Centrum, Kyrkan, Vattentornet

Gustavsbergs centrum ligger i den tidigare vattenfyllda dalsänkan som under förhistorisk tid förband Baggensfjärden med Torsbyfjärden. Förbindelsen grundades upp redan under vikingatid, men dalsänkan förblev sank och delvis vattenfylld. Vid sekelskiftet 1900 fanns här ännu tre små sjöar mellan Ösby träsk och Farstaviken; Grundmaren, Rudmarn och Puttern. Grundmaren, närmast kyrkan, kallades även för Bagarns träsk. Här låg brukssamhällets tidigaste centrum med bageri, tvätteri, handelsbod och ett värdshus. Inte minst kyrkans placering, högt på en kulle, mellan de norra och södra bruksgatorna, markerar här brukssamhällets centrum. Kyrkan, uppfördes 1906 i nygotisk stil i gult chamottetegel och glaserade takpannor. Vid Värdshuset invid Farstaviken ligger även det övre Stenhuset, en av fabrikens första arbetarkaserner, uppfört 185657.

I början av 1940-talet började ett nytt centrum att planeras i Gustavsberg. Runda huset, kommunens kommunhus, var en del av detta och stod färdigt 1954. Byggnaden är ritad av arkitekt Olof Thunström och är ett av hans mest kända verk. Med sin cylindriska form och den spetsiga konformade lanterninen som kröner taket är det ett arkitektoniskt landmärke i Gustavsberg. 1987 flyttade kommunförvaltningen till Skogsbo och sedan dess har
byggnaden fungerat som bibliotek.

Under 1960-talet uppfördes ett mer modernt centrum nordväst om Runda huset, på platsen där fabriken tidigare tippat porslinskross i sjöarna som sakta dämts upp. I området låg sedan tidigare bland annat Gustavsberg folkpark, ett klubbhus med samlingssal, teaterscen och ett bibliotek. Arkitekten bakom det nya centrumet var Claes Tottie, som var svärson till Olof Thunström. 1964 invigs Domusvaruhuset och två år senare fanns även apotek, post, bank och en teater i centrum. Teatern är idag den mest välbevarade byggnaden i centrumbildningen från 1960-talet, präglad av ett tidstypiskt funktionalistiskt formspråk med många originaldetaljer. Entrén till centrum med parkering mot norr styrdes av den då planerade motorvägen som skulle gå norr om samhället, förbi Höjdhagen.

Området är det minst homogena av riksintressets bebyggelseområden men innehåller samtidigt flera enskilt kulturhistoriskt värdefulla objekt. Från de äldsta byggnaderna i miljön som minner platsens äldre centrumfunktion till 1950- och 60-talets modernistiska centrumbebyggelse. Landskapsrummet har ett långt tidsdjup och har genomgått stora förändringar. Från en dalgång med mindre sjöar och vattendrag till dagens trafiklösningar och en stor centrumparkering.

Centrum i Gustavsberg innehåller flera för Gustavsberg viktiga symbolbyggnaden. Förutom kyrkan och runda huset är även vattentornet ett av Gustavsbergs mest signifikanta landmärken. Vattentorn uppfördes 19631964 efter ritningar av firman Orrje & Co. Av landskapsrummets olika delar är det främst kyrkan och dess solitära placering på kullen invid Farstaviken som utgör ett av Gustavsbergs mest kvalitativa och miljöskapande karaktärsdrag, väl synlig från olika håll i samhället.

Gustavsbergs centrum ligger i den tidigare vattenfyllda dalsänkan som under förhistorisk tid förband Baggensfjärden med Torsbyfjärden. Förbindelsen grundades upp redan under vikingatid, men dalsänkan förblev sank och delvis vattenfylld. Vid sekelskiftet 1900 fanns här ännu tre små sjöar mellan Ösby träsk och Farstaviken; Grundmaren, Rudmarn och Puttern. Grundmaren, närmast kyrkan, kallades även för Bagarns träsk. Här låg brukssamhällets tidigaste centrum med bageri, tvätteri, handelsbod och ett värdshus. Inte minst kyrkans placering, högt på en kulle, mellan de norra och södra bruksgatorna, markerar här brukssamhällets centrum. Kyrkan, uppfördes 1906 i nygotisk stil i gult chamottetegel och glaserade takpannor. Vid Värdshuset invid Farstaviken ligger även det övre Stenhuset, en av fabrikens första arbetarkaserner, uppfört 185657.

