HASSLE-BÖSARPS KYRKA

null, Om Hassle-Bösarps medeltida kyrka är uppgifterna mycket knapphändiga men den kan antas ha uppförts under 1100- eller 1200-talet och följt traditionellt romansk kyrkobyggnadsmönster. 1700- och 1800-talens befolkningsökning ledde till att en stor del av Skånes medeltida kyrkor kom att byggas om eller rivas till förmån för nybygge. I närbelägna Solberga revs den medeltida kyrkan och en ny började 1865 uppföras av byggmästare H.F. Möller efter ritningar av Peter Boisen, Ystads förste stadsarkitekt. Hassle-Bösarps nya kyrka uppförs 1866 med Möller som byggmästare. Ofta anges han även ha varit kyrkans arkitekt. Kyrkan är emellertid, precis som den av Möller 186870 uppförda Katslösa kyrka, i det närmaste en direkt kopia av Solberga kyrka såväl exteriört och interiört som för den fasta inredningen. Den verklige upphovsmannen bakom dessa tre kyrkor måste därmed ofrånkomligen anses vara Peter Boisen. Utöver färgsättning en skiljer sig Hassle-Bösarps kyrka endast från Solberga genom att tornspiran har karnisformad nedre del samt att prästingången i absiden saknar överljus, det senare är emellertid en sentida förändring.

Den nya kyrkan uppfördes med delvis återanvänd gråsten och kalkstenskvadrar från den medeltida kyrkan. Gestaltningen var typisk för tiden, där fokus låg på ett rymligt och ljust kyrkorum, med långhus och fullbrett kor under gemensamt sadeltak, halvrund absid i öster samt kvadratiskt västtorn.

1902 besiktar domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin kyrkan och föreslår bland annat att grunden ska förstärkas, att ett betongvalv ska slås mellan valvens grundpelare under golvet för att minska belastningen samt att låta uppföra strävpelare utvändigt. Få av dessa förslag tycks genomföras. 1918 ansöker församlingen om att förlägga vissa gudstjänster till skolan med hänsyn till svårigheterna att värma upp kyrkan. När kamin tillkommer och var den eller de placeras framgår inte av källmaterialet eller äldre bilder. 1933 tillskapas emellertid ett utrymme under orgelläktaren för förvaring av koks och kol genom att tre bänkrader avlägsnas och en enkel brädvägg uppförs som avskiljning mot kyrkorummet.

1936 genomförs en invändig restaurering under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe, då den fasta träinredningens ursprungliga ljusa ekådring ersatt av bemålning i grått, blått och marmorering. Bänkkvarteren uppges byggas om, sannolikt genom att kvarteren glesades ut och att ryggstödens lutning ändrades, vilket var en vanligt förekommande åtgärd vid tiden. 1943 läggs tegeltaket om och dräneringsarbeten utförs kring kyrkan. 1946 gjuts kyrkklockan om och två år senare återförs altaruppsatsen från 1600-talet som tidigare stått i den medeltida kyrkan. Den ersätter då ett större klöverbladskors i trä som prytt altaret sedan uppförandet av nya kyrkan. För ritningarna av den nya altaruppställningen stod Eiler Græbe. Någon gång under 1940-talet elektrifieras kyrkan.

1951 sker en utvändig restaurering som innebär nedknackning av all puts och ny puts i form av hydrauliskt kalkbruk som kalkavfärgas. Tornets tre rundfönster förnyas. Två år senare kalkas kyrkan invändigt och 1954 elektrifieras belysningen. En matta till golvet innanför altarringen i röllakanteknik vävd av Hellevi Nilsson-Kjellhard införskaffas 1955 och 1959 tillkommer nya hängrännor och stuprör i koppar. 1962 elektrifieras uppvärmningen. Vid en renovering inför kyrkans hundraårsjubileum 1966 putslagas faserna med kalkcementbruk och målas troligen med en akrylhartsfärg. Nya ljudluckor tillverkas i tryckimpregnerad furu och det är troligen även vid detta tillfälle som kyrkorummet målas om med en tät färgtyp. 1969 dras vatten in i kyrkan och 1972 restaureras altaruppsatsen av konservator Albert Eriksson. Vid något tillfälle har kyrkans ursprungliga portar i form av ramverksdörrar med fyllningar bytts ut mot de nu befintliga med ekpanel. Gissningsvis sker detta vid någon av de utvändiga renoveringarna 1951 eller 1966.

