ALEbäcken

Alebäcken är ett litet herresäte som i slutet av 1800-talet kom i bondehänder och fick karaktären av storbondegård. Fortfarande på 1600-talet räknades Alebäcken till Suntetorps socken, från 1700-talet dock till Sventorps socken.
Gården bör ha medeltida ursprung. Ortnamnet som 1542 skrevs Elebäcken syftar på alskogen vid bäcken. År 1542 bestod Alebäcken av två hemmansdelar Alebäcken och Bössebol. Tillsammans utgjorde de ett helt hemman och kan ha motsvarat en liten bybildning. Bössebol försvann senare helt och Alebäcken omfattade därefter ett helt hemman och två ängar.
Alebäcken var under 1700-talet ett rusthåll kronoskatte. En storskifteskarta från 1781 visar Alebäcken och arronderingen av ägorna. Gårdens ägor omslöts till stor del av Kronoallmänningen Stöpen. Ägare till Alebäcken var då dels fänriken Eric Alexander Blanck, dels Bengt Fogelberg, den sistnämnde innehade själva rusthållet. Fortfarande fanns då två tätt liggande gårdsanläggningar på Alebäcken, varav den ena, betecknad som halvgård rusthåll, utgjorde hälften av ägorna men troligen var mer anspråkslöst bebyggd än huvudgården. Rusthållet låg strax SV om själva Alebäckens gård som än idag kvarligger på samma plats som 1781. År 1794 nybyggdes hela mangården på Alebäcken som gavs en regelbunden form med huvudbyggnad och två par flyglar.
Gården drevs i tresäde. Av storskifteskartan 1781 framgår att minst fyra ganska små åkergärden omgav själva gårdsbebyggelsen. Inom åkergärdena var själva åkern ganska splittrad och begränsad samt inneslöt stora impediment med torrbackar för slåttervall. I åkern fanns gott om odlingsrösen. Utanför åkern låg flera större ängsgärden och särhägnade beteshagar som dominerade det mesta av ägorna och omgav bäckens lopp. Längre NO om bäcken vidtog utmarken med välvuxen skog samt en mosse. Vid Fallet (Falla) i bäcken fanns gårdens gamla kvarnplats.
Av egendomens torp låg Alebäckstorp i S och Falla/Fallet (då även kallat Nybygget) i NO. Längre åt V fanns torpen Hyttan, Ryttaretorpet och Blomsterhult. Omkring år 1880 fanns inte mindre än sju torp och backstugor på Alebäckens marker, vilket framgår av Häradskartan för Skaraborgs län. Till egendomen har under 1800- och tidigt 1900-tal även hört en såg som legat nära den gamla kvarnplatsen vid bäcken.
Av vägnätet år 1781 framgår att framfartsvägen mot Suntetorpsvägen åt V samt vägen mot S förbi Alebäckstorp i stort sett har samma dragning än idag. Under 1800-talet (någon gång före 1880) förlängdes vägen från Alebäcken fram till kvarn och såg vid Fallet samt att bro byggdes. Vägens fortsättning åt O från Fallet bort mot Dagstorp har tillkommit efter 1880 kanske in på 1900-talet.

Alebäcken ligger i skogsbrynet i kanten av Stöpaskogen i norra delen av Sventorps socken, strax O om Suntorps kapell. Gården ligger på en svag rygg ovanför en bäck och omges närmast av ganska flack terräng med många inslag av låga impediment. Kring gården och delvis kring bäckdalgången löper ett stråk av öppen jordbruksbygd med åker- och betesmarker. I den något mer kuperade och blockrika terrängen med låga ryggar i NO och SV vidtar efterhand skogsmark. SO om gården är ett mer låglänt och fuktigt område kring tidigare kärr, delvis med öppen tuvig gräsmark, delvis med inslag av sumpskog.
