FÖRSLÖVS KYRKA

Tornets bottenvåning upptas helt av vapenhuset. Det är täckt med ett vitputsat, halvstens kryssvalv utan markerade ribbor, som i rummets hörn vilar på murklackar med vulster som kapitäl. I den medeltida väggen mot öster finns en rundbågig öppning från 1775 med en icke bärande, ljusgråmålad panelvägg mot långhuset. I plankväggen sitter en pardörr, uppbyggd av ramverk och med fransk spegelindelning. Golvet är av fogat marktegel lagt i halvförband. En mittgång finns markerad med kvadratiska plattor.
Kyrkorummet är täckt av ett tredingstak, klädd med pärlspontad, ljust gråmålad panel mellan takstolarnas synliga inre remstycken, hanband och sparrar med utskurna dekorer. Mötet mellan de vitputsade väggarna och taket betonas av en profilerad list, som sitter en bit ner på muren. Längs den västra väggen går en vitmålad dragbjälke.

Långhusets västra del upptas av orgelläktaren, som vilar på kvadratiska, marmorerade pelare och pilastrar. Till läktaren går två symmetriska trätrappor med öppna räcken. Båda trapporna är underbyggda med förråds- och teknikutrymmen bakom vitmålade panelväggar. Orgelbarriären är uppdelad i tre täta partier av vitmålat ramverk och gulbeigt marmorerade speglar. I mittpartiets speglar finns tre målningar, utförda av Kaj Siesjö efter Pär Siegårds skisser, som föreställer Jesu intåg i Jerusalem. Läktarens undersida är klädd med vitmålad panel, ovansidan med linoleummatta.

Långhuset är inrett med två fristående bänkkvarter, ställda på ett lackat brädgolv. Längs ytterfasaderna löper väggfasta sittbänkar med inbyggda radiatorer. Gångarna är belagda med marktegel från 1952-53, av samma rektangulära typ som i vapenhuset. Golvets främre del sluttar som en ramp upp mot det något högre belägna koret. Den främre delen av långhuset upptas av det fullbreda koret, som markeras genom sitt golv av kalkstensplattor från 1952-53. Predikstolen står på korets norra sida, dopfunten på dess södra. Korväggen är uppförd i slammat, gulrosafärgat tegel. I mitten av väggen finns en långsmal, rundbågig altarnisch, på ömse sidor flankerad av grågrönmålade, panelklädda dörrar mot förråd och sakristia. Ovan dörrarna och kring altarnischen finns en monumentalmålning, påbörjad av Pär Siegård och avslutad efter hans död 1961 av medhjälparen Karl-Einar Andersson. Fresken Trons under är indelad i fem scener; nederst syns t.v. Jesus som sträcker ut handen till Petrus, t.h. Jesus som stillar stormen. Ovanför ett stiliserat tandsnitt finns bilder av jordbrukets och stadens människor, och som centralmotiv Kristusgestalten Kommen till mig.

Sakristian har gjutet golv täckt med heltäckningsmatta, slätputsade väggar och innertak av gips. Rummet är möblerat med bl.a. fasta skåp för textilier. Från sakristian nås en liten personaltoalett, gömd bakom en gråmålad skärmvägg i ramverkskonstruktion.
Genom en lucka i taket når man vinden ovan sakristian. Dess takkonstruktion består av språng- och stickstolar av furu. Underlagstaket är en spontad brädpanel.

Vinden ovanför långhuset nås genom en lucka i tredingtaket. Takstolarna består av sparrar, hanband och tassar, som vilar på dubbla remstycken. Varannan takstol är förstärkt med sparrsaxar och stödben. Sparrsaxar, hanband och sparrar binds samman av korta strävor och horisontella bjälkar längs sparrarnas insidor. Undertaket är inbrädat.

Tornets övre våningar har mellanbjälklag av furu. På bjälkarna ligger obehandlade brädgolv. Väggarnas gråstensmurverk är slammat. I östra muren märks två igensatta öppningar: På första våningen, strax ovan kryssvalvet, syns övre delen av en rundbågig öppning av okänd ålder, på andra planet anas det hål som en gång lett mot den medeltida kyrkvinden. På klockvåningen märks några ursparningar som möjligen fungerat som upplag för någon äldre bjälklagskonstruktion. Tornets taklag bärs av tre sorters takstolar. De enklaste består av endast sparrar och tassar, övriga av sparrar, hanband i två nivåer, stödben och tassar resp. bindbjälkar. Undertaket är inbrädat.

