SOLBERGA KYRKA

null, Solbergas medeltida kyrka uppfördes troligen på 1100- eller 1200-talet och följde den romanska kyrkobyggnadstraditionen med långhus, smalare och lägre kor samt halvrund absid i öster. Senare under medeltiden adderades ett västtorn som var bredare än långhuset och sannolikt även ett vapenhus i söder. Under 1700-talet utökades kyrkan med ett gravkapell för ätten Lewenhaupt. Vid tiden för uppförandet utgjorde inte Solberga en egen socken vilket gör det troligt att anta att kyrkan ursprungligen var patronatskyrka till närbelägna Torsjö gård. 1700- och 1800-talens befolkningsökning ledde till att en stor del av Skånes medeltida kyrkor kom att byggas om eller rivas till förmån för nybygge. I Solberga fattades beslut om det senare alternativet och ett förslag av arkitekt Peter Boisen daterat 16 januari 1864 antogs. För bygget, som inleddes året därpå, ansvarade byggmästare H.F. Möller från Ystad, och den 14 oktober 1866 kunde den nya helgedomen invigas av biskop Flensburg.

Den nya kyrkan uppfördes på samma plats och med återanvänd sten från den romanska kyrkan. Gestaltningen var typisk för tiden, där fokus låg på ett rymligt och ljust kyrkorum, med långhus och fullbrett kor under gemensamt sadeltak, halvrund absid i öster samt kvadratiskt västtorn.

1876 införskaffades en så kallad Gurneysk ugn för kyrkans uppvärmning, vars installation krävde förstärkningar av takstolskonstruktionen. 1910 genomfördes en utvändig restaurering av fasader, dörrar och fönster och tornet försågs med nytt tak av galvaniserad plåt. Invändigt kompletterades uppvärmningen med ytterligare en ugn vilket föranledde nya förstärkningar i takstolskonstruktionen. Efter förslag av länsarkitekt Nils A. Blanck ersattes 1934 tornspirans rötskadade kors av ett nytt i något klenare dimensioner. Samtidigt målades exteriöra plåtarbeten om, vilket enligt arbetshandlingarna skulle ske med prima oljefärg, rödbrun eller grå. Under åren 194546 bilades befintlig puts ner och ersattes av kalkcementputs. Samtidigt lades långhustaket om med nytt undertak av spån, ny läkt, nytt enkupigt tegel samt nya fotrännor av galvaniserad plåt.

195253 genomförs en invändig restaurering, även denna under ledning av Nils A. Blanck. Elektrisk värme och belysning installeras. Bänkkvarteren glesas ut och ryggstödens lutning ändras. Bänkkvarterens brädgolv ersätts av rött tegel och troligen är det även nu som vapenhusets ursprungliga golv av äldre gravhällar ersätts av nuvarande kalkstenplattor. 1960 tillkommer textilskåp i sakristian och utvändigt sker dräneringsarbeten samt omputsning av sockeln och ommålning av dörrar och plåtdetaljer. Fyra år senare sker in- och utvändiga ommålningar vars omfattning är oklar.

1972 tillkommer kyrkans lillklocka gjuten av M&E Ohlsson i Ystad genom en donation från Adolf Ohlsson. Under decenniets första år restaureras orgelverket av Anders Perssons orgelbyggeri i Viken och orgelfasaden målas 1973 om enligt tidigare färgställning i vitt och förgyllning. Vid den invändiga restaurering som genomförs året därpå genomgår den fasta inredningen i trä samma behandling och väggar och valv kalkavfärgas. Med medel från Adolf Ohlssons donationsfond omläggs 1979 tornets och absidens avtäckningar i stålplåt med kopparplåt i skivtäckning. Tornet får delvis ny underlagsbrädning och dess takstolskonstruktion förstärks med tryckimpregnerat virke. Galler för ventilation tillkommer i form av galler i spirans topp och vid takfoten. Tre år senare, 1982, utförs målningsarbeten i vapenhuset, troligen avseende väggar och tak.

