Berg - Högsböla - Kampavall - Yttersöra

Den riksintressanta kulturmiljön omfattar en del av odlingsbygden på kalkstensplatån på Nordbillingen. Den berör Bergs socken.Landsvägen genom centrala Berg, från Stolan upp mot Kampavall, utgör den förenande länken för helhetsupplevelsen av den gamla odlingsbygd som omger vägens båda sidor. Kulturmiljöns avgränsning mot sydost och sydväst är framför allt baserad på upplevelsen av ett mycket välbevarat äldre kulturlandskap och mot söder innefattas den gamla vägknuten Kampavall i området. I V avgränsas den av fastighetsgränsen mot Karlsfors som löper naturligt nere i kalkstenskleven. Mot N och O finns ingen tydligt upplevelsebar gräns i det välbevarade kulturlandskap som vetter mot Stolan respektive Esbjörnstorp. (Där har avgränsningen av kulturmiljön främst baserats på ägogränser).
Landsvägen Stolan - Kampavall inramas till stor del av mäktiga stenmurar. Vägmiljön med den smala följsamma stenmurskantade landsvägen i gammal dragning genom kambrosilurbygdens odlingslandskap är mycket karaktärsfull. Vägen ingår i ett mycket välbevarat äldre vägnät i Berg och Vallebygden som värderats som av högsta kulturhistoriska värde. Samma gäller de välbevarade huvudsakligen stenmurskantade vägarna Berg-Karlsfors och Yttersöra-Kampavall, se nedan.
Ett utmärkande karaktärsdrag för kulturmiljön är det småskaliga lokalvägnätet med gott om välbevarade stenmurskantade f.d. fägator. Vid sidan av själva landsvägen med sina ofta stora dubbelmurar, samt vägen Yttersöra-Kampavall (se nedan), är en av de största och bäst bevarade den stora murkantade fägata som kommer från Esbjörnstorp i öster och anknyter till en annan fägata från Berg och Solberga. Även från Stora Stolan i norr går en utpräglad fägata mellan stenmurar söderut mot Solberga. Från Rud löper en murkantad fägata västerut.
Generellt karaktäriseras odlingslandskapet inom kulturmiljön av det mycket välbevarade i stort sett sammanhängande stenmurslandskap från laga skiftets tid på 1840-1850-talet. I dagens Skaraborg är det endast kring Billingen som stenmurslandskapet bevarats i sådan mängd och särskilt i Berg och Säter. Det är påtagligt att 1800-talets stenmurslandskap här överlagrar mängder av äldre agrara landskapsstrukturer som går tillbaka till medeltid och förhistorisk tid. Detta tillför kulturlandskapet i dessa områden en mycket stark karaktär, kontinuitet och tidsdimension. Mot den bakgrunden har odlingslandskapet i Berg särskilt höga kulturhistoriska värden.
Det mycket gamla odlingslandskapets anpassning till kalkstensplatån, avsatser och skiffersluttningar har format ett mycket rikt sammansatt innehåll. Det fortfarande småskaliga odlingslandskapet karaktäriseras till stor del av åkermark med odlingsrösen och stenmurar jämte stora inslag av lövträddungar, solitära gamla lövträd och stora stråk av öppen enbevuxen hagmark. Inslaget av körsbärsträd är påtagligt. Nätverket av stenmurskantade gamla fägator är ett mycket utmärkande karaktärsdrag som bevarats i Berg (se ovan). I anslutning framför allt till Högsböla by men även till Yttersöra by finns påtagliga inslag av de oskiftade byarnas odlingslandskap, inte minst naturreservatet Högsböla ängar (se nedan).
Stora inslag finns även av fossil åkermark med röjningsrösen, särskilt i N och NO. Exempelvis kan nämnas Raä Berg 1, 56, 122, 123, 124, 127, 128 och 129. En del av dessa kan sannolikt förknippas med uppodling efter skiftena, men vissa bör dock ha stark förankring i de oskiftade tresädesbyarnas åkergärden.
Fornlämningarna, särskilt mängden gravar från brons- och järnålder, ger stark förhistorisk förankring. Gravarna utgörs främst av stensättningar, runda eller kvadratiska, men även rösen och högar förekommer. Ett järnåldersgravfält med 45 gravar ligger nära Högsböla by (Raä Berg 13) och ett annat men mycket litet järnåldersgravfält (Raä Berg 30) med endast fem gravar är beläget nere i Högsböla ängar. Raä Berg 62 omfattar fyra stensättningar nära Bergs by och kan vara en rest av ett i övrigt förstört gravfält.
Gravarna ligger ofta som åkerholmar i odlingsmarken eller som impediment i hagmark och är inte sällan upplevelsemässigt påtagliga inslag i kulturlandskapet. Fornlämningarna skyddas enligt Kulturmiljölagen (se nedan).
Ur bebyggelsesynpunkt är de bäst bevarade delarna av kulturmiljön Högsböla och Yttersöra samt i någon mån Berg. Rud och Solberga är gamla enstaka hemman som legat i nära anslutning till byarna Högsböla och Berg. Rud har en traditionell gårdsstruktur vad gäller gårdsbyggnadernas gruppering och grundkaraktär från 1800-talet, även om de enskilda bostadshusen förändrats under 1900-talet. Solberga har en likartad karaktär men även inslag av mer småskalig f.d. torpbebyggelse från 1800-talet samt enstaka nyare villabebyggelse.
Enstaka spridd f.d. torp- och backstugubebyggelse ligger på gammal utmark till byarna i områdets norra del längs vägen. På Högsbölas utmark i N ligger Högsböla 1:6 Karlstorp som har en välbevarad ålderdomlig enkelstuga från 1800-talet, idag den enda som återstår här i mer oförändrat skick.
