Ormesberga kyrka

Ormesberga kyrka ligger på en höjd med utsikt över det öppna odlingslandskapet och de omkringliggande skogarna. Den ligger mitt i en genuin bymiljö, omgiven av äldre rödfärgade manbyggnader och gränsande till ett mindre vägskäl

Kyrkan är en enskeppig salkyrka av sten, med utbyggt gravkor åt öster och torn åt väster. På den norra sidan är sakristian tillbyggd i vinkel mot långhuset. Till yttermåtten är kyrkan relativt liten med ett kort långskepp med högrest sadeltak och utan utifrån synlig markering av koret.
Tornet är bastant, kvadratiskt till formen och inte särskilt högt. Dess takfot ligger strax ovanför långhusets taknock.
Huvudentrén finns på den västra sidan av tornet och är en rektangulär dubbelport klädd med mönsterlagd ljusgrå panel. Den omfattas av slätputsade och enkelt utformade pilastrar som bär ett enklare entablement. Ovanför detta sitter ett halvmåneformat fönster med spröjs. En låg trappsten i släthuggen granit ligger framför porten och på väggen sitter en enkel sexkantig järnlykta med frostat glas i blyspröjs.
Över fönstret sitter en minnestavla, där texten UNDER CARL XIV JOHANS REGERING 1842 är inhuggen i röd sandsten. Ovanför denna sitter ett litet runt fönster med diagonal spröjsning. På tornets sydsida sitter ett större fönster i stickbågevalv vid bottenvåningen.
Överst på tornets murade väggar sitter i grunda stickbågevalv de tre ljudluckorna, klädda med svartmålad liggande panel. Takfotens gesims och tandsnittsfris är utförda i trä som målats ljusgrått. Lanterninen av trä är målad i samma ljusa färg och smyckas av pilastrar, entablement och en gesims med tandsnittsfris. Dess tak kröns av ett kopparinklätt kors.

Långhuset är rektangulärt och saknar utifrån synlig indelning i kyrkorum och kor. Det har fyra stora fönster åt söder och på norrsidan tre fönster i samma storlek i ungefär motsvarande positioner. Där det fjärde fönstret skulle ha suttit finns på norra sidan istället sakristians utbyggnad.

Gravkoret är smalare och något lägre än långhuset och har en svartmålad träport i det djupa stickbågeformade valvet åt öster. Överdelen av den östra gaveln är täckt med spån. Vindskivorna är av svartmålat trä och takfotens listverk och tassar är vitmålade. Koret har två mycket små fönstergluggar försedda med järngaller, en åt norr och en åt söder. Intill den södra väggen står ett elskåp.

Sakristian är kyrkans lägsta byggnadsdel med taknocken i nivå med långhusets takfot. Den har vindskivor av svartmålat trä medan takfotens listverk är gråmålat. Mot öster finns ett nära kvadratiskt litet fönster med grönfärgat katedralglas i spröjsad träbåge. Åt norr finns ett motsvarande men utan spröjs och med vanligt fönsterglas. Det senare sitter också i en stickbågeformad öppning.
Sakristians entré består av en grönmålad träport med mönsterlagd panel. Framför den ligger en låg trappsten av huggen granit och på väggen sitter en liten lykta av kopparplåt med gulfärgat glas.

Gravkorets fasad är slätputsad medan resten av kyrkobyggnadens fasader är spritputsade. Alla omfattningar kring fönster och dörrar är slätputsade och kyrkan är kalkavfärgad i vitt. Fasaden är putsad ner till marknivå och har varken markerad sockel eller synliga grundstenar. Långhuset har sju gallerförsedda ventilgluggar, samt en på sakristians gavelvägg.

Tornets och lanterninens tak är klädda med kopparplåt. Långskepp, gravkor och sakristia har klädsel av träspån. Även på långhusets och gravkorets östra gavelfasader är överdelen täckt med spån.
Längs lanterninen, långhusets taknock och gravkorets nock löper åskledaren som ett halvmeterhögt staket. Samtliga hängrännor och stuprör är av svartlackerad galvaniserad plåt.