1988 ersätts direktverkande radiatorer under bänkarna av oljefyllda radiatorer och året därpå installeras automatisk klockringning och lucköppning. 1990 blästras fasadernas kraftigt skadade kalkcementputs och ny ytputs av samma kvalitet påförs. Slätputsade partier som tidigare varit målade med vit akrylatfärg ommålades med färg av samma typ. Dörrar och luckor målas med brun oljefärg medan fönster och solbänkar i gjutjärn målas svarta.

2003 genomförs en invändig restaurering under ledning av arkitekt Hans Ponnert. Nya direktverkande radiatorer under bänkarna tillkommer liksom nytt textilskåp i sakristian. Golven i sakristian och i predikstolen som vid tidigare renoveringar belagts med spånskivor och plast- och heltäckningsmattor förses med nya furugolv. Även innanför altarringen avlägsnas sentida ytskikt men befintligt brädgolv bevaras.

2011 utförs en invändig ombyggnad och restaurering efter handlingar av Jonas Jansson, Arkitekterna Krook & Tjäder. Den befintliga trappan i vapenhuset till tornet och orgelläktaren som dömts ut av brandskyddsmyndigheten rivs, liksom den tidigare skiljeväggen. Ny trappa förläggs under läktarens norra del, där håltagning och förstärkning i bjälklaget sker. Skiljevägg mellan läktarunderbyggnaderna och långhuset tillkommer och befintlig pardörr mellan vapenhus och långhus flyttas österut. Golvet under den tidigare trappan läggs om med kalkstensplattor av samma dimensioner som övriga vapenhuset. I vapenhuset tillkommer även nytt elskåp med manöverpanel för klockringning och belysning, byggt av en återanvänd bänkdörr. Vid koret tas den främre bänkraden på båda sidor mittgången bort och det röda golvteglet ersätts med nytt i samma stil som korets åttkantiga gula golvtegel. Uppgången till koret, som har högre golvnivå än långhuset, tillgänglighetsanpassas genom att golvteglet i mittgångens östra del läggs om i en låg ramp. I altarringen ersätts det troligen ursprungliga kilsågade brädgolvet som var maskätet av nytt, bredare kilsågat golvvirke. I sakristian ersätts den röt- och insektsangripna ytterdörren med karm av en ny dörr, utformad lika den befintliga men med isoleringsskikt och kompletterad med modernt lås invändigt.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset vars golv är belagt med rektangulär grå kalksten i fallande längder. Utmed södra väggen ligger ny kalksten, vilken tillkom 2011 då den ursprungliga inbyggda torntrappan revs. Här återfinns även en äldre gravhäll. Väggarna är putsade och liksom innertaket av kilsågat virke vitmålat. Fönstren, vars övre delar avskiljs av taket och ger ljus åt första tornvåningen, saknar innerbågar och har ljust gråmålad insida. Kyrkportens insida är utformad likt utsidan och målad i en ljust grå kulör. Mot kyrkorummet i öster har den delvis glasade och gråmålade pardörren hängts av från karmen och flyttats österut i samband med att läktarunderbyggnader för ny trappa och väntrum m.m. tillkom 2011.

Kyrkorummets golv är belagt oktagonala gula golvtegel med röda låsstenar. De slutna bänkkvarteren står på upphöjda golv av rött rektangulärt tegel. I koret syns spåren av bänkkvarterens ursprungliga utbredning i form av nylagt gult golvtegel. Innanför altarringen är golvet belagt med kilsågat virke som tillkom 2011. De tre travéerna är slagna med ribbvalv som liksom väggarna är slätputsade och vitkalkade. Ribbvalven vilar på knippepilastrar med enkelt profilerade kapitäl. Sköld- och gördelbågar är rundbågiga. Fönstren sitter i djupa nischer med rännor för kondensvatten som leder till plåtburkar som hänger under fönsterbänkarna. Liksom i vapenhuset saknas innerbågar och insidorna är målade i en ljust grå kulör. Orgelläktaren i väster upptar hela kyrkorummets bredd och vilar på sex marmorerade kolonner med oktagonalt tvärsnitt och förgyllda bladkapitäl. Två av kolonnerna är sedan underbyggnadernas tillkomst inte längre synliga från kyrkorummet. Barriären, vars framskjutande mittparti rymmer den integrerade orgelfasaden, är uppbyggd som ett ramverk med fyllningar av stående panel och enkelt profilerade över- och understycken. Centralt finns en ram med den förgyllda texten HERRANOM VILL JAG SJUNGA, ISRAELS GUDI VILL JAG SPELA DOM BS 5:3. Barriären är liksom kyrkans merparten av kyrkans övriga fasta inredning i trä målad i en bruten vit oljefärg med förgyllda detaljer.

