Fellingsbro kyrka

Fellingsbro kyrka är en av de största kyrkobyggnaderna i Örebro län med en lång och komplicerad byggnadshistoria. Kyrkans ovanliga storlek från medeltiden kan hänga samman med att kyrkoherdeämbetet i Fellingsbro var förenat med en ställning som kanik vid domkapitlet i Västerås, en viktig position i den tidens samhälle.

Troligtvis uppfördes kyrkan under 1100-talet av gråsten med rektangulärt långhus, smalare kor i öster och eventuellt en absid. Under 1200-talet tillbyggdes ett kraftigt torn i väster, i full bredd med kyrkan. Under 1300- och 1400- talen förlängdes kyrkan åt öster, väggarna höjdes, även tornet höjdes med en våning, i både gråsten och tegel, och dekorerades med blinderingar. Mot slutet av medeltiden breddades kyrkan till sin nuvarande storlek med lägre sidoskepp. De tidigare yttermurarna bröts genom och blev pelare i ett treskeppigt, valvslaget kyrkorum med 18 valv av tegel. Exteriört pryddes kyrkan med småtorn, även de nyuppförda strävpelarna på byggnadens långsidor pryddes med småtorn. Under senmedeltiden fick kyrkan sina kyrkklockor, storklockan från 1460 och den odaterade lillklockan.

1806-11 genomgick kyrkan en genomgripande renovering efter ritningar av G.U. Boman, då den gavs sitt nuvarande nyklassicistiska utseende i empirestil med vissa nygotiska drag. Invändigt revs de medeltida valven och ersattes av ett tunnvalv i mittskeppet och plana tak i sidoskeppen, uppburna av kraftiga kolonner. Sidoläktare uppfördes. Dekorationsmåleriet i taken tillkom troligtvis vid detta tillfälle. Av kyrkans äldre inventarier var det ett flertal som återfick sina platser i kyrkorummet så som altaruppsats, predikstol och orgel i barockstil från 1700-talet. Orgeln byggdes 1728 av landets då främste orgelbyggare Johan Niclas Chaman.

Till de äldre inventarierna hör också ett altarskåp från Antwerpen, daterat till början av 1500-talet, samt kyrkans två dopfuntar, en medeltida och en från 1600-talet.

Yttermurarna byggdes på och taket gavs ett flackare sadeltak, som täcktes med spån. Småtornen, som prydde byggnaden revs och strävpelarna omgestaltades till kraftiga pilastrar. Fönstren förändrades, fasaderna putsades vita samt tornet försågs med en konsolfris och kröntes med en lanternin. Kring västentrén, liksom runt Svedenstiernska gravkorets port, fick de skulpterade sandstensportalerna från 1700-talet vara kvar.

1889-1900 utfördes en ut- och invändig renovering då kyrkorummet erhöll en ny öppen bänkinredning, s.k. bönhusbänkar, och nya invändiga dörrar. Väggarna försågs med en bröstpanel. Golvet i gångarna belades med kalkstensplattor och under bänkarna lades nytt trägolv. Hela interiören målades om. Utvändigt belades yttertaket med järnplåt och fasaderna rengjordes och omkalkades.

1965 lades yttertaket om med kopparplåt som behandlats för att inte ärga.

Nästa stora invändiga renovering genomfördes 1968-69 under ledning av arkitekt Rolf Bergh. Läktaren försågs med ett nytt underrede av betong. Under läktaren inreddes nya utrymmen så som brudkammare, förråd, kapprum och wc. Alla golv bröts upp och lades om, varvid arkeologiska utgrävningar genomfördes. Koret tredelades genom uppsättning av smidesräcken. I norra kordelen placerades det senmedeltida altarskåpet och i den södra delen anordnades en dopplats med den medeltida dopfunten. Koret försågs även med en ny altarring. Bänkarna byggdes om och målades i en modern ådringsteknik. Läktarunderbyggnaden försågs med en ny vägg av spånskivor mot kyrkorummet och en ny bröstning sattes upp av samma material längs med ytterväggarna i sidoskeppen. Interiören målades om och gavs ny färgsättning.

Vid en utvändig renovering av tornet 1999 frilades de medeltida blinderingarna på tornet.

Se också bifogade PDF-filer för mer information.

I taklaget finns inga medeltida takstolar, endast enstaka medeltida delar här och där.
I långhuset finns ett sprättäljt stödben, sjätte från väster i södra sidan. 5x6 tum och 1,6 m hög. Delar av medeltida taktro finns bevarad och är återanvänt som strävor mellan sneda och raka stödben. Flertalet sitter i taklagets södra sida. Två är sprättäljda, 8 och 9 tum, 1,5 tum tjocka och ca 3,2 m långa. En är huggen men av yngre ålder än de sprättäljda. Röd färgrest finns på en. Många spikhål på rad finns efter takspån. En av de få som sitter på norra sidan är kortare än de andra och har yta behandlad med skave. Trobrädor i tak är mellan 5 och 11 tum. Över de sågade trobrädorna i nocken finns näver kvar. En rest av fyrkantsbilad 5 tum bjälke påträffad vid takfoten, södra takfallet. Behuggningen liknar sprättäljning, men är snedställd. Vid urtag för hopfogning sitter en kraftig smidd spik vars ena sida är platt.

