ÖSTERSLÖVS KYRKA

Interiör
Innanför västportens dubbla dörrblad av ek möter vapenhuset med ljusa, slätputsade, väggar. I hörnen finns kolonnetter med tärningskapitäl vilka bär upp ett högrest kupolvalv. Kolonnetter och valvbågar samt ett listverk som markerar valvhjässan är gråmålade. Golvet är ursprungligt med kvadratiska cementplattor och gult tegel i ett rutmönster. På södra väggen finns en dörr som leder till tornets andra våning och en minnestavla av sten med förgylld text som berättar om kyrkans tillkomst: Under Konung Oscar IIs regering då Wilh. Flensburg var biskop i Lunds stift och Andr. Bruzelius kyrkoherde i Österslöf, lät kyrkans patronus herr M. De Trescov uppbygga detta tempel åren 1875-1878. I öster leder dubbla, ekådrade dörrar med röda detaljer vidare in i kyrkorummet.

Kyrkorummets väggar är slätputsade och målade i en varm, ljus kulör. Mellan fönsteraxlarna finns murade lisener som utgör anfang för högresta, svagt hästskoformade valvbågar mellan vilka tunnvalv löper. Över korsmitten finns ett stort kupolvalv från vilket kyrkorummet öppnar sig mot korsarmarna i söder och norr samt över koret och den absidiala sakristian i öster. Över korsarmarna och koret är taken tunnvälvda medan sakristians tak utgörs av ett hjälmvalv. Lisener, valvbågar och hörnkedjor är målade i en ljust grå kulör. På långhusets västra vägg finns en utkragande orgelläktare som vilar på fyra konsoler. Balustradens ramverk och fyllningar är ekådrade med röda och blå detaljer. Muröppningen går upp i tak så att tornets västra rosettfönster syns från kyrkorummet över orgeln. Golvet i kyrkorummet är lagt med ljusa, kvadratiska klinkers.

Koret ligger två trappsteg över långhusets golv. Trappan och golvytan närmast denna är lagd med mörkgrå komstadkalksten. Det övriga golvet har en vävd heltäckningsmatta i beige kulör. Större delen av koret upptas av altaruppsatsen med altarring. Altaruppsatsen flankeras av två dörrar, inkorporerade i en vägg som skiljer koret från den bakomliggande, absidiala sakristian. Bakom altaruppsatsen finns ett generöst ljusinsläpp från en sammanhängande rad av rundbågiga fönster i sakristians övre väggparti. I nordvästra hörnet av koret är kyrkans dopfunt med baldakin placerad. I dess sydvästra hörn finns predikstolen. På korets norra vägg sitter tio målningar på träplattor vilka liksom epitafiet och ytterligare målningar kommer från den medeltida kyrkan. Målningarna på norra väggen, med bibliska motiv, ska vara målade 1694 och ha utgjort del av en läktarbarriär, medan det är mer osäkert var de tre målningarna på södra väggen suttit.

Sakristian har absidial form med golv belagt med tegel, väggar och tak är liksom i kyrkorummet målade i en varm, ljus kulör. Två listverk i grå kulör löper horisontellt längs med väggarna. Taket utgörs av ett flackt valv med ett stort lunettformat föns-ter med solfjäderspröjs. Kring fönstret finns ett profilerat listverk målat i grå kulör. Genom takfönstret silas ljuset från det ovanliggande kolonnettgalleriet ned. Sakristian är möblerad med en enkelt utformad skåpinredning med en bänk som fungerar som altare samt några stolar och ett litet skrivbord. I öster leder en dörr, i en högrest rundbågig muröppning, vidare ut på kyrkogården.

Korsarmarna skiljs från långhuset av rundbågiga arkader som bärs upp av kolonner. På arkaderna vilar läktarvåningarnas genombrutna ekådrade balustrader. I bottenplan finns två bänkrader i var korsarm, vända mot kyrkorummet. Bakom bänkarna är de yttre delarna av korsarmarna avbalkade med låga träskrank, tillverkade med bänkinredningens främre bänkskärmar som förebild. Bakom skranken finns utrymme för textilförvaring och vaktmästeri. Golvet under bänkkvarteren och bakom skranken är mörkt betsade brädgolv. I korsarmarnas östra väggar finns vardera två ekådrade dörrar, varav den ena leder ut till kyrkogården och den andra till ett trapphus med gjutna trappor. Trapphusen har flackt kupolvälvda tak, målade i ljust grå kulör och partier av fyra högresta fönster i rundbågiga muröppningar. Trapphusen mynnar på korsarmarnas läktare. Läktargolven är uppbyggda av gradänger, sannolikt med ursprungligt brädgolv. Inredningen utgörs av enkla gråmålade sittbänkar av trä.

