ödestugu kyrka

Kyrkans planform med fullbrett, rakslutet kor talar för en datering
till gotisk tid, d.v.s. efter ca 1250. Den romanskt utformade korporten
gör dock att vi får anta 1200-talets mitt som byggnadstid.
Sakristian är medeltida, men det är oklart om den är uppförd samtidigt
som kyrkan eller senare. Det har antagits att det dekorerade
hammarbandet suttit i kyrkans takstol, vilken ursprungligen bör
ha varit synlig nedifrån kyrkorummet. I ett inventarium från 1690-
talet omnämns ett torn och att koret har valv. Detta tyder på att
koret var avskilt med en triumfbåge, vilket är ovanligt i en salkyrka
(d.v.s. med fullbrett kor). En byggnadsarkeologisk undersökning
skulle kunna ge svar på sådana oklarheter.
Ca 1600 dekorerades innerväggarna med muralmåleri av Johannes
Petri. 1611 härjade danskarna bygden och skall ha beskjutit kyrkporten.
1706 utförde Torbjörn Röding predikstol samt ett kruxsefi x
mitt i östra fönstret och tjänligt lövverk omkring på sidorna samt
ett par bilder. 1750-58 genomgick kyrkan en omfattande om- och
tillbyggnad eftersom den var för liten. Kyrkan förlängdes åt väster,
sydporten murades igen och en ny ingång togs upp i väster. Vapenhus
restes framför den nya porten och ett framför korporten. I
samband med dessa arbeten revs sannolikt det omnämnda tornet.
Likaså revs eventuellt korvalv och triumfbåge. Ett nytt plant innertak
lades in, vilket dekorerades 1758 av Olof Rosenblad, Gränna,
med skildringar av Kristus inför Pilatus, Korsfästelsen, Uppståndelsen
och Yttersta domen. Rosenblad försåg även läktarbröstet med
målningar av apostlarna och utförde draperingar kring de nya stora
fönsteröppningarna. Altaruppsatsen renoverades. Vid samma tillfälle
putsades tidigare muralmåleri över. I 1829 års inventering omnämns
ytterligare en läktare, bekostad av överstelöjtnant C J von Holltausen.
Troligen tillkom en sluten bänkinredning vid denna tid.
1815 omdanades kyrkorummet i nyklassicistisk riktning. Altaruppsatsen
avlägsnades såsom hinderligt för ljuset. Predikstolen tycks
ha vitmålats under 1800-talet. Yttertaken försågs med tegel under
samma sekel. 1870 genomfördes en större renovering. Vid detta år
skall en 12-stämmig orgel, tillverkad av E A Setterquist, Örebro,
ha införskaff ats. Detta föranledde en utvidgning av läktaren och
en förhöjning av taket ovan orgeln. Övriga innertaket planhyvlades
och vitlimmades. De båda vapenhusen revs och det västra ersattes
av ett nytt i två våningar, där övervåningen fungerade som en utökning
av läktaren. Läktaren i koret revs. Samma år tycks fasaderna
ha putsats om. Jordbävningen 1904 orsakade två sprickor i korets
båda hörn.
1905 svarade stadsarkitekten i Jönköping, August Atterström, för
en ny renovering. Nya fönster med katedral- och konstglas insattes.
Innertaket kläddes med pärlspont och uppdelades i fält. Interiören
ommålades helt och dekorerades i värdig och tilltalande stil enligt
en artikel. Väggarnas nya slätputs hade försetts med kvaderimitation
och kring korfönstret pilastrar och ett språkband, allt utfört
i oljefärg. Predikstol, läktare, dörrar och orgel ekådrades. Troligen
tillkom en ny öppen bänkinredning, likaså ekådrad. Altarringen
målades i marmor, vitt och guld, samt kläddes med röd schagg.
Nya nummertavlor i barockimitation upphängdes. I korfönstret
insattes en glasmålning i jugend med ett tomt kors, tillverkad av
Stockholms glasmästeri. Kyrkorummet försågs för första gången
med uppvärmning i form av en järnkamin från Ebbes bruk. Även
kyrkans yttre sågs över vid renoveringen. Entreprenör var kyrkomålaren
C J Rolander, Klevshult.
