Oscar II:s fort

Porten mot Västerhavet - Göta älvs mynning- har sedan medeltiden varit av stort strategiskt värde för det svenska riket. Vasatidens gamla Älvsborg var på sin tid ett av landets starkaste fästen, några gånger förlorat men köpt tillbaka. Stadsbefästningen med de båda tornen, Kronan och Lejonet, från 1600-talets andra hälft var ett av norra Europas starkaste försvarsverk. I denna fästning ingick också Nya Älvsborgs fästning mitt i inloppet. Stadsbefästningen började 1806 att jämnas med marken, och Nya Älvsborgs fästning avfördes från rikets fasta försvar år 1869. Konsekvensen blev att Göteborg från 1800-talets mitt saknade fasta försvarsverk. År 1892 ansåg Generalstaben att flottbasen i Göteborg borde skyddas av ett fast försvarsverk. Det ledde till att man 1899 började anlägga Oscar II:s fort på Västerberget på södra sidan av inloppet till Göteborg. Fortet skulle ingå i det nya fästningssystemet Älvsborgs fästning som bildades 1904.
Under uppbyggnadsskedet och driften av anläggningen var angöringen från hamnen norr om fo1tet och den ursprungliga järnvägen upp till anläggningen den viktigaste försörjningsvägen. Både bryggan, självfallet ombyggd, och järnvägens banvall finns kvar.
Fortet konstruerades i enlighet med för tiden gängse svenska principer att förskansa sig under omgivande marknivå. Anläggningen sprängdes in i berget. Inne i kärnanläggningen, innanför en djup och bred grav, inrättades utrymmen för besättningen och alla för kanonernas betjänande nödvändiga funktioner. På hjässan fanns batterier, skyttegallerier, syftstationer, belysningsschakt och ett vattenmagasin. Fortet var i operativt skick år 1907.
Fortets främsta beväpning var två stycken 24 cm kanoner m/04 i självsänkande lavett i öppen pjäsgrop. Det var bland de allra grövsta kanoner man hittills installerat i batterier på land. Självsänkningen innebar att kanonen laddades i nedsänkt läge och sedan höjdes ovanför bröstvärnet inför avfyrningen. När skottet gick sänktes röret av rekylen åter ner i laddningsläge. Fortet fick också två stycken 15, 2 cm kanoner i pansartorn med kupol samt fyra stycken 57 mm kanoner, också i pansartorn med kupol. För belysning och bländning av fienden försågs fortet i norr och i söder med starka strålkastare. I gravens norra och södra vinklar anlades kontreskarpgallerier från vilka man kunde skjuta i gravens längdriktning mot här befintliga anfallande styrkor.
Vid den norra foten av berget anlades ett batteri med fyra stycken 57 mm kanoner. Batteriet kallades Götiska batteriet efter Götiska förbundet som samlade in medel för bygget. Mark skänktes för övrigt även eller uppläts för hela fästningen. Batteriet var en komplett mindre befästning med logement och rum för officerare. Mot väster finns en strålkastarbana med decauvillespår ut från batteriet. Batteriet skulle försvara hamnens innersta farvatten. Detta batteri var färdigbyggt före anläggningen i sin helhet. I närheten av detta batteri finns även bevarat ett betongfundament för fyra stycken 57 mm kanoner som fungerade som närförsvar.
Inne i fortets kärnanläggning skapades lokaler med för tiden tryggande bergtäckning. Längst i söder, mittemot ingångstunneln, låg vaktlokalerna med trappor upp till strålkastare, en 57mm kanon och infanterigången på fortets hjässa. Längs huvudkorridoren, Stora korridoren, låg logement, kök och sanitära utrymmen för manskapet. Längre in låg tekniska utrymmen, sjukavdelning och expeditionslokaler. Längst bort i samma korridor hade underofficerare och officerare sina förläggningsutrymmen med tillhörande köksavdelning. Längs den norra korridoren fanns ytterligare manskapsutrymmen. Två tunnlar ledde in och ut i vallgraven. En av dessa är huvudentré som är monumentalt gestaltad med en gallergrind och kunglig emblem. I anslutning till kanonerna på hjässan låg motsvarande ammunitions- och eldledningsrum nere i berget.
Verkstad/Smedja uppfördes för service av bestyckningar och andra nödvändiga reparationer. Napalmboden från 1940-talet i strandkanten och ytterligare förrådsbyggnader från samma tid vid infarten till fortet finns bevarade, liksom den brygga (ombyggd genom årens lopp) som användes för transporter till fortet. I dalgången mellan Käringberget och Västerberget öster om anläggningen byggdes även ett antal byggnader för fortets behov. Flera av dessa äldre byggnader kvarstår, men ingår inte idag i samma fastighet som fortet i övrigt.
Artilleriets och fortifikationens allt snabbare utveckling under 1900-talet medförde att Oscar II:s fort vid tiden för andra världskriget inte längre var ändamålsenligt i positionens fasta försvar. Bortsett från Götiska batteriet avväpnades fortet och övergick till sekundära funktioner, först som förläggning och senare som förråd. Kanonerna var däremot användbara och installerades i nya sammanhang. De grova 24 cm kanonerna lyftes ur sina lavetter och sattes i tornlavetter under pansarskydd i batteri Hjuvik på Hisingen. 15, 2 cm kanonerna flyttades till ett batteri på Styrsö längre ut i skärgården, liksom fyra stycken 57 mm kanoner, som bildade ett eget batteri på Stålholmen. Dessa flyttningar av kanonrör utfördes under 1939.
Under mellankrigstiden förstärktes Oscar II:s fort med en befästning på det närliggande Stockholmskär, som avvecklades 2010, och även nya fasta minspärrar sattes upp. Förstärkningar av mer provisorisk karaktär gjordes under andra världskriget då fortet efter avveckling på nytt mobiliserades. Fortet har försvarat Göteborg och hamnen fram till 1955 och har sedan dess stått outnyttjat.
År 1993 övertog Statens fastighetsverk förvaltningen av fortet. Viss röjning av vegetation samt sanering av fortets inre har skett. 2001 ersattes fönstren med nytillverkade med de gamla som förebild.
24 cm kanonerna från batteri Hjuvik har efter avveckling av denna anläggning återförts till Oscar II:s fo11 och placerats i avfyrningsläge. 15,2 cm kanonerna från batteriet i Styrsö har också återförts till fortet och monteras på sina ursprungliga platser. De fyra 57 mm kanoner som sattes upp på batteri Stålholmen har återförts till Oscar 11:s fort och tre av dessa har monterats i sina tidigare lägen.