia. Altaruppsatsen och predikstolen restaurerades och bänkarna, såväl befintliga som nytillverkade, målades.

Två år efter kyrkans återinvigning 1857 ersätts kyrkans blytak av understruket tegel. 1869 bryter en brand ut som ödelägger stora delar av byn. Skolan och kyrkan är de enda byggnader som klarar sig, även om kyrkans fönster skadas. 1873 putsas kyrkan om med kalkavfärgad portlandcement.

1892 genomförs nästa mer omfattande förändring i form av en invändig restaurering ledd av byggmästare Ola Hansson från Hammarlunda. Mittgången och koret beläggs med viktoriaplattor från AB Skånska Cementgjuteriet medan bänkkvarterens tegelgolv läggs om i nytt bruk. Väggar och valvens ribbor och bågar förses med kvadermålningar av målarmästare Jöns Knutsson från Hurva. 42 nya bänkar, ådringsmålade i mörk ek och utförda i fullkomlig likhet med dem i Höör kyrka, tillverkas. Orgelläktaren byggs ut åt öster och predikstolen, som troligen tidigare stått på långhusets södra sida, flyttas till den norra.

1912 införskaffas en ny orgel byggd av Eskil Lundén i Göteborg.

1934 sker målningsarbeten på bland annat dörrar och fönster och interiörens kvadermålade ytor vitkalkas. I slutet av 1930-talet läggs tegeltaken om och 1944 elektrifieras belysning och orgelfläkt. I samband med detta tillkommer utomhusbelysning och stolparmaturer på kyrkogården. Tre år senare, 1947, ersätts kyrkans gjutjärnskamin av ett lågtrycksångesystem till vilket ett pannrum anläggs i en källare norr om koret. I mitten av 1950-talet uppförs ett bårhus i kyrkogårdens sydvästra hörn efter ritningar av arkitekt Bror Thornberg. 1964 rivs en tillbyggnad över källartrappan som uppförts utan tillstånd i samband med källarbygget 1947.

1973 elektrifieras klockringningen och 1975 får kyrkan en ny orgel tillverkad av A. Mårtensson Orgelfabrik AB i Lund, vilken installeras i den befintliga fasaden. Vid en utvändig restaurering hösten 1983 knackas all befintlig puts utom på korets östgavel ner och i samband med detta genomförs en murverksdokumentation. 1984 avlägsnas de främsta bänkraderna i kyrkorummet. Bänkar tycks även ha plockats bort i långhusets västra del under läktaren några år tidigare. 1988 anläggs en minneslund på kyrkogården. 1992 konserveras altaruppsats och predikstol av konservator Lars Sandberg. Samtidigt läggs trägolvet innanför altarringen om och knäfall och handfall kläs om. 199495 utförs såväl exteriöra som interiöra reparations- och underhållsarbeten efter program av Forslund & Wikerstål Arkitekter, Helsingborg. 1998 byts det tidigare värmesystemet ut mot värmepump med bergvärme.

2002 renoveras de blyinfattade fönstren och följande år sker en utvändig renovering under ledning av Hans Ponnert Arkitekt- & Restaureringskonsult AB. 2011 plockas sista bänken norr om mittgången bort.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster når besökaren först ett mindre vindfång. Golvet är belagt med rött äldre tegel och väggarna är vitputsade. Via enkla fyllningsdörrar målade i bruten vit kulör nås trappor som löper i tornets västmur. Den södra leder till orgelläktaren och den norra till tornvåningen. Insidan av den ådringsmålade ytterporten har fyra fyllningar i vardera dörrblad. Pardörren mot kyrkorummet, även den ådringsmålad, har tre fyllningar i varje dörrblad, av vilka de övre är försedda med småspröjsat trådglas.

Kyrkan saknar egentligt vapenhus och innanför vindfånget nås kyrkorummet som består av tornets bottenvåning om en travé, långhuset om tre travéer samt det kvadratiska koret. Golven är belagda med grå och svarta viktoriaplattor i diagonalt mönster samt en bård bestående av två ränder. Bänkkvarteren på ömse sidor mittgången, där det ligger en röd textilmatta, står på något upphöjda tegelgolv. Väggarna är liksom ribbvalven slätputsade och vitmenade. Ribborna har fyrkantig profil och landar på tresprångiga pilastrar med enkelt profilerade anfanglister. Gördel- och sköldbågar är spetsbågiga. Fönsterbågarnas insida är gråmålade, innerbågar saknas.