Sakristian i absiden avskiljs från kyrkorummet av ett skrank i trä utformat med rundbågigt arkadmotiv, vilket upptill avslutas med ett profilerat överstycke och en krönlist med trepass. De yttre rundbågarna är försedda med dörrblad. Skranket är målat i en ljust beige kulör med förgyllda detaljer. Absidens golv är sedan 2003 belagt med ett såpskurat furugolv. Hjälmvalvet är liksom väggarna slätputsade och vitmålade och fönstrens utformning går igen från kyrkorummet. Östentréns inre ljust gråmålade dörrblad är utformat med stående brädor med tvärslå och hänger i kraftiga bandgångjärn av smide. Absiden är möblerad med ett större textilskåp för liggande förvaring samt två gråmålade svängda sittbänkar, samtida med kyrkan.

Första tornvåningen nås från orgelläktaren genom en rundbågig murverksöppning med brädad vägg närmast tornrummet. Golvet utgörs av ett obehandlat äldre brädgolv och tak och väggar är vitputsade. I västra väggen finns en inmurad sandstenstavla med ätten Lewenhaupts vapen och årtalet 1765, vilken härrör från det Lewenhauptska gravkapellet som adderades till den medeltida kyrkan på 1700-talet. Rummet får dagsljus av de övre delarna av vapenhusets fönster. En enkel trätrappa utmed västra väggen leder upp till andra tornvåningen som har obehandlat brädgolv, putsade väggar och tak som utgörs av klockvåningens golvbjälklag. Rosettfönstrens spröjsverk av gjutjärn är invändigt målade i ljust grått. I öster leder en dörr från 1900-talets mitt in till kyrkvinden. Klockvåningens golv utgörs av obehandlade kilsågade bräder och de grovt spritputsade väggarna är inte avfärgade. Rummet upptas av klockbocken av bilad furu i vilken kyrkans två klockor hänger. Takstolskonstruktionen över kyrkorummet utgörs av saxsparrar i bilad och dymlad furu. Även absidens takkonstruktion är i furu. Valven är oisolerade.

Inredning och inventarier
Solberga kyrka bevarar i stor utsträckning ursprunglig inredning och inventarier. Om inte annat anges är nedanstående föremål samtida med kyrkan, troligen ritade av kyrkans arkitekt Peter Boisen.

Altaret utgörs av ett blockaltare i trä, uppbyggt som en ramverkskonstruktion med fyllningar av kilsågade bräder. Ramverket är marmorerat i vitt och grått, medan fyllningarna på kortsidorna är målade i grågrönt och på framsidan i ljust grått.

Altarprydnaden i utgörs av ett cirka 1,7 meter högt krucifix med bemålad kristusfigur som överfördes från den medeltida kyrkan. Enligt vissa källor anses det härstamma från tiden kring år 1500, enligt andra källor från 1700-talet. Det trärena klöverbladskorset framstår som yngre, möjligen samtida med kyrkan.

Den halvrunda altarringen i bruten vit kulör med förgyllda detaljer är uppbyggd av smala svarvade balusterdockor med oprofilerade över- och underliggare. Grindar finns i söder och i norr, där halvcirkelformen bryts och balustraden ansluter till predikstolen. Sockeln är brunmålad medan knä- och handfall är klädda med grön sammet.

