HÄGGDÅNGERS KYRKA

läktarvåningen, och en toalett under trappan, försedd med vägg i naturfuru, samt både ytterdörr (kopparklädd) och inre parti i samma naturfuru - kommer man in i kyrkorummet, vars trägolv byttes ut 1953.

Kyrkorummet har en mycket hög taklinje, det murade tunnvalvets välvning är brant. Det bärs av parställda gördelbågar (nästan som en omvänd fartygsköl med spant) stående på en kraftig gördellist, i sin tur vilande på stående förkroppade pilastrar. Dessa är nästan manieristiskt utförda som parställda mindre pilastrar, som båda stödjer en avhuggen stor pilaster inkomponerad i gördellisten. Både tak och väggar är slätputsade och gråmålade (blåstick-kanske målat 1992?).

Altaruppställningen med kvardröjande senbarocka drag utförd av Per Westman 1797, omges av en draperimålning från 1799, utförd av Jonas Wagenius. Altartavla från samma tid av Joachim Öberg. Här finns två målade motiv, det större övre Kristus på korset, och det mindre, nedre Sista måltiden?

Kyrkan har sluten bänkinredning i tre kvarter. Dessa kortades av mot ytterväggarna för en omgång 1964. Fronten har kompletterats med segment där dekoren mer liknar perforering i träet och saknar förgyllda lister. Längst fram flankeras mittgången av två förgyllda urnor med eldslågor, placerade på bänkfronten. Över vardera kvarter, symmetriskt placerade, sitter fyra mässingskronor, varav de två främsta är hälften i storlek, jämfört med de bakre. Ljuset kompletteras med stilrena lampetter från 1960-talet.

Avbalkning med låga skärmväggar under läktaren för garderob och samlingsutrymme. Här är fem rader bänkar öppna, som före 1960-talet ingick i de slutna bänkkvarteren.

Orgelläktaren är högt placerad på svarvade, släta gråblåmarmorerade kolonner. Barriären har en böljande form dekorerad med förgyllda kolonetter. Innanför dessa finns fyllningar som påminer om utformningen på bänkkvarterens fronter.

Kyrkans äldsta föremål är en gotländsk dopfunt från 1200-talet, som kommer från den gamla kyrkan. Predikstolen, snidad 1730 av Måns Gran, övertogs 1785 från Säbrå kyrka. Altarskranket och läktarbarriären utfördes 1787 av Johan Augustinsson. Orgeln tillverkad 1852-55 av J.G. Ek. Orgelfasaden av Olof Hofren är från samma tid.

Koret har kvar sina korbänkar i både N och S. Dessutom ett golvur från 1814 i N och en nummertavla från 1791 i S. Häradshövding Erik Teets begravningsvapen, 1733, sitter över sakristieingången i korets norra vägg. Sådana vapen är ovanliga i Norrland. Altarringen, liksom bänkarna, ändrades vid 1960-talets restaurering, men ringen har fortfarande sin med läktarbarriären korresponderande form, även denna med kolonetter. Korgolvet är troligen utbytt 1992, bredare plank än i kyrkorummet i övrigt. Altarbordet härstammar från Thomés restaurering 1964. Kororgeln från 1984 är placerad i södra delen av koret.

Sakristian med svartplåtklädd dörr i original med heltäckningsmatta och stora fönsterbänkar i kalksten fr 1960-talet.

Under golvet i södra delen av den nuvarande kyrkan ligger grundmurarna till den medeltida salkyrkan av sten, 9 x 19 alnar.

Salkyrka med kor i öster, torn i väster, som tillkom först på 1800-talet, samt sakristia i norr. Ingångar finns i V och S. Det klassicerande uttrycket tämligen sparsmakat, snarast av originell karaktär. Stramt och sparsmakat.

Bogårdsmuren och två stegportar uppfördes 1805-1820. Stegport i öster vänd mot byvägen, vilken också får räknas som huvudentré in till kyrkotomten. Här finns en smidesgrind över vilken en strålsol och Karl XIV Johans namnchiffer förgyllts. Stegportarna krönta med kopparplåt.

Kyrkan är byggd i skalmursteknik med granitsten med tegel i dörr- och fönsteromfattningar.
Vitputsade fasader med sockel i natursten. Pilastrar markerar hörn och portaler. Vid södra entrén, med femstegstrappa i granit har en minnestavla från uppförandet i Gustaf III:s regeringstid fällts in över entrén. De kopparklädda pardörrarna är från 1960-talets restaurering. De stora gråmålade fönsterna likaså utbytta då. Deras originella form, icke utfyllande hela nischens båge, är dock en idé från Hagmanssons ursprungliga 1700-tal.

Sadeltaket, avvalmat över koret, var från början spånklätt, numera klätt med kopparplåt.

Grunden till tornet lades 1784, men tornet byggdes först 1848 av Anders Åkerlund efter ritningar från 1827 av Carl Gustaf Blom Carlsson. Det är försett med åttkantig, öppen lanternin i trä med höga rundbågiga öppningar och krönt av ett förgyllt kors. Tornet fick ett nytt plåttak omkring 1850 efter att det ursprungliga koppartaket delvis blåst ned.

Sakristian har fönster i murliv, de övriga i långhuset placerade i djupa smygar.

Förslag till ny kyrka uppgjordes redan 1761 av Daniel Hagman. En ny stenkyrka uppfördes 1784-85 av sonen Pehr Hagmansson, Sundsvall, efter egna ritningar. Byggandet pågick samtidigt med uppförandet av residenset i Härnösand, liksom Stigsjö kyrka.

Grunden till tornet lades 1784, men tornet byggdes först 1848 av Anders Åkerlund efter ritningar från 1827 av Carl Gustaf Blom Carlsson. Det är försett med åttkantig, öppen lanternin i trä med höga rundbågiga öppningar och krönt av ett förgyllt kors. Tornet fick ett nytt plåttak omkring 1850 efter att det ursprungliga koppartaket delvis blåst ned.

Kyrkans äldsta föremål är en gotländsk dopfunt från 1200-talet, som kommer från den gamla kyrkan. Predikstolen, snidad 1730 av Måns Gran, övertogs 1785 från Säbrå kyrka. Altarskranket och läktarbarriären utfördes 1787 av Johan Augustinsson. Orgeln tillverkad 1852-55 av J.G. Ek. Orgelfasaden av Olof Hofren är från samma tid.

Under golvet i södra delen av den nuvarande kyrkan ligger grundmurarna till den medeltida salkyrkan av sten, 9 x 19 alnar.