Karlstad residens

För den civila administrationens effektivisering på regional nivå inrättades länsväsendet år 1634. Landshövdingarna blev ett mellanled mellan lokala självstyren och centralmaktens utövning. Med Iänsorganisationen uppstod ett behov av lokaler för den regionala administrationen och skatteindrivningen. Residensens tillkomst och spridning speglar länsväsendets utveckling. I flera fall placerades landshövdingarnas residens där de gamla riksfästena fanns. Men ofta fick landshövdingarna själva stå för sin bostad och de administrativa lokaler som behövdes för länsförvaltningen. Det löstes ofta genom att landshövdingarna köpte eller hyrde in sig i någon av residensstädernas representativa fastigheter.
Redan på 1740-talet lät överintendenten utarbeta mönsterritningar för residensen. År 1816 utgick en kunglig skrivelse till Statskontoret och Kammarkollegium om önskvärdheten av att uppföra representativa residens där sådana saknades. Detta skulle inte endast lösa landshövdingarnas bostadsproblem utan även tillgodose den kungliga familjens behov av ett ståndsmässigt boende i samband med resor i landet. Först sedan Överintendentsämbetet övertagit ansvaret för kronans byggnader i landsorten år 1849 fick frågan en mer systematisk lösning med upprustningar och nybyggnader av residens runt om i landet. Det dröjde dock länge innan residensfrågan var löst på ett helt tillfredsställande sätt och ännu in på tidigt 1900-tal förekom uppenbara olägenheter med såväl de administrativa lokalerna som residensbostäderna.
När Värmland blev ett eget län 1779 fick Karlstad sin första landshövding, Johan Gustaf Uggla. Landshövdingarna i länet hyrde bostad och kanslilokaler fram till 1822 då kronan köpte Arfwidssonska gården vid Stora Torget och inredde den till länsresidens. Huset brann ner 1865 vid den brand som förstörde stora delar av Karlstad.
Staden byggdes snabbt upp efter en ny stadsplan. Det nya residenset uppfördes i ett framträdande läge vid Klarälven och i andra änden av kvarteret byggdes stadens rådhus med fasad mot Stora torget. Johan Fredrik Åbom, förste arkitekt och intendent för kronans hus i landsorten vid Överintendentsämbetet, fick i uppdrag att projektera det nya residenset som uppfördes 1869-71.
I början av 1900-talet ansågs att residenset var för trångt. Arkitekt Bror Almquist presenterade ett förslag till ombyggnad 1914, men första världskriget satte stopp för byggplanerna. Ombyggnaden gjordes till slut 1921-23 och en tredje våning lades till ovanpå den befintliga byggnaden. Samtidigt genomfördes invändiga ombyggnader och reparationer. Den gamla landshövdingevåningen blev nu kontor och landshövdingen fick sin bostad i påbyggnaden. Den nya bostaden var rejält tilltagen och inredd efter högt ställda anspråk. Den innehöll ett tiotal bostadsrum förutom stora ekonomiutrymmen.
Landshövdingevåningen byggdes delvis om 1945, och 1949 gjordes en renovering som även omfattade delar av vindsvåningen. Därefter har landshövdingevåningen åtgärdats 1967 och 1977 i samband med skifte av landshövding.
Residenset renoverades 1991-92 av Byggnadsstyrelsen och exteriören fick då sin nuvarande färgsättning. De två nedre våningarna inreddes för länsrätten och landshövdingevåningen renoverades. Renoveringar har även skett 2004 och 2008-2009.

Representationsvåningen en trappa upp består idag av fyra rum i fil mot Residenstorget samt entréhallen och förmaket åt gårdssidan. I attikavåningen där ovanför finns bibliotek och tre gästrum som inreddes på 1940-talet efter ritningar av länsarkitekten Conny Nyquist. Stora salongen är residensets magnifikaste rum med sina närmare sjuttio kvadratmeter och större takhöjd än omgivande rum. Väggarna är målade i en grå-gul kulör direkt på putsen, med en empireinspirerad dekor. I rummet finns även en stor öppen spis av kolmårdsmarmor.
Från representationsvåningen når man landshövdingevåningen via ett trapphus som tillkom vid ombyggnaden på 1920-talet. Trapphuset får ett beslöjat dagsljus genom ett stort blyinfattat fönster med Värmlands länsvapen - den krönta örnen.

Residenset byggdes i två våningar med kanslilokaler i bottenvåningen och landshövdingens bostad i den övre våningen. I två stycken flyglar i två våningar, som var fristående från residenset men sammanbyggda med rådhusets flyglar, inrymdes stall, vagnshus och övriga ekonomiutrymmen. Exteriören som till stora delar är bevarade i nuvarande båda nedre våningarna följde det gängse sättet att bygga under 1800-talet. Byggnaden var uppförd i två våningar med avskurna hörn. Hela fasaden är putsad med bottenvåningen rusticerad och försedd med rundbågiga fönster. Den övre våningen utfördes i slätputs med rakskurna fönster med kornischer och profilerade fönsteromfattningar i puts. Byggnaden hade ett något utspringande mittparti indelat av pilastrar och avslutat med en attikavåning. Taket var ett valmat sadeltak med fyra halvmåneformade takkupor.
Mot gatorna omgärdas fastigheten av en putsad mur täckt av en plåtskoning. En gångdörr av trä finns mot Kungsgatan och en bredare öppning för infart med bil från Tingvallagatan har portar av stål. Infarten liksom mittaxeln mot Rådhuset och övriga gångvägar är stensatta med olika former av sten och storlekar. Gården i övrigt har planteringsytor med perenner och buskar samt en gräsmatta mot Kungsgatan.