Lillkyrkan

Kyrkobyggnaden
Exteriör beskrivning
Motala Verkstad var en egen stadsdel och separerad från Motala stad. På 1830 talet bodde där
fler människor än i Motala köping. Motala fick stadsrättigheter först 1881. I mitten av 1800-
talet bildades en egen församling i Motala Verkstad med en egen kyrka och präst. I samband
med att pastor A.O Hertzman 1869 flyttade från orten avstannade verksamheten och
byggnaden kom att användas som skollokal. Kyrkobyggnaden revs i samband med
kraftstationsbygget 1919. Därefter var församlingen inhyst i olika tillfälliga lokaler, bl a höll
man till i Lådan, Godtemplargården, som låg längre ner på Borensvägen. När
verksamheten ökade kom frågan upp om att uppföra en särskild kyrka i Motala Verkstad.
Syföreningarna började arbeta för att få en fast samlingsplats att verka i. På 1940-talet
förvärvades en tomt. Under 1950-talet var det bostadbrist i Sverige och det var svårt att få
tillstånd att bygga en kyrka. Men kyrkoherde Carl Hoppe som satt med i byggnadskommittén
var även politiker och löste problemet genom att även bygga ett flerbostadshus i anslutning
till kyrkan. Som arkitekt anlitades Lennart Ekenger från Linköping och byggnadsfirman
Andersson & Bengtsson i Motala gjorde det praktiska arbetet. I den asymmetriska
byggnadskroppen är både kyrkorum och församlingssal inrymd.
Frescomålningen i koret är utförd av den finlandssvenske konstnären Lennart Segerstråle
(1892 -1975). Målningen anknyter till familjen och arbetet. Konstnären har gjort en stor fresk
i Heliga Korsets kapell i Motala samt flera kyrkor, främst i norra Sverige. Mest känd är han
för sin stora Finlandiafresk i Finlands banks huvudkontor i Helsingfors. Till sin hjälp i Motala
hade han stuckatören Stig Kling från Stockholm.
Andra söndagen i advent invigdes den nya kyrkan av biskop Torsten Ysander.
Redan från början var det mycket barn - och ungdomsverksamhet i kyrkan även scouterna
hade sina lokaler i kyrkan. År 1995 gjordes en stor ombyggnad där framförallt
barnverksamhetens lokaler byggdes om och moderniserades. De små källarfönstern ersattes
med större fönster och en separat ingång ut till lekplatsen anordnades. Fasaderna putsades om
och koppartaket lagades upp med nya inbyggda hängrännor. I kyrksalen lades parkettgolvet
om och innertaket fick en ny panel. Bänkarna ersattes med lösa stolar.
Kyrkan är byggd av gjutna betongelement och tegel. Fasaderna är putsade med en sprutad
beige modern puts. Sockeln är slätputsad och målad svart. Kyrkan ligger med gaveln mot
gatan och har ett brant asymmetriskt sadeltak belagt med skivtäckt kopparplåt. I söder finns
en låg envånings länga med entré, hiss, toaletter och administrativa lokaler som är
sammanbyggda med bostadshuset i två våningar. Även dessa byggnader har takbeklädnad av
grönmålad plåt på de flacka sadeltaken. Fasaderna är putsade med en modern sprutad puts i
en beige kulör. På kyrkans västra gavel finns ett slätputsat kors samt fem, små spetsbågiga
fönsteröppningar. På norra sidan finns en ingång för barnverksamheten med en glasad trädörr.
Verksamheten byggdes ut genom att källaren grävdes ur och fönstren byttes till större och en
separat ingång togs upp. Via huvudporten i väster kommer man direkt in i kyrkan. Portiken
går utanför fasadlivet och skyddas av skivfalsad kopparplåt. Dörrarna är försedda med stående
panel som är svartmålad. I envåningsbyggnaden finns ytterligare en entré med två pardörrar
bredvid varandra. Dessa är glasade och av kopparplåt. Norr om entrén finns ett större
fönsterparti som har fönsterbleck av koppar. Kyrkan har höga spetsbågiga fönster på norra
sidan. På östra sidan sitter betongglas vilket ursprungligen gav ljus över altaret. De är försatta
på insidan. På östra sidan finns vitmålade enluftsfönster och på västra sidan är det
tvåluftsfönster. Ytterligare en ingång finns på den norra sidan in till ett förråd, men där det
tidigare var den ursprungliga sakristian. Dörren är klädd med en brun ribbad panel och har en
glasad ruta. Till entrén är en gjuten trappa.

Lillkyrkan är Motala Verkstads stadsdelskyrka och har fått sitt namn eftersom den är
Motala församlings minsta kyrka. Församlingen bildades redan i mitten av 1800-talet
med egen kyrka som revs 1919 varefter man vistades i olika lokaler. Kyrkan är ritad av
arkitekt Lennart Ekenger från Linköping och invigdes 1957. Till kyrkan hör
församlingssal och lokaler för barnverksamhet. För att få bygga under bostadsbristens
1950-tal var församlingen tvungna att även bygga ett flerbostadshus på tomten. År 1995
byggdes lokalerna om och moderniserades. Kyrkans branta oregelbundna tak höjer sig
över den övriga bebyggelsen som består av enfamiljsvillor. I miljön ingår klockstapeln
tillverkad av järnbalkar. Kyrkorummet är enkelt och sparsmakat och bygger mycket på
äldre traditioner med ett rektangulärt kyrkorum och läktare. Frescomålningen av
Lennart Segerstråle anknyter till miljön i Motala Verkstad med arbetare som kommer
hem till familjen.

