Ekeberga kyrka

På Ekeberga kyrkogård, hundratalet meter sydväst om den nuvarande kyrkan, stod tidigare en träkyrka från slutet av 1100-talet eller 1200-talets början. Det var troligen en stavkyrka lik Granhults kyrka, men mycket knapphändiga uppgifter finns att tillgå.
Den gamla kyrkan ansågs för trång redan i mitten av 1700-talet. 1754 skrev kyrkoherde N. M. Grönqvist till Växjö domkapitel: Ekeberga kyrka, av början ganska liten byggd, är numera, sedan Kosta glasbruk kommit till, alldeles otillräcklig så att en stor del av dem som komma att Höra Guds ord ej få rum i kyrkan utan måste stå ute på kyrkogården, vilket giver anledning till stort oskick.
Men det skulle dröja länge innan en ny kyrka kom till stånd. Först den 9 maj 1819 beslutade församlingen att låta bygga en ny kyrka och man ville att den skulle vara av trä och ha samma form som den i Herråkra. 1821 gjordes ritningar upp av Johan Christian Serén och bygget påbörjades tre år senare. Invigningen skedde den 13 augusti 1826 och förrättades av prosten Johan Engstrand. Byggnaden var då panelklädd och försedd med spåntak. Den följde i stort sett ritningen, förutom att fönstren ökades i antal och storlek och att utformningen av sakristians tak ändrades.

Exteriöra förändringar

Ekeberga kyrka har sedan tillkomsten inte förändrats nämnvärt i exteriören, bortsett från tillbyggnaden av ett vindfång 1914. De flesta åtgärder har inskränkt sig till rent underhåll.
Kyrkan är uppförd av trä och hade från början träfasad. Enligt uppgift kläddes den med brädor under 1830-talet och målades första gången utvändigt 1838. Originalritningarna kan tolkas som att fasaden var tänkt att reveteras redan från början. Detta skedde dock inte förrän år 1868.
1901 skedde enligt uppgift en yttre restaurering då putsen lagades och kalkströks..
1914 gjordes en genomgripande interiör restaurering under ledning av arkitekt August Atterström. Då tillkom utbyggnaden vid den östra porten med funktion som vindfång.
1961 byttes rötskadade syllar ut och ersattes med impregnerat virke avtäckt med kopparplåt.
Vid restaureringen 1978 lagades och avfärgades putsen. De yttre snickerierna reparerades och målades, samt fick kyrkan nya fönster med blyinfattat katedralglas.
Taket hade setts över och tätats 1977, men byttes 1983 ut mot kopparplåt på torn och långskepp.
År 2005 skedde restaurering och stormsäkring av kyrkans samtliga fönster, utom lunettfönstret över östra porten
Kyrkan är i skrivande stund i stort behov av yttre restaurering. Tillstånd har getts av Länsstyrelsen, men diskussioner om hur fasadarbetena skall utföras pågår ännu.

Interiöra förändringar

Interiören är mycket ljus och återhållsamt färgad och präglas idag av den restaurering som gjordes 1985.
1837 inträffade den första större åtgärden då kyrkan målades invändigt med oljefärg.
År 1860 skedde en viss omdaning av interiören. Altarpredikstolen byggdes om och flyttades till sin nuvarande plats vid den västra långväggen. Den nuvarande altartavlan sattes upp och fick sin klassicerande omfattning, liksom kordörrarna fick sina snidade dörröverstycken. Orgel av J. Magnusson i Lemnhult installerades, med fasad ritad av A. R. Pettersson 1858.
Vid en större restaurering 1914 efter förslag av arkitekt August Atterström fick kyrkan en öppen bänkinredning som målades i ekimitation. Innertaket och väggarnas nederdel kläddes i pärlspont, medan den övre delen pappspändes. Nytt golv lades och till fönstren gjordes nya innerbågar. Altarringens form förändrades och själva altaret fick skurna ornament. All inredning målades i vitt och guld samt rik marmorering. Vindfånget till den östra porten byggdes också vid denna restaurering.
1953 skedde nästa stora omdaning av interiören. Nu sattes den östra porten igen och en dopplats skapades med den nya dopfunten och den gamla altaruppsatsen från den äldre kyrkan.
Korpartiet utökades och dess dörrar blev av med sina överstycken. Takets och väggarnas pärlspont togs ner och ersattes av brädor respektive träskivor. Likaså kläddes både vapenhusets väggar, altarringens insida och läktarbröstningen med träskivor. Golven brunbetsades och elektrisk klockringning installerades.
Innertaket målades gröngult och bänkarna rödbruna, väggarna ljust gråa och altare och predikstol i grönt och guld. Växjöbladet kunde konstatera att de önskningar, som man redan tidigt ställt om mera harmoniska och striktare färger och linjer i den förut i allt för lätt stil varande helgedomen, till fullo infriats.

