Risnäsuddes fyr

Skog avgränsar in mot land, men ut mot vattnet öppnar sig Risnäsudde med det vita fyrtornet ute på uddens flacka landtunga. Längre in ligger fyrvaktarbostället med vitmålat bostadshus och rödfärgade uthus, avgränsade från skogsbrynet av en vällagd stenmur. Fyrplatsen med byggnader och stenmurar är en av de kulturhistoriskt värdefulla äldre fyrmiljöerna på Värmlands sidan av Vänern. När fastlandsfyren Risnäsudde anlades 1867 byggdes ett litet fyrbostadshus med torn på taket, samt en vedbod och ett timrat fårhus med skiffertak. I samband med att nuvarande fyrtorn uppfördes 1916 byggdes det ursprungliga fyrbostadshuset omtill enbart bostad. År 1929 köpte Seglationsstyrelsen in mer mark för fyrvaktarboställets räkning. I slutet av 1800-talet var Per Andersson fyrvaktare och prickhållare på Risnäsudde. Han efterträddes omkring 1910 av Axel Persson som även skötte Liljedals fyr och från 1916 fyren på Önsnässkäret. Fyrvaktaren i slutet av 1930-talet hette Emil Andersson. Under 1940-talet tillträdde den siste bofaste fyrvaktaren Helmer Bergman, som flyttade ut 1963. Numera är Risnäsudde åter bebott; det f.d. fyrvaktarbostället är frånsålt och i privat ägo. Seglationsstyrelsen äger dock fyren. Risnäsudde fyr, som förut visat fast sken, har för-setts med rotator åstadkommande intermittent sken (två korta, tätt på hvarandra följande förmörkelser hvar 10:e sekund). skriver Seglationsstyrelsen i årsberättel sen för 1911. År 1935 ersattes fotogendriften med gasdrift och en Dalénapparat från 1916 överflyttades från Skoghalls fyr. År 1966 installerades el med gasreserv, dock nyligen utbytt. Fyrtornet är av stort kulturhistoriskt värde som ett synnerligen fint exempel på 1910-talets betongtorn. Det vita slätputsade runda tornet påminner i mångt och mycket om Runnens fyr i Lurö skärgård. Liksom på Runnen är fyrtornet både in- och utvändigt mycket välbevarat, även i detaljer. Från den välvda bottenvåningen löper en spiraltrappa i gjutjärn upp till lanterninen, där den stora glaslinsen står. Den höga runda lanterninen är karaktäristisk förmånga betong- eller järntorn från 1910-talet. När fyrbostadshuset från 1867 byggdes om till enbart bostad på 1910-talet blev tornet på taket nertaget. Exteriört fick huset prägel av den tidens villastil, med avvalmade gavlar och veranda vid ingången. Under 1990-talet har huset blivit upprustat och något tillbyggt men bibehåller i mångt och mycket karaktären av 1910-tal. Fyrvaktarbostället har fl era karaktäristiska ekonomibyggnader från slutet av 1800-talet och det tidiga 1900-talet, inte minst jordkällaren som delvis är murad av gråsten och byggd intill stenmuren. Till tomten hör också uthuslänga, ett dass och en f.d. oljebod, samt ett enkelt båtbyggarskjul.

KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000.