svenska högarnas fyr

År 1873 godkände Kungl. Maj:t ritningarna för en ny fyr på Svenska Högarna. Därefter uppfördes ett öppet pelartorn av järn, ca 18,5 meter högt, med en linsapparat av andra ordningen och tillhörande lanternin. Tornet tillverkades vid Ludvigsbergs verkstad i Stockholm. Fyren ritades av fyringenjör Gustaf Emil Höjer, som även ledde byggnadsarbetet. Vidare uppsattes en mistkanon med lavett på en kanonplan med tillhörnade kruthus. Den gamla båken togs ned och flyttades till Storkläppen. Fyrplatsen anlades år 1874 och fyren tändes den 1 november samma år.
1965 elektrifierades fyren och ström erhölls från ett dieselaggregat, men redan 1968 ständges aggregatet och istället erhöll fyren AGA-belysning och solventil. Fyrpersonalen drogs in.
1986 monterades solceller på fyren., Ersatt av fyr. På högsta delen av Svenska Högarna uppfördes 1855 en 13 meter hög känningsbåk av resningsvirke i fyrkantig form, klädd med bräder och med ett sluttande koppartak. Båken var rödfärgad. Denna båk revs i samband med att den nuvarande fyren uppfördes 1874 och flyttades då till Storkläppen. Svenska Högarna var under 1400-talet ett livligt frekventerat fiskeskär och på ön eller omkringliggande skär fanns sannolikt redan då stenkummel som stöd för insedlingen. I Lotsverkets liggare över sjömärken 1840-1860 omnämns Sqvimparskaten, Sqvimparskäret och Korskobben. Det sistnämnda anges vara uppfört 1827, medan de två övriga sannolikt i början av 1700-talet.
KÄLLA: Sjömärken; vägvisare och kulturminnen. Johnny Söderlund, 2007.