Strömsfors kraftverk

Åren 1856 och 1857 förvärvade Gustaf Lindqvist, Uddebo och Anders Josef
Larsson, Ljungsnäs mark på båda sidor om Strömmens vattenfall i Assman,
mark som tidigare tillhört Landbogården och Lilla Svinåsa. På Assmans södra
sida låg en kvarn vilken man avsåg att ersätta med en ny kvarn. Den nya
kvarnen skulle uppföras längre upp i fallet i närheten av en äldre kvarnplats.
Kort därefter överläts köpet till Ströms Fabriks AB, sedermera Strömsfors AB.
Ordförande och disponent i Ströms Fabriks AB var till en början Fredrik
Brusewitz, Limmareds glasbruk, enligt samtida lantmäterihandlingar. Det var
emellertid Anders Josef Larsson som var den drivande kraften vid Strömsfors.
Något år senare anlades en smedja med stångjärnshammare samt knipp- och
spikhamrar. Anläggningen fick namnet Strömsfors Bruk.
Kraften i Assman togs tillvara genom anläggandet av en damm. Assman var
här delad i två fåror, åtskilda av en ö. Den södra fåran kom att tjäna som
kraftkanal med två fall. Vid det övre fallet anlades kvarn och såg som drevs
med tre vattenhjul. Vid det nedre fallet anlades stångjärnshammare och
manufakturverk som drevs med tre vattenhjul. Utöver verksbyggnaderna
uppfördes en herrgårdsbyggnad, arbetarbostäder och ekonomibyggnader.
Anders Josef Larsson flyttade till herrgården i Strömsfors där han verkade
som bruksbolagets direktör. Rörelsen kom 1871 i Limmareds glasbruks ägo som anlade en glashytta på
Assmans norra sida. Järnhanteringen drevs parallellt och utvecklades med
tiden mot verkstadsindustri. År 1880, efter att glashyttan lagts ner, uppfördes
ett gjuteri med tillhörande bearbetningsverkstad på platsen för nuvarande
kraftstation. På bruket tillverkades bland annat delar till kvarnar,
cirkelsågverk och axlar för vagnar.
Vid 1880-talets början övertog Anders Josef Larsson brorssöner verksamheten
vid Strömsfors Bruk, ingenjörerna Oskar och David Nylander. Tillverkningen
inriktades mot maskintillverkning och med tiden upphörde produktionen i
den gamla smedjan. År 1888 införlivades Borås Mekaniska Verkstad i
rörelsen. Ett par år senare förvärvades mark väster om bruket där med tiden
ett nytt gjuteri anlades. Åren 18961897 uppfördes den verkstadsbyggnad
som står här än idag.
Liksom tidigare drog man nytta av vattenkraften i Assman. Vid sekelskiftet
1900 var anläggningens utrustad med turbiner som drev maskiner och en
generator för elektrisk belysning. En generator ska ha installerats redan
1889. Enligt en brandförsäkringshandling från 1905 var generatorn placerad i
ett dåvarande magasin i trä, ovanpå turbinhuset, på samma plats där
kraftstationen står idag. I en handling från 1918 beskrivs byggnaden som
elektricitetsverk. Det tycks nu ha varit fråga om en mindre byggnad belägen
mellan kanalen och ån.
Strömfors är upptaget i en förteckning över elektriska anläggningar i
Älvsborgs län 1926 med en installerad generatoreffekt på 30 kVA.
Anläggningen producerade likström. Vid 1930-talets början användes hälften
av den utvunna kraften för att driva två elektriska generatorer, en för
belysningsändamål och en för kraftöverföring till sekundära elmotorer. På
bruket tillverkades vid denna tid bland annat träförädlingsmaskiner,
förpacknings- och etiketteringsmaskiner, kvarn- och sågverksmaskiner,
maskiner för trämassefabriker, handelsgjutgods m.m.
Planer på ett nytt kraftverk fanns redan några år in på 1920-talet. Genom en
vattendom i mars 1925 erhölls tillstånd att uppföra en ny dammbyggnad,
kraftstation och avloppskanal samt att upprensa Assman uppströms dammen
och riva ut två befintliga dammar med kvarn och såg. Det skulle emellertid
dröja ända till åren 19331935 innan dammbyggnaden och kraftstationen
färdigställdes. Kraftstationen uppfördes vid den befintliga kraftkanalen.
Senare skedde en utbyggnad mot norr, troligen på 1940-talet, med en större
tillbyggnad som inrymt brandkår och en allmän tvättinrättning. I anslutning
till kraftverksbygget uppfördes ny kvarn och ny såg på området med eldrift.
I samband med dammbygget tillkom en ny tilloppskanal genom att den
befintliga kanalen byggdes på. Påbyggnaden syftade till att höja vattennivån
vid fallets nedre del till samma nivå som vid fallets övre del. Arbeten utfördes
även avseende utloppskanalen. Arbetet ska ha utförts med brukets egen
personal. Vid tiden för vattendomen planerades för ett aggregat med
möjlighet att utöka kapaciteten med ytterligare ett aggregat. Enligt uppgift
installerades redan från början två aggregat. Åtminstone den ena turbinen
tillverkades vid Borås Mekaniska Verkstad. Kraften användes i sin helhet för
brukets behov. År 1939 förstärktes tilloppskanalen invändigt med platsgjuten
betong efter ett läckage. År 1936 övertogs rörelsen av Oskar och Davids brorson Axel Nylander som dessförinnan varit VD för Borås Mekaniska Verkstad. Axel Nylander drev
bruket i ca 30 år innan det vid mitten av 1960-talet övertogs av sonen Axel-
Uno Nylander. Verksamheten var nu inte i närheten av vad den varit och i
början av 1970-talet lades bruket ner. Runt slutet av 1990-talet revs den
tidigare gjuteribyggnaden och senare en kontorsbyggnad vilken var belägen
på den gamla hammarsmedjans plats i anslutning till verkstadsbyggnadens
östra gavel. År 2003 tog nuvarande ägaren över kraftverket och verkstaden
intill med tillhörande smedja, k0ntor och såghus.
Genom Strömsfors har det även bedrivits flottning. Från en besiktning 1890
finns uppgifter om en 20 meter lång och 2,5 meter bred slussränna. I den
senare kraftverksdammen anordnades ett särskilt utskov för flottningen.