Tornet har undersökts efter eventuella återanvända delar. I våningen under den övre tegelmurade påbyggnaden finns kapade stickbjälkar mellan dubbelt ramverk, eventuellt till en tidigare tornhuv. Fasningar förekommer i ramverksbjälkar. Skillnad i murverket uppträder vid ramverket. Strukna, slevdragna, fogar i nedre delen, ostruket över. Bearbetad sten murad i raka skift nertill. Upptill mer oregelunden natursten och enstaka inslag av tegel som skolsten. Överlag mycket skolsten i övre delen medan mycket lite i nedre. I tornet är virket tvärbilat och slinthugget. Delar av tornkonstruktionen kan vara ursprunglig; de tre mittersta bjälkarna, ramverket och de kapade stickbjälkarna. Slinthuggning är en ålderdomlig teknik, förekommer grovt sett mellan 1400- och 1600tal. Nedanför och över ramverksdelen förekommer sekundära konstruktionsdelar, t ex är bjälkar upplagda i fönsternischer., Från västportalen når man via ytterligare några steg vapenhuset. I kalkstensgolvet finns tre äldre gravstenar och rummet är täckt av ett vitputsat tunnvalv. I en stor rundbåge i tornets östmur finns ett vindfångsparti av trä i nyrenässansstil med överljus. Till höger finns ett ny-upptaget dörrgenombrott i tornuren, med en omfattning av betong.

Kyrkorummets form är rektangulärt. Två rader doriska kolonner bär en arkitrav och uppdelar rummet i ett tunnvalvstäckt mittskepp och två sidoskepp med plana undertak. Någon särskild rumslig avgränsning av korområdet finns inte. Golven är moderna och består av kalksten på kommunikationsytor och lackerade furugolv i bänkkvarter och i mittskeppets korparti. Ett inslag av golvtegel finns under dopfunten. Väggar och kolonner är slätputsade och enkelt vit-målade. Dekorationsmåleri i grisailleteknik med blå inslag finns framför allt i tunnvalvet, men också på arkitraven och sidoskeppstaken. Över koret blommar målningen ut till ett barockmoln med putti och Den Helige Andes duva. Här finns också målade pilastrar på östväggen som fortsättning på kolonnarkaden.

I väster finns en hög och modern orgelläktare, vars bjälklag består av brädformsgjuten betong. Den till övervägande delen vitmålade läktarbarriären med pilaster/spegelindelning, är dekore-rad med förgyllda utskurna löv på en marmorerad spegelbotten. På läktaren finns en orgel med praktfull barockfasad i vitt och guld. Läktaren fortsätter på norra och södra sidan om tornet fram till västfasaden. Man når läktaren medelst moderna trappor; i söder via ett på läktaren fritt mynnande trapphus, i norr via en spiraltrappa i stål. På läktaren finns bl.a. ett modernt skåp för liggande förvaring av textilier.

Under läktaren finns på ömse sidor om tornet moderna inbyggnader med skötselrum, väntrum, förvaring, toalettrum samt ett större kapprum som nyligen är inrett till museum. De av-gränsande väggarna mot kyrkorummet har en modern beklädnad med stående rektangulära vita spånskivor. Denna beklädnad fortsätter som en bröstning längs sidoskeppsmurarna, där de omsluter radiatorerna under fönstren. Bland övriga byggnadssnickerier bör nämnas två portomfattningar i nyrenässansstil kring sydsidans portaler, samt en senbarock portal med förgyllda skulpturer kring sakristians dörr. Dessa snickerier år jämte den öppna nygotiska bänkinredningen och diverse bänkskärmar ensartat målade i en modern brun ådringsteknik.

I sidoskeppens östra del är korområdet avgränsat med moderna smidesskrank med treklöver-blad. Fästade på skranken finns ett flertal små fint utformade figurer i metall, föreställande insekter, maskroser, ormar m.m. Skranken avgränsar på sydsidan ett dopkapell kring den stora medeltida musselformade dopfunten och på nordsidan ett kapell kring det förnämliga senme-deltida Antwerpenskåpet.

Av övrig fast inredning bör nämnas några av kyrkans praktbjäser: Den senbarocka altarupp-satsen med snidad och förgylld altartavla mot blå bakgrund föreställande Kristus i Getsemane, med gråmarmorerad arkitekturomfattning och förgyllda figurer. På muren bakom uppsatsen finns en djupt ultramarin draperingsmålning. Altarringen är modern och enkelt saklig. Vidare finns den likaledes senbarocka predikstolen med ljudtak och en trappa som slingrar sig kring den andra norra kolonnen. Predikstolen domineras av förgyllda sniderier mot en gråmarmore-rad botten. På pelaren en grå draperingsmålning. Till den fasta inredningen hör också tre epi-tafier, två par förgyllda psalmsiffertavlor och en modern piscina av kalksten. Över portalom-fattningen under orgelläktaren finns en nyklassicistisk rund figurmedaljong.

Sakristian är ett enkelt och sakligt rum med vitputsade väggar som via ett slätt hålkäl övergår i taket. Golvet består av lackerade furuplank med en fris av rött tegel. I golvet finns en lucka till den lilla valvslagna vinkällaren. Sakristians västsida är i modern tid avdelad till ett kapprum med toalettrum samt till skåp för textilförvaring. Inmurad i väggen mot kyrkorummet finns ett värdeskåp från sekelskiftet 1900.