I början av 1940-talet började ett nytt centrum att planeras i Gustavsberg. Runda huset, kommunens kommunhus, var en del av detta och stod färdigt 1954. Byggnaden är ritad av arkitekt Olof Thunström och är ett av hans mest kända verk. Med sin cylindriska form och den spetsiga konformade lanterninen som kröner taket är det ett arkitektoniskt landmärke i Gustavsberg. 1987 flyttade kommunförvaltningen till Skogsbo och sedan dess har
byggnaden fungerat som bibliotek.

Under 1960-talet uppfördes ett mer modernt centrum nordväst om Runda huset, på platsen där fabriken tidigare tippat porslinskross i sjöarna som sakta dämts upp. I området låg sedan tidigare bland annat Gustavsberg folkpark, ett klubbhus med samlingssal, teaterscen och ett bibliotek. Arkitekten bakom det nya centrumet var Claes Tottie, som var svärson till Olof Thunström. 1964 invigs Domusvaruhuset och två år senare fanns även apotek, post, bank och en teater i centrum. Teatern är idag den mest välbevarade byggnaden i centrumbildningen från 1960-talet, präglad av ett tidstypiskt funktionalistiskt formspråk med många originaldetaljer. Entrén till centrum med parkering mot norr styrdes av den då planerade motorvägen som skulle gå norr om samhället, förbi Höjdhagen.

Området är det minst homogena av riksintressets bebyggelseområden men innehåller samtidigt flera enskilt kulturhistoriskt värdefulla objekt. Från de äldsta byggnaderna i miljön som minner platsens äldre centrumfunktion till 1950- och 60-talets modernistiska centrumbebyggelse. Landskapsrummet har ett långt tidsdjup och har genomgått stora förändringar. Från en dalgång med mindre sjöar och vattendrag till dagens trafiklösningar och en stor centrumparkering.

Centrum i Gustavsberg innehåller flera för Gustavsberg viktiga symbolbyggnaden. Förutom kyrkan och runda huset är även vattentornet ett av Gustavsbergs mest signifikanta landmärken. Vattentorn uppfördes 19631964 efter ritningar av firman Orrje & Co. Av landskapsrummets olika delar är det främst kyrkan och dess solitära placering på kullen invid Farstaviken som utgör ett av Gustavsbergs mest kvalitativa och miljöskapande karaktärsdrag, väl synlig från olika håll i samhället.

Gustavsbergs centrum ligger i den tidigare vattenfyllda dalsänkan som under förhistorisk tid förband Baggensfjärden med Torsbyfjärden. Förbindelsen grundades upp redan under vikingatid, men dalsänkan förblev sank och delvis vattenfylld. Vid sekelskiftet 1900 fanns här ännu tre små sjöar mellan Ösby träsk och Farstaviken; Grundmaren, Rudmarn och Puttern. Grundmaren, närmast kyrkan, kallades även för Bagarns träsk. Här låg brukssamhällets tidigaste centrum med bageri, tvätteri, handelsbod och ett värdshus. Inte minst kyrkans placering, högt på en kulle, mellan de norra och södra bruksgatorna, markerar här brukssamhällets centrum. Kyrkan, uppfördes 1906 i nygotisk stil i gult chamottetegel och glaserade takpannor. Vid Värdshuset invid Farstaviken ligger även det övre Stenhuset, en av fabrikens första arbetarkaserner, uppfört 185657.

I början av 1940-talet började ett nytt centrum att planeras i Gustavsberg. Runda huset, kommunens kommunhus, var en del av detta och stod färdigt 1954. Byggnaden är ritad av arkitekt Olof Thunström och är ett av hans mest kända verk. Med sin cylindriska form och den spetsiga konformade lanterninen som kröner taket är det ett arkitektoniskt landmärke i Gustavsberg. 1987 flyttade kommunförvaltningen till Skogsbo och sedan dess har
byggnaden fungerat som bibliotek.

Under 1960-talet uppfördes ett mer modernt centrum nordväst om Runda huset, på platsen där fabriken tidigare tippat porslinskross i sjöarna som sakta dämts upp. I området låg sedan tidigare bland annat Gustavsberg folkpark, ett klubbhus med samlingssal, teaterscen och ett bibliotek. Arkitekten bakom det nya centrumet var Claes Tottie, som var svärson till Olof Thunström. 1964 invigs Domusvaruhuset och två år senare fanns även apotek, post, bank och en teater i centrum. Teatern är idag den mest välbevarade byggnaden i centrumbildningen från 1960-talet, präglad av ett tidstypiskt funktionalistiskt formspråk med många originaldetaljer. Entrén till centrum med parkering mot norr styrdes av den då planerade motorvägen som skulle gå norr om samhället, förbi Höjdhagen.