Lite brukshistoria
Efter att Anders Josef Larsson köpt fallrätter utmed Assman anlade han 1859, tillsammans med brodern Salomon, ett järnbruk under namnet Ströms Fabriks Bolag med syfte att färska tackjärn till smidbart järn. Företaget uppförde bland annat smedja med en Franche-Comté-ugn, mjölkvarn, manbyggnad och arbetarbostäder.

Järnbruksverksamheten hade inte så stor framgång och Salomon, som också var delägare i Limmareds glashytta, kom med idén att Limmareds glasbruk skulle köpa bruket i Strömsfors för att anlägga en glashytta där. Så skedde och affären genomfördes 1871 varpå man redan ett år senare startade glasblåsningen. Glastillverkningen vid bruket blev aldrig någon succé och i mitten av 1878 lades verksamheten ned. Brukets produktion av järnprodukter fortsatte dock och bland annat tillverkades olika typer av jordbruksprodukter.

Efter Salomons bortgång 1881 kom, genom boupptäckning, Strömsfors bruk åter till familjen och två av sönerna, Oskar och David, övertog bruket och började utveckla och tillverka maskiner för träbearbetning.

År 1888 köpte bröderna, tillsammans med ingenjör Birger Strömqvist, Borås Mekaniska Verkstad för att öka produktionen av träförädlingsmaskiner. Man köpte även upp verktygsmaskiner från det konkursdrabbade Wenersborgs Mekaniska Verkstad. Bruket växte och mer mark köptes in. En ny gjuteribyggnad uppfördes 1890 och 1896-97 byggdes maskinverkstaden. Affärerna vid bruket gick bra ända fram till slutet av 1800-talet då konkurrensen på marknaden börjat hårdna.

År 1892 upphörde stångjärnstillverkningen och allt fokus koncentrerades till produktionen av maskiner för industrin.

I strävan efter nya produkter att framställa kom 1913 en släkting till ägarna Nylander, ingenjör Högfeldt, med en idé till en automatisk maskin för tillverkning av pappersaskar till cigaretter. Tillverkning och försäljningen av maskinen fortgick, både inom landet och utomlands, fram till mitten av 1920-talet.

Richard Högfeldt hade redan påbörjat en vidareutveckling av den maskinen vilket resulterade i den mer framgångsrika etikettmaskinen för flaskor, vilken fick namnet Svenske. Denna helautomatiska maskin dominerade framför allt den svenska marknaden under lång tid men gick även på export världen över. Tillverkningen av Svenske var nu även den dominerande tillverkningen på bruket och pågick ända fram till slutet av 1960-talet.