Uppgång till tornet sker via en spiraltrappa, lik de vid korsarmarna, från vapenhuset. Väggarna är ljust målade med en grå bröstning. En smal, brunmålad dörr leder till orgelläktaren i tornets första våningsplan. Trappan vidare upp i tornet ryms i den norra tornmuren. Ovanför orgelläktaren är klockvåningen som till största delen upptas av klockbocken. Dubbla, rundbågiga ljudöppningar finns i samtliga väderstreck. Till tornvinden, som saknar golv, leder en lång stege. Här förvaras bl.a. delar av den tidigare nockbalustraden. I de oputsade tegelväggarna finns synliga inslag av medeltida tegel som återanvänts från den rivna kyrkan. Även på tornmurens kvaderstenar finns rester av måleri från den medeltida kyrkan. Från tornet nås även vinden över långhuset.

Inredning och inventarier
Kyrkans altaranordning är samtida med kyrkobyggnaden och ritad av Helgo Zettervall. Altaranordningen är inkorporerad med väggen till den bakomliggande sakristian. Altarbordet skjuter ut från anordningens mitt. På ömse sidor om altaret finns vridna kolonner med tärningskapitäl som håller upp en överbyggnad som består av en närapå hästskoformad rundbåge med snidade dekorationer, krönt av ett kors. Inom tympanonfältet finns ett runt fält och två rundbågar. I de olika fälten finns dekorationsmålningar i blått och guld. Uppsatsen är tillverkad i trä, målad i brun kulör med förgyllda detaljer. Över altaret är ett slätt textfält med texten Jag är lifsens bröd, hvilken som kommer till mig, han skall icke hungra, och hvilken som tror på mig, han skall aldrig törsta. Joh.6:35. Mitt framför texten hänger ett litet snidat krucifix.

Altarringen tillhör också den ursprungliga inredning som ritats av Zettervall. Den är halvcirkelformad med en kraftig sockel. Balustraden är genombruten med fyrpassformer inom ett krysslagt ramverk. Knäfall och överliggare är klädda med röd sammet. I vardera ände av altarringen står högresta, profilerade ljusstakar med elektriska ljus som är senare tillkomna.

Predikstolen med trappa är ursprunglig inredning av Zettervall. Den går i samma stil som altaruppsatsen. Korgen vilar på en fot med fyra tätt grupperade kolonner med profilerad bas och tärningskapitäl. Kolonnerna bär upp ett fundament som är avrundat upptill, där korgen vilar. Korgen har ett utdraget listverk nedtill medan sargen är uppdelad i fält av kolonner med ovanpåliggande rundbågar. Inom varje fält finns avbildningar av evangelister och apostlar i halvrelief. Fem av sex av avbildningarna ska ha suttit på en predikstol från 1600-talet som fanns i den nu rivna kyrkan. Korgen avsluts upptill med ett profilerat listverk. Predikstolen är ekådrad lik övrig inredning, med detaljer i rött, blått och guld. I samband med renovering 1964 sänktes predikstolen för att prästen skulle komma närmare församlingen.

Dopfunten med dopfuntsbaldakin, båda snidade i ek och polykromt bemålade, är daterade till 1600-talets första del och har flyttats med från den medeltida kyrkan. Från en marmorerad fot, med en enkel profilering längs sidorna, utgår en centralt placerad, svarvad pelare omgiven av sex volutformade stödben. På detta vilar en sexsidig cuppa med snidade sidostycken, listverk och överliggare. Till funten hör ett dopfat av mässing från år 1609. Baldakinen är tillverkad i samma stil som dopfunten, och har en ovanligt högrest form. Sidopartierna är indelade i bildfält med oljemålningar av evangelisterna inom flätbandsramar, vart och ett åtskilt av en marmorerad miniatyrkolonn. Längst ned kragar ett listverk ut med snidade fält likt de på dopfuntens cuppa. Ovanför bildfälten smalnar baldakinen av. Här finns bildfält bemålade med änglar och akantusblad samt ett textfält som löper runt hela pjäsen. På toppen kröns baldakinen av en duva på ett runt klot omgivet att små volutformade träsniderier. I södra korsarmen finns ännu en dopfunt som är del av den inredning som Zettervall ursprungligen ritade för kyrkan. Funten är tillverkad i trä med kvadratisk fot, runt skaft och flersidig kuppa med rund bildfält. Funten är ekådrad med detaljer i rött och blått. I skriften Österslövs kyrka från medeltid till nutid anges att kyrkans medeltida dopfunt ska finnas i parken till Karsholms slott, dock utan fot.

