Norrby kyrka

Den ursprungliga stenkyrkan i Norrby antas ha blivit uppförd omkring 1300. Den bestod då av långhus med avsmalnande kor i öster. Senare tillbyggdes vapenhus i söder och på norra långsidan en särskild finnkyrka, avsedd för invandrade arbetare vid Sala silvergruva.

Trots upprepade förstärkningsinsatser under 1600- och 1700-talen var byggnaden instabil, vilket en sockenstämma konstaterade 1783. För att komma tillrätta med problemen fick Salabyggmästaren Johan Sundberg uppdraget att leda en omfattande byggnadsförnyelse som påbörjades 1785 men aldrig fullbordades.

Resultatet av dessa och tidigare ansträngningar gick förlorat vid en radikal om- och tillbyggnad 1886-87, efter arkitekt Gustaf Dahls handlingar. Av den befintliga kyrkan behölls bara ytterväggarna, fast påmurade till nuvarande höjd. En slätputs slogs på tjockt och försågs med horisontella listdragningar och utsmyckningar av cement. Rundbågiga järnfönster med dubbeltjockt glas blev insatta. Västtorn nybyggdes, krönt med en plåtklädd spetsig spira och fyra småspiror. Långhusets fick ett högrest yttertak täckt med skifferplattor. Samtidigt med kyrkobygget utvidgades kyrkogården och den nuvarande bogårdsmuren tillkom.

Det nya kyrkorummet gjordes treskeppigt, indelat av fyra gjutjärnskolonner. På dessa slogs ett murat tunnvalv över mittskeppet och kvartcirkelformiga valv över sidoskeppen. De panelkläddes, putsades och dekorerades med kassetter och lister i gips. Väggarna blev längst ned målade med mörk oljefärg och i övrigt kalkavfärgade. Genomgående i hela kyrkorummet göts cementgolv som stålslipades till glatt, stenliknande yta. Öppen bänkinredning byggdes, utseendemässigt överensstämmande med den som 1882 insattes i Kristina kyrka. Predikstol och altarprydnad hade tillvaratagits från det tidigare kyrkorummet och blev återuppsatta. Ett altarbord i trä och öppen, halvcirkelformig altarring nytillverkades. Koret upplystes med ett runt korfönster, vars klara glasrutor dock ansågs ge för starkt ljus och därför ersattes med en glasmålning 1937.

Bakom koret iordningställdes en rejält tilltagen sakristia med arkivrum. Från början var den belagd med brädgolv, men efter uppkomna rötskador revs hela bjälklagskonstruktionen på 1930-talet och ersattes med betongvalv och därpå ett tegelgolv.

Vid stor yttre renovering 1957 nedknackades det mesta av 1887 års fasadputs och nyputsning skedde med KC-bruk. Långhusets sockel som tidigare var av slipad cement fick istället en stenimiterande puts med krossmaterial. Skiffertaket blev omlagt och detaljer av svartmålad plåt ersattes med nuvarande kopparplåt.

De yttre arbetena följdes 1960 av inre, då kyrkorummets cementgolv och underliggande, rötskadade bjälkar borttogs. Fuktig jord bortschaktades och sedan en bädd av makadam lagts blev en bottenplatta av betong gjuten. För att i fortsättningen få mindre vattentryck lades dränering runt byggnaden.

Vidare blev kyrkorummet omgestaltat under ledning av arkitekt Ragnar Jonsson, varigenom väsentliga delar av Gustav Dahls inredning från 1886-87 borttogs. Istället för tidigare cementgolv lades grå, finhyvlad Ölandskalksten. Den öppna bänkinredningen ersattes med en mer komfortabel, försedd med gavlar för att formmässigt ansluta till äldre tiders slutna bänkkvarter. Valv och väggar ommålades enhetligt vita med en tidig typ av plastfärg. De tidigare enfärgade järnpelarna blev marmorerade. Predikstolen återfick sitt ljudtak som förvarats på kyrkvinden sedan 1887. Altaret förändrades kraftigt, då en femsidig ring ersatte den tidigare cirkelformiga och ett murat altarbord byggdes. Altaruppsatsens överstycke bröts upp för att ge plats åt en målning i kubistisk stil. Läktaren utökades för att rymma lokaler för kören, läktarunderbyggnader för brudkammare och förråd byggdes.

