Sammanfattande beskrivning
Tranås nya griftegård anlades 1911-13 och har utvidgats i tre omgångar. Avgränsningen mot söder är
påkostad med stödmurar, trädkrans av lind och monumental entré. Gamla delen har en symmetrisk
uppbyggnad kring en nord-sydlig lindallé som slutar vid en gravkulle i den norra, mer
skogskyrkogårdsbetonade, delen. De äldre kvarteren har en hierarkisk struktur med påkostade
köpegravar och allmänna linjegravar från 1900-talets förra hälft. Utvidgningarna åt öster och väster
präglas av efterkrigstidens ideal med rygghäckskantade rader av låga vårdar. Den västra delen domineras
av en minneslund nedanför Ängarydskapellet från 1981. I griftegårdens utkanter ligger urngravsområden
med friväxande björkar.
Griftegårdens främsta kulturhistoriska värde ligger i enhetligheten inom de olika äldre kvarteren och
de enskilda gravvårdarna främst äldre högresta vårdar, samt vårdar med konst-, lokal- eller
personhistoriska värden.
Beskrivning av griftegården idag
Allmän karaktär
Nya griftegården har antydan till en triangulär form och omfattar ca 16 hektar. Västra och norra delarna
som gränsar mot höglänt löv- och barrskogsterräng saknar markerad gräns. Södra och östra sidan bildar
däremot en rät vinkel. Griftegården är utvidgad i omgångar och rymmer områden av olika karaktär, vilka
var för sig speglar sin tids kyrkogårdsideal. Äldsta delen är centralt belägen och utgörs av ett
symmetriskt upplägg med fyra likformiga, kvadratiska kvarter samt en rad längs muren. Dessa kvarter
benämns A, B, C, D och AA. Norr om detta område ligger en gravkulle, kvarter BK. Vid sydöstra
foten av denna ligger det asymmetriska kvarter AB och i sydväst E och F. Vid sistnämnda ligger en äldre
ekonomigård. Öster om kullen är det äldsta urngravskvarteret UG från 1962, söder därom ansluter
kvarter G från samma tid till AB. Öster om griftegårdens äldsta del ligger två stramare kvarter, H och L,
från 1962-71. Västerut från griftegårdens gamla del vidtar utvidgningar från 1981, belägna i svag svacka:
kvarter I, K och O med typisk stram uppbyggnad, M med antydan till skogskyrkogårdskaraktär och N
med urngravar. Vid samma år tillkom även en minneslund och Ängarydskapellet på en höjd i
griftegårdens västra ände. I minneslundens sydöstra hörn är ett muslimskt kvarter ordnat. Längs gränsen
mot skogen i nordväst sträcker sig urngravkvarteret Bäcken. Alla kvarter på griftegården består numera
av gräsmattor. Sammantaget kan sägas att griftegårdens norra delar har en påtaglig
skogskyrkogårdskaraktär medan de södra svarar mot det strikta franska parkidealet.
Omgärdning
Tranås nya griftegård har endast inhägnad till sin södra och östra del. Längs södra sidan sträcker sig en
ursprunglig kallmurad stödmur av kvaderhuggen röd granit i upp till två skift. Denna har kompletterats
längs med utvidgningen från 1960-talet och kvarter I i väster. Längs den östra sträckningen är stenen
endast grovt tuktad. Mot kvarter H och L är den ursprungliga östra mursträckningen bevarad. Längs
kvarter N och Ängarydskapellets södra sida sträcker sig en kallmur av otuktad marksten.
Ingång
Griftegårdens huvudingång är placerad centralt på den äldre delens södra sida. Stödmuren gör här en
konkav inbuktning, i vars mitt grindarna är
placerade. De ursprungliga smidda par- och
enkelgrindarna sitter mellan fyrkantiga stolpar av
röd granit av två storlekar. Deras utkragande krön är
toppiga. På de mellersta stolparna står Invigd
1913. Ovanpå stödmuren löper ett ursprungligt
järnstaket. Östra utvidgningen har en separat ingång
i sydöstra hörnet med smitt grindpar i stramt
utförande, ritat av Gösta Lundin 1962. Där
stödmuren slutar i väster och markstensmuren tar
vid är en öppning med trappa och ramp av granit
samt järnräcke. Kapellet har egen infart i söder.