Efter Oskars och Davids bortgång (1920 och 1936) ärvdes bruket av brorsonen Axel som i stort sett bara kom att förvalta bruket utan att vidareutveckla tillverkningen i någon större utsträckning. Han drev bruket fram till sin bortgång 1965 då sonen Axel-Uno tog över.

Produktionen vid bruket hade försvagats efter andra världskriget och detta, tillsammans med bristande intresse i bruksledningen, ledde fram till nedläggning av Strömsfors bruk i början av 1970-talet.
Nutid

Byggnaden som idag inrymmer Strömsfors kraftverk uppfördes i under åren 1933-35. Tidigare fanns det tre vattenhjul som genererade elektricitet till verkstaden på bruket. I den västra delen av byggnaden, som är tillbygd senare, inrymdes en tid en frivilligbrandkår och en allmän tvättinrättning.
I närområdet runt bruket finns idag bland annat disponentvillan, maskinverkstaden, kapellet, kvarnen och gjuteriet, som revs någon gång på 1970-talet. Den före detta mangårdsbyggnaden, som flyttades till norra sidan ån, finns också bevarad.

Källor
Ägarna, muntligen samt tillhandahållna dokument.
Strömsfors bruk, En byggnadsinventering av ett brukssamhälle i Svenljunga kommun. Karin Lundberg, 2004
Informant Bengt Spade
Länsstyrelsens WebbGIS-karta
www.stromsforsgruppen.se

Strömsfors kraftverk ligger på en liten ö mitt i ån Assman i den lilla bruksorten Strömsfors i Svenljunga kommun. Assman är ett cirka 16 km långt vattendrag som börjar vid Tranemosjön och mynnar ut i Ätran, cirka nio kilometer nedströms anläggningen. Assman är bitvis mycket rik på meanderslingor vilket ger områdena utmed ån en mycket speciell karaktär. På platsen kring kraftverket har bland annat kvarnar och industrier under lång tid nyttjat vattnet som kraft för sina verksamheter.

Utskovsdammen, som byggdes 1933, och är omkring 25 meter bred och uppförd av och natursten. Dammens övre vattenyta utgörs av en cirka 4000 kvadratmeter stor vattenspegel. Till inloppskanalen finns en bred planlucka i plåt som regleras hydrauliskt. För reglering av åns vatten finns ett cirka fem meter långt överfall av granit. I dammen finns också två luckutskov var av det ena regleras med fyra spettluckor i trä och det andra med en stor planlucka i plåt som manövreras hydrauliskt.

Inloppskanalen är omkring 50 meter lång och 10 meter bred och gjuten i betong och kvaderhuggen natursten. Framför intaget finns två planluckor i plåt som sköts manuellt. Här sköts även gallerrensning automatiskt och utrenset transporteras bort via ett transportband.

Utloppet sker via en utloppskanal som sträcker sig på den lilla öns södra sida som åter flyter samman med Assman omkring 200 meter nedströms kraftverket. Utloppskanalens har kantskoning av huggen natursten.
Fallhöjden vid kraftstationen är 4,6 meter och medelvattenföringen ligger på 9 m3 per sekund. Kraftverkets effekt är på cirka 270 kW ger en normal årsproduktion på omkring 1,5 Gwh.

All producerad el levereras direkt ut på nätet.

Maskineri
Maskineriet utgörs av två aggregat med horisontalaxlade dubbla francisturbiner. Den äldre generatorn är tillverkad omkring 1907 av Ludvikaföretaget Förenade Elektriska A.B, System Clayton Typ L. Generatorn är synkron med tillverkningsnummer 4264, 250 kVA, 400 volt och gör 214 varv per minut. Den tillhörande likströmsgeneratorn är tillverkad av ESAB, elektriska svetsningsaktiebolaget, Göteborg. Generatorn är på 8 kW och gör 1450 varv på minut. Den är troligen renoverad 1971 denna är idag ej i drift.

Generator med matare tillhörande den lilla turbinen är tillverkad av ASEA, före 1933, har tillverkningsnummer 127190, typ TD 111B, 3,9 kW som gör 300 varv i minuten.

Turbinregulatorerna är ersatta med motviktsaggregat som fått moderna styrmoduler och all styr- och reglerutrustning är helautomatiserad.