Bänkinredningen är ursprunglig för kyrkan från 1878. Av de ursprungligen 26 bänkraderna i långhuset återstår idag 17, ordnade i två kvarter på var sida om mittgången. I vardera korsarm återstår två, av ursprungligen sex, rader med bänkar. Bänkarna är öppna och ekådrade i brun kulör med röda och blå detaljer. Längst fram finns herrskapsbänkar tillverkade för dåvarande patronus på Karsholms slott. Dessa bänkrader är slutna, med tygklädda, stoppade sitsar och dörrar med nyckellås. De främre bänkskärmarna liksom bänkgavlarna har avlånga fyllningar med runda överdelar, omgivna av listverk målade omväxlande i rött och blått.

Kyrkans orgel är från 1958. Det är en mekanisk orgel med tio stämmor tillverkad av A. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund. Spelbordet är vänt mot kyrkorummet. Fasaden är hög och smal med synliga pipor i det övre fältet. Kyrkans tidigare orgel installerades 1879, året efter att kyrkan invigts. Orgeln hade tolv stämmor och en manual och var tillverkad av D. Köhne i Köpenhamn.
Kyrkans lillklocka är omgjuten av Andreas Wetterholtz i Malmö 1742. Storklockan gjöts om av samma man år 1758.

Övrigt. Bland kyrkans klenoder finns en mässhake i röd sammet från 1619. Mässhaken ska bland annat ha använts vid invigningen av Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad den 8 juni 1628.

Österslövs kyrka utgörs av långhus, symmetriska korsarmar, torn i väster och en halvrund absid i öster. I hörnen mellan långhus och östra sidan av korsarmarna, samt mellan långhus och torn finns små runda trapptorn. Fasaderna är vita och slätputsade med rika putsdekorationer i form av listverk, masverk, fönster- och dörromfattningar, gaveltinnar och strävpelare. Sockeln av granit, med en brant avsmalnande övre del, löper runt hela kyrkan. Längs hela takfoten löper ett profilerat listverk som nedtill avslutas av en rundbågefris. Hörnkedjorna är markerade av strävpelare, gavelpartier har helt eller delvis trappstegstinnar. I trapptorn och absider finns rundbågearkader som markerar höga, smala fönster. I korsarmarnas gavelpartier finns rundbågiga trefönstergrupper med kolonnetter. Långhusfönstren har masverk med två sidoställda rundbågefält med ett överliggande runt fönster. Fönstren har gjutjärnsbågar och spröjs. Avtäckningar är av skiffer och plåt. Absidens och trapphusens kägeltak är plåttäckta medan övriga kyrkobyggnaden har tegeltak. På tornets västra taknock är ett krönkors placerat. I takvinklarna mellan långhus och korsarmar finns låga takkupor med listverk och långsmala fönster. Dessa var före 1929 års renovering utformade som små torn med trappstegsgavlar.

Huvudentrén ligger i tornet i väster. De dubbla portarna är av ek med kassettindelning och sparkplåtar. Portomfattningen har en lodrät riktning, omgiven av pilastrar och överliggande rundbågar murade i tre språng, krönt av en trappstegsgavel. På var sida om portalen ger de avtäckta nivåerna på tornets västra strävpelare fasaden balanserande horisontell betoning. Över portalomfattningen finns ett rosettfönster med järnspröjs och en slätputsad omfattning murad med fyra språng. Ovanför rosettfönstret är årtalet 1878 inskrivet med järnsiffror. På östra kortsidorna av korsarmarna finns rakt avslutade dörröppningar inom rundbågiga portaler. På korets östra sida finns en dörr i en raksluten muröppning där en rundbåge är inristad i putsen ovan, vilket kan vara en markering av hur dörröppningen tidigare såg ut. I trapptornen finns smala, höga dörrar. Dörrarna är kasettindelade och brunmålade.

En stenkyrka i romansk stil byggdes i Österslöv under slutet av 1100-talet. Under 1700-talets befolkningsökning byggdes kyrkan till med en korsarm. Trots detta var kyrkan hundra år senare för trång varför församlingen beslutade att uppföra en ny kyrkobyggnad. Kyrkans patronus tillika ägaren av godset Karsholm, Michael Treschow, anlitade arkitekten Helgo Zettervall och bekostade kyrkobygget som startade år 1875, samma år som kyrkan i grannsocknen Nosaby ritad av samma arkitekt invigdes. Österslövs kyrka invigdes 1878.