Vegetation
Ovanpå stödmuren växer en idegranshäck. Längs
södra muren sträcker sig innanför denna en rad avlindar, längs östra muren en rad med björkar. Även längs muren mot H och L är raden av lindar bevarad. Gamla delens nord-sydliga axel utgörs av en
lindallé, även tväraxeln har i sin östliga sträckning en sådan. Alla nämnda lindar är högväxta och
planterade vid griftegårdens anläggning. I gamla delens två västra kvarter och i allmänna raden finns
inslag av björk. I övriga delar av griftegården är träden mer eller mindre friväxande. Björk är vanligast,
följt av lind, tall, gran, rönn och ek. Den sydvästra delen av griftegården, d.v.s. minneslunden samt
kvarter I, K och O, har en öppnare karaktär. Urngravsområdena domineras helt av björk och resliga
prydnadsbuskar. I backen upp mot kapellet är en dunge av lövträd. Kring kapellets övriga sidor reser sig
talldungar. Genomgående i den södra hälften av griftegården är bruket av rygghäckar. Dessa utgörs av
rhododendron längs mittaxeln, i övrigt av bl.a. idegranshäckar, tuija, buskrosor och spirea. I den norra
hälften finns ett rikt inslag av olika prydnadsbuskar, i det gamla urngravsområdet grupper av stora
ormbunkar.
Gångsystem
Alla gångar är asfalterade om inget annat anges. Den gamla delen av griftegården har en symmetrisk
uppbyggnad med en bred mittaxel som löper från ingången i söder till gravkullen i norr. Denna korsas av
två rätvinkliga tväraxlar som fortsätter in i den östliga utvidgningen. Ytterligare en gång löper längs med
de två mursträckningarna. I kvarter AB och det anslutande G sträcker sig böjda små grusgångar som
årsringar, dessa är de enda gångarna inom ett kvarter. Gångsystemet i H och L ansluter i sin rätvinkliga
uppbyggnad till den äldre delen. De västra kvarteren har överlag en asymmetrisk form som bestämmer de
avskiljande gångarnas dragning. Två stora gångar, en i norr och en i söder bildar förbindelse till kapellet.
Gravvårdstyper
Griftegården kan uppvisa hela spektrumet av gravvårdar från det tidiga 1900-talet till idag. Inom den
äldre delens östra kvarter återfinns såväl 1910- och 20-talens resliga vårdar av olikfärgad granit som
allmänna radens enkla småvårdar. Kring dess mittaxel sträcker sig de låga, breda vårdar som är typiska
för familjegravarna under perioden 1930-50. Flera av de enskilda gravarna från 1900-talets förra hälft har
haft grusbädd med inramning. Alla grusbäddar och ramverk är idag borttagna, vilket ibland ger ett
stympat intryck. Vid sidan av dessa vårdar finns resta rektangulära vårdar från främst 1930- och 40-tal,
men även senare, som vittnar om ett försök till nyskapande inom gravkonsten vid denna tid. Formspråket
är stramt och värdigt, materialet vanligen ljus granit. Till samma anda kan man räkna de många liggande
rektangulära hällar som utmärker bl.a. den yngre allmänna raden. Från 1930- och 40-talen härrör sig
även gravkullens påkostade monument. I griftegårdens sydvästra delar dominerar efterkrigstidens vanliga
låga vårdar i olika slags granit. Ett ovanligt inslag är de påkostade muslimska vårdarna av vit marmor,
väl synliga i sitt läge vid minneslunden. Urngravsområdenas enhetliga små naturstenar speglar liksom
asklunden vår tids begravningsseder, där kremering är förhärskande inom städerna.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A F och AA (gamla delen)
Allmän karaktär
Gravkvarterens numrering bestäms endast
delvis av den avgränsning som gångarna ger.
Alla kvarter består av nord-sydliga gravrader,
med få undantag. Kvarter A utgörs av en
dubbel gravrad på ömse sidor om mittaxelns
allé, liksom en dubbel rad längs den östra
begränsningsgångens västra sida och en rad
mellan denna och muren mot kvarteren H och
L samt längs den östra hälften av södra
mursträckningen. Här återfinns de mest
påkostade enskilda gravarna, som regel familjegravar. Dubbelraderna har rygghäckar, varav alla utom en
av rhododendron. Kvarter B utgör de inre delarna av kvadraterna, i de västra med dubbla rader av låga,
rygghäckskantade vårdar. Av detta slag är även kvarter E. I det nordöstra kvarteret är det dubbla rader av
mest resliga vårdar från 1910-20-talen, alla med rygghäck. I det sydöstra kvarteret ligger den s.k.
allmänna linjen där folk begravdes gratis, den ene efter den andre allt eftersom de avled. De västra
hälfterna av de båda västliga kvadraterna utgör kvarter C och D med dubbla rader av resta ljusa
granithällar från 1960-talet. I kvarter F är rader av liggare från 1952-73, en fortsättning på allmänna
raden. I dess norra ände är liggare över makar från 1965 till idag. AA längs södra murens västra
sträckning består av en främre rad med liggare från 1950-talet och en bakre med små vårdar från 1980-
talet.
