Kyrkorummet har rektangulär form och täcks av ett tunnvälvt tak med ett fantastiskt dekormåleri. Längs innertakets yttre kant löper en dubbel meanderbård i gula, bruna och grå nyanser. Innanför vidtar lite större ljusblågrå fält som nästan erinrar om takfönster. Därefter följer några enkla lister för att avslutas med tidstypisk schablonteknik. Det centrala mittpartiet som utgör den större delen av taket är målat gult. Mitt i taket finns tre illusionsmålade takrosetter i form av ett fantasifullt bladverk, från vilka takkronorna hänger i kedjor. Vid den bakre rosetten hänger endast kedjan kvar. Rosetterna är målade i alla takets kulörer. Taklisten är relativt svagt utkragande och har en brun färgställning som harmonierar med takkulörerna. Taket bär ännu spår av sot efter vedeldningen och målningen förefaller inte vara särskilt bättrat. Brädskarvarna är tydliga. Tre dragjärn sitter tvärs över rummet i dess centrala del.
Kyrkorummets väggar är av liggande panel och har också målningsdekor. Bräderna är inte synligt handhyvlade. En oprofilerad list i fönstrens nederkant markerar övergång från bröstning till väggfält. Runt fönster- och dörrfoder sitter ytterligare listverk som fortsätter upp till taklisten. Dessa lister tar upp bröstningens kulör. Bröstningen och listerna är målad i en gammelrosa nyans. Väggfälten har en ljusare färgsättning i gulrosa kulör som antagligen är målad med samma pigment men svagare. Väggfälten har målningsdekor i form av en linjär målad bård i en något mörkare gammelrosa nyans i dess yttre kant. Kyrkorummets golv är ett smalt frislagt spontat och skurat brädgolv. Det har minimala springor och är skickligt lagt. Korgolvet är i samma nivå som långhusets.
Fönstren har fem lufter med lika indelade innanfönster. Alla bågar är smäckert spröjsade förutom den snedställda rutan högst upp som bildar toppen av spetsbågen. Fönsterbågarna är vitmålade, inget är öppningsbart De klara glasen är otroligt vackra. Dörrarna från kyrkorummet är samtliga dubbeldörrar, mycket skickligt ådringsmålade och med originalbeslag. Kyrkorummets två takkronor utgörs av två kristallkronor och av runda spegellampetter längs väggarna, tidstypiska med eklektiska inslag och med inblandning av glas och kristallprismor. I kyrkorummet finns ingen elektrisk belysning.
Precis söder om de två sidoingångarna står två kaminer med bevarade kaminrör upp till innertaket. På östra sidan står en smal, men praktfull pjäs av pelartyp från Kallinge (no 9). I väster finns en större kamin med vertikala flänsar runt om som kröns av en meanderslinga och pärlstavsdekoration samt en kunglig krona. Den är tillverkad av Bolinders. Båda kaminerna står på eldstadsplan av cement, den västra har ytterligare skydd inåt mittgången av en galvplåt.
I långhuset finns tjugo bänkrader på var sida om mittgången. Bänkarna är öppna och ekådrade och har gavlar med rik kurvatur men saknar i övrigt dekor. De förmedlar tydligt det sena 1800-talets formspråk och är mycket väl bevarade. Vid kaminerna är bänkarna avkortade och mot sidogången finns bänkskärmar. På västra sidan av koret finns en bänk med bänkskärm riktad mot församlingen. På östra sidan står två rader bänkar längs med långhusets yttervägg med skärm framför och bakom dessa en kyrkvärdsbänk av samma utförande som på västra sidan. Framför kyrkvärdsbänken står nummertavlan. Samtliga skärmar är liksom bänkarna skickligt ekmarmorerade och har en genombruten balustrad med platta balusterdockor som i konturen stämmer överens med altarringens balustrar. Bänkinredning kan liksom ytterdörrarna ha fått sin ekådring vid restaureringen 1913.