Valvtravéen i tornets nedervåning upptas i sin helhet av den ådringsmålade orgelläktaren som vilar i murverket samt på fyra kolonner i trä med kvadratisk bas och tärningskapitäl. Barriären består av smala balusterdockor med profilerad överliggare, och har höjts genom ett enkelt gråmålat smidesräcke. I utrymmet under läktaren har bänkrader avlägsnats till förmån för bland annat skåp för textilförvaring, klädhängare och ett mindre bord med stolar.

Koret avskiljs från långhuset genom en rundbågig triumfbåge över vilken Fredrik I:s monogram hänger. Bakom altaret, som tillsammans med altarringen upptar stora delar av koret, finns en enkel skärmvägg av stående brädor målat i en bruten vit kulör. Genom fyllningsdörrar på ömse sidor altaret nås det innanförliggande utrymmet som nyttjas som sakristia. Golvet utgörs av ett trägolv som liksom skärmväggens och ytterdörrens insidor är målade i en bruten vit kulör.

Långhusets och korets takstolar i ek är av gotiskt typ och sannolikt samtida med den senmedeltida valvslagningen, men har i senare tid förstärkts med furu av grövre dimension. Ekvirket är i sin tur delvis återanvänt och skulle således kunna härstamma från kyrkans uppförande.

Inredning och inventarier
Altaret i trä består av en ramverkskonstruktion med marmorerade fyllningar och altarskiva. Fyllningarna flankeras av karyatider. Under en tandsnittsfris i ramverkets överstycke finns en förgylld inskription rörande 1892 års restaurering av kyrkan. Marmoreringarna går i rött, svart och grått medan ramverken är mörkbetsade eller ådringsmålade. I övrigt är altaret färgsatt i rött, gult, svart, blått, vitt, grönt samt förgyllning.

Altaruppsatsen är rikt snidad i renässansstil och tillverkades 1630. Bemålningen i grönt, grått, blått, svart och med inskriptioner i förgyllning tillkom i samband med restaureringen 1892, vilket anges på altarets krön. Över predellan står fyra hermer där de mittersta föreställer dygderna Temperatia (Självbehärskningen) till vänster och Sapientia (Visheten) till höger. Altartavlan utgörs av en pannå med förgylld text på svart botten med Jesu instiftelseord. Mittpartiet flankeras av vingar med sköldar med det danska riksvapnet. Ett kraftigt listverk med änglahuvuden skiljer altaruppsatsens huvudstycke från överstycket där en målning framställer Lammet med korsfanan. Altaruppsatsen kröns av Kristian IV:s namnskiffer.

Den cirkulära altarringen i trä består av smala balusterdockor snarlika läktarbarriärens målade i svart med förgyllda detaljer, bland annat kors. Balustraden är öppningsbar i söder och norr. Hand- och knäfall är stoppade och klädda med röd sammet. Innanför altarringen är golvet upphöjt och klätt med en korsstygnsbroderad matta med röda stiliserade blommor på blå botten.

Predikstolen med baldakin är tillverkad 1748 av den i regionen flitigt anlitade träsnidaren Johan Ullberg. Ullberg var bördig från Hurva men större delen av hans knappt 40-åriga produktion av predikstolar och altaruppsatser utfördes under de år han hade verkstad i Finja, så även predikstolen i Hurva kyrka. Den polygonala korgen vilar på en åttasidig fot och är uppbyggd av ramverk med fyllningar vilka flankeras av för Ullberg karaktäristiska volutformade pilastrar. Fyllningarna liksom korgen i övrigt pryds främst av akantusornamentik i relief, även detta typiskt för Ullberg. Baldakinen är hjälmformad med nedhängande lambrekänger och en centralt placerad duva i innertaket. Såväl predikstol som baldakin är delvis mörkbetsade eller ådringsmålade samt polykromt bemålade i bland annat rött, blått, grönt, gult, vitt, svart och förgyllning.

I långhusets sydöstra hörn står den medeltida dopfunten i sandsten. Den odekorerade cuppan har rund planform och är svagt konisk. Den senare tillkomna foten är lika bred som cuppan och rak med karnisformad avslutning upptill.

Den ekådrade bänkinredningen från 1892 i öppna kvarter har nygotiska skulpturerade gavlar med spetsigt överstycke, delvis svängda former och kolonnetter. Utsmyckning i relief finns i form av lunettbågar, fyrpass, trifoliebågar och mångpass. Ryggstöden består av ramverk med fyllningar. Bänkarna, som även är försedda med psalmbokshållare och fotstöd, utfördes som exakta kopior av de i Höörs kyrka. Dessa tillkom vid en restaurering 1890 som leddes av arkitekt Fredrik Ekholm, Stockholm, som därmed skulle kunna vara den som stått för ritningarna.

