Klinte kyrka

Väggarna i kyrkorummet och i sakristian är putsade och avfärgade vita. Korets valv dekoreras av målningar vilka går ned i svicklarna samt kring östfönstret. Tornets mittersta fönster omges upptill av kvadermålning. På tornets väggar finns ristningar och målningar i form av runor, figurer, symboler och skepp (från tidig medeltidstyp till 1500).

Koret, sakristian, långhuset och tornet täcks av kryssvalv, långhuset av två valv och de övriga byggnadsdelarna av vardera ett valv. Långhusets valv skiljs åt av en gördelbåge av fint huggen kalksten med valvkonsoler.

Bjälklag och golv
Golven i kyrkorummet täcks av kalksten samt gravhällar av kalksten, under bänkarna trägolv även de båda podierna vid altaret och orgeln består av trä. Sakristian har ett enkelt brädgolv (skurgolv).

Trappor och stegar etc.
En spiraltrappa i tornets nordvästra hörn leder upp till tornets första vindsvåning, vidare leder trästegar upp till tornets klockvåning samt upp genom tornhuven. Inspektionsbryggor och landgångar finns på långhus- och korvinden.

Fast inredning
Den fasta inredningen utgörs i koret av ett altare med altaruppsats av sandsten, ett altarskrank samt en korbänk, i långhusets sydöstra hörn står predikstolen och längs med långväggarna finns kyrkbänkarna. I tornrummet är ett orgelpodium uppbyggt som markeras med en bröstning.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor med sakristia, långhus och torn.

Ytterväggar och murverk
Ytterväggarna består av tuktad kalksten med undantag av korets och långhusets södra murverk som istället består av fint huggen sten. Kyrkan har runt om skråkantade socklar där korets och långhusets socklar kröns av en rundstav.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är av sedvanlig gotländsk modell, åttkantig, den är klädd med snedkantade bräder (tornpanel). Längs med huvens nederkanter hänger fångbleck av kopparplåt. I de sydöstra och nordöstra hörnen finns stuprör av koppar som leder ned vattnet till långhusets södra respektive norra takfall. Spiran kröns av en vindflöjel. Höjden till flöjeln är ca 51 m. Kyrkklockan hänger i tornets klockvåning.

Klockdäcket av trä är belagt med falar med utkastare av trä åt norr. Uppgångshålet täcks av en lös plåtlucka på träram. Hålet omges på två sidor av ett järnräcke.

Yttertaken över kor, långhus och sakristia är täckta av enkupigt tegel på tät bördning av spontad panel. Taken har vindskivor av trä skodda med omålad galvaniserad stålplåt. Samtliga takfall är försedda med hängrännor och stuprör av omålad galvaniserad stålplåt. Tätningar mot omgivande murverk av blyplåt och galvaniserad stålplåt.

Korets (5 st.) och långhusets (15 st.) takstolar består av bilade virken, delvis förstärkta med sågade plank. Sammanfogningarna är merendels dymlade, även bult förekommer. Takstolarna är av gotisk form med högben, tre omgångar hanbjälkar samt saxsparrar. Takstolarna över koret vilar delvis på en längsgående bjälke. Mellan den längsgående bjälken och högbenen finns på två av takstolarna två stödben. Denna typ av stödben förekommer också på flera av långhusets takstolar men där vilar de på den nedersta hanbjälken.
Sakristians takkonstruktion är inte besiktigad.

Fasader
Samtliga fasader står oputsade.

Fönster och andra muröppningar
Kyrkorummet har tre spetsbågiga fönster mot söder och öster samt tre rundbågiga åt väster. Omfattningar av fint huggen kalksten samt delvis av tegel i ett av västfönstren. Masverk i korets östfönster samt i ett av långhusets öppningar även det av kalksten. Solbänkarna är klädda med blyplåt. Blyspröjsade fönster i träbågar i alla fönster med undantag av korets östfönster där glasen är monterade direkt i stenkarmarna.

Sakristian har två fönsteröppningar, en raksluten samt en rundbågig båda med blyspröjsade fönster i träbågar samt solbänkar klädda med blyplåt. Den norra öppningen är invändigt försedd med ett järngaller.

Tornets ljudgluggar fem i vardera fasad bågar, kolonnetter och omfattningar av kalksten, de senare består delvis av tegel, solbänkarna täcks av blyplåt. Gluggarna är försedda med fågelskyddsnät på träramar.

Ljusgluggarna i tornets norra och västra fasader samt korets gavelröste är försedda med fågelskyddsnät samt glas på träram. I sakristians gavelröste en öppning försedd med tjärsmord trälucka.

Portaler
Tornets två portaler är rundbågiga, den södra som utgör huvudentré är uppbyggd av omväxlande röd och grå kalksten, den är ensprångig med kolonnetter i sprången. Korets portal är spetsbågig med tre språng i vilka kolonneter står. Kapitäl- och basbanden med växtornament. Konturerad tympanon täcks delvis av mantel. Enkel vimperg.
Dörrbladen består av stående bräder vilka på de båda sydportalerna utvändigt klätts med diagonalställd panel som tjärsmorts. Nordportalen är istället målad, invändigt har den dekormålning i form av yvig akantus.

Klinte kyrka är till sin helhet uppförd under medeltiden, förmodligen uppfördes tornets nedre del under den första hälften av 1200-talet. Omkring 1300 ersattes de på 1100- eller 1200-talen byggda koret, sakristian och långhuset med större gotiska byggnadskroppar. I samband med denna ombyggnad eller något senare byggdes tornet på till den höjd det har idag.

Kyrkans exteriör har ändrats mycket lite sedan medeltiden, dock har den genomgått ett antal omfattande restaureringar; 1865 väggarna i kyrkorummet skrapades rena och gjordes släta, det västra mittfönstret förstorades. Den västra orgelläktaren ändrades, korbänken byggdes om och kyrkbänkarna målades i ekfärg. Nytt golv lades i sakristian och flisen lades istället i kyrkorummet.

1910 genomfördes en utvändig restaurering som endast nämns som hastigast i en tidningsartikel utan närmare uppgifter. 1933 utfördes en invändig restaurering efter förslag av Erik Fant, konserverings- och målningsarbetena utfördes av C. W. Pettersson, byggnadsarbetena leddes av byggmästaren Bergsten. Interiören putsades med cementputs, muralmålningar togs fram och konserverades. Bemålningen på inredningen från 1800-talet togs bort, den norra läktaren slopades och den västra byggdes om. Bänkarna byggdes om och målades. Kyrkan försågs med värmeledning.

De senaste restaureringarna
Den senaste utvändiga restaureringen genomfördes 1966 då lades taken om, hängrännor och stuprör monterades, putsen avlägsnades och fasaderna fogströks, portalerna sandblästrades.

Den senaste invändiga restaureringen gjordes 1977, Leif Olsson ledde arbetet tillsammans med konstnären Harald Norrby. Muralmålningar och putsristningar togs fram, de dokumenterades och kalkades över, en nisch i korets togs upp. Fönsterbågarna målades och försågs delvis med nytt glas. Den norra tornportalen togs upp och dörrens invändiga målning rengjordes. Nytt golv lades i altarrunden samt i sakristian. Branddörrar, landgångar och elektrisk belysning på vindarna och i tornhuven. Läktaren revs, och bänkarna i tornrummet slopades, flera inventarier konserverades.