Alebäcken är en aktiv egendom som i ovanligt hög grad bevarat sin historiska bakgrund av ett litet herresäte i skogsbygd. Här finns fortfarande starka rötter i 1700- och 1800-talets bebyggelsemönster och agrara landskapsbild. Med sitt samlade välbevarade byggnadsbestånd från 1700- och 1900-tal, med typisk funktionsuppdelning, samt björkallé, karaktäristiskt lokalvägnät, liten stenvalvbro, omgivande kvarvarande f.d. torpställen, samt stora inslag av ett välbevarat småskaligt kulturlandskap, är Alebäcken en idag ovanligt homogen och sammanhållen liten herrgårdsmiljö.
Själva herrgården Alebäcken 4:1 Alebäcken är kulturmiljöns nav med sin traditionella centrala placering och arrondering av det agrara landskapet och de anslutande lokalvägarna. Karaktären av en mindre herrgård i skogsbygdens utkant är mycket väl bibehållen. Gården har en typisk funktionsuppdelning med tydligt avgränsad mangård med regelbundet bebyggelsemönster med trädgård och höga stormträd. Alebäcken har en särprägel med mangårdens ursprung i 1790-talet, med de tre låga flyglarna i gul puts respektive falurött timmer som flankerar den jämngamla huvudbyggnaden, ombyggd i en rikt dekorerad panelarkitektur 1904, som är väl bevarad. Helt för sig vid framfartsvägen till mangården ligger den stora faluröda ekonomigården från 1900-talet, som återberättar mycket av jordbruksutvecklingen på gården under motsvarande tid. Helhetsintrycket är ur kulturhistorisk synpunkt mycket gott.
Alebäckstorp 4:2 och 4:1: Av de f.d. torpställena har både Alebäckstorp (troligen sent 1700-tal) och Fallet (troligen ca 1850) bostadshusen i behåll. Alebäckstorp som är äldst är den bäst bevarade torpmiljön idag. (Se nedan).
Odlingsstråket präglas närmast Alebäckens gård av en del röjda åkerytor med sentida karaktär, men kring gården i övrigt finns mycket mark som bär prägel av äldre tiders hävd. Exempelvis SSV om gården finns nutida hagmark med gott om odlingsrösen. Där finns stark förankring i 1700-talets steniga åkergärden och 1800-talets fortfarande mer småskaliga odling, även stenmurar förekommer. I hagmarkerna S om gården upp mot Alebäckstorp finns 1700-talets f.d. slåttervallar som torrbackar på den blockrika ryggen, Mycket av det sena 1700-talets ängs- och betesmark präglas idag av öppen enbevuxen hagmark, ibland även som glesbevuxna genomlysta björkhagar Exempelvis kan nämnas i O mellan gården och bäcken.
Det småskaliga lokalvägnätet kring Alebäcken är mycket väl bibehållet. Delvis bör det vara av mycket gammalt datum såsom den följsamma ringlande framfartsvägen mellan åker- och hagmarker ut mot Suntorps kapell i V. En mycket traditionell landskapsprägel har även den lilla vägen med grässträng som går söderut genom hagarna upp mot Alebäckstorp.
Ö om Alebäcken bort till Fallet har körvägen tillkommit under 1800-talet men har samma typ av traditionell smal grusväg med följsam dragning som den äldre vägen i V. Längs vägen strax NO om gården står en björkallé som bör höra till 1800-talets utveckling av vägnätet och betoningen av en representativ liten herrgårdsmiljö. I vägmiljön ingår hög grad den välbevarade lilla murade stenvalvbro med stengardister och träräcke vid Fallet. Bron kan ha uppförts under 1800-talets andra del när kvarnen och sågen vid Fallet var i verksamhet. Kommunikationsmiljön kring bron, vägen och bäcken omfattar även lämningar av såg och eventuellt kvarn samt av 1800-talstorpet Sågen.
Skogspartier avgränsar kulturmiljöns ytterkanter oftast med blandskog och barrskog. Inom kulturmiljön förekommer både inslag av blandskog och lövträd, inte minst flera björkdungar.

Ingår också i:
Två byggnadsobjekt i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun. 1989.