Gravvårdstyper
De äldsta vårdarna återfinns i den nordöstra kvadraten. Det är mestadels resliga vårdar från 1910- och
20-talen med en stor variation i form. Det finns vinkelbrutna hällar, bautastenar, urnor, kors o.s.v. Från
periodens senare del och tidigt 1930-tal finns några klassiserande låga vårdar. I kvarter A dominerar de
låga och breda vårdarna från 1930-50-talen. Dessa har ofta klassiserande drag i form av tempelgavlar och
kolonner. Som regel har de haft grusbädd. Således har raderna längs gångarna gett ett än mer påkostat
intryck än idag. Dessa platser var de mest statusladdade, de
mest framträdande. I A finns även en del mer högresta och
strama vårdar som speglar ett annat gravkonstideal.
Materialet är över lag granit, såväl svart som grå och röd
finns representerad, den sistnämnda lokalt bruten. Titlar är
allmänt förekommande på vårdarna och speglar i A
samhällets mer betydande personer. Bland sistnämnda finner
vi flera fabrikörer, trävaruhandlare, köpman och byggmästare
som speglar Tranås karaktär som handels- och industristad
med inriktning på snickeri. Bland disponenterna märks K G
Andersson (död 1938) som grundade
Möbelindustrikompaniet och J A Kron (död 1932) som drev
Tranås Möbelfabrik. En bautasten med lilja i hög relief är
rest över stenhuggeriägaren J A Jonsson 1919, en annan vård
tillhör Alfred Gustafsson, grundare till ett annat
framgångsrikt stenhuggeri på orten. Dessa tillverkade en stor
mängd gravvårdar av Tranåsgranit. Bland enklare titlar
märks en stor mängd tjänstemän vid Statens järnvägar, några
t.o.m. med SJ:s vapen som symbol. Bland de få kvinnliga
titlarna finns sömmerskan och folkskollärarinnan. Flera
vårdar minner om frikyrklighetens stora betydelse i trakten.
Två vårdar är resta över metodistpastorer 1921 respektive
1931 och en bautasten över predikanten O Frank
1925. En vård över makarna Larsson från 1920
bär Frälsningsarméns vapen. En låg, bred vård i
ljus granit minner om fyra ungdomar som
drunknade i Sommen 1923, Deltagande
medborgare reste vården.
Allmänna linjen ligger inbäddad i den
sydöstra kvadraten och består av tätt stående
rader med vårdarna vända mot öster. Vårdarna är
i liten skala, sällan mycket högre än halvmetern.
Formspråket är dock direkt kopierat från mer
påkostade vårdar. Vi ser samma former med
vinkelbrutet eller rundbågigt krön o.s.v. Vid
sidan av dessa är små enkla liggare vanligt.
Materialet är även här övervägande svart eller
röd granit som delvis polerats. Bland de äldre
vårdarna finns flera i kalksten. De äldsta
vårdarna i öster är från 1911 och de yngsta i väster från 1967. Sistnämnda utgörs av större liggare och
kors i granit. Titlarna är fåtaliga. De som finns vittnar om hantverksyrken som garvaren, urmakaren och
skomakaren eller om det militära, korpralen och husaren. Bland de yngsta finner vi modellsnickaren och
försäljningschefen. Allmänna radens vårdar i F utgörs av stramt utformade liggare från 1952-73.
De västra kvarter B och E präglas av låga rektangulära vårdar från 1930-50-talen. Dessa är i
olika slags granit. Intrycket är tämligen uniformt och kontrasterar mot den östra hälften av griftegårdens
äldre del. Titlar förekommer i viss utsträckning, ofta knutna till ett hantverk: frisörmästaren,
virkeshandlaren, verkmästaren, stenhuggaren, skräddarmästaren, tillskäraren, banvakten o.s.v. Även här
speglas Tranås historia. Kvarter C och D består av enhetligt utformade vårdar i ljus granit från 1960-
talet. De är resta små rektangulära hällar. Här förekommer inga titlar. Kvarter AA har en främre rad med
strama liggare från 1950-talet, med viss förekomst av titlar, och en bakre med småskaliga resta vårdar
från 1980-talet. Bland dessa återfinns även en vård från 1950 med drag av art déco över en
metodistpastor och två missionärer. Mellan varje liggare är en ram av stenplattor.
