Lövångers kyrka

Kyrkan är byggd i gråsten med gavelrösten av tegel omkring sekelskiftet 1500. Varken exakt invigningsår eller byggmästare är kända. Byggnaden gavs ursprungligen ett två traveér långt långhus, ett utskjutande vapenhus av sten i sydväst och en sakristia av trä i nordost. Kyrkan tillbyggdes och utökades med en tredjedel åt väster åren 16491650 och den timrade sakristian ersattes med en ny i sten år 1660. Kyrkans branta sadeltak täckts sedan 1889 av skivtäckt svartmålad plåt, men har ursprungligen haft brädspån-täckning. Fasaden är putsad med kalkputs och målad med varmvit kalkfärg. Ingången i väster inramas av en rusticerad portal med ovanliggande rundfönster och ett bågformat överstycke. Pardörren från 1870-71 är gråmålad och täckt med panel som bildar diagonalställda kvadratiska mönster. Fönstren är höga och rundbågade. Två sitter på södra sidan och två på norra sidan, dock utan att korrespondera rakt mot varandra. Ett rundbågigt korfönster sitter i öster. F.d. vapenhuset, numera kallad lillkyrkan, har ett mindre rundbågat fönster i söder, samt en högt sittande stickbågad port i öster med uppgång via en trätrappa. Sakristian har stickbågade fönster och högt sittande rund-fönster som belyser norra sidoläktaren. På sakristians västra sida finns en dörr till en besökstoalett, samt på norra sidan en dörr till sakristian. Runt kyrkfönstren och takfoten finns smala slätputsade omfattningar. Fasadens hörnlisener är svagt utskjutande och slätputsade. På östra och västra gavlarna finns vågräta band i putsen i höjd med takfoten. Runda slätputsade plafonder finns gavelröstena. Övrig fasadyta har putsats med en slabbad teknik som ger fasaden karaktärsfulla skuggeffekter. Solbänkar och bleck är av svartmålad järnplåt medan hängrännor och stuprör är målade i fasadens ljusa ton.

Kyrkans yttre har förändrats sedan byggnadstiden. Under 1600-talet skedde ovan nämnda förlängning av byggnadskroppen åt väster samt byggande av sakristia i sten. Större förändringar genomfördes också under 1700-talets mitt, först under ledning av byggmästare Daniel Hagman (1756), men huvudsakligen under ledning av hans gesäll Anders Wahlberg (176065). Då togs ett fönster upp på norra sidan, som tidigare saknade fönster. De befintliga fönstren mot söder och det östra fönstret, samt sakristians norra fönster förstorades. En befintlig liten ingång i väster gjordes om till portal med rundfönster över. Ny puts med tegelkross gav fasaderna en röd färg. Vitkalkade hörnlisener, listverk och plafonder tillkom. Till den nya västportalen snidades en pardörr av Olof Andersson från Noret. Den målades i färgerna indigo och cinnober (blåviolett och scharlakansrött). År 1792 utvidgades kyrkans sydöstra fönster samt ett fönster på sakristian, troligen det östra. År 1804 skedde en mindre restaurering. Delar av det sydvästra hörnet revs och murades upp igen, samt förstärktes med långa järnband. Åren 18421843 upptogs ytterligare ett stort fönster på norra sidan, troligen det nordvästra, och hela fasaden blev kalkstruken med vit kalkfärg istället för röd. År 1889 skadades spåntaket av eldsvåda och taket byttes därefter ut mot svartmålad skivtäckt plåt, som till stor del fortfarande finns kvar. Vid okänd tidpunkt sattes vapenhusets ingång igen och gjordes om till ett fönster. En genomgripande restaurering och tillbyggnad skedde efter program av arkitekt Fredrik Falkenberg, Stockholm 1909. Ett fönster på f.d. vapenhusets östra sida gjordes om till reservutgång. Den smala och långa sakristian breddades och höjdes och norra fönstret gjordes om till sakristians ingång. Åren 19341937 putsades och kalkfärgades fasaden. En stor del av den befintliga putsen skall då ha tagits bort. År 1982 byttes plåttaket på kyrkans sydvästra sida p.g.a. att det gamla hade blåst ner. Tak- och putslagningar samt avfärgningar har även skett flera gånger. Vid den senaste år 2011 justerades kulörtonen från rent vitt till den nuvarande varmvita kulören som låg närmare underliggande färglager.

Pardörren i väster leder genom glasade vindfångsdörrar till vapenhuset under läktaren. Mot söder finns en brudkammare som iordningställts 1955 och mot norr under läktar-trappen finns ett förråd. Kyrksalen är enskeppig med rakt korparti i öster. Kyrkorummet täcks av tre lika stora stjärnvalv (ribbvalv) av tegel, vilande på kraftiga pelare. De två östligaste valven med Sturestjärna i mittravén och Helsingtunastjärna i kortravén är medeltida. Det gamla vapenhuset (lillkyrkan) täcks av ett tunnvalv av sten och den norra läktaren i koret är täckt av två ribblösa kryssvalv. Sakristians tak är plant. Väggar och valv är slätputsade och kalkfärgade i vitt. Äldre kalkmålningar syns ej, men lär skall finnas under senare putslager, dels över ingången till det gamla vapenhuset, dels i de två östligaste valven. Kalkstensgolv är lagt i mittgången och i koret. I korgolvet finns även fyra gravhällar från 1600- och 1700-talet efter kyrkoherdarna Gestricius, Steccenius, Eurenius och bonden Pehr Andersson från Avan. Spontat trägolv är lagt under bänkkvarteren. Taket under läktaren är reveterat och målat med vit kalkfärg. Bänkinredningen är öppen och målad i gröna nyanser. De rektangulära gavlarna är marmorerade. Bänkarna är gamla, men har byggts om flera gånger. Altarringen i blågrått är halvcirkelformad och tät, med marmorerade rödbruna speglar och grönt tyg på knäfall och överliggare. Korfönstret i jugendstil utgör blickfång och är tidstypiskt för det tidiga 1900-talet. Framför altaret står ett 160 cm högt olivgrönt krucifix, vilande på en predella. På korset sitter en av församlingens unika inventarier, en medeltida Kristusfigur tillverkad i Kräkånger, nuvarande Lövsele. På väggarna i koret finns ytterligare ett antal träskulpturer från medeltid, bl.a. Lövångermadonnan från 1300-talet.