Området är det minst homogena av riksintressets bebyggelseområden men innehåller samtidigt flera enskilt kulturhistoriskt värdefulla objekt. Från de äldsta byggnaderna i miljön som minner platsens äldre centrumfunktion till 1950- och 60-talets modernistiska centrumbebyggelse. Landskapsrummet har ett långt tidsdjup och har genomgått stora förändringar. Från en dalgång med mindre sjöar och vattendrag till dagens trafiklösningar och en stor centrumparkering.

Centrum i Gustavsberg innehåller flera för Gustavsberg viktiga symbolbyggnaden. Förutom kyrkan och runda huset är även vattentornet ett av Gustavsbergs mest signifikanta landmärken. Vattentorn uppfördes 19631964 efter ritningar av firman Orrje & Co. Av landskapsrummets olika delar är det främst kyrkan och dess solitära placering på kullen invid Farstaviken som utgör ett av Gustavsbergs mest kvalitativa och miljöskapande karaktärsdrag, väl synlig från olika håll i samhället.

Gustavsbergs centrum ligger i den tidigare vattenfyllda dalsänkan som under förhistorisk tid förband Baggensfjärden med Torsbyfjärden. Förbindelsen grundades upp redan under vikingatid, men dalsänkan förblev sank och delvis vattenfylld. Vid sekelskiftet 1900 fanns här ännu tre små sjöar mellan Ösby träsk och Farstaviken; Grundmaren, Rudmarn och Puttern. Grundmaren, närmast kyrkan, kallades även för Bagarns träsk. Här låg brukssamhällets tidigaste centrum med bageri, tvätteri, handelsbod och ett värdshus. Inte minst kyrkans placering, högt på en kulle, mellan de norra och södra bruksgatorna, markerar här brukssamhällets centrum. Kyrkan, uppfördes 1906 i nygotisk stil i gult chamottetegel och glaserade takpannor. Vid Värdshuset invid Farstaviken ligger även det övre Stenhuset, en av fabrikens första arbetarkaserner, uppfört 185657.

I början av 1940-talet började ett nytt centrum att planeras i Gustavsberg. Runda huset, kommunens kommunhus, var en del av detta och stod färdigt 1954. Byggnaden är ritad av arkitekt Olof Thunström och är ett av hans mest kända verk. Med sin cylindriska form och den spetsiga konformade lanterninen som kröner taket är det ett arkitektoniskt landmärke i Gustavsberg. 1987 flyttade kommunförvaltningen till Skogsbo och sedan dess har
byggnaden fungerat som bibliotek.

Under 1960-talet uppfördes ett mer modernt centrum nordväst om Runda huset, på platsen där fabriken tidigare tippat porslinskross i sjöarna som sakta dämts upp. I området låg sedan tidigare bland annat Gustavsberg folkpark, ett klubbhus med samlingssal, teaterscen och ett bibliotek. Arkitekten bakom det nya centrumet var Claes Tottie, som var svärson till Olof Thunström. 1964 invigs Domusvaruhuset och två år senare fanns även apotek, post, bank och en teater i centrum. Teatern är idag den mest välbevarade byggnaden i centrumbildningen från 1960-talet, präglad av ett tidstypiskt funktionalistiskt formspråk med många originaldetaljer. Entrén till centrum med parkering mot norr styrdes av den då planerade motorvägen som skulle gå norr om samhället, förbi Höjdhagen.

Området är det minst homogena av riksintressets bebyggelseområden men innehåller samtidigt flera enskilt kulturhistoriskt värdefulla objekt. Från de äldsta byggnaderna i miljön som minner platsens äldre centrumfunktion till 1950- och 60-talets modernistiska centrumbebyggelse. Landskapsrummet har ett långt tidsdjup och har genomgått stora förändringar. Från en dalgång med mindre sjöar och vattendrag till dagens trafiklösningar och en stor centrumparkering.

Centrum i Gustavsberg innehåller flera för Gustavsberg viktiga symbolbyggnaden. Förutom kyrkan och runda huset är även vattentornet ett av Gustavsbergs mest signifikanta landmärken. Vattentorn uppfördes 19631964 efter ritningar av firman Orrje & Co. Av landskapsrummets olika delar är det främst kyrkan och dess solitära placering på kullen invid Farstaviken som utgör ett av Gustavsbergs mest kvalitativa och miljöskapande karaktärsdrag, väl synlig från olika håll i samhället.