Altaret från ca 1850 är byggt som en ramverkskonstruktion av målat trä. Framsidan är indelad med 10 gulorangemarmorerade speglar, de tre största prydda med vardera två rundbågsomramade fält. Altaret står på ett podium i altarnischen.
Altarkorset från 1961 är odekorerat, tillverkat av sågad och mörkbetsad furu.

Altarringen från ca 1850 är tredelad med två grindar och en välvd framsida. Räcket är byggt av figursågade bräder, som bär en tygklädd överliggare. Samma orangeröda tyg finns på knäfallet, också tapetserat 1990.

Dopfunten är formgiven 1952 av Pär Siegård. Den är snidad av en ekstock, som man hittat i en torvmosse i Önnarp. Foten är cylindrisk och lätt profilerad, cuppan bägarformad med utskurna dekorer med religiösa motiv.

Predikstolen av trä inköptes 1875. Den sexsidiga korgen, som vilar på en profilerad fot, nås genom en rak trappa med tätt räcke. Det är byggt av ramverk med rundbågigt inramade, gulorangemarmorerade speglar. Samma arkadmotiv finns på korgens sidor, uppbyggda av större mittfält mellan över- och understycken av gröngråa speglar och profilerade listverk. Ovanför korgen hänger en baldakin, prydd med trepass- och rundbågsfriser och krönt av ett förgyllt klot med kors. Under taket hänger en förgylld duva.

Bänkinredningen är samtida med 1850-talskyrkan. Bänkarna är byggda av ramverk med släta, gråmålade gavlar och gulorangemarmorerade spegeldörrar. I samband med Graebes restaurering 1852 förkortades bänkarna, så att det blev gångar runt kvarteren. Några av de gamla delarna står idag i tornet. Sidorna mot fasaderna omgestaltades utan dörrar och med släta gavlar. Samtidigt fick skärmarna mot koret målningar av Kaj Siesjö efter skisser av Pär Siegård. I varannan spegel målades religiösa figurer.

Orgeln, byggd 1972 av Mårtenssons orgelfabrik i Lund, har 27 stämmor fördelade på tre manualer och pedal. Orgelverket är installerat bakom orgelfasaden från 1862, ritad av N. R. Pettersson för kyrkans första orgel. Fasaden var tidigare sammanbyggd med läktarbarriären, men när dagens orgel sattes in byggdes fasaden om till fristående med en ny nedre del. Mittpartiet från 1929, med målningar av Pär Siegård från 1952, togs samtidigt bort och integrerades med läktarbarriären. 1800-talsfasaden är arkitektoniskt uppbyggd i nyrenässansstil med tre öppna, rundbågigt omfattade pipfält skilda av pilastrar. Mittfältet är förhöjt och omfattat av två kopplade rundbågar inskrivna i en större rundbåge. Fälten avslutas uppåt av kransgesimser med vegetativa dekorer.

På norra sidan av orgelläktaren står dessutom ett spelbord från den föregående orgeln, byggd 1929 av Magnussons orgelbyggeri i Göteborg. I pipmaterialet finns några stämmor från kyrkans första orgel, byggd 1862 av A.V. Lundahl i Malmö.

Lillklockan, som hängde redan i klockstapeln som fanns före 1775, är omgjuten 1830 och senast 1904 av Jo.A. Beckman& C0 i Stockholm. Storklockan är tillverkad 1871 av en okänd gjutare. Båda klockorna pryds av palmettfriser och textmedaljonger.

Övrigt
Från den medeltida kyrkan har överförts ett fåtal föremål, bl.a. en silverkalk med tillhörande paten från 1720. Från 1600-talet finns endast ett dopfat och några figurer, som tros ha suttit på gamla kyrkans predikstol. Från 1900-talet finns flera inventarier, som är tillverkade av konstnärer i kretsen runt Pär Siegård. Bland dessa märks en dopljusstake av Christian Berg och fyra lampetter av Otto Djerf, gjorda efter Siegårds skisser.