Högsböla by har en mycket väl bibehållen karaktär av småby i närkontakt med Bergs lite större bybildning och lämningarna av Tatermyrans medeltida bytomt. Vid Högsböla finns en mycket genuin bykaraktär med några aktiva bondgårdar med 1800- och tidig 1900-talsbebyggelse samt en utpräglad tåplats med byns vattentäkt och en typisk liten knutpunkt för byns lokalvägnät. De många välbevarade karaktäristiska faluröda gårdsbyggnaderna är mycket viktiga för det goda helhetsintrycket av byn. Från bytån löper ner genom ängen en f.d. fägata mot gammal utmark, fägatan är fornlämningsklassad som hålväg (Raä Berg 60). Upplevelsen av bymiljön får en ovanligt ålderdomlig karaktär eftersom den oskiftade byns gamla äng är bibehållen, skyddad som naturreservat. Inom kambrosilurområdet är det framför allt Billingen som har kvar några större partier av de ängsmarker med lövängar som förr var ett grundläggande karaktärsdrag för det västgötska kambrosilurområdet.
Ängskaraktären i Högsböla är överhuvudtaget mycket väl bibehållen och har en mycket riklig lundflora. Karaktären av gammal löväng med åtskilliga spår av stubbskottsbruk, inte minst den mycket stora mängden hamlade lövträd, t.ex. ask, alm, björk och ek, är påtaglig. Spår av tidig odling med odlingsrösen och små för hand avröjda ytor förekommer i viss mån. Långt nere i ängen mot västra utkanten övergår de f.d. inägorna i betad kalkstenhed typ fala. Uppenbarligen har här varit ett parti betad utmark på torrbackar. Stråket av öppen betesmark går parallellt med ängen. Ett planterat granskogsparti utgör avgränsning utanför reservatet.
Högsböla 1:1 Sörgården/Kronogården från 1800-talets mitt samt Högsböla 1:2/1:5 Nolgården, vars äldsta byggnader är från samma tid som Sörgården, utgör väl samlade faluröda gårdsmiljöer som är mycket viktiga för upplevelsen av bymiljön. Den stora Sörgården/Kronogården var häradsskrivarboställe och omfattar flera välbevarade gårdsbyggnader från främst 1800-talet.
I nära anslutning till Högsböla bytomt, vid bytåns ytterkant med dammar och hagmark, ligger lämningarna av Tatermyrans medeltida bytomt som omfattade två gårdar (fast fornlämning Raä Berg 4). Tatermyran var en småby som åtminstone på 1700-talet funktionellt sett ingick i Bergs by. Inom Tatermyran finns åtskilliga bebyggelselämningar i form av husgrunder, stensträngar, 2-3 fägator, terrasseringar, en hålväg, källargropar och odlingsspår. Bäst bevarade är en bastant källargrund i S, två husgrunder i S och O, en husruin i O med murar kvar upp till en meters höjd, samt i NO en tydlig hålväg/fägata kantad av stensträngar. I O finns fossil åkermark bl.a. med en jord- och stenvall. (Uppgifter ur Fornsök). Tatermyran har en speciell kulturhistorisk betydelse även eftersom det är en mycket tidig referens (1400-tal) till att människor, som på västgötska kallats tater, det vill säga tattare, levt i det medeltida Västergötland.
Kring Högsböla och ner mot Berg och Kyrketorp fortsätter samma småskaligt präglade kulturlandskap, till stor del indelat av stengärdesgårdar, som finns även något norrut. Även stora stråk av betesmarker omväxlas med stenmurslandskapet. Exempelvis finns ett mycket uttrycksfullt stråk av hagmarker från Högsböla ner mot Prästgården. Landsvägen bär samma genuina prägel av följsam gammal landsväg som norrut, till stor del kantad på båda sidor av stenmurar.
Gårdarnas bebyggelse i Berg och Kyrketorp kännetecknas överlag av en traditionell uppdelning i mangård och fägård med överlag faluröda ekonomibyggnader med visst inslag av tegel i fähus/stallar. Högvuxna lövträd inramar flertalet mangårdar, flera omgärdas av stenmurar. Gårdsbyggnaderna domineras av tidsperioden ca 1860-1950, i varierande utsträckning med moderniserade manbyggnader. Exempelvis finns här den stora Nygården med manbyggnad från 1886 och ett stort antal ekonomibyggnader. Gårdsbebyggelsen har dock genomgått en del förändringar i sen tid. Flera gårdar har tidstypiska inslag av ekonomibyggnader från 1900-talets mitt och senare del. Enstaka gårdar har idag sentida villor som bostadshus.
Bergs by följer landsvägen och har delvis en tät och utpräglat agrar prägel som är starkt karaktärsskapande. Ett stycke N om sockenkyrkan ligger det f.d. kyrkoherdebostället och den f.d. Bergs norra skola vilka vittnar om Bergs roll som bygdecentrum. Från medeltiden fram till 2007 var Berg centrum i Bergs pastorat. Prästgården var kyrkoherdeboställe (Bergs Prästbol 5:1 Bergs prästgård f.d.). Hela prästgårdsmiljön med f.d. kyrkoherdeboställe och löneboställe omfattar totalt ca 15 byggnader, från främst 1880-tal-1940-tal ca varav flertalet faluröda. Det är en kulturhistoriskt värdefull helhetsmiljö i mycket god samklang med omgivande kulturlandskap. Bergs norra skola f.d., (Bergs Prästbol 5:5) byggdes som ny folkskola 1926 och var i bruk till 1965. Exteriören är fortfarande välbevarad sedan 1920-talet, främsta förändring är att den faluröda fasaden senare ommålats i ljusgult. Den typiska faluröda uthuslängan är också välbevarad sedan 1920-talet. 1927 byggdes ny lanthandel vid Rosenhaga strax N om Bergs kyrka. (Bergs Prästbol 6:1). Lanthandelsfunktionen upphörde 1966 men den faluröda byggnadens enkla tidstypiska 1920-talsexteriör är fortfarande väl bevarad.
