STORA KILS KYRKA

KYRKORUMMET är stort, rymligt och präglas av sin färgsättning med milt tonade väggar, himmelsblått tunnvalv och mättat rött kor. Rummet är enskeppigt och har ett förhöjt avsmalnat kor med rakt avslut och läktare med stor orgel i väster. Golvet är lagt med polerad gråsvart kalksten, förutom i bänkkvarteren där det är av trä. Väggarna genombryts av stora rundbågiga fönsteröppningar med gråmålade bågar och kulörta fönsterglas. Över rummet löper ett treklöverformat valv i rabizputs på trä som ger rymd och resning åt kyrkorummet. Bakom koret har anordnats en från kyrkorummet osynlig koromgång, vilken mynnar ut i två låga och smala rundbågiga öppningar, på var sida om den höga korbågen. I den norra är predikstolen placerad. Innanför den södra har ett dopkapell inrymts. Sakristian är placerad norr om koret med ingång från koromgången.
Kyrkorummets BÄNKAR är uppdelade i två kvarter med sidogångar efter ytterväggarna. De är raka och grå med gavlar mot mittgången med spegeldekor i ramverk målat i rött, guld och ljusare grå kulörer. Framåt avslutas bänkkvarteren med ett skrank av smala svarvade dockor och längst bak med skåp. Mot koret har bänkar ersatts av lösa stolar. En LÄKTARE i väster bärs upp av två pelare i marmorstuck med förgyllda kapitäl. Barriären är rak och målad grå med fyllningar. Över mitten hänger en bonad i halvrya på rosengångsbotten med motiv "Bönen", David spelande på sin lyra. Orgeln tar upp största delen av läktaren. Fasaden är ritad av Elis Kjellin och är målad röd med förgylld dekor. Överst i mitten finns en lyra. På läktaren förvaras kyrkans textilier.
Interiört märks framför allt ALTARUPPSATSEN och några äldre inventarier, bl a en medeltida madonna. Ett kraftig rikt ornerat ramverk omger en altarmålning utförd av konstnären Thor Fagerkvist 1933. Motiv visar Kristi förklaring, med Moses och Elias på sidorna och de av den himmelska synen förskräckta tre lärjungarna (Petrus, Johannes och Jakob) nedtill i förgrunden. Den tunga jordtonen, i vilket dessa tre lärjungar inkomponerats, lättas upp på ett vackert och symboliskt sätt av ljuset kring de övre figurerna och deras ljusare dräkter. ALTARET är kvadratisk och av kalksten. Uppsatsen flankeras av två sjuarmade golvkandelabrar, ritade av Elis Kjellin. Allt inramas av en femsidigt bruten ALTARRING med knäfall och överliggare klädd med grönt tyg. Den är tätbyggd, gråmålad och med speglar i samma färgställning som kyrkbänkarna.
PREDIKSTOLEN är rund med ljudtak och målad i grått, rött, blått samt guld. Den är ritad av Elis Kjellin och senare kompletterad med träskulpturer skurna av Peder Jensen 1940, föreställande profeterna Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Daniel samt Johannes Döparen.
DOPKAPELLET, "Vår fru kapellet", söder om koret, avskärmas mot kyrkorummet genom ett svart galler med förgylld dekor. DOPFUNTEN av täljsten dateras till 1200-talets mitt. Den är ornerad med endast en flätbård i platteknik upptill runt den stora cuppan. Ovan den finns ett dopfuntstak ritat av Elis Kjellin. Det är utsmyckat med fyra evangelister, skurna av bildhuggaren Olof Ericsson, Arvika. I utrymmet står även en MADONNASKULPTUR av ek. Den är troligtvis tillverkad vid en regional verkstad vid mitten av 1200-talet och saknar helt polykromi. Barnets huvud och högra arm saknas.

Stora Kils kyrka uppfördes på nuvarande plats åren 1844-45 efter ritningar av J Carlberg, Stockholm. En förödande brand 1929 totalförstörde kyrkan och den nuvarande kyrkan uppfördes på de gamla murarna efter ritningar av arkitekt Elis Kjellin, Stockholm. Kyrkan, med ett något mindre kyrkorum och annorlunda tornutformning än Carlbergs 1800-talskyrka, stod färdig 1932.
1933 fick kyrkan en stor altarmålning utförd av konstnären Thor Fagerkvist. Predikstolen gavs skulptural utsmyckning 1939 av Peder Jensen. 1952 inrättades en elektrisk värmeanläggning. 1962 restaurerades kyrkan av byggmästare Walter Andersson, Kil. Toaletter installerades i kyrkan 1971. Sex år senare stod en ny dopfunt klar, utförd efter en ritning skapad av Matts Eriksson, Arvika 1929, och målad av Ivar Lindblom, Kil. 1988 togs några bänkar bort i de bakre kvarteren för att erhålla en större golvyta för olika aktiviteter och plats med skåp för stolförvaring. Arkitekt till förändringen var Karl Karlsen. 2000-2001 inrättades ett nytt värmesystem och utfördes handikappanpassning av entré med ombyggnation av trapp.

Kyrkan, med klassicerande drag, består av ett resligt västtorn, ett rektangulärt långhus i öster avdelat till smalare halvrunt koravslut samt sakristia och dopkapell. Ingång sker i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets nord- och sydsida. Kyrkans murar är vitputsade och genombryts av rundbågiga muröppningar med solbänkar av kalksten och djupt sittande fönster med gråmålade bågar. Fönsteröppningarna vid koret är inte lika långa som de resterande på långhuset.
Fasaden är putsad, kvastad, och avfärgad i en svagt gul nyans med vita släta band runt fönstren. Sockeln är putsad och under taket löper en profilerad putsad taklist. Kyrkans sadeltak med rundning över koret är täckt med glimmerskiffer av rektangulär typ. En skorsten finns vid taknocken i öster och på det södra takfallet mot koret finns ett takfönster. Dörrarna till sakristian och källaren är panelklädda och gråmålade.
Västtornet är kvadratiskt, och resligt med två övre rundbågiga ljudluckor som har kopparklädda luckor i vardera väderstreck. Runda fönster mot söder, väster och norr. Ankarslut är synliga i fasaden. Tornet avslutas mot spiran med ett tandsnittsbård. Spiran är hög, kopparklädd med små hörntureller och förgyllda kulor och påminner starkt om spiran på Karlstads domkyrka. Spiran kröns av ett förgyllt kors på glob. Urtavlor i vardera väderstreck. Portalen i väster har en klassicistisk omfattning med pilastrar som bär upp en arkitrav. Portbladen är i ek. Över dörren är uppsatt en minnestavla med texten "Efter branden den 17-18 febr. 1929 blev kyrkan återuppbyggd på gammal grund och kvarstående murar åren 1930-32 under konung Gustav V. regering. Ps. 84". Entrén nås via en trapp och handikappramp i granit med svartmålade räcken.