Svansteins kyrka

Kyrkans inre visar en blandad stil där restaureringarna 1927 och 1973 satt tydliga
spår. På 1920-talet fick kyrkan de vägg- och takmålningar som präglar rummet,
medan 1970-talet satt spår i korets utformning och utsmyckning, bänkinredning,
armaturer och den livfulla färgsättningen.

Kyrkorummet har salskyrkan form utan avsatt kor, med en kolonnburen
orgelläktare längst bak i rummet och ett platt trätak. Det blåmålade brädgolvet
håller samma nivå i kor och långhus. Blåmålade följare mellan fönstren stadgar de
bara timmerväggarna vilka fått en tunn lasering som framhäver den spartanska
timmerkaraktären. Kring fönstren är nätta, draperade gardinkappor målade i trompe
de loeil-teknik, samma måleriteknik som går igen i takets målningar med
illusoriska spegelvalv, listverk och rosetter.
De öppna bänkarna i ett kraftfullt, modernt snickeri formar långsmala kvarter på
ömse sidor om mittgången. Bänkinredning och altarrundel står i kontrasterande
rödorange ton mot det blå i golv, pelare, läktarbarriär och korets liturgiska
inredning. De viktigare inredningsdetaljerna framhävs genom tunna, förgyllda lister
som glimmar mot de mättade färgerna.
Läktaren bärs av sex kolonner med enkla kapitäl. Den är på barockmanér
avskuren med konvex profil mot sidoväggarna och har ett framskjutande
mittparti med sluten läktarbarriär.

I stället för altartavla har kyrkan ett enkelt skuret men polykromt målat
kors med förgyllda detaljer och korsarmarna avslutas av cirklar inneslutna i kvadrater
ett användande av grundformer som förstärker den enkla linjeföringen. Korset
ersatte 1973 den gamla altartavlan som nu hänger i sakristian och lyfts fram
under fastetiden. En sluten rödorange altarring med spegelpannåer ramar
in altaret. Den blåmålade predikstolen står på pelarfot på rummets svärdsida.
Korgen har en enkel spegelindelning medan baldakinen med sina
spetsiga, förgyllda fialer står för ett äldre nygotiskt inslag i
inredningen.

Armaturerna med sina eleganta mässingsvingar och kormattan med sitt flöde av blå toner
förtjänar att lyftas fram de är exempel på hur en modern formgivning kan kombineras
med anpassning till den äldre inredningens karaktär.

År 1858 anslog riksdagen medel till ett kapell i Svanstein i syfte att förhindra att
församlingsborna sökte sig till den finska sidan för att fira gudstjänst. Kyrkan byggdes
efter ritningar av Ludvig Hawerman och stod färdig 1865. Det låga tornet tillkom 1927.

Det är en liten, traditionell kyrka med långhus, en lägre sakristia med egen ingång
vid korets norra gavel och torn i söder. Den rosa kyrkan får klassicistiska drag av
enkla detaljer och det låga tornet dess takfot ligger just ovanför kyrktakets nock
är ett uttryck för 20-talsklassicismens lek med proportionerna.
Den rosamålade kyrkan som står på huggen stenfot har en liggande panel
indelad av gråblå lisener, under ett plåttäckt sadeltak. De raka
korspostfönstren är smårutigt spröjsade med enkla omfattningar. Huvudentrén
i tornet har en diskret ramp och markeras av ett cirkelrunt fönster ovanför den
anspråkslösa porten. Torntaket är påfallande flackt, med en åttkantig, öppen
tambur krönt av ett kors. Tamburens öppningar är rundbågiga med träräcken i
form av krysstag.