Kopparvågen

Kopparvågen är en byggnad som haft stor betydelse för kopparhanteringen i Falun. Av skatteskäl vägdes och kontrollerades den råkoppar som bergsmännens tillverkade innan den såldes. En andel av den invägda råkopparen betalades som skatt till staten. Avdrag gjordes även för avgifter för fattigvård, vågbokhållarens underhåll och avgifter till kyrkan. Straffen var hårda om man medvetet sålde sin koppar utanför vågen. Kopparproduktionen var under flera hundra år en betydande inkomstkälla för staten och ledde till en omfattande handel långt utanför Sveriges gränser. I Våghuvudböckerna kan man få information om kopparproduktionen och handeln med kopparn från Falun.

Kopparvågen är centralt placerad i staden, invid Faluån och Falubron vid Hälsingtorget i Falun. Läget var strategiskt för stadens affärsliv. Härifrån kunde man också nyttja sjövägen över Tisken och Runn för vidaretransport till Garverket i Avesta där man från 1630-talet och framåt förädlade råkopparen. Till Kopparvågen hörde två segelskutor och fem mindre båtar. På vintern användes slädar. Forbönder från bl.a. Stora Skedvi och Torsång socknar hade transporten av koppar som extrainkomst.

Vågtvånget på koppar infördes redan 1546. År 1633 inrättades det första våghuset i Falun på den nuvarande platsen, men brann ner år 1761 i en av de största stadsbränder som drabbat Falun. Det ersattes av ett nytt våghus av sten som idag står på platsen.

Vågtvånget upphörde 1873 och därefter användes våghuset några år som spannmålsmagasin. År 1895 inrättades ett museum i Kopparvågen för Stora Kopparbergs Bergslags AB:s samlingar av modell-mineral och myntsamling. Ritningar till anläggningen utfördes av arkitekten Nils Nordén. Här visades bl.a. Polhems alfabet. Byggnaden ansågs lämplig för ändamålet då den var starkt knuten till företaget. Efter 1921 fick Kopparvågen en ny funktion då det blev och bibliotek för Stora Kopparberg Bergslags AB. Sedan 1992 har Kopparvågen fungerat som magasin för Stiftelsen Dalarnas museums samlingar samt kontor.