Vid Bergs kyrka i Kyrketorp möts vägar från Karlsfors, Stolan och Kampavall. Frånsett den kvarliggande Karlsgården finns här främst en del bostadshus av egnahemstyp med brutet tak från ca 1920-1935. Flertalet av dessa bostadshus är dock mer eller mindre förändrade i sen tid.
Av högsta värde är Bergs mycket karaktärsfulla kyrkomiljö med sockenkyrkan, kyrkogården och sockenmagasinet. Kyrkplatsen i sin helhet har tidigmedeltida ursprung samt är starkt förankrad i omgivande agrara kulturlandskap. Kyrkomiljön inramas av faluröda ladugårdar i V och Ö som också ger stark karaktär liksom betesmarkerna som når nära fram mot den medeltida kyrkplatsen. Den stora sockenkyrkan har ursprung från 1100-talet men efter en omfattande ombyggnad 1774 återstår av den tidigmedeltida kyrkan troligen främst det stora romanska västtornet. Mycket nära tornet står den vitputsade murade tvåvåningsbyggnad som byggdes på medeltiden som kyrkhärbre (tiondebod) och senare användes som sockenmagasin och skolhus.(Bergs-Kyrketorp 10:1). Bergs sockenmagasin är en av Västergötlands mycket få kvarvarande medeltida byggnader som inte är en kyrkobyggnad.
Bergs kyrkogård är idag en stor och ovanligt stadsmässig landsbygdskyrkogård, men bär som helhet också en genuin prägel av en gammal sockenkyrkogård i en central odlingsbygd. Bland annat återspeglas i vårdarnas utformning och inskrifter Bergs roll som ett månghundraårigt kyrkligt centrum för omgivande bygd. Här finns också en stark kontinuitet i tid med gravvårdar från medeltid till nutid. Förekomsten av en sannolik förhistorisk grav (en hög) på kyrkogården (Raä Berg 2:1) ger platsen ett särskilt tidsdjup. Kyrkogårdens stora grusade gångsystem, det skiffertäckta bårhuset från 1957 och den stora bogårdsmuren med sina ålderdomliga kalkstenstrappor samt den hamlade trädkransen ger också mycket stark karaktär. Sammanfattningsvis har kyrkogården stora kulturhistoriska värden. Bergs delvis medeltida kyrka i sammanhang med det medeltida sockenmagasinet medför att Bergs kyrkomiljö har unika värden
Den enda av bondgårdarna i Kyrketorp som fortfarande har en ursprunglig utformning i behåll är den utskiftade Karlsgården (Bergs-Kyrketorp 7:1). Karlsgården är en traditionellt utformad, väl sammanhållen gårdsmiljö med byggnader från ca 1880-tal-1930-tal).
Söder om Karlsgården fortsätter i huvudsak stenmurarna kring landsvägen som omges av stenmurslandskapet i det småskaliga odlingslandskapet som sträcker sig ner mot Kampavall.
Yttersöra SV om Bergs by var den största byn i Bergs socken före 1800-talets skiften. Den gamla byn hade en för norra delen av kambrosilurområdet karaktäristisk struktur med två gårdsklungor samlade kring den öppna byplatsen. I huvudsak finns det tvådelade bebyggelsemönstret i behåll i kärnan som efter laga skiftet 1842 omges av flera små grupper av utflyttade gårdar. Den lilla bykärnan är tätt samlad kring vägskälet mot Berg, Karlsfors och Kampavall. Yttersöra 11:2/12:3 Baggården som kvarligger på gammal plats i byn är en av centrala Västergötlands bäst bevarade gårdsmiljöer från 1800-talets senare del. Hela bebyggelsemönstret inklusive den genuina gamla trädgården är bevarat och tillför mycket stora kulturvärden. Även den faluröda Prästgården, även kallad Västergården, från ca 1850, (Yttersöra 1:5) som varit komministergård är fortfarande väl bibehållen. Även byområdet för övrigt kännetecknas främst av gårdsbebyggelse med traditionell funktionsuppdelning och gårdsbyggnader mestadels från ca 1850-1950 inklusive vissa yngre ekonomibyggnader. Höga lövträd och ibland äldre trädgårdar, såsom på Baggården, inramar mangårdsbebyggelsen. Enstaka inslag av yngre eller nybyggda villor finns.
Den oskiftade tresädesbyn Yttersöra hade tre ursprungliga åkergärden men det fjärde gärdet, i väster, Klevagärdet, hade utvidgats och förstorats före år 1700 på bekostnad av ett äldre ängsgärde. Ett mycket välbevarat småskaligt odlingslandskap med stenmursindelad åkermark samt beteshagar och lövskogsdungar utbreder sig idag västerut på det gamla Klevagärdet. Detta omfattar kalkstensplatån V om Yttersöra bybebyggelse ända bort till klevkanten ner mot Karlsfors. Kulturlandskapet har här en mycket stark kontinuitet från den oskiftade byns tid.
Den lilla landsvägen från Yttersöra mot Kampavall har även ursprung som byns fägata mot utmarkerna på Billingen. Vägen som är stenmurskantad har en mycket genuin äldre karaktär. Stenmurslandskapet är fortfarande till stor del sammanhängande mellan Yttersöra och Kampavall, även om inslag finns av i sen tid avröjda partier. Kulturlandskapets äldre karaktärsdrag dominerar dock fortfarande stort bl.a. inslag av beteshagar, åkerholmar med odlingsrösen och stora solitära lövträd samt ett fuktigt lövskogsparti som erinrar om gammal äng. Det karaktäristiska lokalvägnätet omfattar även fler mindre f.d. fägator med stenmurspartier.
