Harbo kyrka

Kyrkobyggnaden uppfördes någon gång under 1400-talets första hälft med naturstensmurar, blinderingar och gavelrösten i tegel, samt spånklätt sadeltak. På norra långsidan var sakristia utbyggd och på den södra ett vapenhus. Kyrkorummets valv tillkom samtidigt eller kort tid därefter och bemålades. Nuvarande byggnadsvolym är resultatet av en stor omgestaltning 1776, då långhuset förlängdes mot öster, fick tresidig koravslutning, samtidigt som utstickande sakristia och vapenhus revs. Långhusets gråstensmurar byggdes på med tegel och ett valmat yttertak tillkom. Kyrkorummets fick blåmålade och förgyllda bänkkvarter, samt i tidens anda en predikstol över altaret.

Vid en större yttre och inre kyrkoreparation 1847 fråntogs kyrkorummet sitt 1700-talsutseende då ny predikstol, altare, läktarfront och bänkgavlar uppsattes efter ritningar av den kände J.F. Åbom. Tre år senare insattes kyrkans första orgel, byggd efter ritningar av F W Scholander. Nästa stora omgestaltning skedde i nygotikens anda 1892. Än en gång uppsattes nya bänkkvarter, läktarfront och altare, ritade av C A Ekholm. Altaret blev upplyst av ett korfönster med färgat glas. På långhusväggarna konstaterades överkalkade fragment av medeltida målningar och med dessa som utgångspunkt gjordes nya målningar, enligt Ekholms skisser, i såväl långhus som kor.

1892 års gestaltning gick i sin tur förlorad 1951-52, då kyrkorummet förnyades enligt anvisningar av Bernard Schill. Kalkmålningarna i koret avlägsnades genom stålborstning, varefter valv och väggar målades enhetligt gråvita. Däremot behölls och rengjordes långhusets målningar, eftersom där förekom fragment av medeltida ursprung. Ny predikstol och sluten bänkinredning tillkom, liksom altarbord och dopfunt i rosaskimrande Harbomarmor. Korfönstret från 1892 togs bort och öppningen murades igen. Samtidigt skedde en teknisk förnyelse, genom att kyrkorummets två kaminer togs bort och kyrkan fick elvärme och elbelysning.

Kyrkorummets västra del täcks av tre medeltida stjärnvalv och den östra av ett enklare 1700-talsvalv. Intrycket splittras av att valv och väggar i långhuset är bemålade i mustiga 1890-talsfärger medan kordelen sedan 1950-talet är sobert gråvit.

Vid en mer begränsad insats 1970 avlägsnades de bakre bänkraderna under orgelläktaren för att ersättas av lösa bord och stolar. WC och s.k. dopväntrum inreddes i vapenhuset, som sedan dess bara fungerar som utrymningsväg. Senaste stora yttre upprustningen ägde rum 1979, då fasaderna fick sin nuvarande kalkavfärgning i brutna gula och vita nyanser. Samtidigt blev alla fönster utbytta mot nya med treglasrutor.