HERRBERGA KYRKA (FREDRIKA KYRKA)

Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad i västöstlig riktning och har tresidigt avslutat kor i samma bredd. Sakristian ligger mitt på norra långsidan och i väster står tornet, som avslutas med en klockformad huv med fyrsidig lanternin. Kyrkan är byggd i gråsten. Fasaderna är spritputsade med en delvis mycket finkornig spritputs med slätputsade hörn och omfattningar och avfärgade i brutet vitt. Sockeln är gråmålad och spritputsad med vass spritsten. Långhuset och sakristian är täckt med valmat sadeltak. Taktäckningen består av kopparplåt med förskjutna hakfalsar. Den klockformade tornhuven, liksom lanterninens svängda topptak, är täckt med stavspån. Fönsteröppningarna och tornets ljudöppningar är stickbågiga. Fönstren är rundbågiga och har träspröjs med färgat antikglas. Det saknas uppgifter om fönstrens ålder, men de är troligen från 1900-talets början. På var långsida finns tre fönsteraxlar varav en i koret. Under fönsterblecket finns det breda, profilerade trälister. Sakristian har stickbågig fönsteröppning och blyspröjsat fönster från 1950-talets restaurering. Över sydportalen sitter ett lunettfönster. Över taklisten på västfasaden finns det ett oxögefönster på var sida om tornet. Det är ljusinsläpp till orgelläktaren. Det finns två ingångar till kyrkan: en genom tornet i väster och en i söder. Båda portalerna är stickbågiga och markeras av en portik med rusticerade lisener med profilerad, rak överliggare. Dubbelportarna är ursprungliga och har profilerad panel i fiskbensmönster och liggande spegel i nedre delen. Västra porten har en mindre öppningsbar del och det har tidigare även varit fallet med södra porten. I tornet finns, förutom två fönster i vapenhuset, två mindre öppningar en trappa upp med tjärade luckor av brädor inne i smygen samt panelklädda tornluckor. Den fyrkantiga lanterninen är av trä och har fyra luckor med påspikat, vitt gallerverk. Lanterninen kröns med en kula och en flöjel med årtalet 1797.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:

KYRKOBYGGNADEN
Mycket lite är känt om den tidigare, medeltida kyrkans historia och utseende. Enligt bokverket Sveriges Bebyggelse från 1947 var den uppförd under andra halvan av 1100-talet. Övriga uppgifter nämner endast att det är en medeltida kyrka. Inte heller kyrkans läge är helt klarlagt. Eventuellt ingår delar av murverket i den nuvarande kyrkan. Vid grävning söder om kyrkan 1973 påträffades en rad stenar, som kan ha ingått i den äldre kyrkan. Det är dock känt att kyrkan saknade torn och att klockorna hängde i en klockstapel på kyrkogården. Några inventarier från den gamla kyrkan finns bevarade och förvaras i dagens kyrka. Bland dessa märks dörren till sakristian. Det är en trädörr, troligen från 1100-talet eller tidigt 1200-tal och rikligt smyckad med järnsmide av en typ som verkar ha varit rätt vanligt förekommande i Östergötland. Det stiliserade motivet anspelar på att kyrkdörren kan ses som en port in till paradiset. I koret hänger altarskåpet, som är ett nordtyskt arbete från mitten av 1400-talet och i korgolvet ligger en medeltida gravhäll över Ramburgis, Ingeborg och deras son Johan. Vid en av de senare renoveringarna flyttades hällen ut från sakristian till korgolvet. På norra långväggen hänger 1600-talets predikstol utvikt. Den utfördes troligen omkring1675 av bildhuggaren Henrik Werner i tidens enkla barock. Henrik Werner ingick i den s k "Wernerska verkstaden" i Östra Tollstad.