Förslövs kyrkliga historia går tillbaka till medeltiden, sannolikt till 1100-1200-talet, då den första sockenkyrkan lär ha rests på samma plats som den nuvarande helgedomen. Inte mycket är känt om den romanska kyrkan, bl.a. eftersom de äldsta kyrkoböckerna förstörts när prästgården brunnit, men man vet att den var uppförd i gråsten, hade rundbågig stil och var 14 alnar bred och 50 alnar lång. Under senmedeltiden tillkom, i samband att kyrkan gotiserades, ett vapenhus i söder och ytterligare en utbyggnad vid korets södra sida. Enligt en beskrivning från 1747 användes även den som vapenhus, men lär senare ha gjorts om till sakristia. Sådana blev av praktiska skäl allt vanligare på 1700-talet. I kyrkorummet fanns predikstol och altaruppsats, som numer är försvunna. Det enda som idag finns bevarat bland den gamla kyrkans fasta inventarier är några snidade träfigurer, som lär ha suttit på predikstolen. Enligt en inventering 1981 ska det också finnas en profilerad omfattningssten, som tros ha tillhört kyrkans sydportal.

Fram till mitten på 1700-talet hängde kyrkklockan i en fristående klockstapel. I syfte att förbättra ringningen beslutade man 1775 att foga ett västtorn till kyrkan. Tornet fick rida på den medeltida västgaveln, och kopplades till långhuset genom en valvbåge. Fasaderna gjordes i oputsat gråstensmurverk och taket täcktes med tegelpannor.

Befolkningen i Skåne växte snabbt under 1800-talet. Mer än en tredjedel av landskapets kyrkor lär ha rivits under seklet, för att lämna plats åt större kyrkorum. Första förslaget till en ny kyrka i Förslöv lämnades redan 1803 av G.U. Boman. Efter att ha förkastat detta, och en andra skiss av A. Törnqvist, fastnade församlingen 1849 vid byggmästaren W. Westessons ritningar. Sedan dessa bearbetats av F. W. Scholander vid Överintendentsämbetet, kom dagens kyrka att färdigställas 1851 av murarmästare J. Hallberg. Den medeltida kyrkan revs, och till tornet fogades ett nytt kyrkorum och en östsakristia. Stenen från gamla kyrkan tillvaratogs delvis i de nya murarna. List-verk och omfattningar gjordes i oputsat tegel, inspirerade av C. G. Brunius medeltids-stil. Fönstren fick blyinfattat glas och taken belades med skiffer, sedan dugligt takspån inte gick att hitta. Även tornet föreslogs putsas och förses med bl.a. rosettfönster, åtgärder som aldrig kom att realiseras. Inte heller revs valvet över tornets bottenvåning, så som Westesson förordat, utan blev kvar precis som den utvändiga uppgången till tornet. Däremot byggdes gavlarna mot väster och öster om med trapptinnar. Vapenhuset pryddes med enkla kalkmålningar, bl.a. en lambrequindekor längs valvets sköldbågar. Dessa målningar är idag förputsade men togs fram inför renoveringen 1989-90.

1863 ändras den invändiga färgsättningen av kyrkorummet. Bänkar, dörrar m.m. ekådras, tredingtaket målas i gult och blått och altarskranket bronseras.

1929 grävs ett pannrum ut under sakristian.

1952-53 restaureras kyrkan av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Skiffertaket lagas, torn- porten byts ut mot en ny med återvunnet blyglas i ovanljuset och solbänkarna av tegel ersätts med granit. Kyrkorummet förändras samtidigt radikalt. All fast inredning och de invändiga snickerierna ommålas. Bibelcitatet över altarnischen målas över, liksom friserna längs innertakets takfot, då väggarna färgas enhetligt vita. Bänkarna förkortas och golven läggs om med tegel resp. kalksten. Förslövskonstnären Pär Siegård tar fram ritningar till en ny dopfunt och målningar på bänkarna och läktarbarriären.

1961 fortsätter Graebes och Siegårds transformation av kyrkan. Portalerna mellan kor och sakristia görs om; kulkorsen ovan dörrarna tas bort, och dörrbladen kläds med träpanel. Hela korväggen täcks av en freskmålning efter Siegårds skisser. Altarprydnaden, sedan 1900 en kopia av Thorvaldsens Kristusfigur, byts på nytt mot ett träkors.

1971 görs en utvändig renovering av kyrkan, återigen efter Graebes anvisningar. Skiffertaket och avtäckningarna av galvad plåt ersätts genomgående med kopparplåt.