Kvarter BK och AB
Allmän karaktär
Kvarter BK utgör en kraftigt markerad kulle som gränsar mot lövskog i norr. Sydväst om kullen är en
öppen gräsyta med damm och invid denna en fondrabatt av ormbunkar och rhododendron. Kullens
sydvästra sida upptas av påkostade familjegravar, halvt ingrävda. Från denna sida leder en trappa upp till
en stensatt rundel med rabatt. Kring denna rundel ligger en hel och två halva cirklar med gravrader. I
kullens sydöstra slänt står enkla naturstensvårdar. Kvarter AB utgör tre långsmala kvarter, böjda mot
öster. Terrängen sluttar svagt åt sydost. Genom kvarteren löper små grusgångar. Spridda björkar och
prydnadsbuskar växer i området. I öster finns en liten kulle med stensatt vilplats med buskar och rabatter.
I dess sydöstra slänt ligger naturstensvårdar. I kvarterets sydöstra hörn är en brunn med överbyggnad i
form av spåntäckt sadeltak. Kvarterets vårdar står och ligger i rader som följer gravkvarterens böjning.
Det övergripande intrycket bär prägel av en skogskyrkogård där gravkvarterens utformning underkastar
sig naturen.
Gravvårdstyper
Kvarter BK domineras av de gravar som är ingrävda i kullens ena sida. Dessa är från 1940- och 50-talen
och tillhör betydande direktörer och disponenter inom Tranås industri. Gravarna är utformade som
familjegravar med stora grusbäddar, numera gräsbesådda. De finhuggna stenramarna kantas vid
huvudänden av ett högre, brett gavelparti i svart eller röd granit. Detta fungerar stödmur och är som regel
utformat med klassiserande detaljer. Från sidoramarna reser sig trekantiga gavlar mot dessa. Raden av
dessa gravar avslutas i söder med monumentet över möss- och pälsfabrikanten Oscar Wigén (död 1944).
Detta utgörs av ett grovt tuktat granitblock i
vilket är en kolonnförsedd nisch med
porträttrelief av brons. I slänten öster härom reser
sig ett tidstypiskt monumentet i blågrå granit
över C A W Scheutz från 1918. Vården
artikuleras med stiliserade växtslingor och relief
av sörjande naken yngling. Vid denna
särpräglade vård ligger några mer eller mindre
otuktade naturstensvårdar från 1950-70-talen,
vilka vittnar om ett helt annat gravkonstideal.
Vårdarna uppe på kullen utgörs av låga
rektangulära vårdar i ljus granit, främst från 1960-
talet. Bland dessa märks griftegårdens enda bevarade
grusbädd på kommunalborgmästaren och riddaren av
Vasaorden, Josef Sjöbergs, familjegrav.
Kvarter AB består av böjda rader med
omväxlande resta, omväxlande liggande hällar i
främst grå granit. Formspråket är stramt, ibland med
klassiserande tillskott som tempelgavlar. De daterar
sig från 1940-50-talen och representerar ett försök till
nyskapande inom gravkonsten på traditionell grund.
Titlar förekommer i viss utsträckning, bl.a.
fabrikören, direktören, kontraktsprosten,
möbelsnickaren, sjukvårdsfuriren och skogsmästaren.
I slänten till vilplatsen i öster finns några naturstenar
brukade som vårdar under 1960-talet.
Kvarter G, H och L
Allmän karaktär
Dessa kvarter tillkom vid den utvidgning som skedde 1961-62 längs
griftegårdens östra sida. Kvarter G ansluter sig med sina böjda
gravkvarter och grusgångar till kvarter AB i väster. I sin södra del är
dock kvarteret annorlunda med stramare karaktär och raka nordsydliga
respektive öst-västliga rader med rygghäckar av
rhododendron. I kvarteret växer spridda björkar och ekar. I sydost
finns en stensatt vilplats. Kvarter H och L är två kvadratiska kvarter
som genomkorsas och inramas av rätvinkliga gångar. I sin yttre
stramhet ansluter kvarteren till den äldre delens symmetri. Kvarter H
är uppdelat i mindre rum medelst låga, rätvinkligt arrangerade
idegranshäckar. I sydost finns ett stort stenparti. Kvarter L har en mer
oregelbunden karaktär med vårdarna grupperade kring öar med
prydnadsbuskar. Mot norr har kvarteret en stor idegranshäck. I båda
kvarteren finns friväxande björkar samt två ekar och en lind.
Vårdarna är genomgående småskaliga.
