Boxholms kyrka

Långhuset är rektangulärt med golv av kalkstensplattor. Väggarna är putsade och avfärgade i bruten vit. Över triumfbågen finns en målad textslinga; ÄRA VARE GUD I HÖJDEN OCH FRID PÅ JORDEN. Taket består av ett spetbågigt trävalv med synlig träkonstruktion med snidade konsoler i form av bl a evangelistsymbolerna. Mellan bjälkarna ligger en brunmålad pärlspontpanel. Mot vapenhuset i norr finns dubbeldörrar klädda med pärlspontpanel och med nationalromantiskt smide med samma utformning som på ytterdörrarna. Till porten på den västra långsidan finns en innerdörr som leder till ett litet vindfång i murnischen. Dörrarna består av dubbla svängdörrar klädda med laserad pärlspontpanel och med glasad överdel med färgat glas i blyspröjs. Fönsteröppningarna är försedda med blåmålade innanfönster, vilka tillkom i samband med renoveringen 1938-1941. Bänkinredningen är indelad i tre kvarter med ett lackat trägolv, som ligger något högre än kyrkans övriga golv. Bänkarna tillhör originalinredningen och är öppna med fornnordiskt inspirerade snidade och svarvade gavlar och bänkskärmar. De är tunt laserade i blågrönt. Predikstolen, som sannolikt är ritad av arkitekt Gustaf Petterson, är placerad på den västra sidan med uppgång från söder. Den är tillverkad av ek med flersidig korg med målade bilder av evangelisterna. Trappräcket består av grönmålat järnsmide med dekorativt vegetativt mönster.

Orgelläktaren i norr utvidgades 1948 och bärs upp av svartmålade runda pelare med kubformade förgyllda kapitäl. Undertaket är av ohyvlade brädor, som är målade i rödbrunt. Läktarbarriären, som är målad i grått och svart, har ett utskjutande mittparti och är genombruten i nygotik. Även sidoläktaren över sakristian på den östra sidan har en rak barriär med samma utformning. Orgelläktaren nås via en trappa i trapptornet på vapenhusets östra sida. Trappan har steg av kalksten och fortsätter upp till tornet. Orgelläktaren sträcker sig åt norr och innefattar tornets första våning. Orgeln är byggd 1948 av Mårtenssons Orgelfabrik i Lund med en modern gråmålad fasad med ett i väster fristående spelbord. Läktarens yttre del är täckt med textilmatta och försedd med lösa stolar.

I långhusets främre del finns på östra sidan en ingång till sakristian med en dörr klädd med pärlspontpanel och med dekorativt smide. Från långhusets främre sydöstra del finns en dörr med liknande utformning som leder till det utvändiga trapptorn, som är beläget mellan sakristian och korabsiden. Trappan leder upp till sidoläktaren samt ner till pannrummet under korabsiden. Trappstegen är av kalksten och räcket avslutas upptill med balusterdockor. Sidoläktaren är i stort sett helt bevarad i sitt originalutförande med ett obehandlat trägolv, gradänger och bänkar av samma utformning som i långhuset.

Källaren är indelad i två rum med gjutna gråmålade golv och vitputsade väggar och tak. Utrymmena utnyttjas som el-central och förråd.

Korabsidens golv är beläget två trappsteg högre än långhusgolvet. Golvet består av mönsterlagd ekparkett. Väggarna är putsade i likhet med långhusväggarna. Absiden täcks av ett vitputsat ribbvalv med dekorativa konsoler som är gjutna av cement eller eventuellt huggna av kalksten. Innanfönster i likhet med långhuset. Altaret och altarringen tillhör originalinredningen. Altaret, som är fristående, är av kalksten med en nygotisk altaruppsats i ek med skulpterade scener i relief samt målade druvklasar. Altarringen är öppen mot söder med avfasade hörn. Den är genombruten i nygotik med svarvade balustrar och målad i en blågrön lasyr samt i svart. Dopfunten är placerad vid dörren till sakristian. Den är av snidat trä och skänkt till kyrkan 1955 av en församlingsbo. Den är tillverkad av bildhuggaren Bernhard Fälth i Tranås som även har tillverkat en dopfunt till Malexanders kyrka. Nummertavlorna tillhör originalinredningen och är utformade i fornnordisk stil i likhet med bänkgavlarna. Till nummertavlorna hör även stegbänkar och sifferhängare.

Sakristian är belägen öster om koret och långhuset med ingång från långhusets sydöstra del. En direktingång finns även på sakristians södra sida. Sakristian är sedan en omfattande ombyggnad 1971 indelad i två rum. Det främre rummet har ett golv av kvadratiska kalkstensplattor. Väggarna är putsade och avfärgade i en gråbeige ton. Taket har samma utformning som i vapenhuset med kraftiga gråmålade bjälkar med mellanliggande partier av brunmålad pärlspontpanel. I den vägg som skiljer de två rummen finns två toaletter, en med ingång från det yttre rummet och den andra med ingång från den passage som bildats mellan rummen. Det inre rummets golv är täckt av en blå textilmatta och den västra väggen täcks av skåpsinredning bl a för textilförvaring. För övrigt har rummet samma ytskikt som det yttre rummet.