Alebäcken är ett litet herresäte som i slutet av 1800-talet kom i bondehänder och fick karaktären av storbondegård. Fortfarande på 1600-talet räknades Alebäcken till Suntetorps socken, från 1700-talet dock till Sventorps socken.
Gården bör ha medeltida ursprung. Ortnamnet som 1542 skrevs Elebäcken syftar på alskogen vid bäcken. År 1542 bestod Alebäcken av två hemmansdelar Alebäcken och Bössebol. Tillsammans utgjorde de ett helt hemman och kan ha motsvarat en liten bybildning. Bössebol försvann senare helt och Alebäcken omfattade därefter ett helt hemman och två ängar.
Alebäcken var under 1700-talet ett rusthåll kronoskatte. En storskifteskarta från 1781 visar Alebäcken och arronderingen av ägorna. Gårdens ägor omslöts till stor del av Kronoallmänningen Stöpen. Ägare till Alebäcken var då dels fänriken Eric Alexander Blanck, dels Bengt Fogelberg, den sistnämnde innehade själva rusthållet. Fortfarande fanns då två tätt liggande gårdsanläggningar på Alebäcken, varav den ena, betecknad som halvgård rusthåll, utgjorde hälften av ägorna men troligen var mer anspråkslöst bebyggd än huvudgården. Rusthållet låg strax SV om själva Alebäckens gård som än idag kvarligger på samma plats som 1781. År 1794 nybyggdes hela mangården på Alebäcken som gavs en regelbunden form med huvudbyggnad och två par flyglar.
Gården drevs i tresäde. Av storskifteskartan 1781 framgår att minst fyra ganska små åkergärden omgav själva gårdsbebyggelsen. Inom åkergärdena var själva åkern ganska splittrad och begränsad samt inneslöt stora impediment med torrbackar för slåttervall. I åkern fanns gott om odlingsrösen. Utanför åkern låg flera större ängsgärden och särhägnade beteshagar som dominerade det mesta av ägorna och omgav bäckens lopp. Längre NO om bäcken vidtog utmarken med välvuxen skog samt en mosse. Vid Fallet (Falla) i bäcken fanns gårdens gamla kvarnplats.
Av egendomens torp låg Alebäckstorp i S och Falla/Fallet (då även kallat Nybygget) i NO. Längre åt V fanns torpen Hyttan, Ryttaretorpet och Blomsterhult. Omkring år 1880 fanns inte mindre än sju torp och backstugor på Alebäckens marker, vilket framgår av Häradskartan för Skaraborgs län. Till egendomen har under 1800- och tidigt 1900-tal även hört en såg som legat nära den gamla kvarnplatsen vid bäcken.
Av vägnätet år 1781 framgår att framfartsvägen mot Suntetorpsvägen åt V samt vägen mot S förbi Alebäckstorp i stort sett har samma dragning än idag. Under 1800-talet (någon gång före 1880) förlängdes vägen från Alebäcken fram till kvarn och såg vid Fallet samt att bro byggdes. Vägens fortsättning åt O från Fallet bort mot Dagstorp har tillkommit efter 1880 kanske in på 1900-talet.

Alebäcken ligger i skogsbrynet i kanten av Stöpaskogen i norra delen av Sventorps socken, strax O om Suntorps kapell. Gården ligger på en svag rygg ovanför en bäck och omges närmast av ganska flack terräng med många inslag av låga impediment. Kring gården och delvis kring bäckdalgången löper ett stråk av öppen jordbruksbygd med åker- och betesmarker. I den något mer kuperade och blockrika terrängen med låga ryggar i NO och SV vidtar efterhand skogsmark. SO om gården är ett mer låglänt och fuktigt område kring tidigare kärr, delvis med öppen tuvig gräsmark, delvis med inslag av sumpskog.