1983 moderniseras läktarunderbyggnaderna efter förslag av ingenjör Lennart Persson, Skurup. Bland tillkommer wc i det tidigare förråd. Tio år senare uppmärksammas sprickbildningar i östra delarna av långhusets murverk och långtidsmätning av sprickorna inleds. 2003 genomförs en utvändig renovering efter handlingar upprättade av SCC Scandiakonsult. Utöver underhållsarbeten som slamning av fasader och ommålning av fasader, fönster och portar läggs tegeltaket och delar tornspirans kopparplåt om. Undertakets stickspån ersätts av brädad panel, delar av avvattning och anslutningsplåtar förnyas, merparten av fönsterglasen byts ut mot kulturglas och vindarna förses med bryggor, plattformer och fasta stegar samt bättre luftning. 200506 fortsätter renoveringen av kyrkan interiört, denna gång efter handlingar av Ramböll Sverige AB. Väggarnas och valvens täta ytskikt avlägsnas och ersätts efter putslagning av målning med lim- och oljefärg. Fuktskadade golv i sakristian och under läktaren byts ut medan övriga trägolv repareras och delar av det ursprungliga tegelgolvet läggs om. Elinstallationer förnyas med dragning i befintliga kabelrännor, nya belysningsarmaturer tillkommer och elvärmare i kyrkorummets nischer avlägsnas.

Den sedan länge konstaterade sprickbildningsproblematiken förvärras ytterligare vid en jordbävning i december 2008. 2014 genomförs en utvändig renovering av underhållskaraktär som bland annat omfattar putslagningar, kalkning av fasader, partiell kittning och målning av fönster, ytbehandling av portar och luckor samt omläggning av befintligt taktegel.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset vars golv är belagt med äldre gravhällar i kalksten. Väggarna och det plana innertaket är putsade och vitmålade, frånsett mot söder där en vitmålad brädvägg avgränsar mot torntrappan som även har underliggande förråd. Till trappan och förråden leder enkla bräddörrar. Till följd av brädväggen utgörs det enda ljusinsläppet av fönstret i norr, vilket saknar innerbågar och har svartmålad insida. Ytterportens insida i fernissad ek utgörs av en ramverkskonstruktion med fyra liggande fyllningar i vardera dörrblad. I öster leder en pardörr målad i två grå kulörer och med glasad och spröjsad överdel in mot en mindre passage mellan de senare tillkomna läktarunderbyggnaderna som inrymmer vaktmästeri, wc och förråd. Underbyggnadernas väggar är putsade och vitmålade. Pardörrar lika de åt väster leder i öster in mot kyrkorummet.

Kyrkorummets golv är belagt med ursprungligt oktagonalt gult golvtegel med röda låsstenar. De slutna bänkkvarteren har obehandlade brädgolv som närmast läktaren, där bänkrader avlägsnats, har målats grå. Korets golv är ett steg högre än i långhuset och innanför altarringen är det gråmålade brädgolvet ytterligare en nivå högre. Kyrkorummets tre travéer, där den östra utgörs av koret, är slagna med ribbvalv som liksom väggarna är slätputsade och vitmålade, enligt uppgift i underhållsplanen kalkade.

Ribbvalven vilar på knippepilastrar med enkelt profilerade kapitäl. Sköld- och gördelbågar är rundbågiga. Fönstren med svartmålad insida sitter i djupa nischer och saknar liksom i vapenhuset innerbågar. Orgelläktaren i väster upptar hela kyrkorummets bredd och vilar på kolonner med oktagonalt tvärsnitt målade i en mörkt grå kulör med röda detaljer och förgyllda bladkapitäl. Kolonnerna som byggt in i underbyggnaderna bevarar en tidigare, betydligt ljusare färgsättning. Barriären med framskjutande mittparti är uppbyggd som ett ramverk med fyllningar av stående panel och enkelt profilerade över- och understycken. I det svagt framskjutande centrala partiet finns en ram med fyllning som pryds av en förgylld lyra. Färgsättningen går i mörkt grått med detaljer i vitt, rött och blått. Läktaren nås via trappan i vapenhuset.

Sakristian i absiden avskiljs från kyrkorummet av ett skrank i trä utformat med rundbågigt arkadmotiv, vilket upptill avslutas med ett profilerat överstycke och en krönlist med trepass. De yttre rundbågarna är försedda med dörrblad. Skranket är målat i en ljust grå kulör med förgyllda detaljer. Absidens golv utgörs av ett gråmålat brädgolv och hjälmvalvet är liksom väggarna slätputsade och vitmålade. Fönstrens utformning går igen från kyrkorummet. Östentréns inre dörrblad i fernissad ek utgörs av en ramverksdörr med fyra liggande fyllningar. Mot skranket finns ett gråmålat skåp för textilförvaring.