Kampavall med sitt läge kring ett centralt fyrvägskors har en typisk bakgrund som vägskäl med marknadsplats och samlingsplats på gammal utmark där flera byar möttes. Fortfarande finns i stort en god upplevelsemässighet av 1800- och det tidiga 1900-talets lilla bygdeknut. Marknadshandel utanför städer var hårt reglerat fram till att full näringsfrihet infördes i Sverige 1846 och 1864. Kampavall var t.ex. en av 30 marknadsplatser som fanns på den skaraborgska landsbygden år 1900, men har använts för marknader långt tidigare. Under 1800-talets senare del låg här en tät grupp av backstugor och torpställen, varav en del under 1900-talets första del ersattes med tidstypiska egnahem. Lanthandel (helt ombyggd idag) och skolhus uppfördes här i tidigt 1900-tal.
Bebyggelsen vid Kampavall domineras fortfarande av småskalighet och faluröd bebyggelse även flera av de kvarvarande äldre byggnaderna förändrats under sent 1900-tal. Fortfarande finns en del små bostadshus i behåll som hört till de f.d. torpen och backstugorna. Av stort kulturhistoriskt värde är Yttersöra 7:7 som är ett mycket välbevarat litet bostadshus av enkelstugutyp, troligen med ursprung i tidigt 1800-tal. Huset var bostadshus på ett av soldattorpen som låg här. I Kampavall ligger även Bergs f.d. södra skola (Yttersöra 1:3). Den faluröda f.d. folkskolan från 1926 och småskolan hitflyttad 1928 utgör en välbevarad, enhetlig byggnadsgrupp av stort kulturhistoriskt värde. Lilla Björstorp 1:1 och Lilla Björstorp 1:2 är bra representanter för de småbruk och den småskaliga torp- och backstugubebyggelse som på 1800-talet och i början av 1900-talet låg i Kampavalls utkant mot Yttersöravägen.

Ingår också i:
-Område av riksintresse för kulturmiljövård Berg
-Område av riksintresse för naturvården
-Berg Bygden med stora riksintressen, Länsstyrelsen Skaraborg 1994.
-Område 1: Berg i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun 1988.
-Vägobjekt av högsta kulturhistoriska värde är väg 758 Karlsfors-Berg
-Vägobjekt av högsta kulturhistoriska värde är väg 770 Varnhem-Lilla Stolan, del av.
-Bergs kyrkogård ingår i Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Norra Billings pastorat. VGM 2008.
-Baggården i Yttersöra är uppmärksammad i Gårdar i Västergötland, Länsstyrelsen 2004.

Området omfattar centrala delen av Bergs socken. Förhistoriska fornlämningar förankrar denna del av kambrosilurområdet i bronsålder och järnålder. Byarna i Berg har legat tätt och har i jämförelse med flertalet andra byar inom kambrosilurområdet varit ganska små. Flertalet har haft en stor ägoblandning sinsemellan. Oavsett laga skifte under 1800-talet kan den äldre medeltida bystrukturen fortfarande uppfattas i kulturlandskapet.
De flesta byarna hade åkern fördelad på tre gärden närmast bytomten, i några fall hade del av ängen närmast byn uppodlats till åker. Ängen låg framför allt i sluttningen på kalkstensplatåns övre del och upp mot lerskifferlagren högre upp mot Billingen samt i vissa mindre obrukade partier inom åkergärdena. Högsböla äng, som än idag till stor del hävdas, låg dock på kalkstensplatån och dess klev ner mot alunskiffernivån. Den huvudsakliga utmarken med bete och skogsresurs låg högre upp på själva Billingen. Man betade även det åkergärde som låg i årlig träda i det tresädesbruket som bedrevs.
Berg omnämns som Bärgh 1345 och byn omfattade i jordeboken 1564 4 hela hemman. Byn har bestått av Kamsgården, Mellangården, Nygården och Stora Bredegården.
Högsböla skrevs Högzbölet 1540. I jordeboken 1564 omfattade byn två hela frälsehemman. Byn omfattar Sörgården (Kronogården) och Nolgården. Högsböla var en egen bybildning men har ingått i inägostråk med Berg.
Kyrketorp bestod 1654 av en by med fyra hela prebendehemman. Byn har omfattat Håkansgården, Tolsgården (Bengtsgården), Karlsgården och Älekärr.
Prästebolet har liksom de andra medeltida hemmanen Rud och Solberga varit självständiga enstaka hemman formellt, men har funktionellt haft ägoblandning med Berg.
Tatermyran som omnämns i skrift 1447 utgjorde fram till laga skiftet en småby om två gårdar men låg funktionellt sett i ägoblandning med Berg. År 1540 omfattade Tatermyran ett klosterhemman. Förleden i ortnamnet motsvarar tattare, på västgötska tater. Namnet har en särprägel eftersom det är en indikator på att benämningen användes redan i sen medeltid. Den ena av gårdarna bytte 1859 namn till Rosenhaga. Tatermyran har funktionellt sett haft ägoblandning med Bergs by.
Yttersöra by var den största byn i Bergs socken och omfattade åtta hela hemman i jordeboken 1564. Namnet omnämns 1371 som Otarsör, förleden syftar på det fornsvenska mansnamnet Ottar. Laga skifte genomfördes 1842. Byn bestod fram till dess av Västergården (Prästegården), Björsgården, Baggården, Jutagården, Bengtsgården, Lars Persgården (kallad Nämndemansgården), Hovslagaregården och Örjansgården (kallad Broddängen). I Yttersöra genomfördes ett solskifte i tidigt 1700-tal, vilket var ovanligt i Skaraborg men desto vanligare i Mellan- och Östsverige.
Kampavall är en av centrala Västergötlands marknadsplatser. Enligt Häradsekonomisk karta över Skaraborgs län från 1877-1882 fanns här en klunga av backstugor och torpställen. Flera av socknens hantverkare var då bosatta där. Till Kampavall förlades även skolhus för denna del av Berg på 1920-talet. Kampavall hade karaktären av ett litet bygdecentrum under 1800- och tidigt 1900-tal.