Predikstolen är placerad i korets nordöstra hörn och är liksom merparten av kyrkans övriga fasta inredning i trä målad i en bruten vit kulör med förgyllda detaljer.
Fotens smala skaft har avfasade hörn och vilar på ett kvadratiskt fundament. Det svängda överstycket som ansluter till korgen är försett med ribbor med halvrund profil. Korgen har oktagonal planform och de fyra sidorna är liksom trappbarriären uppbyggda som ramverkskonstruktioner med fyllningar, vilka på korgen pryds av förgyllda latinska kors. Över- och understycken är kraftigt profilerade. Under korgen löper en mindre zig-zagformad lambrekäng.

Kyrkans grå-grönmarmorerade dopfunt i sand- eller kalksten omnämns inte i standardverken över skånska dopfuntar, men den är med största sannolikhet medeltida och kyrkans äldsta inventarium. Den runda relativt höga sockeln avslutas upptill av en hålkälsprofil. Foten utgörs av två tallriksformade stenar mellan vilka ett rakt cylinderformat skaft är placerat. Den runda cuppan är skålformad och saknar avtappningshål.

Den slutna bänkinredningen är indelad i två kvarter som flankerar mittgången. Dörrarna och skärmarna mot koret är uppbyggda som ramverk med fyllningar medan gavlarna är släta. Överst löper ett enkelt profilerat listverk bemålat i grått, grönt och brunt. Ramverken och gavlarna är laserade i en ljust röd-gul ton, medan fyllningarna bär en naivistisk marmorering i ljus röda, gula och blå kulörer mot en vit botten. Sittbänkarna och ryggstöden, de senare utformade som ramverk med liggande fyllningar, är målade i en ljust beige kulör. Bänkarna har psalmbokshylla och fotstöd. Den nuvarande färgsättningen tillkom sannolikt vid restaureringarna 1974. På ett fotografi från 1929 framstår bänkinredningen som vitmålad, vilket skulle kunna vara den ursprungliga färgsättningen. Vid ombyggnationerna 2011 avlägsnades den främre bänkraden och skärmen flyttades bak till nuvarande läge. En av bänkdörrarna återanvändes i ett elskåp i vapenhuset. Även i väster avlägsnades en bänkrad, men här bevarades gavlar och dörrar mot underbyggnadens skiljeväggar och fungerar nu som skåp för psalmböcker m.m. I korets södra del invid dopfunten står en fristående bänkskärm som lär utgöra en ombyggd klockarebänk som överfördes från den medeltida kyrkan. Bemålning och formspråk överensstämmer idag med den övriga bänkinredningen och nuvarande funktion är dopaltare.

Orgeln med åtta stämmor plus pedal tillverkades 1866 av orgelbyggaren Johan Lambert Larsson från St. Köpinge. Ombyggd 1874, reparerad 1889, rengjord och stämd 1920. 1953 tillkom ny klaviatur genom kantor Åke Svensson i Dalby och vid en renovering av Anders Perssons orgelbyggeri i Viken 197172 byttes insektsangripna delar ut. Enligt Lunds stifts orgelinventering är orgeln i Solberga kyrka mycket värdefull då endast två orglar av orgelbyggaren J.L. Larsson finns bevarade. Orgeln är emellertid i stort behov av renovering. Den tredelade vitmålade orgelfasaden är arkitektoniskt uppbyggd med högre mittparti där spiralvridna kolonner med förgyllda bladkapitäl bär upp ett entablement med volutformat överstycke som kröns av en förgylld lyra och flankeras av fialer. De synliga piporna har en spetsbågig omfattning med trepassformat listverk. Sidopartierna är uppbyggda med fialer med förgyllda kapitäl samt en krönlist av små förgyllda trepass och avslutas utåt med kraftiga fialer. Bakom ritningarna till orgelfasaden och läktaren stod arkitekt Otto August Mankell.

