Slottskapellet

Kapellet har föregåtts av flera andra byggnader men den
nuvarande tillkom på initiativ av Erik Dahlbergh som vid tiden
var landshövding i Jönköping. Det kapell som byggdes hade en
korsformad plan och timrad stomme. 1737 brann slottet och
begravningskapellet övergick då till att fungera som
församlingskyrka för slottsförsamlingen och med det inreddes
kyrkan med bänkar och predikstol. Under 1700-talet tillkom
även vapenhus och sakristia. På 1800-talet ersattes bland annat
sakristian med en ny men 1871 genomfördes en genomgripande
ombyggnad där kapellets hela karaktär förändrades både
exteriört som interiört.
Den senaste restaureringen som genomfördes 1991 syftade till att i viss mån återställa kapellet till ett mer
ursprungligt utseende. Vid restaureringen lades ett spåntak och lanterninen fick en ny utsmyckning med
Dahlberghs ritningar som förlaga. invändigt fick kyrkorummet en väl sammanhållen karaktär där den
äldre inredningen fick samsas med ett nytt fristående altarbord och altartavla.

Erik Dahlberghs ritningar till ett nytt begravningskapell på den
västra kyrkogården är daterade 1692 men den kyrkliga historian
sträcker sig långt tillbaka. En första kyrkobyggnad tros ha
uppförts redan i slutet av 1300-talet. Denna kyrka brandhärjades
i slutet av 1500-talet och kyrkan revs någon tid efter och ersattes
med ett mindre träkapell vilket stod fram till att det nuvarande
kapellet byggdes.
Länge samsades slottsförsamlingen med det hospital som var
beläget i närheten och som hade sin begravningsplats i
anslutning till församlingens. I övrigt dominerades alltsedan
staden bränts och flyttats av åkermark, det dröjde fram till 1800-
talet innan den nya staden sprängde gränserna för den stadsplan
som utarbetades på 1600-talet när staden flyttades. Hur kapellet
utfördes är inte klart men de ritningar som Dahlbergh upprättade
visar en korsformad kapellbyggnad hållen i barockens formspråk
med rundbågformiga fönster och rödfärgade fasader med ljusa
ornament och listverk. Även interiören var mer utstuderad än den
interiör som möter besökaren idag.
Av vad som är känt från kapellets tidiga historia är att bland de
första förändringar skedde 1737 i samband med att
slottsförsamlingen, när slottskyrkan brinner, låter
begravningskapellet övergå till att fungera som
församlingskyrka. Med den förändrade funktionen inreddes
kyrkan med bänkinredning och några år senare tillkom en predikstol som tidigare varit placerad i
slottskyrkan, denna utfördes 1692 av bildhuggaren Gustaf Kihlman. 1765 gjordes en tillbyggnad av
kapellet då ett mindre vapenhus tillkom vid den södra ingången, invändigt tillkom den västra läktaren vid
samma tillfälle. Vapenhuset följdes sex år senare av en sakristia som uppfördes i timmer och spåntäcktes,
sakristian antas varit placerad i vinkeln mellan de östra och norra korsarmarna.
Till kapellet byggdes år 1775 en klockstapel som det är oklart när den revs men vissa källor talar för att
den fortfarande stod 1831 men på en litograferad utsikt från 1838 finns inte klockstapeln med längre.
1778 tillbyggdes kapellet med ytterligare ett vapenhus, detta uppfördes vid den norra entrén och
samtidigt byggdes den norra läktaren och predikstolen flyttades från kyrkorummets nordöstra hörn till
det sydöstra. Åren kring sekelskiftet 1800 gjordes flera underhållsarbeten av både kapellet och
klockstapeln, 1803 och 1806 ersattes vapenhusens spåntäckning med taktegel.
1812 skedde ytterligare en större förändring när sakristian flyttades till den östra gaveln, även den nya
sakristian utfördes i timmer. Några år senare brädfodrades sakristian och täcktes med tegel och samtidigt
togs en ny fönsteröppning upp på den östra sidan. 1832 ersattes kapellets brädpanel och kring samma tid
revs de båda vapenhusen, invändigt tillkom ett träaltare. En orgel tillkom på 1850-talet då en äldre orgel
införskaffades från Kristine kyrka och installerades på den västra läktaren.
Ett omfattande ombyggnadsskede skedde 1871 då kapellet genomgick en stor om- och tillbyggnad. Vid
detta tillfälle gjordes vapenhusen och sakristian om och fick sina nuvarande volymer. Brädpanelen
ersattes med lika utförande som den tidigare, kapellet hade redan en tid tidigare fått en vit färgsättning
istället för den ursprungliga röda, alla kapellets fönster nytillverkades. Invändigt utfördes en bröstning
upp till fönsterhöjd av pärlspåntspanel och väggfälten ovanför vävspändes. Väggpanelen målades med
vit oljefärg medan de vävspända fälten limfärgades i gräddgult, blågrått och brunt. Läktartrapporna
byggdes om och altarringen kläddes om. I slutet av samma årtionde fick kapellet sitt första värmesystem
då två järnkaminer införskaffades. Den slutna bänkinredningen ersattes i slutet av 1800-talet av en ny
öppen bänkinredning av missionshustyp, denna typ av bänkar blev mycket vanliga i kyrkorna under
denna tid. Bänkarna ersattes vid tillfälle med en annan typ av lösa bänkar, när detta gjordes är oklart.
Under 1900-talet har mindre förändringar skett. 1924 plockades predikstolen bort och placerades under
en tid i Sofia församlingshem, det dröjde ända till 1952 innan den återbördades till kapellet. Samtidigt
som predikstolen återmonterades så ersattes de öppna bänkarna med en ny, klassiserande, bänkinredning.
Järnkaminerna plockades bort och ett varmluftssystem installerades. Den senaste stora restaureringen
genomfördes 1989-91 och syftade till återställa kapellet till något av den utformning som Erik Dahlbergh
avsett när han upprättade ritningarna 1692. Detta tar sig uttryck i den lanterninprydnad som
nytillverkades med Dahlberghs ritningar som förlaga. Nya trappor tillkom vid entréerna och en
tillgänglighetsanpassning gjordes.
Invändigt togs de gamla kaminmurarna bort i kordelen och entrén mellan sakristian och kyrkorummet
flyttades så den placerades rakt bakom altaret. Bröstningspanelen ersattes med ny och väggfälten ovanför
vävkläddes och målades. Den pappspänning som varit i
takkupolen plockades bort och målades i en blå kulör.
Framför den nya sakristientrén placerades ett nytt
fristående altare och altarbord. Fönsteröppningarna
kompletterades med nya innerbågar med isolerglas. På
1970-talet hade en toalett installerats i den norra entrén,
denna togs nu bort och flyttades till en fristående
servicebyggnad som byggdes norr om kapellet. Inför
kapellets 400-årsjubileum gjordes en ny altartavla som
placerade i det fristående altaret, den äldre altartavlan
flyttades till sakristian.