Den riksintressanta kulturmiljön omfattar en del av odlingsbygden på kalkstensplatån på Nordbillingen. Den berör Bergs socken.Landsvägen genom centrala Berg, från Stolan upp mot Kampavall, utgör den förenande länken för helhetsupplevelsen av den gamla odlingsbygd som omger vägens båda sidor. Kulturmiljöns avgränsning mot sydost och sydväst är framför allt baserad på upplevelsen av ett mycket välbevarat äldre kulturlandskap och mot söder innefattas den gamla vägknuten Kampavall i området. I V avgränsas den av fastighetsgränsen mot Karlsfors som löper naturligt nere i kalkstenskleven. Mot N och O finns ingen tydligt upplevelsebar gräns i det välbevarade kulturlandskap som vetter mot Stolan respektive Esbjörnstorp. (Där har avgränsningen av kulturmiljön främst baserats på ägogränser).
Landsvägen Stolan - Kampavall inramas till stor del av mäktiga stenmurar. Vägmiljön med den smala följsamma stenmurskantade landsvägen i gammal dragning genom kambrosilurbygdens odlingslandskap är mycket karaktärsfull. Vägen ingår i ett mycket välbevarat äldre vägnät i Berg och Vallebygden som värderats som av högsta kulturhistoriska värde. Samma gäller de välbevarade huvudsakligen stenmurskantade vägarna Berg-Karlsfors och Yttersöra-Kampavall, se nedan.
Ett utmärkande karaktärsdrag för kulturmiljön är det småskaliga lokalvägnätet med gott om välbevarade stenmurskantade f.d. fägator. Vid sidan av själva landsvägen med sina ofta stora dubbelmurar, samt vägen Yttersöra-Kampavall (se nedan), är en av de största och bäst bevarade den stora murkantade fägata som kommer från Esbjörnstorp i öster och anknyter till en annan fägata från Berg och Solberga. Även från Stora Stolan i norr går en utpräglad fägata mellan stenmurar söderut mot Solberga. Från Rud löper en murkantad fägata västerut.
Generellt karaktäriseras odlingslandskapet inom kulturmiljön av det mycket välbevarade i stort sett sammanhängande stenmurslandskap från laga skiftets tid på 1840-1850-talet. I dagens Skaraborg är det endast kring Billingen som stenmurslandskapet bevarats i sådan mängd och särskilt i Berg och Säter. Det är påtagligt att 1800-talets stenmurslandskap här överlagrar mängder av äldre agrara landskapsstrukturer som går tillbaka till medeltid och förhistorisk tid. Detta tillför kulturlandskapet i dessa områden en mycket stark karaktär, kontinuitet och tidsdimension. Mot den bakgrunden har odlingslandskapet i Berg särskilt höga kulturhistoriska värden.
Det mycket gamla odlingslandskapets anpassning till kalkstensplatån, avsatser och skiffersluttningar har format ett mycket rikt sammansatt innehåll. Det fortfarande småskaliga odlingslandskapet karaktäriseras till stor del av åkermark med odlingsrösen och stenmurar jämte stora inslag av lövträddungar, solitära gamla lövträd och stora stråk av öppen enbevuxen hagmark. Inslaget av körsbärsträd är påtagligt. Nätverket av stenmurskantade gamla fägator är ett mycket utmärkande karaktärsdrag som bevarats i Berg (se ovan). I anslutning framför allt till Högsböla by men även till Yttersöra by finns påtagliga inslag av de oskiftade byarnas odlingslandskap, inte minst naturreservatet Högsböla ängar (se nedan).
Stora inslag finns även av fossil åkermark med röjningsrösen, särskilt i N och NO. Exempelvis kan nämnas Raä Berg 1, 56, 122, 123, 124, 127, 128 och 129. En del av dessa kan sannolikt förknippas med uppodling efter skiftena, men vissa bör dock ha stark förankring i de oskiftade tresädesbyarnas åkergärden.
Fornlämningarna, särskilt mängden gravar från brons- och järnålder, ger stark förhistorisk förankring. Gravarna utgörs främst av stensättningar, runda eller kvadratiska, men även rösen och högar förekommer. Ett järnåldersgravfält med 45 gravar ligger nära Högsböla by (Raä Berg 13) och ett annat men mycket litet järnåldersgravfält (Raä Berg 30) med endast fem gravar är beläget nere i Högsböla ängar. Raä Berg 62 omfattar fyra stensättningar nära Bergs by och kan vara en rest av ett i övrigt förstört gravfält.
Gravarna ligger ofta som åkerholmar i odlingsmarken eller som impediment i hagmark och är inte sällan upplevelsemässigt påtagliga inslag i kulturlandskapet. Fornlämningarna skyddas enligt Kulturmiljölagen (se nedan).
Ur bebyggelsesynpunkt är de bäst bevarade delarna av kulturmiljön Högsböla och Yttersöra samt i någon mån Berg. Rud och Solberga är gamla enstaka hemman som legat i nära anslutning till byarna Högsböla och Berg. Rud har en traditionell gårdsstruktur vad gäller gårdsbyggnadernas gruppering och grundkaraktär från 1800-talet, även om de enskilda bostadshusen förändrats under 1900-talet. Solberga har en likartad karaktär men även inslag av mer småskalig f.d. torpbebyggelse från 1800-talet samt enstaka nyare villabebyggelse.
Enstaka spridd f.d. torp- och backstugubebyggelse ligger på gammal utmark till byarna i områdets norra del längs vägen. På Högsbölas utmark i N ligger Högsböla 1:6 Karlstorp som har en välbevarad ålderdomlig enkelstuga från 1800-talet, idag den enda som återstår här i mer oförändrat skick.