Vapenhuset är beläget i tornets bottenvåning. Golvet, som är det ursprungliga golvet, är lagt med diagonalställda svarta och vita klinkers med en tillhörande fris. Väggarna är vitputsade och på den norra sidan finns en öppning till trapptornet. Taket har samma utformning som i sakristian med kraftiga gråmålade takbjälkar och mellan dem brunmålad pärlspontpanel. Porten i norr leder till ett litet vindfång, som skapats i murnischen. Dörrarna utgörs av svängdörrar med pärlspontpanel och glasad överdel. Innanför de yttre dörrarna finns ett par extradörrar uppsatta med ett genombrutet solfjädersmönster. Västra sidans fönsteröppningar är försedda med innanfönster med samma utformning som i långhuset.

Tornet nås via trapptornet på tornets östra sida med uppgång från vapenhuset. Tornets första våning bildar även fortsättningen på orgelläktaren med ett litet utrymme bakom orgeln. Golvet är lagt med smala lackade brädor. Taket utgörs av ett högt ribbvalv med konsoler, som eventuellt är gjutna i cement eller huggna i kalksten. Trapptornets trappa mynnar i nästa våning som utgörs av klockvåningen. Kyrkan har två stycken klockor.

Boxholms bruk med omgivning bestod i slutet av 1800-talet av drygt 1000 personer, vilka hade en mil till Åsbo kyrka och lika långt till Ekeby kyrka. Enligt ett beslut från domkapitlet 1888 fick högmässor hållas i en skollokal vid bruket. En kyrkogård hade anlagtS ett år tidigare på mark som tillhörde bruket och initiativ till att uppföra en brukskyrka togs av bolagsstämman vid Boxholms AB 1890. En av de stora aktieägarna, fabrikör John Söderberg i Stockholm, bestämde att hans utdelning skulle innestå i bolaget och räntan tillföras en kyrkobyggnadsfond. Bolaget föreslog att kyrkan skulle uppföras av trä eller vällugnsslaggsten och vände sig till arkitekt Gustaf Petterson. Han tog fram ett ritningsförslag som godkändes 1894. Gustaf Petterson (1855-1933) var arkitekt vid Överintendentsämbetet och ansvarade bl a för restaureringen av Vadstena klosterkyrka 1892-1898 samt Visby domkyrka 1890-1892. I Östergötland har Petterson även ritat Hällestad kyrka, som uppfördes av rött maskinslaget tegel 1893-1895.

Boxholms kyrka uppfördes av tegel med fasader klädda med slaggsten, tillverkad vid Boxholms bruk av masugnsslagg. Fasadens yttersta skikt består av sk vällugnsslagg. I botten på ugnarna fanns en ljusgul flytande massa av slagg, som man lät rinna ut i formar liknande tegelstenar. Till kyrkan åtgick 200 000 stenar, som alla finns registrerade i protokoll om var de skulle placeras i bygget. Inredningen tillverkades av trä från brukets skogar och taket belades med svartplåt från brukets plåtvalsverk. I Östgöta Correspondenten den 13 september 1897, dagen efter invigningen, finns en beskrivning av interiören. ”Väggarna äro vitmenade med nedre delen avdelad i små fält av mattröda linjer eller ock prydd med lika färgade små rosetter, och nedom takstolsbasen löper en i något bjärtare färger målad, grönskimrande fris.”

Boxholms kyrka var brukskapell till dess den 1926 skänktes till Ekeby församling. Under 1930-talet upptäcktes att kyrkans träinredning, framför allt väggpanelerna, hade svåra fuktskador. Det berodde till stor del på slaggteglets dåliga isoleringsförmåga kombinerat med cementfogarnas sugförmåga som transporterade fukten till bakmuren av tegel. För att försöka få bukt med fuktproblemen installerades en värmeanläggning som pressade värmen utmed väggarna för att minska kondenseringen.

Mellan åren 1938-1941 genomgick kyrkan en invändig renovering under ledning av arkitekt Johannes Dahl i Tranås. I samband med renoveringen beskrev arkitekt Johannes Dahl kyrkorummets färgsättning, som då sannolikt var den ursprungliga färgsättningen. Trätaket hade laserade ytor i gulbrun ton med vita korsblommor och med mindre isättningar av rött och grönt. Läktarbröstningen var laserad i liknande färger. Väggar och valv var målade i kalkfärg med ”synnerligt schablonmässigt” utförda dekorationer samt med väggarna uppdelade i kvadermönster. För övrigt var dekorationerna koncentrerade till koret samt under läktarbröstningarna. I programmet för restaureringen skriver Johannes Dahl 1938 ”Interiören tillhör ju en stil, som vi nu ej äro så särskilt tilltalade av, men undertecknad anser att en genomgripande ändring av interiören skulle bli alltför dyrbar.” Det innebar att en del av originalinredningen bevarades, men färgsättningen förändrades. Väggarnas bröstningspanel togs bort på grund av fuktskador och det svartvitrutiga klinkergolvet ersattes av kalkstensplattor. I samband med att en ny orgel anskaffades 1948 från Mårtenssons orgelfabrik i Lund ombyggdes och utvidgades orgelläktaren av ingenjör Eric Persson i Tranås. Fuktproblemen fortsatte och 1971 gjordes ytterligare en omputsning av korabsidens väggar som var kraftigt fuktskadade. Samtidigt ombyggdes sakristian och kyrkans yttertak av svartplåt ersattes av grönpatinerad kopparplåt. Nästa större renovering utfördes 1989-1990 efter ett program framtaget av Uno Söderlund arkitektkontor i Stockholm.