TIDERSRUMS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:
Tidersrums kyrka är en av landets äldsta och bäst bevarade träkyrkor. Den har daterats till år 1264 genom dendrokronologi, d v s årsringsdatering. Den är uppförd av liggande timmer med ett rektangulärt långhus med ett smalare rakt avslutat kor. Mycket få ingrepp har gjorts i själva kyrkobyggnaden, med undantag av att öppningen mellan långhus och kor förstorats. Långhusets och korets grundplan är oförändrad, liksom väggarnas höjd och takstolarna. En modernisering har dock med största sannolikhet skett under 1300-talet, då de nu framtagna målningarna i kyrkorummet samt dörrarnas järnsmide tillkom. Kyrkan hade ursprungligen två ingångar på södra sidan, en till långhuset och en till koret. Den senare finns fortfarande bevarad med en medeltida dörr av furu med järnbeslag. Sydportalen är avbildad 1847 av kulturhistorikern Nils Månsson Mandelgren och hade en dekorativ omfattning med pilastrar med bladornamentik. Från medeltiden härrör även en ornerad vindskiva, som ursprungligen suttit på långhusets västgavel och sedan 2003 är ersatt av en kopia. En sakristia av sten tillbyggdes på norra sidan sannolikt under senare delen av medeltiden. Mellan sakristian och långhuset, på korets norra vägg, finns ett parti av en medeltida spåntäckning bevarad. Spånen utgörs av stora, spetsiga kluvna ekspån, vilka lagts i ett diagonalt rutmönster. Övriga väggar är även spånklädda, men med spån av betydligt yngre ålder. Vissa spån har fått en dekorativ utformning. På sydsidan och på östra gavelröstet finns årtalen 1771 respektive 1777 i mönsterlagd spån. På långhusets västra gavel har spånbeklädnaden tagits bort på väggytorna där vapenhuset tillbyggdes 1860. På det frilagda timret syns spår efter spånspikning samt väderbitna fördjupningar med rester av tjära. Marian Ullén har i sin bok Medeltida träkyrkor tolkat det som att väggen varit täckt av en horisontellt lagd brädpanel med genombruten, spetskonturerad nederkant. De väderbitna fördjupningarna har uppkommit genom att brädorna var spikade kant i kant och inte överlappade varandra. De höga och branta sadeltaken är också belagda med spån. Den nuvarande spåntäckningen ersatte 1971 ett plåttak från 1899.

Vapenhuset är uppfört av liggande timmer och tillbyggdes mot långhusets västra gavel 1860. En ny ingång till kyrkan gjordes via vapenhusets södra sida. Ett vapenhus på långhusets sydsida revs och ingången sattes igen och en ny öppning togs upp på långhusets västra gavel. Den medeltida, rikt järnbeslagna dörren flyttades till den nya placeringen. Öppningen mellan koret och sakristian är även försedd med en medeltida dörr. Den är dock tillverkad av nitade järnplåtar med dekorativa rundlar. Långhusets takstol är även medeltida. Den är ursprunglig och av romansk, dubbelkryssad typ.

INTERIÖRENS inredning härstammar i stora drag från de senare århundradena, med undantag av målningarna på tak och väggar. Dessa utfördes under 1300-talet och övermålades under 1700- och 1800-talet, men togs fram och konserverades 1957-1958. Målningarna är dock mycket fragmentariska och av figurmålningarna återstår endast enstaka färgfält och konturer. I korets och långhusets tak utgörs målningarna av figurscener inkomponerade i rundlar. Det påstås att församlingen luttvättade tak och väggar med borste innan de övermålades. Under 1300-talsmålningarna kan även äldre figurmålningar anas.

Predikstolen tillkom 1661, men har förändrats vid åtskilliga tillfällen och i altartavlan ingår delar från en skulpterad altaruppsats, skänkt till kyrkan 1695. Läktarna har tillkommit successivt under 1700-talet och barriären är försedd med målningar, som avbildar olika profeter. I samband med att vapenhuset byggdes och ingången flyttades till västra gaveln flyttades även trappan till läktaren från kyrkorummet till vapenhuset. Orgeln är även tillverkad under 1700-talet, men inköptes först 1855 till Tidersrums kyrka. Den tillverkades ursprungligen 1758 av orgelbyggaren Jonas Wistenius för Svinstads, numera Bankekinds kyrka. Det är numera bara fasaden som återstår av Wisteniusorgeln, verket är byggt 1975 av Orgelbyggarfirman Hammarberg i Göteborg. Långhusets bänkinredning är indelad i två kvarter och i koret finns två bevarade bänkar. Det saknas uppgifter på när bänkinredningen ursprungligen tillkommit. Dopfunt saknas och vid dop används ett dopfat.

Interiören fick sin nuvarande färgsättning vid en renovering 1961 under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee i Norrköping. Han stod även för ritningarna till nytt altare, altarring samt altartavlans omramning. Predikstolen sänktes och försågs med ny trappa och nytt trappräcke. Tio är senare ansvarade ingenjör Ture Jangvik i Linköping för en yttre renovering, då det befintliga målade plåttaket ersattes av spåntäckning. Vid detta tillfälle tillkom de kopplade fönsterna med antikglas i blyspröjs i ytterbågen. De stora fönsteröppningarna har tillkommit under 1700- och 1800-talen. De ursprungliga fönstren var betydligt mindre och högt placerade.

I slutet av 1970-talet upptäcktes hussvampangrepp i långhusets nordöstra hörn, där kaminen tidigare varit placerad. Det resulterade i att delar av den medeltida timmerkonstruktionen i hörnet och i angränsade delar av koret och sakristian fick ersättas av nytt virke.