Högsböla by har en mycket väl bibehållen karaktär av småby i närkontakt med Bergs lite större bybildning och lämningarna av Tatermyrans medeltida bytomt. Vid Högsböla finns en mycket genuin bykaraktär med några aktiva bondgårdar med 1800- och tidig 1900-talsbebyggelse samt en utpräglad tåplats med byns vattentäkt och en typisk liten knutpunkt för byns lokalvägnät. De många välbevarade karaktäristiska faluröda gårdsbyggnaderna är mycket viktiga för det goda helhetsintrycket av byn. Från bytån löper ner genom ängen en f.d. fägata mot gammal utmark, fägatan är fornlämningsklassad som hålväg (Raä Berg 60). Upplevelsen av bymiljön får en ovanligt ålderdomlig karaktär eftersom den oskiftade byns gamla äng är bibehållen, skyddad som naturreservat. Inom kambrosilurområdet är det framför allt Billingen som har kvar några större partier av de ängsmarker med lövängar som förr var ett grundläggande karaktärsdrag för det västgötska kambrosilurområdet.
Ängskaraktären i Högsböla är överhuvudtaget mycket väl bibehållen och har en mycket riklig lundflora. Karaktären av gammal löväng med åtskilliga spår av stubbskottsbruk, inte minst den mycket stora mängden hamlade lövträd, t.ex. ask, alm, björk och ek, är påtaglig. Spår av tidig odling med odlingsrösen och små för hand avröjda ytor förekommer i viss mån. Långt nere i ängen mot västra utkanten övergår de f.d. inägorna i betad kalkstenhed typ fala. Uppenbarligen har här varit ett parti betad utmark på torrbackar. Stråket av öppen betesmark går parallellt med ängen. Ett planterat granskogsparti utgör avgränsning utanför reservatet.
Högsböla 1:1 Sörgården/Kronogården från 1800-talets mitt samt Högsböla 1:2/1:5 Nolgården, vars äldsta byggnader är från samma tid som Sörgården, utgör väl samlade faluröda gårdsmiljöer som är mycket viktiga för upplevelsen av bymiljön. Den stora Sörgården/Kronogården var häradsskrivarboställe och omfattar flera välbevarade gårdsbyggnader från främst 1800-talet.
I nära anslutning till Högsböla bytomt, vid bytåns ytterkant med dammar och hagmark, ligger lämningarna av Tatermyrans medeltida bytomt som omfattade två gårdar (fast fornlämning Raä Berg 4). Tatermyran var en småby som åtminstone på 1700-talet funktionellt sett ingick i Bergs by. Inom Tatermyran finns åtskilliga bebyggelselämningar i form av husgrunder, stensträngar, 2-3 fägator, terrasseringar, en hålväg, källargropar och odlingsspår. Bäst bevarade är en bastant källargrund i S, två husgrunder i S och O, en husruin i O med murar kvar upp till en meters höjd, samt i NO en tydlig hålväg/fägata kantad av stensträngar. I O finns fossil åkermark bl.a. med en jord- och stenvall. (Uppgifter ur Fornsök). Tatermyran har en speciell kulturhistorisk betydelse även eftersom det är en mycket tidig referens (1400-tal) till att människor, som på västgötska kallats tater, det vill säga tattare, levt i det medeltida Västergötland.
Kring Högsböla och ner mot Berg och Kyrketorp fortsätter samma småskaligt präglade kulturlandskap, till stor del indelat av stengärdesgårdar, som finns även något norrut. Även stora stråk av betesmarker omväxlas med stenmurslandskapet. Exempelvis finns ett mycket uttrycksfullt stråk av hagmarker från Högsböla ner mot Prästgården. Landsvägen bär samma genuina prägel av följsam gammal landsväg som norrut, till stor del kantad på båda sidor av stenmurar.
Gårdarnas bebyggelse i Berg och Kyrketorp kännetecknas överlag av en traditionell uppdelning i mangård och fägård med överlag faluröda ekonomibyggnader med visst inslag av tegel i fähus/stallar. Högvuxna lövträd inramar flertalet mangårdar, flera omgärdas av stenmurar. Gårdsbyggnaderna domineras av tidsperioden ca 1860-1950, i varierande utsträckning med moderniserade manbyggnader. Exempelvis finns här den stora Nygården med manbyggnad från 1886 och ett stort antal ekonomibyggnader. Gårdsbebyggelsen har dock genomgått en del förändringar i sen tid. Flera gårdar har tidstypiska inslag av ekonomibyggnader från 1900-talets mitt och senare del. Enstaka gårdar har idag sentida villor som bostadshus.
Bergs by följer landsvägen och har delvis en tät och utpräglat agrar prägel som är starkt karaktärsskapande. Ett stycke N om sockenkyrkan ligger det f.d. kyrkoherdebostället och den f.d. Bergs norra skola vilka vittnar om Bergs roll som bygdecentrum. Från medeltiden fram till 2007 var Berg centrum i Bergs pastorat. Prästgården var kyrkoherdeboställe (Bergs Prästbol 5:1 Bergs prästgård f.d.). Hela prästgårdsmiljön med f.d. kyrkoherdeboställe och löneboställe omfattar totalt ca 15 byggnader, från främst 1880-tal-1940-tal ca varav flertalet faluröda. Det är en kulturhistoriskt värdefull helhetsmiljö i mycket god samklang med omgivande kulturlandskap. Bergs norra skola f.d., (Bergs Prästbol 5:5) byggdes som ny folkskola 1926 och var i bruk till 1965. Exteriören är fortfarande välbevarad sedan 1920-talet, främsta förändring är att den faluröda fasaden senare ommålats i ljusgult. Den typiska faluröda uthuslängan är också välbevarad sedan 1920-talet. 1927 byggdes ny lanthandel vid Rosenhaga strax N om Bergs kyrka. (Bergs Prästbol 6:1). Lanthandelsfunktionen upphörde 1966 men den faluröda byggnadens enkla tidstypiska 1920-talsexteriör är fortfarande väl bevarad.
