Sofia Kyrka

Sofiakyrkan har en korsformig, treskeppig planform med
rundavslutat kor samt två intilliggande korkapell där det ena hyser
sakristian. Kyrkan har fasader av oputsat tegel och
fasadornamentik i cement. Takytorna är belagda med skiffer med
undantag för tornspiran samt tornryttaren och de mindre
hörnspirorna som är klädda med kopparplåt. Fönstren är
spetsformiga med masverk i olika passformer, de ornamentala
formerna har getts en ljus färgsättning som står i kontrast med det
röda teglet. Interiören kommer efter den nu pågående
restaureringen få en färgsättning som är mer kulört än den varit
tidigare. Murytorna kommer utgöra en ljusmålad grund där
snickerier som bänkinredning, innertak m.m. kommer
ekådringsmålas och dekorationer, ornamentik målas i bl.a. en röd
färgskala.

När Jönköping flyttades på 1600-talet fanns på det nuvarande
Väster mycket liten bebyggelse. Den dåvarande slottsförsamlingen använde Slottskapellet eller det
Västra kapellet som församlingslokal. Med att staden utvecklades började församlingen växa och vid
1800-talet hade bebyggelsen trängt utanför 1600-talets stadsplan och sträckte sig nu mot väster som
kommit att kallas Västra förstaden och slottsförsamlingen eller västra församlingen kom att bli
trångbodda i Slottskapellet. 1859 beslutades att en ny
kyrka skulle byggas men det beslutet skulle komma att
dröja innan det genomfördes. År 1880 återuppväcktes
frågan och kyrkans lokalisering diskuterades.
Inledningsvis bestämdes att den nya kyrkan skulle
uppföras i närheten av nuvarande Per Brahegymnasiet
och den intilliggande gatan gavs därför namnet
Kyrkogatan. När platsen var vald utlystes en
arkitekttävling till vilken det inkom fem förslag som
skickades till Överintendentsämbetet i Stockholm för
godkännande. Alla förslag kom dock att förkastas av
ämbetet vilka istället uppdrog en av sina egna arkitekter
att utarbeta ritningar för den nya kyrkan.

Arkitekten var Gustaf Dahl som var samme arkitekt som
ritade Kungliga Bibliotekets nybyggnad och som 1883
utnämndes till professor i byggnadskonst vid
Konstakademin. Den nya kyrkan ritade han i en ren
nygotisk stil vilken kommit att bli populär vid det sena
1800-talet. Arkitekturen hämtade idealen från gotiken
vilket i kombination med den nya tidens maskinella
produktionssätt möjliggjorde ett byggande med ett
överdåd och precision som sällan skådats. Dahls ritningar
stadsfästes 1884 och nybygget inleddes 1885 men då på
platsen för den nya salutorgsplatsen som istället fick flytta
till det nuvarande Västra torget. Invigningen av kyrkan
skedde i maj 1888 och med den nya kyrkan överfördes en
del av de inventarier som togs till Slottskapellet i samband med att slottskyrkan brann 1737.

Kort efter det att kyrkan färdigställts erhöll den sina glasmålningar. Dessa föreställer de heliga
sakramenten och apostlarna Petrus och Paulus samt profeterna Moses och Elias. Vidare uppvisar fönstren
en rik växt- och blomsterornamentik. Glasmålningarna utförde i München av den välrenommerade
glasmåleriateljén F X Zettler, firman var en av de största
företagen med verksamhet både i Europa som i Amerika. I början
av 1900-talet tillkom dopfunten som är skuren i ek av
folkskoleläraren D. Lindahl i Kosta.

Under 1930-talet skedde mindre förändringar där bland annat
urtavlan 1934 ersattes med en genomlysande dito. Det
upprättades även ett ombyggnadsförslag för kyrkan. Uppdraget
gavs åt den dåvarande stadsarkitekten Göran Pauli vars förslag
föreskrev väldigt omfattande förändringar av kyrkobyggnaden.
Bland annat ville Pauli att mittskeppet skulle avskiljas från
sidoskeppen samt att kyrkans arkadbågar skulle ersättas med
lägre valvringar och att det mesta av de arkitektoniska
dekorationerna skulle rensas bort. Av dessa planer kom inget att
genomföras, bidragande till detta kan varit att Pauli förolyckades
i en bilolycka.