Predikstolen är ett tidigt 1600-talsarbete av en träsnidare i Bergslagen, men inköptes och skänktes till församlingen på 1750-talet. Korgen är sjusidig med svarvade kolonetter i korintisk ordning. Däremellan sitter spegelnischer med plattskurna sniderier. Gördellist och överliggare är utformad med äggstavs- och tandsnittsfris. Trappbarriären mot söderväggen är gestaltad med rombiska speglar samt längst ned, rektangulära speglar med målade porträtt av Martin Luther och Philip Melanchton. Ljudtaket är sexsidigt och rikligt utsirat med bland annat små volutformade gavlar samt spiror. Korgen har en rundad avslutning med knopp nedåt (ej originalutförande). Predikstolen är polykrom med starka färger i blått, rött och grönt m.fl. färger samt förgyllda detaljer. Orgelläktaren i väster är rak med liggande speglar och genomskärs i mitten av orgelverkets ryggpositiv. Läktaren bärs upp av kolonner i toskansk stil. Barriären är ådringsmålad i gröna och brungula toner. Orgelfasaden är hög, rektangulär och har en spetsig gavelform med fall mot de lägre flankerande pipskåpen. Den är målad i tunn gröngrå lasyr. Korläktarens barriär mot söder är gestaltad på samma vis och med samma färgsättning som orgelläktaren.

Kyrkans många renoveringar och ändringar har påverkat interiören och gör den till vad vi ser idag. Flera arbeten har föranletts av att kyrkan varit för trång. Det västligaste valvet tillbyggdes av Vebomarksbor av den anledningen åren 16491651. Även sakristian av sten ersatte den tidigare timrade under 1600-talet. Ett sekel senare byggdes läktare från vilken de bärande kolonnerna fortfarande finns kvar. Andra bestående 1700-talsändringar är att minst tre fönsterarbeten, till större och fler fönster, genomfördes. Predikstolen som inköptes 1750 (men är från tidigt 1600-tal) är också kvar, likaså kan delar av bänkarna härröra från 1700-talet. 1800-talets ändringar i form av en ny läktare mot söder 1843, med en ny orgel 1865 finns ej kvar eftersom de hunnit ändras igen. Även 1800-talets vitmålning av fast inredning har återställts. Stora delar av 1909 års restaurering och tillbyggnad finns däremot kvar. Efter arkitekten Fredrik Falkenbergs ritningar tillverkades korfönstret, predellan och korset som Kristusbilden från Kräkånger sitter på. Tunnvalvet av sten slogs över det gamla vapenhuset, vilket ersatte ett äldre tunnvalv av trä. Ett fönster på vapenhusets östra sida gjordes till reservingång. Sakristian breddades och fick pannrum och påbyggdes på höjden så att den kryssvälvda rumsbildningen med sidoläktare tillkom. Nuvarande kalkstensgolv i kor och i gångar lades liksom trägolvet under bänkarna. Södra läktaren revs och predikstolen flyttades mot söder, p.g.a. den nya läktarbyggnaden i norr. Den norra läktartrappan ritad av Falkenberg, samt vindfång och vindfångsdörrar finns också kvar.

Ytterliggare en restaurering åren 19341937 har satt spår. Efter program av arkitekt Birger Dahlberg, Skellefteå, gjordes golvarbeten och en ny barriär till korläktaren. Ny dopfunt av Ignaberga-sten tillkom, ritad av David Wretling, Umeå. Väggarna i kyrkan kalkfärgades och inga försök gjordes att ta fram tidigare konstaterat äldre kalkmåleriet i valv samt på södra väggen över ingången till gamla vapenhuset. Ommålning av den fasta inredningen skedde också. På predikstolen hittades spår av äldre färglager och med stöd av dessa målades den om. Åren 19541955 inreddes brudkammare och toalett, vilket innebar att södra läktartrappan togs bort. Åren 19641965 flyttades läktar-barriären i väster bakom valvpelarna där den fortfarande är.

Vid en mindre restaurering 1969, efter program av Bo Tjärnström, Skellefteå, målades bänkarna och altarringen. Ett skyddsräcke av trä sattes på orgelläktaren och golvet i kyrksalen slipades och plastlackades. Heltäckningsmattor lades innanför altarringen samt uppe på orgelläktaren. Under 1980-talet anskaffades en kororgel, vars fasad placerades bakom korläktarens barriär, och två bänkrader togs bort för att ge kören ökad plats i koret. Samtidigt tillkom lilla altaret i den s.k. lillkyrkan.