Den senaste restaureringen skedde 1985 då interiören fick sin nuvarande färgsättning. Då byggdes väntrum och kapprum in under läktaren och på läktaren frilades barriären och gipsplattor monterades bakom orgeln. De två bakersta bänkraderna togs bort och övriga bänkar fick sittdynor. Kordörrarnas överstycken sattes tillbaka och altartavlan restaurerades av konservator Rolf Nilsson. Kolonner, pilastrar, kordörrarnas omfattning och takets gesims marmoreras av Tage Andersson, Växjö. Den övriga inredningen målades i ljusa färger.

År 2003 genomförde Jönköpings läns museum en skadeinventering av kyrkans interiör och föremål, vilket gav för handen att flera inventarier skadats av infallande solljus. Skyddande rullgardiner sattes upp på västra sidans fönster.

Ekeberga kyrka ligger på en sydsluttning i den södra delen av Kosta samhälle, med tornet åt söder. Kyrkan har en rektangulär form med högt kvadratiskt torn och en kort rektangulär absid åt norr. Mitt på långhusets östra sida finns en mindre utbyggnad i form av en sidoentré.
Kyrkan är tillkommen under den klassicistiska perioden och dess arkitektur präglas av enkelhet och symmetri. Den står på en grund av huggen natursten som putsats och färgats grå. Stommen är uppförd av liggande timmer som reveterats och spritputsats och sedan kalkavfärgats vit.

Tornet är enkelt utformat utan våningsindelande gesimser. Porten är hög och bågvalvsformad med ett halvmåneformat och småspröjsat fönster över. Den svartmålade porten är av trä med ett rombiskt reliefmönster. Trappan i släthuggen granit har fem steg och svartmålade räcken av järn. Mot trappan står också en lång rullstolsramp i galvaniserat stål.
Dörren omfattas av en smal slätputsad båge och två vägglyktor med kopparfot och bärnstensfärgat glas. Över porten finns ett slätputsat malteserkors och strax ovanför det ett lågt rektangulärt fönster med grågrönmålade spröjs. Ljudluckorna är valvbågeformade och delade i sex luckor, alla av svartmålat trä klädda med liggande panel. De nedersta två luckorna i var av de fyra öppningarna är försedda med korslagda bräder. Gesimsen under takfoten är av vitmålat trä.
Lanterninen är klädd med ljust grågrön locklistpanel och har fyra öppningar i bågvalvsform. Deras karmar och räcken är vitmålade medan luckorna är svarta. Överst kröns lanterninen av förgylld kula med kors.

Långhuset är symmetriskt utformat med fem stora rundbågeformade fönster åt väster och motsvarande fyra åt öster, med portutsprånget i mitten.
Utbyggnadens taknock ligger strax under långhusets takfot och den svarta träporten har ett blyspröjsat överljus i rundbågeform. Den har vidare hörnpilastrar och en gesims som markerar formen av en tempelgavel. En slätputsad rand omfattar porten och ovanför den ett malteserkors. Vid sidorna två lyktor med grönt glas. Till porten hör en trappa i huggen granit om fyra steg, men ingen grusgång. Åtta små buskar markerar dess tidigare dragning fram till trappan.
Långhusets gesims löper hela vägen längs takfoten men också rakt över gavlarna, vilket ger tympanonfält. Listverket består av vitmålade träprofiler.

Absiden har ett rektangulärt blyspröjsat fönster i två lufter på den norra gaveln och en svartmålad träport med rombdekorationer åt öster. Dess trappa om fem steg är av grovhuggen röd granit och har svarta smidesräcken.

Taken på torn, lanternin, långhus och sakristia är av kopparplåt med fotrännor. Sidoingångens sadeltak är dock klätt med svartmålad plåt. Samtliga stuprännor är av plåt, bruna på absiden, svarta på långhuset och omålade på tornets framsida.
Grunden har tio stycken ventilationsgluggar runt om kyrkan. Ingen källare finns.

De stora fönstren på långskeppet sitter i vägglivet och omfattas av en smal slätputsning. Ytterbågarna, fyra rektangulära och en halvmåneformad per fönster, är av trä med katedralglas i blyspröjs. Samtliga fönster har separata innerbågar med glas utan spröjs.