Första tornvåningen ovanför vapenhuset nås via trappan från vapenhuset. Golvet är belagt med en gulgrön heltäckningsmatta och väggarna är putsade och vitmålade. Den runda muröppningen mot orgelläktaren upptas av en gråmålad brädvägg med enkel bräddörr. Det plana innertaket är vitmålat. En enkel trätrappa utmed västra väggen leder upp till andra tornvåningen som har obehandlat brädgolv, putsade väggar och tak som utgörs av klockvåningens golvbjälklag. I öster leder en trappa med fyra steg upp till en enkel masonitdörr mot kyrkvinden. Klockvåningens golv utgörs av obehandlade bräder och väggarna är putsade. Rummet upptas av klockbocken av ek i vilken kyrkans enda klocka hänger. Takstolskonstruktionen över kyrkorummet utgörs av saxsparrar i bilad och dymlad furu. Även absidens takkonstruktion är i furu. Valven är oisolerade.

Inredning och inventarier
Hassle-Bösarps kyrka bevarar i stor utsträckning ursprunglig inredning och inventarier. Om inte annat anges är nedanstående föremål samtida med kyrkan.

Altaret utgörs av ett blockaltare i gråmålat trä i ramverkskonstruktion med fyllningar.

Altaruppsatsen i polykromt bemålad ek från 1653 såldes i samband med rivningen av den medeltida kyrkan och återfördes till församlingen först på 1940-talet. Det klöverbladskors som ursprungligen prydde altaret i den nya kyrkan är numera placerat i korets södra del. Altaruppsatsen är arkitektoniskt uppbyggd med rik skuren ornamentik. Den svartmålade predellan har förgylld text och två maskaronförsedda postament bär upp två skulpterade och polykromt bemålade hermer som flankerar mittavlan, vars målning framställer golgatavandringen. Målningen är troligen av yngre datum och kan vara återanvänd. Mittpartiet flankeras av vingar med änglaansikten och bladornamentik i skuren relief. Överstycket pryds av bevingade änglaansikten och inskriptionen ECCE HOMO och kröns av Fredrik 3:s monogram flankerat av skulpterade puttis.

Den vitmålade halvrunda altarringen är uppbyggd av smala svarvade balusterdockor med oprofilerade över- och underliggare. Grindar finns i söder och i norr, där halvcirkelformen bryts och balustraden ansluter till predikstolen. Sockeln är gråmålad och knä- och handfall är klädda med röd sammet.

Predikstolen är placerad i korets nordöstra hörn och är målad i flera grå kulörer med detaljer i blått, rött och förgyllning. Fotens smala skaft har avfasade hörn och vilar på ett kvadratiskt fundament. Det svängda överstycket som ansluter till korgen är försett med ribbor med halvrund profil. Korgen har oktagonal planform och de fyra sidorna är liksom trappbarriären uppbyggda som ramverkskonstruktioner med fyllningar, vilka på korgen pryds av förgyllda latinska kors. Över- och understycken är kraftigt profilerade. Under korgen löper en mindre zigzagformad lambrekäng.

Dopfunten i nygotisk stil är gjuten i betong. Foten och cuppan är sexsidiga och cuppan pryds av en fris av spetsbågiga trifoliebågar. Till dopfunten hör ett dopfat i driven mässing. Äldre odaterade arkivbilder visar en tidigare dopfunt, sannolikt medeltida och möjligen samtida med den romanska kyrkan. Dess öde är okänt.

Den slutna bänkinredningen är indelad i två kvarter som flankerar mittgången. Dörrarna och skärmarna mot koret är liksom ryggstöden uppbyggda som ramverk med fyllningar medan gavlarna är släta. Överst löper ett enkelt profilerat listverk. Bänkarna är försedda med psalmbokshållare och fotstöd. Dynorna är stoppade och klädda med grått tyg. Bänkkvarteren var ursprungligen ådringsmålade i en ljus ekimitation. Bemålningen i grått med fyllningar och detaljer i blått och rött tillkom vid Eiler Græbes restaurering 1936 då även bänkarna byggdes om, sannolikt glesades bänkraderna ut och ryggstödens lutning justerades. Ytterligare bänkrader har på senare tid avlägsnats i väster.