Efter mitten av 1700-talet började man planera en tillbyggnad av kyrkan och 1776 beslutades att det var dags att utföra arbetet. Det blev en helt ny kyrka i gråsten och förslagsritningarna upprättades 1787 av byggmästaren Casper Seurling, som var mycket verksam i Östergötland och året efter grundlades kyrkan. 1795 påbörjades slutligen bygget och kyrkan stod färdig 1797. Stiftsbyggmästare Petter Andersson Lindstrand levererade takspån och svarade för takarbetet. Eventuellt hade han ett större ansvar, vilket han var van vid efter att ha varit med om de stora ombyggnaderna av kyrkorna i grannförsamlingarna Sya och Viby. Lars Lindqvist från Ulfåsa ansvarade för inredningssnickerierna. Kyrkan fick i stort sett det utseende den ännu har. Ursprunglig fasadbehandling var en rosafärgad slätputs. En jämförelse av dagens kyrkorum med en odaterat ritning, "Dessin till Herrberga kyrka i Östergöthland", visar när det gäller planlösning och placering av fast inredning, att den enda skillnaden är predikstolens placering, bänkar i väster som har tagits bort samt nuvarande trappan upp till orgelläktaren. Ursprungligen var predikstolen placerad längre mot väster. Ritningen visar en predikstolstrappa som ansluter till sakristiedörren, men troligen byggdes kyrkan med uppgång direkt inifrån sakristian till predikstolen. Dörren till predikstolstrappan sitter fortfarande kvar i sakristian och själva trapputrymmet är omvandlat till förvaringsutrymme. Kyrkan fick namnet Fredrika efter dåvarande drottningen Fredrika Dorothea Vilhelmina. Till den nya kyrkan donerade rusthållaren Erik Månsson i Forssa både altartavlan som framställer "Kristi korsfästelse" och orgeln. Inventarierna var tillverkade av sin tids store kyrkomålare respektive orgelbyggare i Linköpings stift: Pehr Hörberg och Pehr Schiörlin. Orgelfasaden tillverkades av Anders Malmström i Västra Ny, som i övrigt bl a tillverkat predikstol till flera kyrkor. Sonen August Malmström blev konstnär och mest känd för "Grindslanten".

Enligt Wilhelm Thams sockenbeskrivning från mitten av 1800-talet fick kyrkan en ny predikstol år 1844. Enligt andra uppgifter tillkom den i början av 1900-talet. Det bör i så fall ha varit vid den större renoveringen runt sekelskiftet 1900, då predikstolen flyttades till sin nuvarande placering. En ny öppen bänkinredning tillverkades och målades i ekimitation. Där predikstolen tidigare stått, placerades en kamin för uppvärmning av kyrkorummet. Kyrkan målades om både utvändigt och invändigt. Redan 1914 putsades kyrkan om utvändigt. Fasaderna spritputsades med slätputsade omfattningar och lister. Det är osäkert om den ursprungliga fasadbehandlingen satt kvar till 1914. Även sockeln täcktes med spritputs. Snickerier målades om och taket täcktes med ny spån. Interiöra arbeten bestod huvudsakligen av konservatorsarbeten. 1600-talets predikstol sattes upp i ett utvikt plan på kyrkväggen. Altaruppsats, altarring och predikstol målades om i vitt och omförgylldes.

1950-51 genomfördes en större renovering med Johannes Dahl från Tranås som arkitekt. Kyrkan fick på nytt en sluten bänkinredning, korbänken i söder togs bort, liksom korbänksbarriären i norr, som hittills omgärdat predikstolen. Predikstolen fick samtidigt en ny bas. Den medeltida gravhällen flyttades från sakristian till koret och det målade balusterräcket i altaruppsatsen täcktes över med väv. 1600-talets predikstol, som tidigare hängt utvikt på södra väggen, flyttades till norra väggen. Den järnbeslagna sakristiedörren hade varit vitmålad, men färgen avlägsnades nu. Interiören målades om, innertaket isolerades på vinden, innanfönster monterades, kyrkan fick elvärme och innerdörrar sattes vid södra ingången och mellan långhus och vapenhus. Den nuvarande dopfunten i finhuggen granit tillverkades efter ritningar av Arre Essén. Utvändigt putslagades och målades fasaderna. Ett nytt fönster tillverkades till sakristian och ett litet toalettrum inreddes i den igensatta uppgången till predikstolen.

Byggnadsingenjör Ture Jangvik ledde renoveringsarbetena 1975-77. Spåntäckningen på kyrktaket byttes ut mot koppar, fasaderna putslagades åter och målades. I interiören togs två bänkrader bort i väster och en trappa byggdes från långhuset till orgelläktaren. Väven som täckte altaruppsatsens målade balustrad togs bort, liksom ett trähölje som förhöjt stenaltaret. Smärre förändringar gjordes på altarringen. Interiören målades om. Sakristian fick nytt golv.