1989-1990 görs en restaurering av kyrkan efter Wikerstål& Forsbergs handlingar. Fasaderna putslagas och målas. Sakristiadörren, ljudluckorna och fönstren byts mot nya med utseende lika befintliga. Dörren mellan vapenhus och långhus förnyas. Korväggens nedre del och altarnischen tunnslammas, bänkarna målas i grått och orange och de trärena dörrarna i korväggen i grågrönt. Golven i sakristian och på läktaren täcks med nya mattor, kyrkorummet tillgänglighetsanpassas och koret utvidgas genom att främsta bänkraden tas bort. Läktartrapporna underbyggs med förråd bakom panelväggar och alla tekniska installationer förnyas. Radiatorerna längs långhusets fasader byggs in i väggfasta bänkar. Textilförvaringen förbättras och en personaltoalett inreds. Tornets mellanbjälklag repareras med friskt virke och förstärks med dragjärn.

Kyrkobyggnaden består av ett långhus med integrerat kor, en smalare östsakristia, båda från 1851, och ett rektangulärt västtorn från 1775. Medeltida murverk finns dels i långhusets västgavel, som är delvis bevarad från gamla kyrkan, och dels som återvunnen sten i de yngre murverken. Under sakristian finns ett pannrum från 1929.

Kyrkan är troligtvis grundlagd på en kallmur av natursten. Alla murar är av gråsten. Tornmurverket är oputsat med oregelbunden skiftgång och utdragna fogar, övriga fasader är spritputsade och målade med kc- färg. Tornmurarna ansluter direkt till mark, övriga dagermurar står på en gråmålad, utskjutande sockel. Trapptinnarna på gavlarna är murade med gult tegel i blockförband och avtäckta med kopparplåt. På tornets mittinne står en kyrktupp. Längs långhusets och sakristians takfot går en oputsad takfotsgesims i rött tegel, uppbyggd av överst tre tegelsprång med i mitten ett strömskift, och nedanför dessa en rundbågsfris avslutad av putsade droppstenar. Det röda teglet återkommer som omfattningar kring både dörr- och fönsteröppningarna. På tornet möter yttermurarna det utkragande taket utan egentlig bearbetning.

Till kyrkorummet finns två entréer, huvudentrén genom tornets västportal och präst-entrén genom sakristian. Tornportalen är rundbågig med en raktäckt pardörr och ett halvcirkelformat överljus från 1961, där två halvcirklar och en helrund båge skrivits in. Rutorna är blyspröjsade likt solfjädrar. Dörren är uppbyggd av ramverk i oljad ek, som indelats i kvadratiska fyllningar. Sakristiaporten, förnyad 1990 men med äldre glas och beslagning, är en pardörr utvändigt klädd med brunrödmålad panel i rombmönster. Ovan dörren sitter ett lunettfönster av liknande typ som tornportens. Förutom dessa dörrar finns en modern dörr till källaren under sakristian, och en brädklädd, brunrödmålad dörr med dekorativa smidesbeslag till tornets övre våningar. Torndörren nås genom en delvis putsad granittrappa med ett enkelt smidesräcke.

De vitmålade träfönstren, insatta 1990, fördelade på fem horisontella axlar genom kyrkorummet och en axel genom sakristian. De är alla rundbågiga och uppbyggda av två rundbågigt täckta bågar och överst en cirkelformad båge. De nedre bågarna är indelade med träspröjsar i vardera 10 lufter, medan rundfönstren är blyspröjsade likt blommor. Glasen är genomgående typ antikglas. Solbänkarna är sedan 1953 gjorda av räfflad granit. På insidan av fönstren sitter tilläggsbågar, indelade på motsvarande sätt som de yttre, i tre fasta lufter glasade med klart isolerglas.

Till tornets klockvåning finns i varje väderstreck två stickbågiga, vitputsade ljudöppningar, försedda med rundbågiga ljudluckor från 1990. De är utvändigt klädda med stående, brunmålad spontad panel och beslagna med återvunna, äldre bandgångjärn.

Taken täcks av kopparplåt från 1971, lagd i skivtäckning med halvt förskjutna hakfalsar. Alla tak är sadeltak med dubbla fall, sakristians med en valmad avslutning.