Interiör beskrivning
I entrén i väster sitter innerdörrar med fyllningar målade i två grå kulörer. I det lilla utrymmet
mellan ytterporten och innerdörrarna är golvet belagt med kalksten. Kyrkorummet har ett högt
brant sadeltak som är klätt med en ljus grönbrun träpanel. Ursprungligen var taket klätt med
brun träpanel. Golvet är belagt med parkett samt kalkstensplattor i koret och altargången samt
vid entrén. Väggarna är av tegel som slammats tunt i en vitbeige kulör. Teglet är synligt under
slamningen. Kyrksalen har höga fönster på norra väggen där innerbågarna har blyinfattat glas
där vissa rutor är färgade i ljusbrunt. Ursprungligen hade fönsterbågarna bara klarglas.
Fönsterbänkarna är av kalksten. På söderväggen mot församlingssalen sitter en gråmålad
vikvägg som öppnas upp i samband med större kyrkliga högtider. I väster över entrén finns en orgelläktare inklädd med gråmålade skivor som kröns av ett ca 20 30 cm högt utsirat svart
smidesräcke. En öppen trappa i trä och smide leder upp till läktaren. Orgeln är byggd av
Reinhard Kohlus i Vadstena och målad i vitt och rosa.

I altarnischen sitter en frescomålning utförd av konstnären och professor Lennart Segerstråle.
Ursprungligen var det två dörrar på var sin sida. Den norra dörren gick till ett mindre rum som
utgjorde sakristia. På väggen ut mot kyrkorummet satt en predikstol. Dörröppningarna är
igenmurade och predikstolen är ersatt med en enkel ambo i gråmålat trä. I de båda utrymmena
sitter nu fläktinstallationer med vitmålade plåtgaller ut mot kyrkorummet. Altaret står på en
kalkstenssockel och är byggt av tegel som är tunt slammat och avfärgat i vitt. Altarskivan är
av kalksten. Dopfunten är av marmor med en silvercuppa och är ritad av arkitekt Kurt von
Schmalensee. Ursprungligen hade kyrkan träbänkar men i samband med renoveringen 1995
ersattes de med lösa stolar av omålat trä med flätat smärtingtyg. På norra väggen mellan två
fönster sitter en träskulptur föreställande Maria med Jesusbarnet. Den är tillverkad i
Oberammergau i sydtyskland av Anton Fischer och kom till Lillkyrkan 1971. Från taket
pendlar fyra armaturer i mässing med kupor av klarglas. Ursprungligen hade de kupor av
frostat glas. Under läktaren sitter två mässingsarmaturer. Över läktaren sitter två pendlade vita
glasglober. Församlingssalen ligger i anslutning till kyrksalen och rummen skiljs åt genom en vikvägg.
Golvet är belagt med parkett och i det oregelbundna taket sitter vitmålade ljudabsorberande
skivor. Armaturerna är av mässing med vita ovala glaskupor. Väggarna är putsade och målade
i vitt. Ursprungligen var väggarna målade i grått och rummet var ganska mörkt. På västra
väggen sitter en vävd textil av Inger Hesselgren som församlingen samlade in medel för att
kunna införskaffa. I anslutning till församlingssalen i väster ligger sakristian. På golvet ligger
linoleummatta och väggarna är slammade och vitmålade. På västväggen sitter tre av de fem
små fönstren som är innefattade i bly med glasmålningar komponerade av den holländske konstnären Edlef Romeny, föreställande de fyra evangelisterna. Mellan sakristian och
kyrkorummet finns en gång där de övriga två glasmålningarna sitter, här finns också en
toalett, golvet är belagt med kalkstensplattor. Via en serveringslucka fungerar serveringen
från köket till församlingssalen. Här finns ett personalrum, förråd och städutrymmen samt en
utgång med dörr mot norr. Golven har linoleummattor och väggar och tak är klädda med
skivor som är målade. De ursprungliga dörrarna med fyllningar är målade i två gråa kulörer.

I entrén finns kapprum och hiss samt trappa ner till barnverksamheten i källaren. Golvet är
belagt med kalkstensplattor, väggarna är putsade och målade. Innerdörrarna är av trä och
glasade. I den södra delen var ursprungligen en vaktmästarbostad som nu är ombyggd till
arbetsrum med en korridor och kopieringsrum och ett samtalsrum. Dörrarna är glasade och
målade i grått utom dörren till samtalsrummet som är slät. Golven är belagda med
linoleummattor.

I källarvåningen är barn - och ungdomsverksamhet inrymd. Trappan är av grå flingcement.
För att få bättre ljus har de ursprungliga små källarfönstren ersatts av större enluftsfönster.
Här finns ett stort rum som ursprungligen användes av scouterna. Ett stöd i mitten av rummet
berättar att det har varit två rum från början. På ena väggen sitter väggfasta skåp. Här fanns
tidigare en eldstad, men som fungerade dåligt och revs ut. Via en korridor med kapprum och
en glasad trädörr kommer man till lokalerna för kyrkans ungdom och det rum som var byggt
som pingisrum när huset var nytt. I småbarnsavdelningen finns kök och olika rum för
verksamheten och tjänsterum. Mot norr är en separat utgång till den inhägnade lekplatsen.
Även här är fönstren utbytta till större fönster. Väggarna är putsade och målade eller klädda
med glasfiberväv. Golven är lagda med linoleummattor och i taken sitter vitmålade
ljudabsorberande skivor. I vissa utrymmen är taken putsade och målade.