Kyrkan har två kyrkklockor. Storklockan i malm från 1586 överfördes från den medeltida kyrkan och bär inskriptionen ANNO DOMINI 1586 VERBUM DOMINI MANET IN AETERNUM. Lillklockan i brons göts 1972 av M&E Ohlsson i Ystad och tillkom genom en donation från Adolf Ohlsson. Klockan pryds av en inskription kring donationen samt texten TIDEVARV KOMMA TIDEVARV FÖRSVINNA SLÄKTEN FÖLJA SLÄKTENS GÅNG och en stiliserad Kristusgestalt. Lillklockans inskriptioner finns även återgivna på minnestavlor under orgelläktaren.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas de fyra kristallkronorna som inköptes från Torsjö gård till kyrkan 1868 och som enligt traditionen ska vara krigsbyten från 30-åriga kriget, samt två psalmnummertavlor som tillhör den ursprungliga inredningen.

Kyrkans planform utgörs av långhus, fullbrett kor, halvrund absid i öster samt kvadratiskt torn i väster. Murverken är utförda som skalmurar av gråsten, åtminstone delvis återanvänt från den tidigmedeltida kyrkan, och vilar sannolikt på en traditionell kallmurad grundsättning av fältsten. Listverk och omfattningar är murade i tegel, slätputsade och målade med vit akrylatfärg, medan de grå fasaderna är spritputsade med kalkcementputs. Samtliga byggnadsdelar har en utskjutande och skråkantad spritputsad sockel avfärgad i en relativt ljus kimröksgrå kulör. Samtliga fasader avslutas upptill av en vitmålad rundbågefris med överliggande takfotsgesims i tre språng. Långhusets och korets gemensamma sadeltak är belagt med rött enkupigt tegel medan den oktagonala spiran med kvadratisk bas och absidens hjälmtak är avtäckta med kopparplåt i skivtäckning med förskjutna tvärfalsar. Även fotrännor, vattkupor och stuprör är utförda i kopparplåt.

Huvudentrén i väster utgörs av en rundbågig muröppning med helfransk pardörr med två fyllningar i vardera dörrblad, målad i en ockragul kulör. I de övre fyllningarna finns runda spiralventiler i järnplåt. Ovanför den rakt avslutade pardörrens kraftigt profilerade överstycke återfinns en minnestavla med inskriptionen GUDI TILL ÄRA OCH HANS FÖRSAMLING TILL GAGN BYGGDES DETTA HERRANS HUS ÅR 1866 UNDER KONUNG CARL XV:DES REGERING. BEVARA DIN FOT NÄR DU GÅR TILL GUDS HUS OCH KOM TILL ATT HÖRA. Omfattningen är tvåsprångig, där övre delen markeras i fasaden med ett slätputsat parti. Tornets södra och norra fasader har vardera ett rundbågigt fönster i svartmålat gjutjärn med kors- och diagonalställd spröjsning. Solbänkarna är av svartmålat gjutjärn och omfattningarna är utförda enligt samma princip som i västentrén. Övre tornvåningen har ett rosettfönster i gjutjärn med ensprångig omfattning i varje väderstreck utom öster. Klockvåningens ljudöppningar, även här i varje fasad utom den östra, utgörs av rundbågiga smygar med parställda högsmala och rundbågiga ljudöppningar med ljudluckor av liggande panel målade i en kulörstark gul ton. Tornspiran kröns av ett försilvrat kors och en kula.

Skeppet med långhus och kor har tre stora rundbågiga gjutjärnsfönster i söder respektive norr. Spröjsningen är uppbyggd som två rundbågar med snarlik gestaltning som i tornets rundbågefönster, med ovanliggande dekorativa cirklar och kvadrater. Omfattningar och solbänkar följer samma princip som i tornet. Absiden har ett fönster i sydväst och ett i sydöst, utformade likt tornets rundbågefönster. Prästingången rakt i öster nås via en fyra steg hög trappa i kalksten. Det enkla dörrbladet är klätt med liggande panel målad i ockragul kulör. Ovan dörren finns ett rundbågigt överljus i gjutjärn, vars spröjsning utgår från samma princip som i övriga fönster. Två av mönstrets trianglar är inte glasade utan täcks istället av svartmålad plåt med vardera en ventil.