Aggregaten genomgick renovering 2005 (G2) och 2010 (G1). Bland annat har båda generatorerna lindats om. All styr- och reglerteknik blev helautomatiserat 2006.
Bevarad i kraftstationen finns också en regulator tillverkad av Borås mekaniska verkstad. Det är därför inte uteslutet att även turbinerna är tillverkade av samma företag. Även de gamla kontrollskåpen och ställverket finns bevarade men är ej i drift. I taket finns också den gamla telfern bevarad.

Lite brukshistoria
Efter att Anders Josef Larsson köpt fallrätter utmed Assman anlade han 1859, tillsammans med brodern Salomon, ett järnbruk under namnet Ströms Fabriks Bolag med syfte att färska tackjärn till smidbart järn. Företaget uppförde bland annat smedja med en Franche-Comté-ugn, mjölkvarn, manbyggnad och arbetarbostäder.

Järnbruksverksamheten hade inte så stor framgång och Salomon, som också var delägare i Limmareds glashytta, kom med idén att Limmareds glasbruk skulle köpa bruket i Strömsfors för att anlägga en glashytta där. Så skedde och affären genomfördes 1871 varpå man redan ett år senare startade glasblåsningen. Glastillverkningen vid bruket blev aldrig någon succé och i mitten av 1878 lades verksamheten ned. Brukets produktion av järnprodukter fortsatte dock och bland annat tillverkades olika typer av jordbruksprodukter.

Efter Salomons bortgång 1881 kom, genom boupptäckning, Strömsfors bruk åter till familjen och två av sönerna, Oskar och David, övertog bruket och började utveckla och tillverka maskiner för träbearbetning.

År 1888 köpte bröderna, tillsammans med ingenjör Birger Strömqvist, Borås Mekaniska Verkstad för att öka produktionen av träförädlingsmaskiner. Man köpte även upp verktygsmaskiner från det konkursdrabbade Wenersborgs Mekaniska Verkstad. Bruket växte och mer mark köptes in. En ny gjuteribyggnad uppfördes 1890 och 1896-97 byggdes maskinverkstaden. Affärerna vid bruket gick bra ända fram till slutet av 1800-talet då konkurrensen på marknaden börjat hårdna.

År 1892 upphörde stångjärnstillverkningen och allt fokus koncentrerades till produktionen av maskiner för industrin.

I strävan efter nya produkter att framställa kom 1913 en släkting till ägarna Nylander, ingenjör Högfeldt, med en idé till en automatisk maskin för tillverkning av pappersaskar till cigaretter. Tillverkning och försäljningen av maskinen fortgick, både inom landet och utomlands, fram till mitten av 1920-talet.

Richard Högfeldt hade redan påbörjat en vidareutveckling av den maskinen vilket resulterade i den mer framgångsrika etikettmaskinen för flaskor, vilken fick namnet Svenske. Denna helautomatiska maskin dominerade framför allt den svenska marknaden under lång tid men gick även på export världen över. Tillverkningen av Svenske var nu även den dominerande tillverkningen på bruket och pågick ända fram till slutet av 1960-talet.

Efter Oskars och Davids bortgång (1920 och 1936) ärvdes bruket av brorsonen Axel som i stort sett bara kom att förvalta bruket utan att vidareutveckla tillverkningen i någon större utsträckning. Han drev bruket fram till sin bortgång 1965 då sonen Axel-Uno tog över.

Produktionen vid bruket hade försvagats efter andra världskriget och detta, tillsammans med bristande intresse i bruksledningen, ledde fram till nedläggning av Strömsfors bruk i början av 1970-talet.
Nutid

Byggnaden som idag inrymmer Strömsfors kraftverk uppfördes i under åren 1933-35. Tidigare fanns det tre vattenhjul som genererade elektricitet till verkstaden på bruket. I den västra delen av byggnaden, som är tillbygd senare, inrymdes en tid en frivilligbrandkår och en allmän tvättinrättning.
I närområdet runt bruket finns idag bland annat disponentvillan, maskinverkstaden, kapellet, kvarnen och gjuteriet, som revs någon gång på 1970-talet. Den före detta mangårdsbyggnaden, som flyttades till norra sidan ån, finns också bevarad.