Orgeln med sju stämmor plus pedal tillverkades 1867 av J.N. & C. Söderling i Göteborg och har enligt en anteckning i orgelhuset reparerats 1884. I Lunds stifts orgelinventering beskrivs orgeln på följande vis: Orgel av mycket stort musikaliskt och kulturhistoriskt värde. En av stiftets viktigaste och mest orörda 1800-talsorglar. Den ursprungliga tredelade fasaden med högre mittparti har ett rent och enkelt klassicistiskt formspråk med inslag av nygotiska drag som krenelering och trifoliebågiga omfattningar av de synliga piporna. Färgsättningen går i en bruten vit kulör med detaljer i blått och förgyllning.

Kyrkans enda kyrkklocka av malm göts 1745 av Jonas Wetterholtz hos Maria Wetterholtz, styck- och klockgjutareänka i Malmö. 1946 göts den om av M&E Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Klockan pryds av en övre och undre bladfris samt inskriptioner som redogör för dess historia.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas klöverbladskorset som utgjorde den tidigare altarprydnaden samt två psalmnummertavlor som tillhör den ursprungliga inredningen.

Kyrkans planform utgörs av långhus, fullbrett kor, halvrund absid i öster samt kvadratiskt torn i väster. Murverken är utförda som skalmurar av gråsten med inslag av kalkstenskvadrar, åtminstone delvis återanvänt från den medeltida kyrkan, och vilar sannolikt på en traditionell kallmurad grundsättning av fältsten. Listverk och omfattningar är murade i tegel, slätputsade och vitkalkade, medan fasaderna är spritputsade med kalkcementbruk och vitkalkade. Samtliga byggnadsdelar har en hög utskjutande spritputsad sockel. Fasaderna avslutas upptill av en rundbågefris med överliggande takfotsgesims i tre språng. Långhusets och korets gemensamma sadeltak täcks av rött enkupigt tegel medan den oktagonala spiran med kvadratisk karnisformad bas är avtäckta med kopparplåt i skivtäckning, delvis äldre och ärgad, med förskjutna tvärfalsar. Takluckor finns i tornets södra, norra och östra takfall. Spiran kröns av ett hjulkors tillverkat efter äldre förlaga 1966. Absidens hjälmtak täcks av rödmålad galvad stålplåt, till största del ursprunglig, med svagt förskjutna tvärfalsar. Hängrännor och stuprör är delvis utförda i koppar, delvis i svart plåtisol.

Huvudentrén i väster utgörs av ett framskjutande gavelparti avtäckt med kopparplåt. Via en tre steg hög trappa i granit och kalksten med handledare av svartmålat smide nås en rundbågig muröppning med omfattning i två språng och en rakt avslutad pardörr klädd med stående ekpanel. Sparkplåtar, trycke samt blomformade luftventiler är utförda i koppar. Ovanför ett profilerat och vitputsat överstycke återfinns en vittrad minnestavla vars huggna och förgyllda inskription inte är läsbar. Utformningen tyder dock på att texten sannolikt är densamma som i Solberga och Katslösa kyrkor, det vill säga GUDI TILL ÄRA OCH HANS FÖRSAMLING TILL GAGN BYGGDES DETTA HERRANS HUS ÅR 1866 UNDER KONUNG CARL XV:DES REGERING. BEVARA DIN FOT NÄR DU GÅR TILL GUDS HUS OCH KOM TILL ATT HÖRA. Tornets södra och norra fasader har vardera ett rundbågigt fönster i svartmålat gjutjärn med kors- och diagonalställd spröjsning. Solbänkarna är av svartmålat gjutjärn och omfattningarna är utförda enligt samma princip som i västentrén. Övre tornvåningen har ett rosettfönster i svartmålat trä med ensprångig omfattning i varje väderstreck utom öster. Klockvåningens ljudöppningar, även här i varje fasad utom den östra, utgörs av rundbågiga smygar med parställda högsmala och rundbågiga ljudöppningar med ljudluckor av liggande tjärad panel.

Skeppet med långhus och kor har tre stora rundbågiga gjutjärnsfönster i söder respektive norr. Spröjsningen är uppbyggd som två rundbågar med snarlik gestaltning som i tornets rundbågefönster, med ovanliggande dekorativa cirklar och kvadrater. Omfattningar och solbänkar följer samma princip som i tornet. Absiden har ett fönster i sydväst och ett i sydöst, utformade likt tornets rundbågefönster. Prästingången rakt i öster nås via en 11 steg hög trappa i granit och kalksten med handledare av svartmålat smide. Det rakt avslutade enkla dörrbladet klätt med liggande oljad ekpanel sitter i en rundbågig muröppning med omfattning i två språng. Övre delen av rundbågen är igenmurad, putsad och vitkalkad. Ett fotografi från 1929 visar ett ursprungligt överljus i gjutjärn likt de i Solberga och Katslösa kyrkor.