Utanheds kvarn och såg

Utanheds kvarn är uppförd 1869 - 70 av Josef Lars Larsson. Kvarnen är placerad precis intill Västerdalälven som här bildar Utanhedsforsen. En tilloppskanal parallellt med älven, ca 300 meter lång och fyra meter bred anlades för att leda vattnet till kvarnbyggnaden. Sågen som är hopbyggd med kvarnen på dess östra långsida tillkom efter 1880.

Utanheds kvarn är en tullkvarn, där man fick betala för att få mala sin säd till mjöl. Kvarnen och sågen har gått i arv i Josefs-släkten. Sonen Per-Olof Larsson drev verksamheten till 1941och därefter tog hans son, Josefs Lars Olsson över. Verksamheten upphörde några år därefter. 1961 skänktes kvarnen och sågen till Nås Hembygdsgille. Enligt gåvobrevet fick föreningen uppdraget att vårda och förvalta vattenkvarnen på sin nuvarande plats till åminnelse av en gången tid och fäders gärning i det förgångna.

Kvarnen är inrymd i en rödfärgad timmerbyggnad med tak av pärt och stenlagd grund. Den har tre våningsplan och har två kvarnar. Varje kvarn har två kvarnstenar, en undre sten(liggaren) och en övre sten ( löparen som roterar) som drivs av varsin vattenturbin. Turbinerna försågs med vatten från älven genom en stensatt kanal.

I direkt anslutning till kvarnbyggnaden, på dess östsida, ligger ett mindre såghus med en så kallad stockcirkelsåg. Sågen drevs av södra kvarnens vattenturbin. Den södra kvarnens axel kunde med en lyftarm lyftas ur när cirkelsågen behövde hela turbinens kapacitet. Sågen är uppförd dels av timmer och reglad brädvägg samt tak av pärt. Sågbänken är troligen tillverkad i Nås. Här har sågats både plank och bräder. Den sista stocken skall ha sågats 1941. Till södra vattenturbinen finns också en likströmsgenerator kopplad, installerad på 1920-talet. Den var byns belysningsströmkälla ända fram till 1940-talet.