Vid Bergs kyrka i Kyrketorp möts vägar från Karlsfors, Stolan och Kampavall. Frånsett den kvarliggande Karlsgården finns här främst en del bostadshus av egnahemstyp med brutet tak från ca 1920-1935. Flertalet av dessa bostadshus är dock mer eller mindre förändrade i sen tid.
Av högsta värde är Bergs mycket karaktärsfulla kyrkomiljö med sockenkyrkan, kyrkogården och sockenmagasinet. Kyrkplatsen i sin helhet har tidigmedeltida ursprung samt är starkt förankrad i omgivande agrara kulturlandskap. Kyrkomiljön inramas av faluröda ladugårdar i V och Ö som också ger stark karaktär liksom betesmarkerna som når nära fram mot den medeltida kyrkplatsen. Den stora sockenkyrkan har ursprung från 1100-talet men efter en omfattande ombyggnad 1774 återstår av den tidigmedeltida kyrkan troligen främst det stora romanska västtornet. Mycket nära tornet står den vitputsade murade tvåvåningsbyggnad som byggdes på medeltiden som kyrkhärbre (tiondebod) och senare användes som sockenmagasin och skolhus.(Bergs-Kyrketorp 10:1). Bergs sockenmagasin är en av Västergötlands mycket få kvarvarande medeltida byggnader som inte är en kyrkobyggnad.
Bergs kyrkogård är idag en stor och ovanligt stadsmässig landsbygdskyrkogård, men bär som helhet också en genuin prägel av en gammal sockenkyrkogård i en central odlingsbygd. Bland annat återspeglas i vårdarnas utformning och inskrifter Bergs roll som ett månghundraårigt kyrkligt centrum för omgivande bygd. Här finns också en stark kontinuitet i tid med gravvårdar från medeltid till nutid. Förekomsten av en sannolik förhistorisk grav (en hög) på kyrkogården (Raä Berg 2:1) ger platsen ett särskilt tidsdjup. Kyrkogårdens stora grusade gångsystem, det skiffertäckta bårhuset från 1957 och den stora bogårdsmuren med sina ålderdomliga kalkstenstrappor samt den hamlade trädkransen ger också mycket stark karaktär. Sammanfattningsvis har kyrkogården stora kulturhistoriska värden. Bergs delvis medeltida kyrka i sammanhang med det medeltida sockenmagasinet medför att Bergs kyrkomiljö har unika värden
Den enda av bondgårdarna i Kyrketorp som fortfarande har en ursprunglig utformning i behåll är den utskiftade Karlsgården (Bergs-Kyrketorp 7:1). Karlsgården är en traditionellt utformad, väl sammanhållen gårdsmiljö med byggnader från ca 1880-tal-1930-tal).
Söder om Karlsgården fortsätter i huvudsak stenmurarna kring landsvägen som omges av stenmurslandskapet i det småskaliga odlingslandskapet som sträcker sig ner mot Kampavall.
Yttersöra SV om Bergs by var den största byn i Bergs socken före 1800-talets skiften. Den gamla byn hade en för norra delen av kambrosilurområdet karaktäristisk struktur med två gårdsklungor samlade kring den öppna byplatsen. I huvudsak finns det tvådelade bebyggelsemönstret i behåll i kärnan som efter laga skiftet 1842 omges av flera små grupper av utflyttade gårdar. Den lilla bykärnan är tätt samlad kring vägskälet mot Berg, Karlsfors och Kampavall. Yttersöra 11:2/12:3 Baggården som kvarligger på gammal plats i byn är en av centrala Västergötlands bäst bevarade gårdsmiljöer från 1800-talets senare del. Hela bebyggelsemönstret inklusive den genuina gamla trädgården är bevarat och tillför mycket stora kulturvärden. Även den faluröda Prästgården, även kallad Västergården, från ca 1850, (Yttersöra 1:5) som varit komministergård är fortfarande väl bibehållen. Även byområdet för övrigt kännetecknas främst av gårdsbebyggelse med traditionell funktionsuppdelning och gårdsbyggnader mestadels från ca 1850-1950 inklusive vissa yngre ekonomibyggnader. Höga lövträd och ibland äldre trädgårdar, såsom på Baggården, inramar mangårdsbebyggelsen. Enstaka inslag av yngre eller nybyggda villor finns.
Den oskiftade tresädesbyn Yttersöra hade tre ursprungliga åkergärden men det fjärde gärdet, i väster, Klevagärdet, hade utvidgats och förstorats före år 1700 på bekostnad av ett äldre ängsgärde. Ett mycket välbevarat småskaligt odlingslandskap med stenmursindelad åkermark samt beteshagar och lövskogsdungar utbreder sig idag västerut på det gamla Klevagärdet. Detta omfattar kalkstensplatån V om Yttersöra bybebyggelse ända bort till klevkanten ner mot Karlsfors. Kulturlandskapet har här en mycket stark kontinuitet från den oskiftade byns tid.
Den lilla landsvägen från Yttersöra mot Kampavall har även ursprung som byns fägata mot utmarkerna på Billingen. Vägen som är stenmurskantad har en mycket genuin äldre karaktär. Stenmurslandskapet är fortfarande till stor del sammanhängande mellan Yttersöra och Kampavall, även om inslag finns av i sen tid avröjda partier. Kulturlandskapets äldre karaktärsdrag dominerar dock fortfarande stort bl.a. inslag av beteshagar, åkerholmar med odlingsrösen och stora solitära lövträd samt ett fuktigt lövskogsparti som erinrar om gammal äng. Det karaktäristiska lokalvägnätet omfattar även fler mindre f.d. fägator med stenmurspartier.