1936 ersattes den sotande kaminen av centralvärme med lågtrycksånga.
Pannrummet inrymdes i en nyuppförd byggnad väster om
kyrkan. För projekteringen stod Joh. Runesten, Nässjö. 1943 återinvigdes
den restaurerade romanska dopfunten, vars stycken länge
legat som grundsten på en gård och nu hade kompletterats på
Riksantikvarieämbetets konserveringsanstalt. Arbetena var ganska
omfattande. 1946 upprättade arkitekt Johannes Dahl, Tranås, ett
restaureringsförslag för kyrkan, vilket tillstyrktes av Byggnadsstyrelsen.
Det kom dock att dröja till 1955-56 innan restaureringen
kunde verkställas. Då hade Dahl avlidit och hans kompanjon,
ingenjör Erik Persson, övertog arbetet. Restaureringen avlägsnade
större delen av 1870 och 1905 års förändringar. En återgång skedde
till sluten bänkinredning. Nytt golv inlades i långhuset. Långhusporten
i väster försågs med nya dörrblad och korporten fi ck nytt
ytterblad. De ogenomskinliga fönsterglasen ersattes med antikglas,
varvid även korfönstrets skrikiga glasmålning avlägsnades och fi ck
en plats i församlingshemmet. Ett nytt altare murades av tegel, som
putsades och avtäcktes med en kalkstensskiva. Altarringen fl yttades
fram och dess grindar igensattes. Läktaren ombyggdes varvid den
ursprungligen raka bröstningen rekonstruerades. I denna infattades
Rosenblads apostlamålningar, varav fl ertalet aldrig övermålats. För
konserveringsarbetena svarade Sven Wahlgren. Han avlägsnade
övermålningarna på predikstolen och fi ck fram den ursprungliga
färgsättningen som med hjälp av omfattande retuscheringar kunde
återställas. Några borttagna ornament återplacerades. Av stor betydelse
för utgången av restaureringen fi ck fyndet av fönsterdraperingarna
och renässansmålningen under den sentida putsen. Den
medeltida sydporten markerades med en rits. Förhoppningarna
om att fi nna takmåleri under 1905 års pärlspontstak gick ej i uppfyllelse.
De gamla bräderna försågs med en tunn lasyr. Hålet över
orgeln i samband med att verket utbyttes och en ny fasad ritades.
För det nya 13-stämmiga verket stod Troels Krohn och för fasaden
ingenjör Persson. I vapenhuset ombyggdes trappan. I sakristian
påträff ades ett medeltida sakramentskåp. Ett nytt skåp inbyggdes
i norra väggen och ett stort fönster därstädes minskades till ett ro-
settfönster med hugget glas av konstnären Lundkvist, Huskvarna.
Kyrkan elektrifi erades och fasaderna genomgick en ommålning,
sannolikt utfördes lagningar med cement. Avfärgningen avsågs ske
med hälsingborgskalk, lätt bruten och med inslag av silikat i sista
strykningen. Vapenhuset ommålades med oljefärg. Den invändiga
nya färgsättningen hölls i diskreta färger i anslutning till predikstolen,
delvis i lasyr. Murarna ströks med kalkfärg, enligt programmet
skulle sista strykningen ske med silikatrik lasering i ljus, varm putston.
Olof Ståhl, Ödestugu, var målarmästare och Nils Andersson,
Fredriksdal, byggmästare.
1966 ersattes yttertakens tegeltäckning med tjärade spån, vilket
torde ha varit det ursprungliga materialet. 1968 renoverades vapenhuset.
Porten breddades för att underlätta passage med kista
och fi ck nya dörrblad. Nya fönster insattes i likhet med kyrkans
övriga med antikglas. Fasaden som då var vitmålad avfärgades med
röd slamfärg, vilket man menade skulle vara en återgång till det
ursprungliga tillståndet. AB Byggfasad, Huskvarna, ledde arbetena.
