Telegraf / televerk

Byggnaden uppförd i tre våningar med en stomme av betong på en grundläggning av gjuten betong. Fasaden är slätputsad och avfärgade i både en mörk och en ljus beige kulör. Den bröstningshöga sockeln är av slät granit. Ett väggband i traditionell skivfalsad plåt finns mellan gatuplan och första våningen.

Bottenvåningen är försedd med skyltfönster åt gatan men i övrigt består fönstren åt gatan av höga smala enluftsfönster utförda i aluminium samt under tak av kvadratiska mezzaninfönster. Fönstersättningen följer en egen rytm med ömsom parställda fönster ömsom enstaka fönster. Fodren är av aluminiumplåt. Balkongerna, vilka tillkommit i senare tid, har räcke av gråmålad gallerplåt. Balkongdörrarna är samtida med balkongerna och balkongdörrarna är försedda med pardörr samt ett större liggande fönster ovan, liknande ett T-postfönster.
Gatufasaden har sex balkonger, med balkongdörrarna skapade i taklyft med sadeltak. Butikerna mot gatan nås via ett indraget entréparti.
Taket är ett flackt brutet tak belagt med traditionell skivfalsad grön takplåt.
Åt gården är marknivån högre varigenom byggnaden enbart exponerar två våningar åt detta håll.

Arkitekt Karl-Erik Hjalmarsson ritade för Kungliga Byggnadsstyrelsen denna telebyggnad när Strömstads telestation automatiserades. Strömstads telefonväxel var den sista telefonväxeln som automatiserades i Sverige. I Bebyggelseregistret (se www.raa/bebyggelseregistret ) framgår att Karl-Erik Hjalmarsson och hans arkitektkontor var inblandade i flera om- och tillbyggnader för Kungliga Byggnadsstyrelsens räkning och däribland telestationer.
År 1992 byggdes bottenvåningen om för den nya digitala AXE-växeln och vid den tiden ägdes fastigheten av Telaris, Televerkets fastighetsbolag. År 2007 säljer Telaris fastigheten vidare.