Koret har en idag ovanlig utformning som dock var mycket vanligare vid tiden för kyrkans uppförande. Altaruppställningen avgränsas genom en arkitektonisk skapelse med fantasifullt utformade pilastrar som bär upp en fronton vars spets avslutas upp mot tunnvalvet. Hela altaruppställningen byggs upp av tre våningar. Basen utgörs av fyra pilastrar som avgränsar de två dörrarna in till sakristian och mittpartiets altartavla. I nästa våning finns en stor, öppen alkov som sträcker sig ut mot de yttre kannelerade pilastrarna med doriska kapitäl och bak mot norrväggen. Alkovens golv är sakristians tak och man kommer dit via en trappa i sakristian. Pilastrarna går inte ända upp till gavelfrontonen utan stannar halvvägs upp i öppningen till alkoven. Den översta våningen är gavelfrontonen där Madonnan med Jesusbarnet är målat mot en molnhimmel i svaga blågrå toner direkt på bräderna.
Alkoven inramas upptill av en draperilist i trä målad i lila och guld som hänger ned från frontonens underkant och på sidorna finns två röda tygdraperier med omtag. Alkoven är ljus genom de tre fönstren med glasmålningar på norrväggen. Mot det mittersta fönstret står ett kors med svepduk som är förgyllt. I alkovens golvnivå flankeras korset av snidade krön. Nedanför korset hänger altartavlan av Johan Tirén. En kraftig förgylld ram omger motivet Kristus och kvinnan vid Sykars brunn. Altaret är enkelt utformat med illusionsmålade fyllningslister. Det är helt marmorerat i bruna och gröna toner. Dörrarna till sakristian är målade i väggkulören och har guldmålade fyllningslister. Altarringen är bred och öppen på bådar sidorna. Den är inte svängd med kurvatur utan har knäckta hörn. Under knäfallet är en grå sockel vars kulör återkommer på det förhöjda altargolvet innanför altarringen och på knäfallet vid altarbordet. Knäfall och överliggare är täckt med röd sammet, mycket vacker, kan vara sedan 1913. Balustraden med dockor är färgsatta likt läktarens och predikstoltrappans.
Predikstolen har ett traditionellt läge på västra väggen. Trappans balusterräcke är genombrutet. Korgen är femsidig med raka sidor. Den saknar dekoration med undantag av handen som håller upp bokpallen som i sin tur är utformad som en bok. Korgen är liksom pelaren som bär upp den, trappräcket och större delen av ljudtaket färgsatt enligt kyrkans gammalrosa schema i olika toner och med grå speglar. Samtliga delar har förgyllda listverk. Ljudtakets himmel är lila och saknar dekorationer. Gyllene tofsar hänger ned från takets sidor och det kröns av en förgylld korsglob.
Dopfunten i koret är av trä med rika polykroma sniderier och med ett dopfat i mässing, skulpterad av P. Kers 1913 genom en inskription. Den är smal och har tidstypiskt robust formspråk. Nummertavlan är troligen från byggnadstiden. Den har ett svängt understycke och sniderier, förgyllda och med guldfärg med svarta detaljer. Den står på en tidstypiskt svarvad pelare.
Läktaren bärs upp av fyra kolonner med toskanska kuddkapitäl. Läktarbarriärens mittersta del är framskjuten och alla delarna är raka. Barriärens nedre del har liggande guldlistinramade speglar och däröver vidtar en balustrad av dockor med oklassiskt snitt framför ett täckande bakstycke. En rik krönlist avslutar uppåt. Läktarbarriärens färgställning harmonierar helt med kyrkorummet. Balustrarna är ljusa och har förgyllda detaljer. De har samma färg som balusterdockorna på altarring och predikstolstrappa, men är ej lika i formen. Kolonnerna är svagt och finmönstrat marmorerade i ljusa grå toner. Taket under läktaren är brutet vitt och enkelt med bräder tvärs emot kyrkans längdriktning. Utrymmet under läktaren är mycket ljust tack vare fönstren på ömse sidor av hörnen. Bänkarna går ända bak till bakväggen.
Orgelläktaren har ett obehandlat trägolv uppbyggt i gradänger på båda sidorna av orgeln. Bänkarna är likadana som i långhuset, dock ej ekmarmorerade utan målade gammalrosa. Väggfälten på läktaren har en bröstning i mörkare nyans än i långhuset i höjd med bänkarnas överkant. I övrigt förefaller färgsättningen stämma med kyrkorummet. Bänkraderna är intakta med undantag av två som flyttats för att göra plats för kören. Orgeln är centralt placerad innanför ett skrank. Ingång sker via en grind bakom orgeln eller genom en senare avkapad del framme vid fronten på den västra sidan. Sådana inbyggnader är ovanliga. Orgelns spelbord är ekmarmorerat och det är vänt mot församlingen. Bredvid spelbordet finns fällstolar, tre på var sida. Orgeln har klassicistiska förebilder med halvrunda piprisaliter på sidorna och en stor detaljrikedom. Den har ett rikt krön med flera förgyllda lyror. Det genombrutna partiet i mitten visar nygotiska tendenser. På orgeln finns diskret elbelysning.
