UNDENÄS KYRKA

UNDENÄS KYRKA - Den nygotiska tegelbasilikan består av ett rektangulärt långhus med låga sidoskepp och grunda korsarmar. I öster är ett något smalare och lägre femsidigt kor med tresidiga trapphus i vinklarna mot korsarmarna. I väster är ett högt torn med tresidiga trapphus i vinklarna mot långhuset. Alla portar och fönster är ursprungliga. Kopparbeklädnaden på alla takfall utom tornets, samt portar, solbänkar och strävpelare härrör från 1939.
FASAD - Den skråkantade sockeln är huggen av granit. Fasaden uppvisar stommens oputsade gula tegel som har fått en rik artikulering i form av blinderingar. Fogarna är omsorgsfullt rundade. Alla hörn och travéer stöttas av strävpelare med två till tre avsatser som täcks av kopparplåt. Tornet har en rikt smyckad fasad. Över porten är en trepassblindering som innefattar en kalkstenssköld med texten: "Byggd år 1893" och omges av fyra korsformade blinderingar. Sistnämnda blinderingar förekommer över hela fasaden i anslutning till bjälklagsmarkeringar och fönster. Bjälklaget ovanför tornporten markeras av en hängstavsblindering, vilken även återkommer under takfoten på kor och korsarmar. Tornets takfot har en rundbågsfris. Klockkammaren har på varje sida dubbelkopplade spetsbågiga ljudgluggar i två språng. I dessa sitter rektangulära parluckor av trä. Över gluggarna är en kalkstenslist som bildar två spetsbågar.
PORT - Västporten utgörs av en rak pardörr som är klädd med kopparplåt och har ett blomformat mässingshandtag. Smygen är spetsbågig i tre språng med rundstavar. Dess tympanon är av röd kalksten med en fyrpassblindering innefattande ett inhugget blommande ringkors. Trapphusens portar utgörs av raka pardörrar som är klädda med kopparplåt. De sitter i svagt spetsbågade smygar med två språng. I tympanon är en korsblindering.
FÖNSTER - Alla fönster sitter i smygar med två språng och har solbänkar klädda med kopparplåt. De ursprungliga ytterlufterna är av brunt järn. Sidoskeppens fönster utgörs av en spetsbågig trefönstergrupp per travé. Dessa har fyra lufter var och sitter i spetsbågiga smygar med gemensam solbänk. Samma typ av fönster återkommer - fast ensamma - i korsarmarnas nedervåningar och i tornet. Klerestoriefönstren utgörs av två kopplade spetsbågiga fönster per travé. Smygarna är likaså spetsbågiga och har gemensam solbänk. Fönstren har elva lufter var. I korsarmarnas gavlar sitter var sin stor spetsbågig trefönstergrupp. De spetsbågiga smygarna har gemensam solbänk och kröns av en kalkstenslist. Fönstren har 15 lufter var. Korfönstren är likaså spetsbågiga med 13 lufter var. De spetsbågiga smygarna kröns av en kalkstenslist som löper runt hela koret. Tornet har i höjd med mittskeppets tak runda fönster på varje sida. Dessa har nio lufter var och sitter i likaså runda smygar. Vidare har de östra trapphusen ett antal fönster av samma slag som sidoskeppens, fast i smygar med enkelt språng.
TAK - Långhuset med korsarmar och kor täcks av ett brant sadeltak. Kortaket är valmat, liksom långhustakets anslutning till detta. I takfallen är ett antal triangulära kupor. Över sidoskeppen är pulpettak och trapphusens tak är valmade. Torntaket utgörs av en fyrsidig huv som övergår i en spetsig åttasidig spira med fyra vimpergkrönta luckor samt fyra triangulära kupor med trepassformade fönster. Överst är ett förgyllt kors på kula som tillkom 1952. Taktäckningen är överallt falsad kopparplåt i storplåtsformat. Hängrännor och stuprör är likaså av koppar. Den norra korsarmen har en tegelskorsten.