Källor
Ägarna, muntligen samt tillhandahållna dokument.
Strömsfors bruk, En byggnadsinventering av ett brukssamhälle i Svenljunga kommun. Karin Lundberg, 2004
Informant Bengt Spade
Länsstyrelsens WebbGIS-karta
www.stromsforsgruppen.se

Strömsfors kraftverk är beläget i Assman i den tidigare bruksorten Strömsfors. Kraftverket hörde ursprungligen till Strömsfors Bruk och uppfördes på platsen för ett tidigare turbinhus. Nedströms finns en
kvarnbyggnad bevarad liksom en större tegelbyggnad från 1800-talets slut vilken inrymde den verkstadsindustri som tidigare funnits här. I närområdet finns också den praktfulla Villa Strömsfors liksom en mindre såg och byggnader knutna till tidigare jordbruk. Området är idag öppet för besökare och försett med skyltar som informerar om tidigare verksamheter. Till kraftverket hör en samtida dammbyggnad i sten, tillopps- och utloppskanaler.

Fallhöjden är 4,6 meter och den samlade effekten 300 kW.

Strömsfors bruk är upptaget i det kommunala kulturmiljöprogrammet (2023) som särskilt värdefull miljö.

Strömsfors kraftverk ligger på en liten ö mitt i ån Assman i den lilla bruksorten Strömsfors i Svenljunga kommun. Assman är ett cirka 16 km långt vattendrag som börjar vid Tranemosjön och mynnar ut i Ätran, cirka nio kilometer nedströms anläggningen. Assman är bitvis mycket rik på meanderslingor vilket ger områdena utmed ån en mycket speciell karaktär. På platsen kring kraftverket har bland annat kvarnar och industrier under lång tid nyttjat vattnet som kraft för sina verksamheter.

Utskovsdammen, som byggdes 1933, och är omkring 25 meter bred och uppförd av och natursten. Dammens övre vattenyta utgörs av en cirka 4000 kvadratmeter stor vattenspegel. Till inloppskanalen finns en bred planlucka i plåt som regleras hydrauliskt. För reglering av åns vatten finns ett cirka fem meter långt överfall av granit. I dammen finns också två luckutskov var av det ena regleras med fyra spettluckor i trä och det andra med en stor planlucka i plåt som manövreras hydrauliskt.

Inloppskanalen är omkring 50 meter lång och 10 meter bred och gjuten i betong och kvaderhuggen natursten. Framför intaget finns två planluckor i plåt som sköts manuellt. Här sköts även gallerrensning automatiskt och utrenset transporteras bort via ett transportband.

Utloppet sker via en utloppskanal som sträcker sig på den lilla öns södra sida som åter flyter samman med Assman omkring 200 meter nedströms kraftverket. Utloppskanalens har kantskoning av huggen natursten.
Fallhöjden vid kraftstationen är 4,6 meter och medelvattenföringen ligger på 9 m3 per sekund. Kraftverkets effekt är på cirka 270 kW ger en normal årsproduktion på omkring 1,5 Gwh.

All producerad el levereras direkt ut på nätet.

Maskineri
Maskineriet utgörs av två aggregat med horisontalaxlade dubbla francisturbiner. Den äldre generatorn är tillverkad omkring 1907 av Ludvikaföretaget Förenade Elektriska A.B, System Clayton Typ L. Generatorn är synkron med tillverkningsnummer 4264, 250 kVA, 400 volt och gör 214 varv per minut. Den tillhörande likströmsgeneratorn är tillverkad av ESAB, elektriska svetsningsaktiebolaget, Göteborg. Generatorn är på 8 kW och gör 1450 varv på minut. Den är troligen renoverad 1971 denna är idag ej i drift.

Generator med matare tillhörande den lilla turbinen är tillverkad av ASEA, före 1933, har tillverkningsnummer 127190, typ TD 111B, 3,9 kW som gör 300 varv i minuten.

Turbinregulatorerna är ersatta med motviktsaggregat som fått moderna styrmoduler och all styr- och reglerutrustning är helautomatiserad.

Aggregaten genomgick renovering 2005 (G2) och 2010 (G1). Bland annat har båda generatorerna lindats om. All styr- och reglerteknik blev helautomatiserat 2006.
Bevarad i kraftstationen finns också en regulator tillverkad av Borås mekaniska verkstad. Det är därför inte uteslutet att även turbinerna är tillverkade av samma företag. Även de gamla kontrollskåpen och ställverket finns bevarade men är ej i drift. I taket finns också den gamla telfern bevarad.