BLACKSTA KYRKA

ÖVERSIKT Blacksta kyrka är en enskeppig, medeltida salkyrka med en senmedeltida sakristia och en mindre pannrumsutbyggnad i norr. Kyrkans taklag täcks sedan 1803 av rött, enkupigt taktegel.

TAK Långhuset och sakristian täcks av sadeltak med brant lutning. På vinden är huvuddelen av långhusets taklag tillgängligt för besiktning medan sakristians taklag är svårtillgängligt. Pannrumstillbyggnaden från 1929 på sakristians västra sida täcks av ett pulpettak, vilket är utfört som en förlängning av sakristians västra takfall.

Långhusets takstolar är i grunden gotiska och består av tassar, stödben, sparrar, och ett hanband. Förbindningarna är utförda med dymlingar och utan hak. Takstolarna är generellt utförda av virke av relativt smäckra dimensioner. Arkivmaterialet visar att takstolarna troligen var synliga fram till 1570-talet. Mycket tyder på att relativt stora delar av taklaget är medeltida.

Takstolarna har sekundärt försetts med inhuggna, fastspikade övre hanband samt fristående bockkonstruktioner för det nuvarande tunnvalvet av trä. Samtliga tillägg bör ha tillkommit i samband med att det nuvarande tunnvalvet uppfördes i kyrkan 1754.

En översiktlig genomgång av långhusets taklag visar att takstolarna 2 till 6 från väster är numrerade med inhuggna hopfogningsmärken i form av inhuggna streck. De är numrerade 1 till 5 från öst till väst. Takstolarna 7 till 14 från väster är numrerade 1 till 8 från öst till väst. På takstolarna 1 och 15 kunde ingen numrering iakttagas. Takstolarna bör ha tillkommit vid två olika tillfällen.

Yttertaken täcks sedan 1803 av rött, enkupigt taktegel på läkt. Under det nuvarande tegeltaket är kyrkans tidigare spåntak på grova underlagsplankor bevarat. Uppgifter i arkivmaterialet visar att kyrkan har haft spåntak åtminstone sedan mitten av 1600-talet.

Samtliga takfall är försedda med hängrännor och stuprör av målad plåt. Takens nock och vindskivor är avtäckta med plåt. Långhusets östra och västra gavlar kröns av ett klot, en vimpel och stjärna, vilka är placerade över varandra på en lång stång.

FASADER Kyrkans murverk är i huvudsak uppfört av natursten. Fönster- och dörröppningar är dock uppförda av tegel. Fasaderna är sedan 1963 täckta med en sprutad spritputs av KC-bruk och avfärgade brutet vita. Kyrkans sockel är putsad med en något slätare puts än fasaderna och är avfärgad grå.

FÖNSTER Kyrkans stickbågiga fönsteröppningar har utåt skrånande, putsade smygar. De utvändiga solbänkarna är sedan 1963 avtäckta med kopparplåt. Långhusets och korets fönster är utförda med horisontella och vertikala, svartmålad plattjärn, vilka är inmurade i smygarna. Mellan de utvändiga och invändiga plattjärnen är blyinfattade fönsterpartier infästa. I fönstren i norr och söder sitter kvadratiska, munblåsta glas med bård av rött, rosa, gult och grönt glas. De blyinfattade partierna är förstärkta med horisontella rundtenar mellan plattjärnen. De inre och yttre plattjärnen hålls samman av bultar och muttrar. Ett fönster i norr och fönstret i söder är utfört med en öppningsbar vädringslucka.

Fönstret på korets östra gavel har samma grundkonstruktion som långhusets fönster. Det blyinfattade partiet är försett med en figural framställning av målat, bränt, munblåst glas. Fönstret är utvändigt försett med ett ytterfönster som skydd för glasmålningen. Det yttre fönstret är utfört med en skruvad, tredelad karm av vinkeljärn.

Fönstret på långhusets västra gavel är utfört med karm och kopplade, spröjsade bågar av trä. Bågarna är indelade i sex rutor vardera. Fönstersnickerierna är gråmålade invändigt.

Sakristians tvåluftsfönster åt öster fick sin nuvarande utformning 1757, då en fönsteröppning från 1708 förstorades. Fönsterkarmen av trä är utförd med mittpost och horn. I fönsterbågarna sitter sammanlagt tolv små, blyinfattade, munblåsta fönsterglas, vilka är förstärkta med tre stormjärn per båge. Bågarnas gångjärn och vinkeljärnsbeslag är åtminstone från 1750-talet. Vinkeljärnsbeslagen är troligen äldre, möjligen sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal. Möjligen härrör bågarna och/eller beslagen från långhusets äldre fönster, innan fönsteröppningarna förstorades 1723.

Värmekammartillbyggnaden har ett runt fönster åt väster. I öppningen sitter en kopplad båge av trä med ofärgat glas.

Strax under nock på kyrkans västra gavel finns en sekundärt infogad ljusglugg för ljusinsläpp till vinden. I gluggen sitter ett svartmålat järngaller.

PORTALER Kyrkans huvudingång i väster är placerad i en stickbågig, djup muröppning. Öppningen är utförd med rätvinkliga, putsade smygar. Ingången omges inte av någon särskild markering/portal i fasaden. Tröskelstenen utgörs av en gravhäll av kalksten med en i dag helt utraderad inskription. Vid ingången sitter en inåtgående pardörr. Dörrbladen är utförda av tre breda, stående plankor och är på utsidan klädd med diagonalställd, profilerad panel. Panelen är fäst med handsmidda spikar. Dörrbladen är upphängda på två bandgångjärn.

Ingången till den tidigare värmekammaren är placerad i tillbyggnadens norra fasad. I den stickbågiga öppningen sitter en utåtgående enkeldörr med ett dörrblad av ramverk, vilket utvändigt är klätt med stående, spontad panel.