Av Helgo Zettervalls produktion är en bråkdel nybyggda kyrkor. 11 nybyggen efter hans ritningar kom att uppföras, varav 9 i Lunds stift. Zettervalls förslag var generellt dyra och det är möjligt att församlingar av ekonomiska skäl backade ur och beställde enklare ritningar av en byggmästare. Samtliga nybyggda kyrkor var unika, utan upprepning i form, material eller rumsliga lösningar. Österslövs kyrka var den sista av nybyggnaderna att uppföras. Inledningsvis revs den medeltida kyrkan och tegel och gråsten återanvändes i uppförandet av den nya kyrkan som byggdes helt i tegel undantaget tornet som byggdes av gråsten. Hela byggnaden vilade på en hög, skråkantad granitsockel. Utvändigt var kyrkan slätputsad och vitkalkad med den rikast utformade exteriören av alla Zettervalls nybyggen: listverk, profiler, nockstaket och småtorn i både tegel och gjuten cement. Fönstren var av gjutjärn och dörrarna målades med oljefärg. Taken täcktes med ekspån. Kyrkan har en korsformad grundplan där korsarmar och sakristia är lika långa medan långhus och västtornet utgör en längre arm. Invändigt putsades och målades kyrkans väggar med horisontella band i omväxlande mörka och ljusa kulörer och inredningen ekådrades med resultatet att interiören blev mörk och suggestiv, i kontrast till byggnadens bländvita yttre. Ljusinsläppen var höga och smala, flera av dem högt placerade på väggytorna. Läktarna försågs med kolonner i gjuten cement och golven i vapenhuset och långhuset belades med cementplattor och gult tegel i rutmönster. Zettervall gav i kyrkans form uttryck för en nyromansk stil med ortodoxa influenser. Bland annat använde han flitig motiv som cirkelslag som liknar hästskobågar, där anfangen ligger närmare varandra än valvbågens bredaste del, ett motiv som är vanligt förekommande inom morisk arkitektur.

Den första större renoveringen av kyrkan genomfördes 1929 under ledning av länsarkitekten Nils A. Blank. Innan detta tillfälle hade kyrkan försetts med järnugnar för uppvärmning och flera av taken hade lagts om med galvaniserad stålplåt. Essensen av renoveringen är en förenkling av kyrkans rikt dekorerade exteriör. Gesimser, tinnar och andra detaljer hade visat sig känsliga för väder och vind, avtäckningar saknades som skyddade från vatten varpå tegelmurverket frostsprängde. Nockbalustraden orsakade ständigt läckage. Således togs denna bort, övre delen av strävpelarna revs, liksom krönkorsen över trappstegsgavlarna. Trapptornens spirformade tak ändrades till låga kägeltak. Avtäckningar gjordes med grythytteskiffer respektive stål- och kopparplåt. Torn, långhus, kor och korsarmar fick taktäckning av enkupigt tegel. Invändigt målades kyrkorummet i en enhetlig ljus kulör.

Läktarbarriärer, valvbågar, listverk och fönsterkarmar målades grå. Äldre inventarier från den rivna kyrkan återbördades till kyrkorummet; däribland dopfunten med baldakin från 1600-talet.

Under 1960-talet försågs kyrkan med innerfönster, i absidens kolonnettgalleri fick innerfönstren gultonade glas. I delar av koret lades golvet om med mörk komstadkalksten. Under ledning av arkitekt Torsten Leon-Nilsson målades den fasta inredningen om så att ekådringen ersattes med en lasering med markerad penseldragning, vars kulör utgick från färgsättningen på Zettervalls dopfunt. Kyrkan försågs med nya armaturer och i sakristian lades ett rött tegelgolv.

Under 1970-talet togs tre bänkrader på var sida om mittgången i långhusets bort och herrskapsbänkarna flyttades västerut. Läktarbarriärernas ekådring som målats grå 1929 återställdes, liksom kolonnerna som nu målades bruna. Sakristian fick ny skåpinredning efter ritningar av arkitekt Nils Lindblad.

År 2000 fick norra korsarmens östra takfall nytt falstaktegel från Börringe. Ett par år senare tillskapades förrådsutrymmen i båda korsarmarna, bakom skärmväggar som tillverkades med utgångspunkt från bänkskärmarna i långhuset. Bakom skärmarna i södra korsarmen finns textilförvaring, i norra korsarmen finns skåp och vask.