Alebäcken är en aktiv egendom som i ovanligt hög grad bevarat sin historiska bakgrund av ett litet herresäte i skogsbygd. Här finns fortfarande starka rötter i 1700- och 1800-talets bebyggelsemönster och agrara landskapsbild. Med sitt samlade välbevarade byggnadsbestånd från 1700- och 1900-tal, med typisk funktionsuppdelning, samt björkallé, karaktäristiskt lokalvägnät, liten stenvalvbro, omgivande kvarvarande f.d. torpställen, samt stora inslag av ett välbevarat småskaligt kulturlandskap, är Alebäcken en idag ovanligt homogen och sammanhållen liten herrgårdsmiljö.
Själva herrgården Alebäcken 4:1 Alebäcken är kulturmiljöns nav med sin traditionella centrala placering och arrondering av det agrara landskapet och de anslutande lokalvägarna. Karaktären av en mindre herrgård i skogsbygdens utkant är mycket väl bibehållen. Gården har en typisk funktionsuppdelning med tydligt avgränsad mangård med regelbundet bebyggelsemönster med trädgård och höga stormträd. Alebäcken har en särprägel med mangårdens ursprung i 1790-talet, med de tre låga flyglarna i gul puts respektive falurött timmer som flankerar den jämngamla huvudbyggnaden, ombyggd i en rikt dekorerad panelarkitektur 1904, som är väl bevarad. Helt för sig vid framfartsvägen till mangården ligger den stora faluröda ekonomigården från 1900-talet, som återberättar mycket av jordbruksutvecklingen på gården under motsvarande tid. Helhetsintrycket är ur kulturhistorisk synpunkt mycket gott.
Alebäckstorp 4:2 och 4:1: Av de f.d. torpställena har både Alebäckstorp (troligen sent 1700-tal) och Fallet (troligen ca 1850) bostadshusen i behåll. Alebäckstorp som är äldst är den bäst bevarade torpmiljön idag. (Se nedan).
Odlingsstråket präglas närmast Alebäckens gård av en del röjda åkerytor med sentida karaktär, men kring gården i övrigt finns mycket mark som bär prägel av äldre tiders hävd. Exempelvis SSV om gården finns nutida hagmark med gott om odlingsrösen. Där finns stark förankring i 1700-talets steniga åkergärden och 1800-talets fortfarande mer småskaliga odling, även stenmurar förekommer. I hagmarkerna S om gården upp mot Alebäckstorp finns 1700-talets f.d. slåttervallar som torrbackar på den blockrika ryggen, Mycket av det sena 1700-talets ängs- och betesmark präglas idag av öppen enbevuxen hagmark, ibland även som glesbevuxna genomlysta björkhagar Exempelvis kan nämnas i O mellan gården och bäcken.
Det småskaliga lokalvägnätet kring Alebäcken är mycket väl bibehållet. Delvis bör det vara av mycket gammalt datum såsom den följsamma ringlande framfartsvägen mellan åker- och hagmarker ut mot Suntorps kapell i V. En mycket traditionell landskapsprägel har även den lilla vägen med grässträng som går söderut genom hagarna upp mot Alebäckstorp.
Ö om Alebäcken bort till Fallet har körvägen tillkommit under 1800-talet men har samma typ av traditionell smal grusväg med följsam dragning som den äldre vägen i V. Längs vägen strax NO om gården står en björkallé som bör höra till 1800-talets utveckling av vägnätet och betoningen av en representativ liten herrgårdsmiljö. I vägmiljön ingår hög grad den välbevarade lilla murade stenvalvbro med stengardister och träräcke vid Fallet. Bron kan ha uppförts under 1800-talets andra del när kvarnen och sågen vid Fallet var i verksamhet. Kommunikationsmiljön kring bron, vägen och bäcken omfattar även lämningar av såg och eventuellt kvarn samt av 1800-talstorpet Sågen.
Skogspartier avgränsar kulturmiljöns ytterkanter oftast med blandskog och barrskog. Inom kulturmiljön förekommer både inslag av blandskog och lövträd, inte minst flera björkdungar.

Ingår också i:
Två byggnadsobjekt i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun. 1989.