Kyrkans stora fönster är av korsposttyp med kopplade bågar av trä. Varje fönster är indelat i tio rutor och utformat som en stickbåge. Samtliga fönsterbågar är målade i en ljust gråbeige nyans med dragning åt grönt. Solbänkarna är av släthuggen sandsten, utom till ljudluckorna och tornets runda fönster. Dessa solbänkar, liksom portalens avtäckning, är av kopparplåt.

Ormesberga kyrka uppfördes troligen i slutet av 1600-talet. Tidigare fanns en träkyrka på platsen, vilken markeras på häradskartan över Norrvidinge år 1658. Socknen nämns första gången i skriftliga källor som Ormsbergiae sogn år 1407.
Stenkyrkan saknade från början torn men hade istället en separat klockstapel och ett vapenhus av trä. Under 1700-talets början byggdes ett gravkor till kyrkan åt öster. Sakristian åt norr var tidigare av trä men ersattes av en i sten, troligen under 1700-talet eller början av 1800-talet. 1842 byggdes tornet till och kyrkan fick det utseende den har än idag. Interiören har med tiden förändrats och präglas i dag framför allt av den restaurering som skedde år 1883.

Exteriöra förändringar

Kyrkan uppfördes som en enkel salkyrka under 1600-talets senare del och kompletterades med ett gravkor i öster under 1700-talets början. År 1842 byggdes tornet och någon gång under 1800-talets första decennier kom även sakristian till.
Dessa förändringar var stora och påtagliga, men sedan 1800-talets mitt har kyrkan fått bevara sitt utseende. Åtgärderna har inskränkt sig till rent underhåll och därmed är kyrkans exteriör förhållandevis intakt.
Vid den senaste restaureringen 1986 kläddes sakristians tak om med nytt spån och de putsade fasaderna lagades och avfärgades.

Interiöra förändringar

Kyrkorummet har förändrats i takt med att själva kyrkan omformats och växt. Gravkor, sakristia och torn är delar som tillkommit senare och har därmed påverkat även den inre gestaltningen.
Läktaren tillkom förmodligen i mitten av 1700-talet eftersom målningarna på dess barriär kan dateras till 1751 och orgel byggdes 1787.

1883 genomgick kyrkan en grundlig reparation. Då lades läktarens golv om, samt delar av kyrkogolvet. Predikstolen från 1652 ersattes med en från 1840-talet och nytt ljudtak tillverkades. Likaså tillkom också nya psalmnummertavlor, altarring och altartavlan av Ludvig Frid. Den gamla altaruppsatsen sattes vid en av sidoväggarna, där den fick stå till den deponerades på Smålands museum 1928. Det var troligen vid den här restaureringen som läktarbarriärens målningar övermålades.

Inför restaureringen 1954 arbetades fram ett förslag av en lokal lekman. Församlingens önskan var att genom att återbörda en del äldre inventarier skapa en atmosfär från 1600- och 1700-talet. Man ville bland annat ersätta altartavlan med den gamla altaruppsättningen från 1724 och sätta in en predikstol från 1600-talet. Man undersökte och ville också ta fram de äldre målningar som fanns under färglagren på läktarbarriären. Men Byggnadsstyrelsen motsatte sig planerna och menade att kyrkan istället skulle bevara den prägel den fått under 1800-talet. En anonym artikelförfattare skriver i Växjöbladet den 24 september 1954 att kyrkan efter restaureringen framstår som en god representant för kyrkorum med typisk 1800-talsprägel och utgör onekligen ett värdigt kyrkorum även om den tvivelsutan skulle ha blivit mera tilltalande om den ursprungliga planen kommit till utförande.

Det var vid den senaste stora restaureringen år 1986 som de gamla målningarna på läktarbarriären togs fram och konserverades. 1999 utökades koret genom att andra bänkraden framifrån togs bort och de främsta flyttades bakåt.