Gravvårdstyper
Den dominerande gravvården är en liten rest
rektangulär häll, vanligen i ljus granit. De är
alla placerade utmed rygghäckar eller som i L
prydnadsbuskage. Ett undantag utgör vårdarna
i norra delen av G. I kvarter H finns även de
vanligare moderna vårdarna som är lägre och
bredare. Dessa har där genomgående placerats
i fristående dubbla rader med rygghäck inom
de rum som idegranshäckarna bildar. De
resligare är placerade längs med sistnämnda.
Vårdarna i G är från 1960- och 70-talen, i H
från 1970-talet och i L från 1970- och 80-
talen. Titlar är mycket sparsamt
förekommande, en av de få är taxiägaren.
Kvarter I, K, M och O
Allmän karaktär
Kvarter I, K och O en fortsättning på efterkrigstidens traditionella kyrkogårdsideal med raka
rygghäckskantade rader av tämligen uniforma låga vårdar. Kvarterens yttre former är däremot påtagligt
asymmetriska. Gravraderna är nord-sydliga respektive öst-västliga och som regel dubbla. I kvarteren
finns ett fåtal unga träd: björk, lönn och rönn. Kvarter M i norr är endast delvis utnyttjat och har en
påtaglig skogskyrkogårdskaraktär genom sina böjda rader med rygghäckar av tuja och friväxande stora
björkar, tallar och granar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna daterar sig från 1980-talet till idag. Formaten är genomgående små, vanligen är det
moderna vårdar som är låga och breda. Titlar förekommer som regel inte. Viss variation finns i material
och form, framför allt under senaste årtionde då en större individualism gjort sig gällande.
Huvudintrycket är dock tämligen enhetligt.
Kvarter UG, N, P och Bäcken
Allmän karaktär
Kvarteren UG, N, P och Bäcken är alla
urngravsområden av enhetlig karaktär. UG är äldst
och anlades i samband med utvidgningen på 1960-
talet. Bäcken är yngst medan N och P tillkom
1981. De har karaktär av skogskyrkogård med
friväxande björkar och prydnadsbuskar. Bäcken
som rinner genom kvarteret ned till minneslundens
damm har gett namn åt kvarteret. Över bäcken
leder en välvd träbro.
Gravvårdstyper
De enda tillåtna gravvårdarna är små rundade
naturstenar som arrangeras i oregelbundna ringar kring små förhöjningar i terrängen. De har samma
utseende från 1970-talet till idag.
Minneslund, asklund och muslimskt kvarter
Allmän karaktär
Minneslunden utgörs av en gräsplan med damm i norr. I dammen mynnar en bäck från urngravsområdet i
norr. Längs denna växer ormbunkar m.m. Väster om dammen är en spaljé kring en stensatt vilplats med
brunnskar och parkbänkar. I den västra änden av minneslunden är en halvrund asklund i backen mot
kapellet. Sluttningen är klädd med naturstensplattor på vilka kopparplaketter med de gravlagda och deras
urngravsnummer angetts. I gräsmattan inom halvrundeln sitter små numrerade gatstenar som svarar mot
numren på plaketterna. I det sydöstra hörnet av minneslunden
är ett muslimskt gravkvarter avskilt. Det omges av
idegranshäckar och rönnar. De vita marmorvårdarna markerar
sig tydligt i omgivningen.
Gravvårdstyper
De muslimska vårdarna är från 1990-talet fram till idag. De
utgör idag två rader med elva vårdar. Vårdarna utgörs av
kraftiga, höga stenramar med bädd av kvarts alternativt en
tumba. Vid huvudänden, och i flera fall även fotänden, reser
sig en hög och smal gavel med inskription. Som regel är hela
vården tillverkad av vit marmor.
Ängarydskapellet
Ängarydskapellet är uppfört 1981-82 efter ritningar av
Helmer Flensborns arkitektkontor AB. Det kombinerar
ceremonisal, krematorium och griftegårdsexpedition.
Byggnaden utgörs av en nord-sydlig länga i ett plan med
markerad ceremonisal i sydväst och kombinerad
klockstapel/skorsten i nordväst. Fasaderna är klädda med
vitslammat tegel och har högsmala fönsteröppningar utan
spröjsning. Expeditionsdelen och krematoriet bär ett
flackt sadeltak. Den kraftigt uppskjutande ceremonisalen
bär ett åt norr sluttande pulpettak, vilket har sin
motsvarighet på den öppna klockstapeln av vitmålad
betong. Taktäckningen utgörs av tvåkupiga betongpannor.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
