Kalmar kyrka

Kyrkan drabbades av en eldsvåda år 1813. Tornet skadades svårt och revs till största delen. Först omkring år 1830 restaurerades kyrkan och försågs med ny inredning. Tornet byggdes upp igen. Det var då kyrkan fick sin nuvarande karaktär. Kyrkans interiör är tämligen enkel och ren. Den präglas av de senmedeltida valven och den fasta inredningen i form av slutna bänkkvarter, predikstol, läktare, orgelfasad och altarring som är från 1830-40-talen. Inredningen är utformad i tidstypisk nyklassicistisk stil. Kyrkorummet har tegelgolv i mittgången och i koret. I bänkkvarteren är det brädgolv. 1958 togs de medeltida målningarna fram, men de är endast fragmentariskt bevarade. Det murade altaret från 1967 är putsat och vitkalkat och täcks av en stenskiva. På altaret står en nytillverkad altarutsmyckning i form av en triptyk gjord av konstnären syster Lydia. Mot norra korväggen står ett sakramentsskåp i ek från 1400-talet. Över mittgången hänger två malmkronor från 1600-1700-talet och i koret en kristallkrona. Över bänkkvarteren hänger moderna mässingsarmaturer som troligen installerades vid 1967 års renovering. Vapenhuset i tornets bottenvåning har tegelgolv samt tak av betong. Under läktartrappan finns en toalett. På dess tak står delar av en äldre predikstol från slutet av 1600-talet.

Kyrkan äldsta föremål är dopfunten med cuppa av sandsten från omkring år 1200. Dess fot av betong är tillverkad 1908. Fem medeltida helgonskulpturer står på en hylla på korets södra vägg. Sakristian är välbevarad och har ett vackert, putsat tegelvalv med smäckra, profilerade ribbor. Dörren till sakristian är klädd med kopparplåt och har bevarade, medeltida beslag och gångjärn.