Kampavall med sitt läge kring ett centralt fyrvägskors har en typisk bakgrund som vägskäl med marknadsplats och samlingsplats på gammal utmark där flera byar möttes. Fortfarande finns i stort en god upplevelsemässighet av 1800- och det tidiga 1900-talets lilla bygdeknut. Marknadshandel utanför städer var hårt reglerat fram till att full näringsfrihet infördes i Sverige 1846 och 1864. Kampavall var t.ex. en av 30 marknadsplatser som fanns på den skaraborgska landsbygden år 1900, men har använts för marknader långt tidigare. Under 1800-talets senare del låg här en tät grupp av backstugor och torpställen, varav en del under 1900-talets första del ersattes med tidstypiska egnahem. Lanthandel (helt ombyggd idag) och skolhus uppfördes här i tidigt 1900-tal.
Bebyggelsen vid Kampavall domineras fortfarande av småskalighet och faluröd bebyggelse även flera av de kvarvarande äldre byggnaderna förändrats under sent 1900-tal. Fortfarande finns en del små bostadshus i behåll som hört till de f.d. torpen och backstugorna. Av stort kulturhistoriskt värde är Yttersöra 7:7 som är ett mycket välbevarat litet bostadshus av enkelstugutyp, troligen med ursprung i tidigt 1800-tal. Huset var bostadshus på ett av soldattorpen som låg här. I Kampavall ligger även Bergs f.d. södra skola (Yttersöra 1:3). Den faluröda f.d. folkskolan från 1926 och småskolan hitflyttad 1928 utgör en välbevarad, enhetlig byggnadsgrupp av stort kulturhistoriskt värde. Lilla Björstorp 1:1 och Lilla Björstorp 1:2 är bra representanter för de småbruk och den småskaliga torp- och backstugubebyggelse som på 1800-talet och i början av 1900-talet låg i Kampavalls utkant mot Yttersöravägen.

Ingår också i:
-Område av riksintresse för kulturmiljövård Berg
-Område av riksintresse för naturvården
-Berg Bygden med stora riksintressen, Länsstyrelsen Skaraborg 1994.
-Område 1: Berg i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun 1988.
-Vägobjekt av högsta kulturhistoriska värde är väg 758 Karlsfors-Berg
-Vägobjekt av högsta kulturhistoriska värde är väg 770 Varnhem-Lilla Stolan, del av.
-Bergs kyrkogård ingår i Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Norra Billings pastorat. VGM 2008.
-Baggården i Yttersöra är uppmärksammad i Gårdar i Västergötland, Länsstyrelsen 2004.

Området omfattar centrala delen av Bergs socken. Förhistoriska fornlämningar förankrar denna del av kambrosilurområdet i bronsålder och järnålder. Byarna i Berg har legat tätt och har i jämförelse med flertalet andra byar inom kambrosilurområdet varit ganska små. Flertalet har haft en stor ägoblandning sinsemellan. Oavsett laga skifte under 1800-talet kan den äldre medeltida bystrukturen fortfarande uppfattas i kulturlandskapet.
De flesta byarna hade åkern fördelad på tre gärden närmast bytomten, i några fall hade del av ängen närmast byn uppodlats till åker. Ängen låg framför allt i sluttningen på kalkstensplatåns övre del och upp mot lerskifferlagren högre upp mot Billingen samt i vissa mindre obrukade partier inom åkergärdena. Högsböla äng, som än idag till stor del hävdas, låg dock på kalkstensplatån och dess klev ner mot alunskiffernivån. Den huvudsakliga utmarken med bete och skogsresurs låg högre upp på själva Billingen. Man betade även det åkergärde som låg i årlig träda i det tresädesbruket som bedrevs.
Berg omnämns som Bärgh 1345 och byn omfattade i jordeboken 1564 4 hela hemman. Byn har bestått av Kamsgården, Mellangården, Nygården och Stora Bredegården.
Högsböla skrevs Högzbölet 1540. I jordeboken 1564 omfattade byn två hela frälsehemman. Byn omfattar Sörgården (Kronogården) och Nolgården. Högsböla var en egen bybildning men har ingått i inägostråk med Berg.
Kyrketorp bestod 1654 av en by med fyra hela prebendehemman. Byn har omfattat Håkansgården, Tolsgården (Bengtsgården), Karlsgården och Älekärr.
Prästebolet har liksom de andra medeltida hemmanen Rud och Solberga varit självständiga enstaka hemman formellt, men har funktionellt haft ägoblandning med Berg.
Tatermyran som omnämns i skrift 1447 utgjorde fram till laga skiftet en småby om två gårdar men låg funktionellt sett i ägoblandning med Berg. År 1540 omfattade Tatermyran ett klosterhemman. Förleden i ortnamnet motsvarar tattare, på västgötska tater. Namnet har en särprägel eftersom det är en indikator på att benämningen användes redan i sen medeltid. Den ena av gårdarna bytte 1859 namn till Rosenhaga. Tatermyran har funktionellt sett haft ägoblandning med Bergs by.
Yttersöra by var den största byn i Bergs socken och omfattade åtta hela hemman i jordeboken 1564. Namnet omnämns 1371 som Otarsör, förleden syftar på det fornsvenska mansnamnet Ottar. Laga skifte genomfördes 1842. Byn bestod fram till dess av Västergården (Prästegården), Björsgården, Baggården, Jutagården, Bengtsgården, Lars Persgården (kallad Nämndemansgården), Hovslagaregården och Örjansgården (kallad Broddängen). I Yttersöra genomfördes ett solskifte i tidigt 1700-tal, vilket var ovanligt i Skaraborg men desto vanligare i Mellan- och Östsverige.
Kampavall är en av centrala Västergötlands marknadsplatser. Enligt Häradsekonomisk karta över Skaraborgs län från 1877-1882 fanns här en klunga av backstugor och torpställen. Flera av socknens hantverkare var då bosatta där. Till Kampavall förlades även skolhus för denna del av Berg på 1920-talet. Kampavall hade karaktären av ett litet bygdecentrum under 1800- och tidigt 1900-tal.