Efter 1960 har kyrkans utseende bara genomgått små förändringar. Ett nytt tak byggdes i vapenhuset 1993 och vid samtidig ommålning i kyrkorummet målades delar av väggfälten i en mer gulaktig nyans.

År 2004 förnyades dräneringen runt kyrkan, sedan höga fukthalter konstaterats i bottenplattan. Enligt aktuella planer skall insatsen följas upp av en fuktsanering inomhus.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Norrby kyrkoarkiv (NK):
N III: 2 Anteckningar ur Norrby kyrkas arkiv, av Erik Ihrfors
O I a: 2 Handlingar angående kyrkan 1884, 1886, 1948

Riksantikvarieämbetets antikvarisk-tekniska arkiv (ATA):
Ihrfors, Eric: Uplandia sacra, handskrift färdigställd på 1880- och 90-talen, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900

Sala kyrkliga samfällighets arkiv (SKS): Handlingar 1957-94

Västmanlands läns museum (VLM): Kyrkogårdsinventering 1990

Västerås stifts arkiv (VS): E IV b; 79, besiktning 1960

Tryckta källor

Sala Allehanda, artikel 1943-10-18
Sala-posten, artiklar 1943-10-18 & 1958-07-11
Västmanlands läns tidning, artiklar 1960-04-21 & 1960-12-08

Litteratur

Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Isaacsson, August: Norrby kyrka nu och i gången tid - Kyrkorådet i Norrby 1978
Redelius, Gunnar: Norrby kyrka - nr 38 utgiven av Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté Västerås 1989

För detaljerad information kring kyrkans historia med historiska händelser, årtal och specifika källhänvisningar hänvisas till bifogad PDF med händelselista

Kyrkorummet är treskeppigt, uppdelat av fyra pelare i gjutjärn, en konstruktion typisk för det sena 1800-talets byggande. På de numera marmorerade pelarna vilar ett högt tunnvalv slaget över mittskeppet och två lägre kvartcirkulära över sidoskeppen. De har ornerats med listverk och kassetter i gips. Valv och väggar är idag målade med plastfärg, svagt gul längst ner och över fönstren, vita i övrigt. Hyvlade grå kalkstensplaner ligger sedan 1960 i gångarnas och korets golv. De samtida bänkraderna är öppna men med gavlar och skärmar utformade för att i någon mån efterlikna äldre tiders slutna bänkkvarter. De har brun lasering och förgyllda lister.

Äldst i kyrkorummets fasta inredning är en med bildhuggeriarbeten prydd predikstol från 1641, högt placerad invid norrsidans främre pelare. Det andra äldre inslaget är altaruppsatsen från 1750-talet, med skulpturer och räfflade kolonner. I övrigt präglas koret av en omgestaltning 1960, då nuvarande femsidiga altarring och murat altare med brun kalkstensskiva tillkom, samt den kubistiska målningen på väggen ovan altaruppsatsen. Korfönstrets glasmålning med mättade färger är från 1937.

På västra sidan finns läktare med utskjutande, halvcirkelformigt mittparti, vilande på fyrkantiga pelare. Orgelverket är 15-stämmigt, med en fasad som stilmässigt ansluter till kyrkobyggnaden. Läktaren har sedan 1960 panelklädda underbyggnader som inrymmer brudkammare och förråd.

Sakristia med tillhörande arkiv ligger bakom koret. Vid ombyggnad 1937 fick den nuvarande tegelgolv och väggfasta skåp med betsade luckor.