Den 15 oktober 1890 brann Undenäs gamla träkyrka ned till grunden. Redan 1868 hade dock ritningar på en ny stenkyrka funnits. Men den nya ritningen av arkitekt Magnus Steendorff föreställde en nygotisk tegelbasilika med nordtyska drag. Storleken var enorm, även med tanke på socknens storlek och ansenliga folkmängd. Pengar fanns gott om och församlingen präglades av framåtanda. 1894 stod "Tivedens domkyrka" klar, uppförd av J W Kajerdt från Eskilstuna. Invändigt var kyrkan försedd med tidstypiska schablonmålningar och tunga ljuskronor i järn med nygotiskt utförande. För orgeln stod Salomon Molander & Co. i Göteborg.
Församlingens framtidsutsikter kom på skam. De långa avstånden inom socknen gjorde att man hellre uppförde kapell än tog sig ända till Undenäs. Folkmängden hade även minskat sedan bygget. Utvändigt hade konstruktionsfel visat sig under 1920-talet. Avrinningen var dålig, vilket i kombination med den rika fasadutsmyckningen i tegel och kalksten ledde till allvarliga fuktskador och frostsprängningar. Värst var det i tvärskeppen. Åren 1938-39 genomförde arkitekt Axel Forssén en omfattande renovering såväl interiört som exteriört. Den femsidiga sakristia som fanns öster om koret revs och blev material till reparation av skadade murpartier, vilka fick ny avtäckning med kopparplåt. Järnplåtarna på långhusets och korets tak byttes mot kopparplåt och även ytterdörrarna beslogs med detta. För att minska uppvärmningskostnaderna för kyrkan borttogs som nämnt sakristian. I detta syfte avskiljdes även den södra korsarmen och den norras valvbåge minskades i syfte att förbättra akustiken. I den södra korsarmens nedervåning inrymdes sakristia och skrudkammare, på den gamla läktaren blev samlingssal för församlingsarbete. Nederdelen av den norra armen avskiljdes likaså och blev förråd med pannrum i källare under. Innertakets panel täcktes med masonit och nya innanfönster insattes. Orgelläktaren utökades för att rymma kör och fick en ny bröstning. Nytt orgelverk hade installerats av E A Setterqvist år 1933. Altaret flyttades närmare väggen och altaruppsatsen fick nya målningar av Gunnar Erik Ström från Göteborg. Alla järnkronor utom en ersattes av nya malmkronor med elektriskt ljus. Predikstolen flyttades från sin plats till höger om triumfbågen och sattes istället upp framför den igenbyggda södra korsarmen. Den sotande kamin som bildat predikstolens motpol på andra sidan triumfbågen ersattes av en ny dopfunt ritad av Forssén. Predikstolen fick ljudtak och ny trappa. Korgens sidor försågs av Ström med nya målningar av personer ur kyrkohistorien. Väggarnas schablonmålerier överkalkades i tidens avsmak för det stillösa sekelskiftet. Bänkarna fick nya enklare gavlar och långbänkarna i sidoskeppen försvann helt.
År 1952 visade sig tornspiran vara så skadad att smideskorset riskerade falla ned. En ny spira uppsattes efter ritningar från arkitektfirman Olofsson och Andersson i Skövde. År 1981 så omdisponerades orgeln av Lindegrens orgelbyggeri i Göteborg.
Mellan år 1985 och 1987 genomfördes en omfattande restaurering. Det fanns ett behov av liturgisk förnyelse, kapprum, teknik och förrådsutrymmen. För ritningarna svarade Jerk Alton Arkitektkontor AB. Den främre och bakre bänkraden borttogs för att skapa kyrktorg och utrymme för kapphängare och kyrkkaffe. De masonitskivor som 1939 sattes på dörrarna borttogs. Interiör och inredning nymålades och golven slipades samt fernissades. Forsséns enkla och ljusa färgsättning bibehölls. Läktaren fick en ny trappa för att underlätta förflyttning av kören. Läktarbänkarna togs bort, även detta med tanke på kören. Predikstolens ursprungliga bemålning togs fram och Ströms målningar flyttades till nordläktaren. Även altaruppsatsen, altarring och orgelfasad konserverades. Här inrymdes det lilla museum som fram tills då haft sin hemvist i tornet. Samlingssalen gjordes om till textilkammare. Manöverpulpet och strålkastare installerades, liksom folievärme i bänkarna. För att ytterligare spara energi tilläggsisolerades innertaket. År 2001 införskaffades nytt skrudskåp.