1983 renoverades fasaderna. Cementlagningarna ersattes av hydrauliskt
kalkbruk och avfärgning skedde med restaureringskalk. Taken
tjärades och fönstren ommålades i befi ntlig kulör. Entreprenör var
Flinks Bygg.
Den senaste stora förändringen skedde 1992 med Per Rudenstam
som arkitekt och S-O Andersson Bygg AB, Malmbäck, som entreprenör.
Handikapptoalett och städskrubb inreddes i vapenhuset som
även fi ck en ramp till långhuset. Vapenhusets övre våning avskildes
för textilförvaring och alla läktarbänkar slopades. I kyrkorummet
slipades golven och skurades med lut. Ett nytt fristående altare
ersatte det befi ntliga. Korfönstret försågs med en glasmålning av
Ann Wolff , Transjö, bekostat genom donation. Kyrkorummet ommålades
i sin helhet och fi ck en ny färgsättning. Nytt värmesystem
med elradiatorer installerades, vilket skulle ge möjlighet till att
reglera temperaturen. I sakristian igenmurades nordfönstret och
nytt bönealtare tillverkades. Nya dörrblad insattes i vapenhusets
ytterport och långhusport. Den torra luften hade föranlett fl era
konservatorsarbeten, vilka utfördes av Leif Berg och David Edvardsson
på Jönköping läns museum. Draperingar, krucifi x och
predikstol genomgick färgfästning och rengöring, läktarfyllningar
endast sistnämnda. Utvändigt reparerades och ommålades vapenhuset.
Exteriöra snickerier på kyrkan i övrigt målades med linoljefärg.
1998 tjärades yttertaken. 2001 handikappanpassades ytterporten
genom ett svagt sluttande plan av gatsten. 2006 utbyttes och kompletterades
ljudanläggningen.

Ödestugu kyrka är en av gråsten murad salkyrka från medeltiden.
Långhuset har ett fullbrett, rakt avslutat kor i öster och är tillbyggt åt
väster på 1750-talet. Norr om koret är en medeltida sakristia. Väster
om långhuset är ett timrat vapenhus i två våningar från 1870.
Kyrkan vilar på en numera frilagd gråstenssockel. Fasaderna uppvisar
en ojämn yta som spritputsats och vitkalkats. Hörn, fönster och port
har slätputsade omfattningar. I korets gavelröste är en rundel med
årtalet 1870. Det västra gavelröstet är timrat och klätt med kluven
och tjärad spån. Kyrkan har synliga hammarband, varav det östliga
på sakristian är särdeles intressant genom sin sannolikt medeltida
karvsnittsdekor. Inskärningarna utgörs av halvrundlar med rosetter,
uddsnitt och nedåtvända hästskor. Det är oklart om bjälkens placering
är ursprunglig, eller om den ingått i en äldre öppen takstol.
Vapenhuset bär en rödfärgad locklistpanel. Kyrkans huvudingång
är på vapenhusets sydsida. Porten utgörs av en pardörr från 1992
med fi skbenspanel. Framför porten ligger en granithäll till vilken
ett sluttande plan av gatsten ansluter, utfört 2001. Korporten i söder
har en smal och rundbågig romansk smyg. Själva porten från
1956 har ett rakt krön och är klädd med diagonal panel. Långhuset
har två fönsteraxlar och koret ett östfönster. Fönstren är smala
och stickbågiga samt sitter i djupa smygar med fönsterbänkar av
natursten. Fönstren har vita träbågar från 1905 med svagt färgade
antikglas i blyspröjs, insatta 1956. Sakristian har i öster en liten
rundbågig fönstersmyg med smidesgaller och ett fönster med äldre
handblåsta, blyinfattade glas. Vapenhuset har i båda våningarna
kvadratiska fönster från 1968 med färgat antikglas i blyspröjs. Alla
byggnadskroppar bär sadeltak med täckning av kluven och tjärad
spån med rundad profi l. Vindskivorna är likaså tjärade. På långhusoch
korgavel sitter smideskors med fl öjlar som bär årtalet 1728.