Till skillnad från exteriören ger kyrkorummet ett samstämmigt och helgjutet intryck med klassicistiska inslag från byggnadstiden samt 1900-talets första hälft. Karaktäristiskt för interiören är den slösande prakten kring altare och predikstol som är typisk för det sena 1700-talets jämtländska kyrkor. Intressant nog är det hantverkare och konstnärer med lokal anknytning som satt sin prägel på det imponerande stora och välgestaltade rummet. Predikstolen på norrväggen med buktig korg och baldakinliknande, rikt utsirat ljudtak är snidad av bröderna Jonsson i Kougsta. Samuel Hägglöf och Erik Larsson skapade en enkel och tidsenlig altarprydnad i form av ett smäckert förgyllt kors med törnekrona i en rundbågnisch, idag effektfullt elektriskt upplyst. Kring korset och på stora delar av korväggen åstadkom den vid tiden i särklass mest anlitade kyrkomålaren i Jämtland, Göran Sundin, sin mest monumentala skenarkitektur. Den illusoriska målningen på väv är luftig och klar i färgerna och den kolonnbaserade klassiska arkitekturen tillåts framträda på bekostnad av den sedvanliga draperingen som hålls av putti. Målningens raka entablement förenas med taklisten runt kyrkan. Över listen lyser en väldig strålsol med Gudsöga gömd bakom svulstiga moln. Som brukligt ger de rundbågar som omger solen och här sträcker sig långt upp på innertaket intryck av en triumfbåge och symboliken kring Guds styrka och hans rikes härlighet är tydlig. Skenarkitekturens gråmålade bas innefattar på södra sidan en en blinddörr fullt arbetad i trä och som skapar symmetri med den som på norra sidan leder in till sakristian. Sundin målade sannolikt också den kraftfulla blå draperingen bakom predikstolen.
Altarringen är sluten och har enkla rektangulära och kvadratiska fält som är målade i en ljust grå nyans innanför mörkare ramverk. Altaret har ett framskjutet mittparti. Det är stänkmarmorerat i grönt och dekorationsmålat med rosenrankor och festong av Göran Sundin.
På södra korväggen sitter altartavlan från den gamla kyrkan med snidad omfattning. Målningen från 1733 med motivet Ecce homo är av hög konstnärlig kvalitet. Den murriga färgskalan får den ljusa prakten att framstå i nya kyrkan.
Häggenåssonen Olof Ahlberg bidrog till att under 1921-22 års omfattande restaurering lämna konstnärligt högkvalitativa spår i kyrkorum och vapenhus. Ahlberg dekorerade de nybyggda vindfången vid väst- och sydingångarna. Vindfånget vid söderportalen har en arkitektonisk uppbyggnad med en attika ovan ett entablement med slösande rik förgylld figur- och blomsterornamentik mot blå botten. Bland ornamentiken märks de fyra evangelisternas symboler. Den praktfulla, ca meterdjupa, inbyggnaden i kyrkorummet är i övrigt färgsatt i olika nyanser av grått. Vindfångsdörrarna mellan vapenhus och kyrkorum dekorerades i samma stil men enklare. Den främre av dessa omfattningar flyttades framåt då en läktarunderbyggnad med bland annat brudkammare kom till stånd 1977. Vindfången var endast en del i ett klimatmässigt tänkande på 1920-talet. Häggenås försågs som andra kyrka i Norrland med elektriska bänkvärmare 1921-22 och några av dessa tidiga radiatorer har sparats när kyrkan försågs med vattenburen värme 2004. 1920-talsrestaureringen innebar också konservering och restaurering av inventarier och en ommålning från tidigare vitt- och guldutseende. Tillsammans med en lugn, harmonisk färgsättning av väggar och tak utförd i grått och vitt 1989 sätter 1920-talets målningsarbeten ännu sin prägel på rummet.
I tvärgången från sydportalen har de slutna bänkkvarteren kapats för att bilda en dopplats med dopfunt och dopängel. Dopaltaret är innefattat i en fönsternisch och i den rundbågiga muröppningen är en altartavla i trä upphängd. Olof Ahlberg tillverkade figurscenen i relief med Jesusgestalt och fyra barn 1945-46 i en saklig, klassisk stil som återkommer i flera av hans verk i jämtländska kyrkor.
De fyra bänkkvarteren i långhuset och raderna med kor- och kyrkvärdsbänkar är alla slutna. Bänkarna är ombyggda på tjugotalet med numrerade originaldörrar och troligen är bemålningen från tiden. Bänkinredningen har en lugn färgsättning med tre nyanser grått.
Den på kolonner vilande orgelläktaren med orgelfasad av senempiretyp och det tunnvälvda ljust bemålade paneltaket med utanpåliggande ramverk och rosetter kompletterar bilden av ett komplett och tidstypiskt jämtländskt kyrkorum i den större skalan.
Vapenhuset gavs en mer dekorativ utformning med mönsterlagt kalkstensgolv och Ahlbergs sirliga vindfångsdörr på 1920-talet. Den rena och harmoniska prägeln har bevarats sedan dess. Två dagsljusbelysta läktartrappor av obehandlad furu bryter av det i övrigt gråmålade utrymmet.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