Istället för en genomgripande ombyggnad genomfördes 1952-53
en restaurering av kyrkan efter program av arkitekten Johannes
Dahl i Tranås. Vid arbetena rengjordes kyrkorummet och
ommålades i en ny dämpad färgsättning. Fönstren sågs över och
ersattes, altaret och predikstolen förändrades där predikstolen fick ett nytt ljudtak. Kyrkan fick ett nytt
värmesystem och de parkettgolv som fanns ersattes med kalksten. Ett av korkapellen inreddes med bland
annat en ny glasmålning som utformades av konstnären Knut Hallgren från Stockholm, Hallgren ritade
även de nya ljuskronor som ersatte de ursprungliga. Det finns även noteringar som talar om att en
exteriör ommålning genomfördes under samma tid under ledning av arkitekt Haakon Ahlberg.

Den interiöra restaureringen följdes 1960-61 av en exteriör restaurering. För åtgärdsprogrammet stod
arkitekten Lars Stalin i Jönköping som utarbetade tämligen omvälvande förändringar av kyrkan.
Arbetena omfattade en omspikning av de skiffertäckta takytorna samt reparationer av tornspiran.
Kyrkans takavvattningssystem ersattes med ett nytt. Fasaderna sågs över och reparerades med puts som
infärgades i en tegelröd kulör. Ornamentik och putsytor målades sedan med färgtypen Cemcol som var
tänkt att erbjuda fasaden ett skydd som likställdes med plåt. Vid den västra ingången gjordes ny
dekorationsmåleri i sgraffitoteknik, måleriet utfördes av den italienska stuckatören Riccardo Reazzole.
Stalin gav exteriören en mycket skarp färgskala med vilket han vill betona de plastiska formerna och
stärka det gotiska uttrycket. För detta mötte han stor kritik där många ansåg att kyrkan nu lyste ilsket och
kändes helt främmande. Under 1960-talet gjordes även mindre förändringar av orgelfasaden i samband
med att nya pipor installerades av Åkerman & Lunds nya orgelfabrik.
I början av 1980-talet gjordes mindre förändrings- och underhållsarbeten då ett antal av bänkarna i
mittskeppets bakre delar plockades bort. En partiell invändig ommålning genomfördes under ledning av
arkitekt K-E Gemfeldt. Större arbeten gjordes inför kyrkans 100-årsfirande. Då genomfördes en
ombyggnad efter ledning av arkitekt Ingvar Selse. Under renoveringen rengjordes fasaderna och vid
västentrén byggdes entrétrappen om och tillgänglighetsanpassades med två ramper. Invändigt rengjordes
kyrkan och en handikappstoalett inrättades samtidigt som städrum och personalutrymmena
kompletterades. Det ursprungliga cementmosaikgolvet sågs över och reparerades samt togs övergolvet i
det norra korkapellet bort.
Den senaste exteriöra restaureringen genomfördes 2000-02 under ledning av Lennart Dufwá på LD
Service i Jönköping. Vid restaureringen blästrades fasaderna och lagades med stenlagningsbruk för at
sedan åter avfärgas i en tegelröd kulör. Den starka kontrastverkan som kyrkan fick vid den restaureringen
på 1960-talet dämpades något genom att den vita avfärgning som de dekorativa elementen hade gavs en
varmare och mjukare ton. Sönderfruset tegel behandlades med rent kalivattenglas och vattenglas för att
återställa teglets fuktmekanik. Alla fönster sågs över och renoverades, korfönstren som ursprungligen
varit fasta monterades nu i lösa fönsterramar för att underlätta framtida underhåll. Den norra entrén
byggdes om till utrymningsväg varvid den återställdes till sitt ursprungliga utseende, takytorna sågs över
och skifferbeläggningen kompletterades samt fick tornet helt ny koppartäckning. Invändigt målades
kyrkans stålkolonner om där de gamla färgskikten helt togs bort innan de ommålades med oljefärg,
förgyllningarna rengjordes samtidigt.
En nu pågående invändig restaurering syftar till att ge kyrkorummet en mer ursprunglig, kulört färgskala.
Murytorna kommer ges en ljus, varm ton där snickerier som bänkinredning och innertak kommer
ekådras. Dekorationer och ornamentik som kolonner kommer att målas ibland annat röda toner.
Målsättningen är att stärka det nygotiska uttrycket. Förändringar i kyrkorummet kommer bl.a. bestå i nya
förrådsväggar i form av spaljéväggar. Ett antal bänkar kommer även demonteras.