Den nuvarande orgeln tillverkades av A. Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund 1975 och har 10 stämmor fördelade på två manualer och bas. Den tredelade nygotiska orgelfasaden har bevarats från den tidigare orgeln, vilken byggdes 1912 av Eskil Lundén i Göteborg. Fasaden är ådringsmålad och arkitektoniskt uppbyggd med dekorativa detaljer som fialer, kannelering, rundbågefris och trifaliebågar i relief. Mittpartiet kröns av ett tympanonfält med Det allseende ögat och under detta finns den förgyllda texten LOFSJUNGER HERRANOM! på svart botten.

Kyrkan har två kyrkklockor av malm. Lillklockan saknar inskription men lär enligt Ingvar Rohrs artikel Kyrkklockor inom Frosta kontrakt publicerad i Frostabygden 1996 ha gjutits på 1200-talet och därmed vara kontraktets äldsta kyrkklocka. Av en artikel författad 1912 av Mats Åmark i den av Vitterhetsakademin utgivna tidskriften Fornvännen att döma bör den även kunna räknas till en av landets äldsta kyrkklockor. Storklockan är rikligt dekorerad och göts av 175o av Andrea (ibland Andreas) Wetterholtz i Malmö.

Kyrkans planform utgörs av rektangulärt långhus, lägre och smalare kvadratiskt kor samt fullbrett västtorn. Murverken är uppförda som skalmurar av gråsten medan trappstegsgavlarna är murade med rött tegel. I långhus och kor är hörnkedjorna utförda av huggen sandsten. Fasaderna är spritputsade och vitkalkade utan markerad sockel. Samtliga byggnadsdelar täcks av sadeltak belagda med enkupigt maskinslaget rött tegel. Avtäckningar är utförda i blyplåt eller liksom hängrännor och stuprör i zinkplåt. Fönsteröppningarna är rundbågiga med omfattningar i två språng utförda i rött tegel. Fönstren har järnbågar med en undre rundbågig del med diagonalställda blyspröjs samt en övre cirkulär del som pryds av varierade geometriska former, bland annat fiskblåsemönster och fyrklöver, utförda i järn och bly. Glasen är till största del munblåsta och polykroma. Korets fönster är mindre än de i långhuset och tornet.

Västportalen i tornet är uppbyggd som ett högt och brett utskjutande slätputsat murparti som upptill avslutas med en blyavtäckt enkel gesims. Den svagt stickbågiga dörröppningen med pardörr i lackad ek sitter i en perspektivportal i tre språng. Ovan dörrbladen, som har fyra fyrklöverformade fyllningar vardera och äldre beslag, finns en lunettformad blindering. Ovan perspektivportalen finns en blindering i form av ett grekiskt kors i ett fyrpass med rund omfattning i tre språng. Tornets nedervåning har två fönster, ett i söder och ett i norr. Tornvåningen saknar muröppningar och fasaderna pryds här endast av svartmålade ankarslutar som i väster bildar årtalet 1856. Klockvåningens väst- och östfasader har två rundbågiga ljudöppningar vardera. Omfattningarna i tre språng är utförda i rött tegel. Norr- och sydfasaden har vardera en rundbågig muröppning som upptas av parställda smala rundbågiga ljudöppningar med mittpost murad i rött tegel. Ljudluckorna är av stående brunmålad panel. Norr- och sydfasaderna avslutas mot takfoten med en trappstegsformad fris i rött tegel medan östra och västra fasadernas trappstegsgavlar pryds av blinderingar. Centralt två smala och höga trappstegsformade blinderingar med rundbågiga omfattningar vilka kröns av ett blinderat fyrpass. Dessa flankeras av lägre parställda trappstegsformade blinderingar med bredare rundbågig omfattning. Ytterst finns blinderade fyrpass i runda omfattningar.

Långhuset har tre fönster och koret ett i vardera norr- och sydfasad. Under takfoten löper samma trappstegsformade fris i rött tegel som på tornet. På norrsidan i mötet mellan långhus och kor finns en murad och vitputsad murstock som via vinden leder upp till en skorsten i långhusets nock. Långhusets norra takfall har en taklucka i plåt. Norr om koret ligger pannrummet vars tak utgörs av en cirka en decimeter uppskjutande betongplatta. Pannrummet nås via en trappa invid korväggen vilken täcks av en liggande plåtlucka. Korets östentré utgörs av en rundbågig öppning i en slätputsad omfattning i två språng. Dörrbladet av stående brunmålat virke är rakt avslutat och pryds av ett lunettbågigt överljus. Östfasaden avslutas med en trappstegsgavel och pryds i övrigt endast av två svartmålade ankarslutar.