Vapenhuset har golv likt kyrkorummet. Nuvarande färgsättning återgår på den ursprungliga och målades 1990.Väggarnas panel är liggande och målad grå. Vertikala bräder täcker panelskarvarna och delar in väggen i ett rutmönster. Samma panel finns i taket som är målat vitt. I takets östra sida ligger panelen på en annan ledd, vilket kan indikera att en lucka tidigare gått upp till utrymmet ovanför vapenhuset. Längs östra sidan finns en väggfast bänk. På västra sidan löper en trappa från nordvästra hörnet och svänger i det sydvästra. Det slutna trappräcket och trappans undersida är målad i grå nyanser, trapploppet är brunmålat. Handledaren är av metall. Höga smala fönster på väst- och östsidorna ger ett fint ljus, även om trappan skymmer mycket av västljuset. Vapenhusets yttre och inre dubbeldörrar har kraftfulla listverk i en mörkare grå färg medan speglarna är ljusgrå. Dörrarna har originalbeslag. En enklare ljuskrona i smide hänger centralt i taket.
Vindfånget mellan vapenhuset och långhuset är byggt 1913. Att det tillhör en senare ombyggnad avslöjas av att det är byggt med smalare panelbräder. Ett mindre vindfång byggdes om genom att det förstorades mot långhuset och de inre dörrarna flyttades. Kyrkorummets gammalrosa nyans präglar utrymmet som är belyst från sidorna av två ospröjsade fönster. Dörrarna är på insidan av vindfånget och mot kyrkorummet ekådrade.
Från vapenhuset går trappan upp till utrymmet utanför läktaren. Tornkammarens golv utgörs av breda, obehandlade, spontade plankor. Väggarnas liggande panel har en grå kulör och taket är lite ljusare grått. I utrymmet travas bänkar i gammalrosa färgställning. Till läktaren leder en dubbeldörr.
Sakristian har ett trägolv av smala bräder lika kyrkorummet. Det är ej frislagt. Väggar och tak har stående originalpanel, som är inbyggda med lister. Panelen är ljust grå medan lister och foder är mörkare grå. Utrymmet målades antagligen om vid renoveringen på 1980-talet och kontrasterar mot rikedomen av dekor i kyrkorummet. Rummets sockel är lika som kyrkorummets och antagligen från 1912-13.I nordvästra hörnet finns en eldstadsplan av cement och väggen är murad åt väster. Det syns spår efter kaminens rökkanal i taket, som togs bort vid renoveringen på 1980-talet. En större inbyggnad mot sydöst inrymmer förvaringsutrymmen och trappan upp till alkoven ovan sakristian. Från kyrkorummet finns två enkeldörrar till sakristian samt en entré utifrån. Samtliga har fem speglar och är gråmålade likt lister och övriga skrubbdörrar. På östra och västra väggen finns fönster som fortsätter upp i alkoven ovanför. Rummet är möblerat med skrivbord och kassaskåp som antagligen köptes in 1912. Elradiator finns. Elcentralen är inbyggd i ett skåp.
Trappa till alkoven är svängd längs östra ytterväggen. Trapphuset omges av stående och liggande panel som liksom de vertikala delarna av trappstegen är målade i kyrkorummets brunrosa kulör. I panelen syns tydliga spår efter ramsåg. Golvet i alkoven och golvlisten har samma utseende som i kyrkorummet. Vid trappan finns ett harmonierande balusterräcke. Den spetsiga delen av sakristians fönster sticker upp ovanför golvet i alkoven. På norrväggen finns tre spetsbågiga fönster med glasmålningar i blå och röda fält i de krysspröjsade överdelarna. De har innanfönster. Alkoven har väggmålningar lika resten av kyrkorummet. Målningarna i taket saknar dock meanderbård och de ljusblå fälten. Istället finns ett lila fält med schablonmåleri, som innefattats i en brun bakgrund. Takets övriga schablonmåleri och takrosett är lika som kyrkorummets. I taket hänger en kristallkrona i sen 1800-talsstil. I golv och tak finns hål efter kaminröret från sakristian.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
