Fällholmens f.d. övre fyr

Seglationsstyrelsen beslöt år 1885 att skänka 100 riksdaler till fyrvaktare Johannes Larsson på Fällholmen så att han skulle kunna köpa sig en ko. Larsson levde under svåra förhållanden på holmen och var tidvis isolerad från omvärlden av väder och vind, utan möjlighet att skaffa förnödenheter. Mjölken från kon skulle hjälpa till att hålla nöden från dörren under de perioder som det inte gick att ta sig från holmen. De knappa omständigheterna på Fällholmen under 1880-talet var säkerligen inte unika för den tidens fyrplatser, där man ofta hade det mycket knapert.Däremot var Fällholmen mycket utsatt vintertid, i och med sitt läge långt ut i öppen sjö och ingen skyddande skärgård in mot fastlandet. Vidare var möjligheterna små att åstadkomma någon odling att tala om på den bergiga holmen, men detta gjorde emellertid Johannes Larsson. Det lär nämligen ha varit han som byggde de många gedigna, vällagda stenmurarna, för att hägna in små lotter för husbehovsodling och samtidigt freda dem för kon och de andra djur man hade som betade på holmen. Fällholmen har både barr- och lövträd och man lär ha hamlat lövträd såsom t.ex. sälg för att få vintetfoder till kon. För att få ihop till vinterhö måste man dock även åka till andra öar och holmar. Kulturmiljön på Fällholmen är ett av de främsta minnesmärkena i Vänern över de människor som levt och fått sin utkomst i skärgården under 1800-talet och 1900-talets första hälft. Fällholmen är en fyrmiljö med mycket stora kulturhistoriska värden, p.g.a. dess starka koppling till fyr- och sjöfartshistoria. Till fyrmiljöns särprägel bidrar läget långt ute i sjön, samt fl era välbeva rade byggnader och de imponerande stenmurarna. På Stora Fällholmen invigdes fyrplatsen 1865. De två fyrarna skulle ge ledning för insegling till Sjötorp resp. Östersundet. Fyrarna var i ens. År 1954 installerades AGA-ljus i Nedre fyren och Övre fyren, den gamla huvudfyren, blev nedsläckt. Övre fyren hade nr. 6781 i Svensk Fyrlista 1953. Fällholmens fyr (f.d. Nedre fyren) erhöll solpanel/batteridrift år 1993. Befi ntlig fyrkaraktär tillkom 1954. Johannes Larsson var sannolikt den förste fyrvaktaren på Fällholmen och han var verksam där under lång tid, fram till sekelskiftet 1900. Därefter övertogs arbetet av Johannes Albert Persson som erhöll 350 kr. per år för fyrvaktartjänsten, 225 kr. för skötseln av Krok hallsgrundets lysboj och 230 kr. för prickhållningen i distriktet. Enligt uppgift var det 1920 eller något tidigaresom Axel Hultfeldt blev ny fyrvaktare på Fällholmen, där han kom att tjänstgöra under lång tid. Fyrvaktarsläkten Hultfeldt härstammar från Säffl etrakten och är även förknippad med fyrplatserna på bl.a. Vingen och Lak holmen. Av en notering från år 1920 framgår att Fällholmens fyrvaktare då även skötte Långnäs fyr, Sjötorps Svartskärs fyr och lysbojarna Granaten och Krok hallsgrundet. I mitten av 1940-talet kom sedan Ernst Bäckman till Fällholmen från Djurö där han varit fyrvaktarbiträde under några år. Enligt en notering från 1949 ingick då även Otterbäckens fyrar i arbetsuppgifterna. Fyrvaktarbiträden detta år var Arne Bäckman och Douglas Bäckman. Efter att huvudfyren automatiserats 1954 drogs den ständiga bemanningen in. Fällholmen lär ha varit bebott till i början av 1960-talet. Numera är fyrbostadshuset sedan många år använt som klubbhus av Amnehärads Båtklubb. Fällholmen avtecknar sig på långt håll över vattnet, med fyrhusen på den kuperade bergholmen. Nedanför den f.d. Övre fyren (fyrvaktarbostället) finns numera en småbåtshamn och vid fyren (f.d. Nedre fyren) en tilläggsplats. Holmen är delvis rikt bevuxen med bl.a. enar, tall -och lövskog mellan bergknallar och strandhällar. En pågjuten och delvis stenskodd stig leder mellan de två fyrarna. Det lär ha varit fyrvaktare Bäckman som gjorde i ordning stigen så att han kunde cykla mellan fyrarna. Bäckman skall, enligt en uppgift, även ha ordnat provisoriskt men fungerande elektriskt ljus med hjälp av en dieselmotor och generator, samt bilbatterier. Detta gav ljus till bostadshuset och även till lyktstolpar längs stigen. Nuvarande Fällholmens fyr, den f.d. Nedre fyren, är byggd 1865 och är i Vänern den enda timrade fyrbyggnad som inte är bostadshus. Fyruppassningshus kallas den på originalritningen från 1865 och det enda rummet har innehållit en kamin. Enligt en notering på ritningen var rummet avsett att användas av fyrvaktaren under nattpassen. Exteriören blev delvis förändrad vid en större renovering 1993, bl.a. sattes fönstret igen. Huset har dock skiffertaket i behåll liksom ingången och den höga kalkstenstrappan. Mer välbevarad är interiören som präglas av tornets kraftiga stödben som går ner genom rummet. Det höga vita tornet är oförändrat sedan 1800-talet, både in- och utvändigt. I gamla glaslinsen sitter numera fyrens el-lampa. Fyrbostadshuset (f.d. Övre fyren) uppfördes 1865 och var då försett med fyrtorn på taket. Troligen var det 1918 som huset byggdes om och tornet blev nertaget. Istället byggdes ett fyrsidigt större trätorn vid ena gaveln, krönt av en lanternin. Tornets sjöfasad är fortfarande vitmålad. Exteriört är huset i stort sett välbevarat sedan 1918 med skiffertak, småspröjsade fönster, samt ingång med pardörr och kalkstenstrappa. Interiören är mycket väl bibehållen sedan tidigt
1900-tal, i köket även från ca 1940-50-tal. Upp i lanterninen leder en spiraltrappa av gjutjärn. Till fyrvaktar bostället hör en fin skiffertäckt uthuslänga från sent 1800-tal, byggd delvis av huggen gråsten. Murad av huggen sten är även den gedigna, stenvälvda jordkällaren under skiffertak. Förrådsboden från ca 1900 har även inrymt holmens el-verk.

KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000.